Vänligen Lars Lerin: Anni-Frid Lyngstad

Ett inlägg om en ny TV-serie.

---

 

Lars Lerin… Första gången jag hörde honom var i bilen på väg ner till Metropolen Byhålan tillsammans med mamma. Han sommarpratade. Tyvärr missade vi kanske den första halvtimmen av hans program, men sen lyssnade vi andäktigt båda två. I SvT:s nya serie Vänligen Lars Lerin söker Lars Lerin nya vänner. Vänner är nåt han saknar i livet. Sen är det självklart extra roligt att träffa folk som är lite av ens idoler. Först ut var Anni-Frid Lyngstad.

Lars Lerin saknar vänner. Kanske hittar han några i de sex programmen..? (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Mötet med Anni-Frid Lyngstad sker på Mallorca. Inte tar det lång tid innan ABBA-stjärnan rörs till tårar. Lars Lerin har inte den effekten att människor blir ledsna i hans närhet. Snarare handlar det om att han får dem att öppna sig, att prata om det som är svårt. Jag själv hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad på kort tid förlorade först sin dotter och sen sin man under slutet av 1990-talet. (Just dessa år var jag på sätt och vis själv i kris.)

Men jag njuter också av att se Anni-Frid Lyngstad rynka på sitt speciella sätt på näsan och skratta så där som bara hon kan. Det känns äkta och även om jag vet att hon troligen är stenrik känns hon väldigt… vanlig – precis som hon säger att hon är. Eller åtminstone var under ABBA-tiden.

Vi tittare får en inte höra allt som sägs under det halvtimmeslånga programmet. Så klart en blir nyfiken! Samtidigt vill jag unna Lars Lerin sina nya vänner. Han verkar vara en sån underbar person själv, en sån en blir glad av. En liten ängslig tant med ett stort mått av ödmjukhet. Det kommer en långt på.

Den här serien ska jag fortsätta följa. Seriestarten får högsta Toffelomdöme! Nästa vecka möter Lars Lerin Mikael Persbrandt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyrväktaren

Ett inlägg om en bok.

---

 

Lördagen före den första advent for jag söderut för att träffa vännen FEM och Soffan. Vid våra träffar ingår alltid ett besök på Alfa Antikvariat. Och trots att det bara var ett par, tre veckor sen mitt senaste besök på Alfa gjorde jag ett fynd: Jeanette Winterssons bok Fyrväktaren fick följa med hem till Uppsala för endast 90 kronor.

Boken handlar om Silver. Hon som växer upp hos sin ensamstående mamma i en märklig grotta vid Skottlands kust. Pappan var en sjöman som tillbringade en tid på ön innan han försvann igen. Men så dör Silvers mamma och invånarna i den lilla staden Salt bestämmer att Silver ska växa upp hos den blinde fyrvaktaren Pew. Genom Pews fantastiska berättelser tar sig Silver fram i livet – även det liv som kommer efter det med Pew.

Det här är en alldeles fantastisk liten bok på runt 200 sidor. Den har dels karaktärer från Robert L. Stevensons böcker (Stevenson förekommer för övrigt även själv i boken!) – både Skattkammarön och Doktor Jekyll och mr Hyde, dels misstänker jag starkt att den innehåller en hel del självbiografiskt material. Ett HBTQ-tema anas i slutet. Men det är inte det viktigaste i den här romanen. Det viktigaste är att författaren berättar sin historia på ett alldeles makalöst sätt. Bitvis rörs man till tårar.

Jag gjorde helt klart ett riktigt fynd på Alfa! Och det var på vägen ut jag hittade boken. Jag tvekade en stund innan jag nappade åt mig den – jag hade läst nåt tidigare av författaren och haft ganska svårt att finna nåt bra i det jag läste. Men Fyrväktaren får det högsta Toffelomdömet, ingen tvekan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur det går…

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.

Nu har jag jobbat på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.

Jag och ”församlingen” fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

Kollegor

Arbetsuppgifter

Pendlingen

Lönen

Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…

Livet är kort. 

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 30 oktober 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.

Vissa dar känner jag mig som en apa i en bur. Eller som om jag sitter inne i en gigantisk glasklocka och tittar ut. Dags, därför, att göra en utflykt i cyberspace i stället för att fastna i negativt tänk!

 

Soppa med köpta eller fådda ingredienser.

”Zigenarsoppa” polisanmäld. Men vad läser jag för dumheter??? Hur kan man bara komma på idén att på sin restaurangmeny avisera ”zigenarsoppa med stulna ingredienser”??? Ett solklart fall av hets mot folkgrupp.

Lämnade sin bebis – i bilens bagageutrymme. Alltså detta är ofattbart! OFATTBART! Hur kan en förälder göra så? Den lilla flickan hittades täckt i avföring. Hon sägs vara svårt medtagen och underutvecklad. Flickan är nånstans mellan 15 och 23 månader. Parets tre andra barn har omhändertagits. TACK OCH LOV!…

Snart slipper du cookies. Cookies är ungefär nånting på webben som sparar information om hur du använder olika webbplatser. Men nu har Google, Microsoft och Fejan försökt utarbeta ett system där man slipper cookies, utplacerade av olika mjukvaruföretag. Fast ärligt talat handlar det nog inte om att trion vill vara snäll. Jag skulle gissa på att man vill behålla informationen för sig själv…

 

Var det bättre förr?

Patientjournaler öppna för intrång i åtta månader. Journaler på nätet har både för och nackdelar. Jag är kluven i frågan, verkligen. För naturligtvis var det lättare förr att pappersjournaler kunde ligga och skräpa var som helst för vem som helst att läsa. Men om det nu är så att de organisationer i vårt land som ansvarar för medborgarnas hälso- och sjukvård inför nåt så fint och modernt som elektroniska journaler – då ska dessa baske mig vara ordentligt skyddade!!! Nu senast har journaler i Stockholm och på Gotland varit totalt oskyddade – i åtta månader… Journalerna låg emellertid inte oskyddade ut mot internet, för andra system skyddade dem. Men ändå… Hur säkert är detta???

 

Lika som bär: Rektorn som tycker att barn med ADHD är en cancersvulst  – och en bebis som rörs till tårar!… (film) Fast bara utseendemässigt, förstås. Eller nej. Bebisen är ju söt.

Livet är kort.

Read Full Post »