Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘översnöad’

Ett inlägg om min lördagsmorgon.


 

I sanningens namn

Den fjärde julklappsboken jag läser är Viveca Stens I sanningens namn.

Nej nån sovmorgon går det inte att ta i det här hemmet. Två lediga dar och vad händer? Jag vaknar klockan sju – det vill säga en hel halvtimme innan mitt larm går igång på vardagarna. Inte gick det att somna igår kväll heller. Vid 23-tiden bestämde sig nämligen nån i huset för att tvätta IGEN. Innan dess hade det partajats, kacklats, fånskrattats och kastats med liten boll inomhus. Ungefär. Jag var tvungen att ha TV:n påslagen för att slippa höra eländet och kunna läsa. Igår kväll var jag emellertid så arg att jag så när hade ringt nån i styrelsen för att klaga. Lämpligt nog låg BRF-webbplatsen nere, så jag kunde inte hitta nåt telefonnummer. Eftersom jag inte vet vem det är som tvättar och lever om kan jag inte heller gå och ringa på hos de grannar som finns i min portuppgång – portuppgången bredvid kommer jag inte in i efter klockan 21. Efter att ha kört nån sorts uteslutningsmetod har jag kommit fram till vilka tre lägenheter som har tvätteriverksamhet på nätterna. Kan vara bra att föreslå styrelsen besök där – om jag nu hittar nåt mobilnummer till nån som jag kan ringa. Eller när. För ringa ska jag, nu har jag fått nog.

Jag påbörjade min fjärde julklappsbok igår kväll. Ganska lättläst är den, Viveca Stens senaste I sanningens namn. Men den är tjock och tung – nånstans mellan 400 och 500 sidor. Därför valde jag att läsa den före en pocket nu i helgen när jag inte behöver släpa med mig den i nån väska. Bland julklappsböckerna finns ett par inbundna till samt tre pocketar – och alla verkar mycket bra!

Det blev cirka 100 sidor lästa i sängen i morse, men sen slet rastlösheten tag i mig i stället för skärgården, Sandhamn och sommaren. Då passade jag på att rensa kylskåpsdörren på kort och magneter. För till skillnad från mina grannar tycker jag att en ska göra tysta saker en helgmorgon. Jag spolade sen av mig snabbt, klädde på mig, samlade ihop sopberget och traskade ut – i vintern, kylan (elva minusgrader idag) och snön. Det snöade ymnigt, så jag ville slänga sopor och åka och handla innan jag blev insnöad.

Inte var det nån spännande shoppingresa jag skulle på, men jag behövde komplettera med ett par saker till kvällens middag (lax). Dels behövde jag grejor till sås, dels behövde jag nåt vitt vin att dränka mina sorger i som är torrt och gott. Det tog ganska lång tid, för jag är inte alls bra på vitt vin och köper det endast när jag ska äta fisk eller räkor. Så det slank ner två flaskor vitt för säkerhets skull – och fyra flaskor rött. Ja, jag unnar mig rejält nu när jag har en lön.

sex flaskor vin

Sex flaskor vin varav två vita i mitten. Zensavinerna, flaskorna längst ut till vänster och till höger, är prisvärda och mycket goda!

 

Kranmunstycke

Kranen slutade droppa med det nya munstycket!

Vidare behöver jag sen länge göra nåt åt mina kranar. En del av dem droppar, andra går knappt att vrida runt. Men se byta packningar vågar jag inte ge mig på. Har frågat en vän som då och då får besök av rörmokare om h*n kan fråga om rörisarna kan tänka sig att göra ett mindre jobb hos mig. Vi får se. Till köket införskaffade jag i vart fall ett nytt kranmunstycke idag. Det jag hade var helt värdelöst, för det visade sig vara av plast just där en ska sätta rörtången och dra åt. Alltså, det gick inte att dra åt utan att ha sönder skiten… Jag hittade ett munstycke i metall hos Clas Ohlson. Kanske inte bästa stället att köpa sånt på, ett billighetsställe, men faktum är att det blev tätt och kranen har slutat droppa! Och när jag ändå var där passade jag på att köpa två påfyllningsbara braständare också. Inte för att jag har nån annan brasa än den där bak att tända, men ska jag tända ljusen i ljuskronan är braständare väldigt användbara liksom till airwickljus som har brunnit ner långt i glaset. Det är nämligen så jävla kallt inomhus att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i för att få upp värmen. Det hjälper inte mycket, men är bättre än inget.

Tändare

En vit och en svart braständare blev det, det vill säga en till köket och en till vardagsrummet. Här är ju så jävla kallt att en måste tända levande ljus i det rum en befinner sig i.


