Drömmar… och verklighet…

Ett både-och-inlägg.

---

 

Soligt igår, mulet i morse.

I natt drömde jag en fantastisk dröm! Det insåg jag klockan fyra när jag vaknade och behövde gå på toa. Jag skulle verkligen komma ihåg drömmen, för den var ett sånt bra underlag till ett blogginlägg. Naturligtvis är drömmen borta nu på morgonen…

I stället vaknade jag till en mulen morgon. Märkligt, för gårdagskvällen var solig och lagom varm. Jag satt på ballen* fram till klockan var tjugo i nio. Läste min spännande Stephen King-bok. (Jag har knappt 200 sidor av de cirka 500 kvar nu.) Det var förvånansvärt tyst runt omkring. Senare på kvällen insåg jag att jag troligen hade missat bostadsrättsföreningens årsstämma… Ja, mitt minne är inte som tidigare… Fast å andra sidan har jag ganska mycket annat som jag tänker på just nu. För övrigt tror jag inte att kvällens tystnad berodde på att ”alla” var på årsstämma. Det skulle möteslokalen inte palla för. Vi har 300 lägenheter. Möteslokalen, som också är festlokal, tar väl cirka 50 pers, skulle jag tro. Kanske 100, om folk står.

Vid 21-tiden åkte jag och bytte in min trissvinst mot en ny lott. Passerade macken, där jag hjälpligt torkade av vindrutan på Clark Kent**. Igår när vi åkte hem från jobbet blev han nämligen nerstänkt av en bil som strax före avfarten till vårt hem började släppa ifrån sig lerigt vatten! Inte kul när det skvätte, för det var ju inte bara på vindrutan, som jag kunde hålla hjälpligt ren med spolarvätska och vindrutetorkarna… Hämtade Fästmön när hon slutat jobba och skjutsade hem henne. Gissade att hon vill komma hem så snart som möjligt eftersom hon hade fått spolning av rören i ett av våtutrymmena hemma under eftermiddagen. Man vet ju aldrig vad hantverkare lämnar efter sig. Jag hoppas att det inte var en massa ”skit” så att hon fick städa det sista hon gjorde före sänggång igår kväll…

Idag står det tankning och handling på min agenda efter jobbet. I övrigt ska jag ägna min bok lite tid. Den är så spännande nu!

Kanske blir det en sån här efter jobbet och bilverkstan på torsdag, hemma eller ute.

På torsdag kväll fanns det planer på en mini-after-work för några av oss som bor i Uppsala och i mitt närområde (ja det finns både grannar och kollegor som jag vill umgås med). Nu blir vi en decimerad skara eftersom en person hellre vill ta en öl med kollegorna på orten där vi jobbar och en annan person kanske måste åka utomlands och ordna med en fastighetsförsäljning. Själv ska jag ju lämna Clark på bilverkstan på morgonen och hem och hämta honom vid 16-tiden på torsdag. Det är en evig tur att jag får lånebil – tågen går fortfarande inte som de ska!

På fredag är det ledig dag igen. Det känns underbart, för då slipper jag ut och trängas i trafiken. Det är betydligt fler bilar ute på morgon och kväll nu när tågen inte går som de ska… En tur till IKEA har jag lovat Anna på Nationaldagen. Vi får se om det följer med trall även hem till mig. Det kanske blir så att jag siktar in mig på drömmen om ett hus i skogen i stället…

Den kommande helgen behöver jag städa. Igår hittade jag dessutom en lapp i min postbox. Lappen aviserade:

Garage städning

med just den särskrivningen, på måndag kväll. Kanske börjar jag på söndag. Om jag får tag på i en kvast. Jag tänker inte slösa pengar på att köpa en. Kollar nog runt i stället bland alla häxor jag känner…

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med livet i behåll…

Jaa, med livet i behåll kom jag hem – men det var knappt! Bilen var helt översnöad när jag skulle åka hem från jobbet. Det blåste och snön yrde och redan när jag skulle svänga ut på stora vägen från jobbet höll jag på att köra fast. Då kommer det en idiot bakom och ska köra om och runt mig för att också svänga höger – när jag står halvvägs ute i korsningen och en bil närmar sig från vänster. Hur dum får man vara?.. (Retorisk jävla fråga.)

