Sol ute, men i hjärtat är det..?

Strålande sol och ett par minusgrader. Detta är dagen just nu. Det verkar ha snöat i natt och utanför mitt fönster ser det ut som en härlig vinterdag. Men jag tycker nog att det är lite tidigt med all snön… Vännen Jerry twittrade i morse och uttryckte lätt irritation över plogbilar som var igång på Morgonen vid sex-tiden. Jag kan bara säga att den som börjar klockan sju blir säkert överlycklig! För detta är ovanligt, att det plogas på tidigt. Varken i Himlen eller i Nyby brukar det plogas förrän fram emot eftermiddagen. Sist fick det till följd att vi körde fast med Clark Kent*. Men jag är ju en tämligen erfaren bilförare så jag har alltid med mig en liten skyffel. Vid fastkörningstillfället var den dessutom på rätt ställe – inomhus – så jag kunde gräva fram bilen.

Så här ser det allt som oftast ut i Himlen på morgnarna efter ett snöfall. Tur att man har sin lilla skyffel då.

                                                                                                                                                        Dagens deppomejl hänger kvar som en tung och trist filt över mina axlar. Jag känner hur mitt värde sjunker, det blir så tydligt efter såna här besked. Men jag ska försöka ta mig samman.

Vi har frukosterat och läst lokalblaskan. Blaskan, ja… Jag mejlade in ett tips till nyhetschefen men har inte fått nåt svar än. Hoppas de gör NÅNTING av tipset…

Fästmön har ont i ett finger idag, men ska knata iväg och jobba i eftermiddag. Jag känner fortfaranade av nån sorts allergi – det kliar i ögonen och jag nyser. Vi ska i vart fall försöka ta oss till Stormarknaden för att kolla på ett par saker. Men först ska jag in i duschen. Det ser ut som om jag är en riktig brylcrèmare… Extremely bad hair day, alltså.

WordPress har börjat stolla sig med länkarna, så det känns superkrångligt. Nyss var det så enkelt, men nu måste man ställa sig i HTML-läge, kom jag på, för att lägga in länkar. Vad är det för trams= Onödigt krångligt…

                                                                                                                                                          *Clark Kent = min lilla bilplutt

Read Full Post »

Full av skavanker

I morse låg jag som i halvdvala och ältade det trista som ligger framför mig (och bakom). Vaknade upp med ansiktet vått av tårar. För varje dag som går krymper jag, till slut blir jag bara en smula, ett skräp som nån vispar ner i sophinken. Jag känner mig otillräcklig, värdelös och enbart klängig i mina försök att vara till lags. Så himla till lags att jag snart bryter ryggen av mig. Allvarligt, jag funderar på att gå i kloster.

Anna är bra på att hitta kroppsliga skavanker på mig. Vi brukar skoja om det. Med kroppsliga skavanker avses knoppror, plitor, torra fläckar och annat smått och gott. I morse upptäckte hon att mina armbågar är fnasiga och torra, så är det nån som har ett bra recept mot det så tar jag tacksamt emot det!

Här vare torrt!

                                                                                                                                                             Nu har ”Klängväxten” åkt in till stan för att utföra några måsten, inte för att det är särskilt roligt. Jag inledde med en sväng till OnOff för att lämna in Annas nya mobil för andra gången. I natt hade den bara stängt av sig trots att den var laddad och den gick inte att starta. Vill det sig illa är den inte klar förrän den 5 november, men killen i affären sa att de brukar prioritera ”back-jobb”. Själv misstänker jag att det så småningom blir en tredje vända och sen får hon en ny mobil. Detta verkar helt enkelt vara ett så kallat måndagsexemplar.

Ska strax hoppa in i duschen, för det ser ut som om håret är inkletat med brylcrème, det vill säga väldigt flottigt. Medan det torkar ska jag försöka ringa mamma – om det nu passar hennes telefontider. Jag brukar ju ha en förmåga att ringa vid fel tidpunkt. Inte ens det klarar jag av!

I kväll ska vi inviga Annas nya taco-set, men jag fick aldrig nåt svar på om jag skulle medföra nån alkohol till invigningen. Tar nog med mig nån öl, det kan vara gott till lite het mat.

Det är en vacker och kall dag, flera minusgrader när jag stack iväg och rutor som behövde skrapas på bilen. Näsan är fortfarande full av snor. Hur mycket snor kan en snok producera, egentligen? Huvudet dunkar på bra som om jag var på kalas igår. Det var jag ju i och för sig, men utan alkohol och utan att kalaset slutade alltför sent.

Nu ska jag hoppa in i duschen för där kan man förväxla tårarna mot duschstrålar. Att få vara sig själv för en liten stund…

Duschstrålar.

Read Full Post »