Idag händer inte mycket mer. 
Jag fick gräva fram bilen på Stormarknadens parkering för den var helt översnöad, men när jag kom hem slutade det att komma vitt från ovan. Jag har tvätt från igår att ta reda på och ska sen sparka igång en ny maskin. Lite mer läsning lär det bli under tiden. Jag väntar med spänning på kvällen när SvT har bra program. I afton väljer jag SvT1 för att se Stjärnorna på Slottet och filmen Skumtimmen, baserad på Johan Theorins spännande och bra bok med samma titel. På SvT2 är det säsongsstart för franska Gengångare, men det spelar jag in på DVD-hårddisken och kikar på efter filmen, tror jag. Eller i morgon. En ska väl göra nåt då också..? Fast NU ska jag fixa frukost!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Försök se det enkla, men vackra i tillvaron.

tulpaner

Jag älskar tulpaner.


Själv älskar jag tulpaner,
men den här buketten är inte ens min. Jag bara passerade och tog ett par knäpp. Skönheten i blommorna ger mig både lite glädje och tröst.

gul tulpan

Gult är fult, säger vi i min familj. Men det här är bara vackert.


Oron är lite dämpad idag,
för M ska prata med personalavdelningen och kolla upp saker och ting. Men det snöar ute och jag gillar inte att tvingas köra bil i snö. Men idag ska jag ju bara hem, drygt en mil. Igår kväll skulle vi ju till Himlen, drygt två mil härifrån – och en mil hem sen. Johan var så snäll och skottade parkeringsplatsen i Himlen. Min parkeringsplats i New Village är totalt översnöad och jag orkar inte skotta, kan inte ta i som jag vill. Tur att jag har garaget. Då behöver jag bara skotta lite framför.

Idag lunchar vi på Syltan tillsammans. Kanske vegetarisk fjärtsoppa och pannkakor som varken ser ut eller smakar som SvampbobGott!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaa, med livet i behåll kom jag hem – men det var knappt! Bilen var helt översnöad när jag skulle åka hem från jobbet. Det blåste och snön yrde och redan när jag skulle svänga ut på stora vägen från jobbet höll jag på att köra fast. Då kommer det en idiot bakom och ska köra om och runt mig för att också svänga höger – när jag står halvvägs ute i korsningen och en bil närmar sig från vänster. Hur dum får man vara?.. (Retorisk jävla fråga.)

Bilresan hem gick i 20 knyck som max. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att köra fast eller få sladd. På vindrutetorkarna frös snön till is och sikten var i princip fem procent – en remsa, cirka en decimeter bred som löpte över vindrutan var klar att se igenom. Snön utanför gjorde att sikten totalt sett närmade sig noll…

Hemma i New Village var det inte plogat, men på parkeringen hade det inte yrt så mycket snö. Jag hade en hög om cirka en meter snö upp mot garageporten, så den fick jag skotta undan innan jag kunde köra in. Jag var livrädd att fastna på parkeringen, för där var ju trots allt inte snöfritt, men det gick bra. Idiot 2, med parkeringsplats till vänster om mig, hade skottat sin parkering och lämpat över all snö på min plats. Vilken tur att jag har ett garage!!!

Snön börjar täcka fönsterrutorna här hemma. I arbetsrummet är ungefär 20 centimeter av rutans nederdel täckt i skrivande stund.

Snö på fönsterrutan

Snön har lagt sig på nedre delen av fönstret i arbetsrummet.


Alla andra fönster
i lägenheten ser ungefär likadana ut, utan ballefönstren*, förstås – all snö hamnar ju på räcket eller själva ballen**. I köket har emellertid snön ramat in den ena rutan i vänsterkant. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men det är rätt fint. Fast läskigt. Jag börjar känna mig ganska insnöad…

snö på köksfönstret

Mycket snö är det nu.


Jag var orolig
både för Fästmön och Jerry, hur de skulle kunna ta sig hem från jobben. Sms-svaren dröjde, så jag satte igång att skura i badrummet. Då fick jag ett telefonsamtal som jag har väntat på och som gjorde mig ganska uppskakad… Mer om detta kommer strax i ett lösenskyddat inlägg!

Både Anna och Jerry kom hem till Förorten, men nu är all busstrafik i Uppsala inställd. Taxi kör inte heller utanför stan. Så vi får se om man kan ta sig till jobbet i morgon. Det kanske blir till att jobba hemma…


*ballefönstren = balkongfönstren

**ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse när jag vaknade var det med ett lugn. Det hade snöat hela eftermiddagen, kvällen och natten här och bilen var naturligtvis totalt översnöad. Men inte ens det rubbade mig.

