Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trippa’

Ett inlägg om anor och gener.


Det finns människor
som menar att jag är rasist. Hur skulle jag kunna vara det, jag med mina anor och uppblandade gener? För jag är nästan bara lite svensk, även om jag är född i Sverige och alltid har varit svensk medborgare.

Sen jag var runt fem år har traditionen varit att jag har fått julstrumpa från Tomten. Detta införde min farfar, som var till hälften svensk, till hälften engelsk. Den ursprungliga strumpan finns faktiskt kvar och i natt hade Tomten varit på besök och lämnat den utanför min sovrumsdörr. Tänk, en strumpa som är +50 år – och fortfarande så… fräsch…

 Julstrumpa

En fräsch +50-åring!


I min familj
försvenskade vi den engelska strump-traditionen genom att Tomten kom med strumpan natten till julafton och inte den följande natten. Och strumpan brukade innehålla några småpaket, nånting jag kunde roa mig med medan jag väntade att Tomten skulle återvända till julaftons kväll.

Förra året fick jag ingen julstrumpa, för jag hade väl varit elakare än vanligt då. Eller nej. Jag var sjuk och firade (!) jul ensam, nyopererad. I år fick jag fyra paket i min julstrumpa!

Julklappar

Fyra klappar i julstrumpan.


Fina klappar fick jag
– nånting ätbart, nånting väldoftande, nånting användbart och nånting som kan göra mig rik.

Innehåll i klapparna

Användbart och väldoft, gott och nånting som kan göra mig rik.


Strax före klockan elva
bänkade vi oss framför TV:n. Då är det dags för nästa kultur i min familj – den finska. Vi tittar alltid på julfredens utlysande från Åbo. För min pappa är född i Helsingfors, Finland, av en finsk mamma (min farmor) och en pappa som var svensk medborgare (min farfar), men som också alltså var till hälften engelsk).

Julfred i Åbo

Julfreden utlystes även i år i Åbo.


Fram till trettonhelgen
är julfred nu utlyst och man ska hålla sig i skinnet och inte bråka. Det här blir svårt – för somliga…

Efter Maamme och Björneborgarnas marsch trippade jag ut i köket för att koka ägg som ska bli till smaskiga ägghalvor – utan majonnäs – på vårt julbord i kväll. Och tänk… till och med i min kastrull blandas kulturerna… Eller färgerna, i det här fallet. Ett par blekvita, några ljusbruna i olika nyanser…

Ägg

Flera färger i äggkastrullen.


Låt oss nu hålla julfreden och med milda sinnen fira julhelgen 2013. En riktigt god jul önskar jag dig som läser mina ord här på bloggen.


Livet är kort. Det finns andra färger än vitt.

Read Full Post »

Om det kändes som vinter i lördags och som vår igår, känns det baske mig som höst idag. Det började regna på förmiddagen och på lunchen, när jag trippade ut till närmaste lunchställe för att äta en sörja av fisk, mos och sås, blåste det en kall vind. Det var rätt skönt att krypa tillbaka in i den falska tryggheten på kontoret.

Regnigt fönster
”Jag har bara regn hos mig…”


Att tryggheten på ett kontor är falsk
har jag fått känna av flera gånger än en. Den första gången var det som att bli hemlös när jag inte få komma tillbaka dit. Jag plockade med allt som gjort kontoret ombonat – bilder, växter och mina kända, röda fönsterlampor. (Jag ser dem skymta fram ibland, längst bak i mitt linneskåp hemma.) På vägen hem hoppades jag att den som skulle flytta in efter mig skulle vantrivas. Jag hade ett av Företagets mysigaste kontor, det var det flera som sa. Jag vet vem som fick mitt kontor efter mig lika väl som jag vet vem som fick min tjänst efter mig – två personer som kunde tala för sig. Så mina lyckönskningar behövde de aldrig. Att sen en av dem hade mage att beklaga sig i media om sitt stressiga liv som karriärsklättrande småbarnsförälder gjorde mig smått rasande. Det var ju inte ens så att h*n var ensamstående förälder och väldigt beroende av sin höga inkomst. JA, JAG ÄR BITTER SOM FAN!

I mitt nyaste kontor har jag inte en enda krukväxt. Inte heller några röda, jävla fönsterlampor. Jag har satt upp ett par bilder på Prinsarna på min anslagstavla, en och annan rolig seriestripp samt fem naturbilder jag har tagit och är stolt över. That’s it. Det skulle ta mig två minuter att rafsa ihop. Och tro mig, jag är alltid redo att dra. Jag ska aldrig mer känna mig trygg i vilket arbetsliv det vara månde.

