Posts Tagged ‘isolera’
Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Åtta bedrövelser och sju svåra år
Posted in Personligt, tagged arbete, bedrövelser, ensam, för många, fel, inte omtyckt, isolera, jubel, kollega, kropp, London, nyckel, ord, panik, prata, rädsla, Slarviga Maja, stress, svåra år, tårar, trött on 31 juli 2015|
Blommor och frisk luft
Posted in Familj, Ironi, Personligt, TV, Vänner, tagged åka, öppen, balkongbord, balkongen, basilika, betydelsefull, blåsa, blomma, bra samtal, dragon, ensam, färg, födelsedag, fönster, fiktion, frikänd, frisk luft, gott nog, granne, grönt, höst, helg, hem, hyfs, i morn, ICA Nära Livs, inte lätt, isolera, juli, kök, komma hem, kragtagning, kruka, kväll, kvällsol, likblek, livet står stilla, mamma, matlåda, mördare, nära, njuta, olivträd, pelargon, plinga på, rosa, sätta livet till, skugga, sol och värme, spara i mitt hjärta, stängd, sval vind, svalka, SvT Play, tanka, telefoni, trist, trivas, utflykter, vänlighet, våren 2015, verklighet on 28 juni 2015|
Ett inlägg i vilket Tofflan fortsätter på temat sommar.

Kvällssol.
Det är kväll. En sval vind leker genom mina öppna fönster. Jaa, i skrivande stund har jag åtminstone ett öppet fönster i alla mina rum. (Utom i morn, där är det stängt…) Det har varit två dagar med sol och värme. Jag har suttit i skuggan, men ändå har jag fått lite färg, noterar jag. Rosa färg, vill säga… Nåja, jag är i vart fall inte likblek längre.
De har dagarna har jag nog fått mer frisk luft än under hela våren. Våren 2015 ska jag inte minnas på annat sätt än den tiden när jag isolerade mig. Inget händer, livet står stilla. Men mitt i det har jag fått nya vänner och gamla vänner har blivit mer betydelsefulla. Annars lever jag mest när Fästmön är nära. Och så kan jag inte ha det. Man kan inte hänga sig på folk. Kragtagning!
Jag telefonerade med mamma i eftermiddags – 47 minuter. Men det var ett bra samtal idag och dessa samtal sparar jag i mitt hjärta. Det är inte lätt för henne heller. Hon får bara frisk luft när hon går och hämtar sin matlåda eller rollar över till Lilla ICA. Men en bit in i juli kommer jag ner och då har jag lovat utflykter, inte bara på själva födelsedagen! Lucille plingade på i kväll och det blir perfekt att vi ser till varandras hem. De åker i morgon och kommer hem när jag åker. Vissa grannar är bara toppen! Andra… har visat… vänlighet och hyfs och det är gott nog för mig.

Basilika, olivträdet och dragonen fick flytta ut idag.
Tre krukor med grönt – basilikan, olivträdet och dragonen – ställde jag ut på ballen*. Det ser… rätt trist ut. Kanske åker jag och inhandlar nån liten blomma i morgon för att få lite färg. Jag vill ju inte sitta där ensam och vara rosa… Pelargonerna jag fick av Lucille i höstas blommar visserligen, men de trivs så bra i köket att jag inte har hjärta att ställa ut dem på balkongbordet.
Det är kväll. Det blåser frisk luft genom mitt hem och jag sitter och funderar över växtlighet… Dessutom har jag just sett sista avsnittet av Frikänd på SvT Play och nu vet jag vem mördaren är. Det är fiktion. Verkligheten är… annat. Så många människor som fick sätta livet till i helgen. Och här sitter jag och njuter av svalkan och tänker på blommor…
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Det är advent
Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, TV, tagged advent, alkohol, ankomst, avgå, bekväm, benmuskler, brandfarlig, dans, doft, ensam, existens, förmiddag, framtid, frisk, göra ont, hälsporre, hem, huvudvärk, isolera, koppar, laga mat, lösenord, livet, Maria Lang: Tragedi på en lantkyrkogård, må illa, planera, procenthaltig dryck, rödvin, söndag, söndagsfrukost, sjukdom, skava, slänga upp, stakar, stjärnor, tända ljus, telefoni, träningsvärk, tvångsäta, utmaning, vakna, varför, växa on 30 november 2014|
Bonda eller inte
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged arbete, autopilot, åsikt, bagage, bebis, bil, bonda, bryta ihop, byta, dator, förhållanden, förlåt, förståelse, folk, fungera ”normal”, gråta, hundralappar, idé, ilsken, interagera, isolera, jul, julklapp, känslolös, kraft, lag, leva, molande magvärk, nyhetsbrev, orka, pussel, sammanhang, semester, skina upp, skratta, sms, sprudlande, tanke, tidspress, typsnitt, umgås, upprörd, vänlig on 12 december 2011| 2 Comments »
Jag orkar inte med folk. Det är så här att jag börjar isolera mig igen. Jag pallar inte att bonda med folk som jag sen inte ska umgås med. Det blir för jobbigt. Nu låter det som om jag har förhållanden till höger och vänster. Det har jag förstås inte. Men när man vill tillhöra ett sammanhang och inte får det blir det jobbigt.