Jag fick lite spel igår. Det var för många o-roliga saker som inträffade. Det blev för mycket. Jag vet inte vad som var droppen – att en förövare befinns skyldig men ändå inte straffas eller den där räkningen, som blev pricken över i:et i min ekonomi..? Jag har betalat räkningen nu på morgonen. Jag har gett mig själv lite extra pengar också. Det går inte att pytsa ut motsvarande en halv lön efter skatt i julmånaden, det är bara att inse. Nu känns det lite bättre, även om besparingarna sjunker fort. Men jag kan inte göra nåt åt det, bara vänta och hoppas på att nån vill anställa mig till nånting.

Jag behöver verkligen ett jobb. Och det spelar ingen roll vad. Det är bättre att min själ dör än att jag tar hela livet av mig. Eller det kanske inte är det?

Read Full Post »

Ja just det. Vem fick så hon teg..? Man ska INTE utmana naturen och dess makter, det är ett som är säkert. Det kom liksom inte lite snö… Vännen i stan, som jag skrev om, slutade sitt jobb vid 17-tiden och var hemma runt 21. För det gick inga bussar och snöröjarna were nowhere to be seen…

I morse hade vi bestämt oss för att skutta upp tidigare än vanligt för att kolla läget. Frida är den som i vanliga fall måste gå upp först – och den som i vanliga fall gillar mest att ligga kvar. Jag trodde hon skulle ta snön som en bra ursäkt att få stanna i goa sängen, men se hon var uppe före mig! Fästmön, som håller oss alla samman och ser till att vi kommer upp, var naturligtvis först på plan.

Slängde i mig lite java efter morgontoaletten. Klädde mig rejält, som den praktiska tant jag är: stor-kängor, tjocktröja, dunjacka, handskar. Och med lilla Snö-Skotte i handen pulsade jag ut till Clark Kent*. Jag ljuger inte när jag skriver att han var TOTALT översnöad. Två decimeter, som sagts, GLÖM DET! Det var baske mig EN HALVMETER på hela bilen. Jag skottade och skottade och skottade, på och runt. Sopade rutor. Anna och Elias kom ut och Anna hjälpte till att skotta bakom bilen. Men, för första gången i världshistorien – körde jag fast. Helt. Jag backade ut från parkeringsplatsen, svängde runt bilen i rätt riktning – och fastnade. Anna skuttade ur och försökte knuffa på, men vi satt fast. Som tur var uppenbarade sig då ett exemplar ur det manliga släktet, ställde vänligt ner sin matlåda och knuffade. Efter några turer och diverse gnäll från Clark (alltså jag FÖRSTÅR honom!) lyckades den vänlige kille och Anna med gemensamma krafter få loss oss och vi kom ut på gatan. DAGENS SUGARSNAPS TILL DIG, MANNEN!


Om jag hade kunnat så skulle jag ha bjudit Den Vänlige Knuffaren på en sugarsnaps!

                                                                                                                                                          Vid Elias skola var det plogat – och snorhalt! Man hade kunnat roa sig idag – om man var elak och sysslolös – med att stå där och glo på alla mammor och pappor och mormödrar som drattade omkull. Snorhalt var ordet, sa Bull.

Motorvägen var som tur var i bra skick och ett fint regn gjorde sitt för att få bort snön. Men det var verkligen halt – hela vägen in till stan. Anna ringde sitt jobb och meddelade att vi var på väg men att hon skulle bli försenad. Jag tror hon blev fem, tio minuter sen bara.

Här hemma brukar det vara uruselt plogat. Personen/personerna som sköter gräsklippning brukar ta en vecka på sig att klippa allt gräs på området. Jag hoppas att det inte tar lika lång tid med snöröjningen, men det var lite så förra vintern. På infarten var det emellertid plogat NÅN GÅNG under tidiga morgonen/sena natten och efter lite manuell skottning fick Clark äntligen komma inomhus!

Tjejerna i lägenheten mitt emot brukar alltid göra så fina snögubbar ute på gården på framsidan så fort det kommer snö. Men i år såg den första gubben lite märklig ut och jag UNDRAR vad de har haft för förlaga…


Snögubbe eller vad?  

                                                                                                                                                               Nu ska jag hälla upp en mugg rykande nyperkolerat java och sätta mig en stund och läsa lokalblaskan. Idag tror jag INTE att det står nåt om mig, så jag kanske vågar ta en tur över till Tokerian senare. Förhoppningsvis har vår lokale snöröjare skottat framför ytterdörren till dess. Där var det nämligen PULSNING som gällde. Å, vad jag är glad att jag gick till skomakaren som lagade stor-kängorna I TID före vintern!

*Clark Kent = min bilpojke

Read Full Post »