Så klaga för 17 inte du som har både jobb och familj. Och dessutom en fin villa, som personen ovan hade. Det är många som vandrar på den här jorden som inte har någotdera. Men dem ser väl inte somliga som går där med näsan i vädret och är så viktiga. Fast om man inte ser upp kan man snava. Det är hur lätt som helst att förlora allt.

Memento mori!

Det borde vi alla, var och en, tänka på…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi var VÄLDIGT insnöade, visade det sig. Clark Kent* hade ju stått ute i natt och trots att jag var iväg två svängar igår kväll – och fick sopa och skrapa bilen båda gångarna – var den tämligen dold under tunga drivor. Men jag har ju min lilla skyffel, min lilla borste och min lilla skrapa och efter en halvtimma var Clark utkörbar. Bara det att närmaste vägen ut från Himlen inte var plogad… Några bilar hade kört där tidigare så det gällde att ha tungan rätt i mun och försöka hålla sig i det enda uppkörda lilla spåret. Det gick bra TILL ICA Solen, dit jag åkte medan Fästmön åt en mager middag, för att handla yoghurt och lite pålägg.

På väg tillbaka fick jag backa när jag kommit in på den sista vägen, för där hade en bil på väg ut kört fast. Naturligtvis kommer det idioter och ställer sig bakom mig (två stycken). Till slut fattade de att jag skulle backa ut, men en av idioterna körde in en bit – tills han (ja det var en man vid ratten i bilen) såg bilen som kört fast. Då höll han själv på att köra fast när han skulle backa ut… Dramat pågick under minst en kvart och ingen av gubbarna i de båda bilarna var ute och hjälpte kvinnan komma loss (de stod liksom bättre till än jag med min bil eftersom jag fick backa upp bussvägen och därmed inte kunde lämna min bil ifall bussen kom – då hade jag stått i vägen). Ja hej å hå, gubbar, säger jag bara! Sen var den första så IVRIG att komma in att han prompt körde – varpå tjejen som kört fast –  en TREDJE gång. Själv lämnade jag artigt företräde till henne på den smala vägen…


Väldigt insnöat var det idag…

                                                                                                                                                          Allt som allt tog det mig en timma att gräva fram bilen, åka till ICA, handla och åka tillbaka till Himlen. Så jag blev inte särskilt glad eftersom vi hade lovat att svänga förbi Morgonen med några filmer till Frida. Det var liksom inte plogat över allt i byn… Och det var nog lite svårt att förstå för dem som inte hade varit ute och kört bil…

Efter många om och men levererades filmerna, men ibland önskar jag att jag kunde säga nej. Eller jag sa nej idag och föreslog ett annat alternativ, men det var ingen som nappade på detta. Och jag hade ingen lust att tre människor skulle bli sura på mig, så jag vek mig. Det gör jag inte nästa gång. Jag hjälper gärna till, men nån taxirörelse driver jag ju inte, så… Nästa gång vädrets makter slår till är det JAG som bestämmer om jag kör eller inte. SÅ! Nu har jag rensat ut detta ur mitt system och det är inget som hänger kvar. Inte hos mig, i alla fall.

Anna och jag hann stannat till hemma hos mig. Där blev det till att gräva sig in i garaget först – parkeringsplatsen var ett berg och inte att tänka på med min rygg – innan vi kunde trippa (läs: lufsa) in med våra datorer, väskor och kassar. Vi hann packa upp också, men sen blev det dags att tuffa iväg till Annas jobb. Smågatorna där runt omkring brukar INTE vara särskilt plogade, så jag ville vara ute i god tid. Idag var de emellertid bra plogade och det skedde inga incidenter tur och retur – även om halkvarnaren blippade (= lät och blinkade) några gånger…

Även i stan hade det kommit mycket snö och så här översnöat var mitt gästrumsfönster (det är även gästrumsfönstret ovan i närbild):


Snöigt gästrumsfönster…

                                                                                                                                                            I kväll blir jag ensam ända till klockan 21, för Anna ska jobba över en timma. Nu börjar jag bli hungrig – har inte ätit nåt sen frukost – men jag glömde förstås att köpa nån mat på ICA idag. Risken är stor att det blir kycklingkorv och pommes strips, det är vad som finns i frysen. Och jag är faktiskt inte överförtjust i strips, vill hellre ha frites eller klyftor.

Gissningsvis sätter jag mig sen en stund med pusslet. Kan ju inte låta ramen ligga där och retas…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lilla snömansbil!

Read Full Post »