Bilresan hem gick i 20 knyck som max. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att köra fast eller få sladd. På vindrutetorkarna frös snön till is och sikten var i princip fem procent – en remsa, cirka en decimeter bred som löpte över vindrutan var klar att se igenom. Snön utanför gjorde att sikten totalt sett närmade sig noll…

Hemma i New Village var det inte plogat, men på parkeringen hade det inte yrt så mycket snö. Jag hade en hög om cirka en meter snö upp mot garageporten, så den fick jag skotta undan innan jag kunde köra in. Jag var livrädd att fastna på parkeringen, för där var ju trots allt inte snöfritt, men det gick bra. Idiot 2, med parkeringsplats till vänster om mig, hade skottat sin parkering och lämpat över all snö på min plats. Vilken tur att jag har ett garage!!!

Snön börjar täcka fönsterrutorna här hemma. I arbetsrummet är ungefär 20 centimeter av rutans nederdel täckt i skrivande stund.

Snön har lagt sig på nedre delen av fönstret i arbetsrummet.

Alla andra fönster i lägenheten ser ungefär likadana ut, utan ballefönstren*, förstås – all snö hamnar ju på räcket eller själva ballen**. I köket har emellertid snön ramat in den ena rutan i vänsterkant. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men det är rätt fint. Fast läskigt. Jag börjar känna mig ganska insnöad…

Mycket snö är det nu.

Jag var orolig både för Fästmön och Jerry, hur de skulle kunna ta sig hem från jobben. Sms-svaren dröjde, så jag satte igång att skura i badrummet. Då fick jag ett telefonsamtal som jag har väntat på och som gjorde mig ganska uppskakad… Mer om detta kommer strax i ett lösenskyddat inlägg!

Både Anna och Jerry kom hem till Förorten, men nu är all busstrafik i Uppsala inställd. Taxi kör inte heller utanför stan. Så vi får se om man kan ta sig till jobbet i morgon. Det kanske blir till att jobba hemma…

*ballefönstren = balkongfönstren
**ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Framme i Solfjäderstaden

Solen lyste hela vägen söderut – men det regnade på sina ställen också. Samtidigt som solen lyste. Så det blev till att köra med både solbrillor och vindrutetorkare på nästan hela vägen från Västerås.

Det var lite mer trafik än normalt och naturligtvis ett antal husvagnar och husbilar som blev bromsklossar. Däremot var det inte många långtradare. Ändå flöt det på bra och jag körde i ett streck.

Jag for direkt upp till graven. Fick en stund ensam med pappa. Där såg verkligen bedrövligt ut, så nu har mamma och jag varit och köpt några solgula och några tvåfärgade tagetes som jag ska plantera i morgon. Strax intill graven såg jag en stubbe som var ganska vacker. Du får titta på den i stället för på pappas grav som jag behåller i mitt hjärta i stället. Jag känner mig nämligen så nära pappa vid graven, känner hans närvaro på ett så tydligt sätt.

En vacker stubbe fanns nära pappa.

Hos mamma fick jag kaffe och bullar – och låna en toalett. Det var förstås kris när jag kom fram. Tycker ändå att jag var duktig – och alien höll sig i schack utan att kicka på blåsan. Hälen känns också så bra att jag nästan blir misstänksam…

Så blev det presentutdelning eftersom mamma ju fyllde år i förra veckan. Tror att kortet var det hon blev mest förtjust i… Men alla presenterna ”dög” och det var ju tur.

