Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘eftersatt’

Ett inlägg om härlig fredag.

 

soluppgång marsmorgon

Så här härlig var solen på uppgång denna marsmorgon.

Idag är det fredag. Tänkte upplysa dig om det ifall du har lyckats missa det. Solen skiner och utanför kexfabriken är det åtta grader varmt. Det är svårt att tro att vintern ska återvända i morgon med minusgrader och snö. För min del är det ändå liiite OK, för då kan jag hålla mig inne hela lördagen och ägna mig åt sånt som behövs göras i mitt eftersatta hem. Tvätt och strykning, till exempel. Vidare ska jag försöka få till två oemotståndliga framtidstexter och det behöver jag sitta enskilt för att göra.

Men idag är det inte bara fredag, det är Pi-dagen. Du vet talet Pi, 3,14nånting efter dagens datum 0314. Det kom jag på ganska tidigt i morse, trots att jag ju lider av kronisk dyskalkyli. Mer eller mindre. Ibland överraskar jag mig själv.

På jobbet känner jag mig omåttligt trög idag. Ingen lust att göra storverk alls. I eftermiddag har vi enhetsmöte och jag känner att jag liksom redan har börjat avveckla mig. Noll motivation. Ett par saker försökte jag avsluta under den gångna veckan, men när människor bokar av arbetsmöten blir det ju lite svårt. Vidare dras jag med på möten kring nya saker och projekt, vilket jag mest känner är jobbigt. Jag är inte kallad och jag har inte fått besked av nåt slag. Därför fattade jag ett eget beslut och slängde in en ansökan/begäran i måndags. Fast inte heller den har jag fått nåt svar på. Ett enda ord sammanfattar vad jag tycker om allt detta:

Svagt!

Men i skrivande stund skiter jag i det. Det är fredag och jag ska, om en halv dag, vara ledig i två dagar. Försöka hitta strategier samtidigt som jag gör nytta hemmavid. Fästmön jobbar hela helgen och när hon inte gör det är hon hemma hos sina barn i Himlen. Kanske försöker jag få till en liten liftardejt nån eller båda dagarna.

Vad ska du göra i helgen??? Skriv gärna några rader och inspirera mig – ifall jag får tid över för annat än hushållsarbete och framtidsstrategiskt planerande!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.


Nu har jag jobbat
på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Ögon

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.


Jag och ”församlingen”
fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Kollegor

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Arbetsuppgifter

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Pendlingen

rosa toffla minirosa toffla mini


Lönen

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…


Livet är kort. 

Read Full Post »