All kraft går fortfarande åt till att ta mig ur sängen om morgnarna. Att försöka fungera ”normalt”. Att inte bryta ihop var eller ens varannan sekund. Autopiloten är inkopplad. Den är känslolös. Fast i morse blev jag lite upprörd när typsnitten fortfarande inte var installerade på min dator.
Snurrigt med typsnitten.
Att bli ilsken kanske är ett tecken på att jag trots allt lever. Likaså den molande magvärken. Så nog känner jag lite. Och nog har jag svårt att låta bli att inte framföra åsikter, tankar och idéer i vissa sammanhang.
På jobbet försöker jag nu febrilt få till ett nyhetsbrev innan jag ska ha semester för jul. Jag blir konstant avbruten av folk som tycker att jag ska ta hand om just deras ”bebisar”. Förståelsen för tidspressen jag arbetar under är obefintlig.
I helgen köpte jag en julklapp för många hundralappar. Blev något förbannad när Fästmön messade från stan att samma julklapp finns i en affär där, men tvåhundra spänn billigare. Detta innebär att vi ska åka och byta julklapp nummer ett i kväll. Jag åker från jobbet och hem och hämtar Anna och julklapp och sen halvvägs tillbaka till jobbet igen. Tvåhundra spänn är för mycket pengar.
Nej, jag är inte särskilt sprudlande idag. Jag var jättelåg igår och sken upp först framåt kvällen när jag fick hämta Anna från jobbet. Hon kan till och med få mig att skratta när jag gråter!
Ingen kraft att interagera ens med en vänlig människa.
Jag skulle ha lämnat tillbaka ett pussel igår. Det ligger i bagaget på min bil fortfarande. Jag hittade inte kraften att interagera ens med en vänlig människa. Förlåt.
Det kom ett kort…
Posted in Böcker, Familj, Film, Ironi, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged ansökningar, bakhuvud, blogg, ekorrar, Elefantmannen, fredag, garage, gigantiska finnar, isolera, Joseph Merrick, julbord, kärlek, kolsvart, kort, lön, lördag, litteratur, mamma, novemberväg, olycka, parkering, Platsbanken, postbox, prat-kraft, rädd om livet, reflexer, regn, semester, sjuk, skuld, sms, städning, telefoni, utgång, vara-kraft on 23 november 2011| 14 Comments »
Det låg ett fint kort i min postbox när jag kom hem föreställande ett par söta ekorrar. Och på kortet var fina ord skrivna. Till mig. Tack, kära vännen Rippe för det!
Söta ekorrar låg i min postbox idag.
Jag är tacksam för alla goa som hör av sig, det värmer. Tyvärr orkar jag inte telefonera just nu, det reserverar jag till mamma och Fästmön. Förlåt, men jag orkar inte samtala på annat sätt än via bloggen just nu. All prat-kraft och vara-kraft går åt till att inte bryta ihop på jobbet. Att hålla mig i skinnet, att inte falla igenom.
Jorå, jag har tagit en titt i Platsbanken idag och hittat två jobb som jag bör söka. Inte ett dugg sugen på det, men jag har i alla fall skrivit ut dem. Sen får jag se om och när jag skriver ansökningarna.
Åkte hem vid 16-tiden idag. Jag har sagt att jag jobbar mellan åtta och 16. Prick. Inte mer. Varför ska jag? Det var ändå kolsvart när jag åkte hem på regniga novembervägar. Förra veckan såg jag för resten bara en olycka, tror jag; den här veckan har jag också hittills bara sett en. Det tar sig!
Jag har kollat upp att jag får lön på fredag. En lön som går in på mitt konto. Tjolahopp! Och jag har kollat och sett att jag har sex semesterdagar att leka med. Jag har ansökt om fyra, mellan jul och nyår. Övriga två kanske behövs om jag ska åka och hämta mamma. Jag måste nog ringa henne i kväll, för resten. Hon ringde igår kväll och jag grinade mig igenom samtalet. Nu gör jag min mamma sjuk(are), precis som jag gjorde när jag var barn. Den skulden sitter djupt!
Hemma i New Village gick jag loss på badrummet och duschrummet/toan. Det lindrar att städa. Det lindrar när det gör så #¤%&} ont i axeln att jag inte kan lyfta högerarmen. Tur att jag inte har Annas jobb!
Och när vi ändå är inne på krämpor svär jag också över två gigantiska finnar som placerat sig på bakhuvudet. Jag känner mig som Elefantmannen, ungefär. Lika snygg, alltså. Inte lika snäll. För det tror jag han var, Joseph Merrick. Läs boken eller se filmen, för f*n, om du inte har gjort det!
Anna har skickat gulliga sms då och då under dan. Det är så gott att känna sig älskad och omfamnad – även om det ”bara” är per sms, för tillfället. Men på fredag kommer hon hit. Inte för att jag är så rolig att umgås med, men… Julbordet på lördag ska jag försöka att klara av. Det bara måste gå, jag kan inte gå tillbaka till att isolera mig igen. För då vet jag vad utgången blir. Den blir just utgång den här gången. Over and out.
(Ironi: Igår tog jag på mig reflexerna när jag skulle till jobbet, för det är mörkt även till och från garage och parkering. Jag var rädd om livet! Idag tog jag inga reflexer.)