Efter kaffe och presenter blev det en liten tur för diverse ärenden. På hemvägen stannade vi vid Nattkröken och köpte med oss middag hem. Han kämpar verkligen hårt med sitt lilla företag, den unge killen i korvkiosken. Han som tog över rörelsen när morbrodern gick bort i cancer. Men nu har tiderna blivit tuffa och han går knappt runt. Vi pratade marknadsföring och jag förespråkade hemsida/blogg och Fejan med erbjudanden, men tyckte att de tusenlappar han lagt på annons i lokaldelen var bortkastade. Hade jag bott här hade jag hjälpt honom med ett och annat. Gratis.

Middag.

Jag har varit ute med sopor och tagit en promenad ner till sjön. Passade på att prata lite med Fästmön – nu dröjer det tills vi ses nästa gång. Men det sägs ju att

Absence makes the heart grow fonder.

Vi får väl se hur det blir med det. Jag längtar redan…

Read Full Post »

Dålig start på dan

Ilsken som ett bi sitter jag vid jobbdatorn. Den gör åtminstone det den ska – fungerar. Jag skjutsade Fästmön tidigt som attan till jobbet i morse eftersom hon började klockan sju. Samma tid skulle jag lämna Clark Kent* hos Bil 3:an, Toyota för service. Jag var där fem i sju, inte ensam.

När det blev min tur tog han fram servicepappret och läste upp vad jag hade beställt – stor service, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som låter illa och byte av gummit på vindrutetorkarna. Jag signerade. Sen var det bara det att nån lånebil inte var bokad, detta trots att lånebil är det första jag alltid kollar efter! Skälet till att jag bokar lånebil är att Toyota har flyttat nästan från city utanför stan, nära nya E4:an mot Stockholm. Det de kunde erbjuda var en buss in till stan, men dit ska ju inte jag och jobba, jag ska ju åt andra hållet. Nu är det andra gången Bil 3:an missar att jag bokat lånebil. Första gången lyckades de lösa det ändå, men idag fanns ingen ledig bil och man kan ju inte trolla med knäna. Du kan nog bara föreställa dig hur arg jag var. Det fanns inget annat att göra än att boka om tiden. Så nu får jag åka omkring med vinterdäcken inne i bilen tills på fredag morgon. Skitkul, eftersom detta kräver fällt baksäte. Det är en evig tur att vi inte har barnen den här veckan. Hade jag haft råd skulle jag ha tagit taxi, men eftersom jag ska göra en stor service och lite mer samt misstänker att det är nåt fel på bromsarna, gissar jag att jag måste vända på varenda krona.

Rätt ilsken idag.

                                                                                                                                                                Det enda som var bra med den starten på den här dan var att jag kom till jobbet tidigt. Men då hade jag fått ett otrevligt mejl med en snorkig ton som gränsar till von oben. Jag har utfört uppdraget, men frågan är om jag ska tala om för vederbörande att jag inte gillar tonen. Eller också får jag svälja och låta det rinna av mig. Jag är ju bara vikarie… Dessvärre är detta inte första gången jag får höra denna ton och jag trodde att jag hade gjort personen uppmärksam på att tonen inte var hövlig. Men det gick visst in genom ena örat och ut genom det andra. Därför misstänker jag att jag inte har nåt för att jag påpekar det igen. Frågan är hur mycket jag ska svälja…

Och ja, jag är nog extra nervös den här veckan eftersom jag har blivit lovad ett besked angående onsdagens intervju…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min gnisslige lille bilman

                      

Read Full Post »

Vitkål

Vitkål är en rotfrukt som INTE borde få serveras på sjukhus. I vart fall inte sjukhus där man mest ligger still, där man inte dricker för att man ska ta prover och där det är som en bastu i sjuksalen. Detta leder till svårartade problem som kallas flatulens. Och om du inte begriper ordet får du googla själv, jag orkar inte och lill-datorn är rätt seg.

Jag sov typ mellan klockan ett och två och sen nån timma fram på morgonsidan. Vid halv fyra tiden störtade Tre Trallande Undersköterskor in. Eller trallande… Två var barska och en snäll och trevlig. Den ena barska nynnade dessutom på Blott en dag, min mormors favoritpsalm. Den första barska tog blodtryck, temp, puls och kollade att jag andades. Sen skulle Blott en dag ta en massa blodprover. Envisades med att ta dem… på handen. Så nu har jag TVÅ NYA plåster där, för kärlen sprack. Och jag som just rivit av det gamla plåstret… Jag tål nämligen inte plåster så bra, det börjar klia.

Två SNIGGA plåster! Notera även det supereleganta plastarmbandet till höger i bild.

                                                                                                                                                  Salen delar jag med en tant som är 90. Men jag är fortfarande så trött och orkar knappt vara uppe, så jag tror att jag är 100. Tanten, blind och tämligen hörselskadad*, skuttar upp och ner som ett jehu på toa. Dessutom ville hon ha lampan på hela natten och fönstret stängt. Ljust och varmt – det var därför jag inte sov mer än ett par timmar. Men se en av de Trallande Uskorna, den trevliga, var så vänlig och öppnade fönstret och Blott en dag släckte lampan, så det blev en liten power nap mellan klockan fyra och halv sex också!

Regnet smattrade härligt utanför och jag förekom Jerry genom att skicka instruktioner per sms om vindrutetorkarna. Älsklings-Annan har fått en morgonpuss via sms och jag har fått en tillbaka. Jag längtar efter henne, det erkänner jag villigt.

Och nu… vill jag ha applåder! Jag levererade mitt… avföringprov för en timma sen! Trodde aldrig jag skulle fixa att skita i en plastbytta, men det gjorde jag. Vilken talang!

Annars händer här inte mycket just nu, men jag har egen handsprit, så jag kanske återkommer när jag är sugen på lite raj-raj…

Skål och raj-raj med min egen sprit.

                                                                                                                                                    * Jag kan alltså fjärta utan att hon hör. Men jag vet inte hur hennes luktsinne är – det kanske är skärpt som tusan… Pinsamt för mig…

Read Full Post »

För många? Så här blir du av med några…

This blogpost is based on true stories (och ÄNDÅ är det inte Liza Marklund som har varit framme och knappat på mina tangenter, tänka sig…):

                                                                                                                                                         I afton har jag minsann fått höra ett och annat om farbror Bosse*, som tycks ha varit en påhittig pappa. Han har tre barn men tyckte nog att det räckte med två när de var små, för lillkickan försökte han göra sig av med. Inte bara en gång ut två (2) gånger!

1. Först stoppade han alla tre barnen i bilen, gick ut och satte igång biltvätten med borstar och allt. Lillasyster GALLSKREK av skräck medan Storasyster och Storebror GAPSKRATTADE! Inte konstigt att hon springer som en gepard så fort vi närmar oss en automattvätt…
2. En annan gång skulle den lilla skutta över stängslet som inhägnade kossorna. Men det bar sig inte bättre än att hon fastnade. Då sätter farbror Bosse på strömmen i stängslet. Den lilla skrek och kroppsdelarna sprattlade okontrollerat.

Så blev hon som hon blev, farbror Bosses lill-kicka, min Anna! Men ärligt talat tror jag inte farbror Bosse ville bli av med den lilla alls. Och DET är jag glad för!

Men jag insåg också i afton att detta måste ha satt sina spår och gett idéer när man som fyrabarnsmor då och då blir liiite trött på barnaskaran. Eller vad sägs om att

1. skrämma ena dottern med vindrutetorkarna på bilen
2. släppa in den andra dottern till en skock närgångna får?

Själv har jag bara blivit injagad i ett soprum en gång av geten Anders. Han som var son till den enögda Svea. Under mina två terminer på Biskops-Arnö blev Anders nämligen könsmogen och otroligt intresserad av att stångas. Jag vinkade av min kompis M som varit på besök en helg och HEPP så dök Anders upp. Jag räddade mig in i soprummet – och där blev jag kvar ett par timmar, minst, medan Anders skrattade elakt utanför. Ingen kunde då tro att mitt smeknamn faktiskt var… geten Gösta…

                                                                                                                                                   *Farbror Bosse är morfar till Annas barn.

Read Full Post »