Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘boka om’

Bultande huvud och snurrande tankar

Ett alldeles för långt inlägg.


 

Min skugga i regnvatten på asfalt

Tredje dan med huvudvärk…

Tredje dan med huvudvärk. Roligare kan en ha. Men det finns ju en fördel med att ha huvudvärk: då vet en att en har ett huvud. Sen finns det andra som mår f*n så mycket sämre än jag, så jag ska verkligen inte klaga. I stället tänker jag positivt (”jag har ett huvud”) och så gissar jag att det handlar om att en massa spänningar håller på att släppa. Att ha levt med kropp och själ i katastrofberedskap i sex år och lite mer än åtta månader – i alla fall periodvis – tar ut sin rätt. Nu får jag snart en frist, en stunds vila. Det tackar jag för.

Det är naturligtvis också massor som snurrar i skallen. Funderingar om hur det ska bli och naturligtvis, om jag verkligen ska klara detta. När en har varit sjukskriven en längre tid fasas en in i arbete försiktigt och under övervakning. När en har varit långtidsarbetslös kastas en in i åtta timmars arbetsdag och förväntas prestera. Men klarade jag det 2011 klarar jag det nu, det vet jag.

Stenkast

Jag kanske får kasta en liten sten på handläggare så hon läser sina mejl…

Sen är det en massa praktiska saker att ta tag i också. Boka om möten och evenemang, till exempel, och försöka få tag i handläggaren på Arbetsförmedlingen. Jag mejlade henne  i onsdags eftermiddag, så snart jag hade fått beskedet. Idag är det fredag och jag har ännu inte fått nåt svar. Förhoppningsvis hör hon av sig och så görs det nån sorts paus. Sen måste jag ju på’t igen, för det här är ju bara ett kortare uppdrag. Eller rättare sagt, jag får naturligtvis fortsätta att söka jobb även medan jag jobbar. Men kanske koncentrera jobbsökeriet till nån eller ett par kvällar i veckan eller en dag i helgen.

En kan väl säga att mobilen och jag har varit väldigt tajta sen i onsdags. Det messas och rings och visst är det roligt att vänner hör av sig när det går bra för en i livet. Men med svarta stunder och nästan total tystnad i färskt minne har jag lärt mig läxan en gång till: jag måste kunna lita på mig själv, att jag kan hantera det svåra på egen hand, för stöd och hjälp är ofta långt borta. Att lära andra vuxna är inget jag vill syssla med. Jag tar det som lärdomar för egen del. Att säga till nån som är i en akut kris, ungefär…

Jag ser dig, jag ser hur du mår, men jag ska bara resa bort några dar/göra lite annat/göra en massa andra saker först en stund, SEN hör jag av mig

… det funkar inte. Livet och döden funkar inte så. Ens ord kan vara avgörande för om en människa hoppar framför tåget eller väljer att fortsätta stångas med livet.

Harskrank

Den här hyresgästen vet ALLA detaljer.

Men… jag blir glad när referenter hör av sig och jag blir glad att jag lyckades tvinga stackars vännen att ringa mig på gamm-telefonen, för jag ville PRATA och FÖRKLARA och BERÄTTA DETALJERNA, allt det som alla inte inte för höra, se eller läsa. Och jag blir extra glad för mejl som mammakusinen B:s igår, allra helst efter vårt ganska deprimerande telefonsamtal i förra veckan. Och så lilla mamma… Efter anmälan har hennes mardrömmar upphört, men hon har inte kunnat sova ändå för att hon är så glad för min skull! Jag önskar så att jag hade lön varje månad så jag kunde köpa henne den där höj- och sänkbara sängen och en ny TV, till exempel. Men nu när jag snart får lön igen måste jag lägga pengar på vinterdäck, annars får jag inte köra bilen i vinter, tandläkaren och optikern. Jag fick en sån generös… uppmaning av fantastiska Karl-Bertil häromdan att gå till optikern, så bara jag får veta när jag ska börja jobba ska jag ringa och boka tid för synundersökning.

Böcker Agatha Christie och Kristina Sandbergs Maj-trilogi

Jag lämnar deckargenren en stund för Kristina Sandbergs Maj-trilogi.


I morse klev jag med bultande huvud
ur sängen, tog en tablett och skjutsade min kära i ösregn till hennes jobb. Hemma igen klev jag tillbaka i sängen och unnade mig en stunds läsning. Jag har just påbörjat den första delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Att föda ett barn, som Uppsalaewa var så vänlig och gav mig som bonus när vi utbytte vinster. Det har inte blivit så mycket läst de senaste dagarna, varken böcker eller andra bloggar. En bok för recension är också på väg in, en bok av ytterligare en Uppsalaförfattare.

Bokuppslag och hand

Känslan av att få unna sig en stunds läsning i sängen en vardagsmorgon…


Idag står på mitt schema
att fortsätta göra några ombokningar, att ta hand om tvätt, att gå och handla och att hämta och skjutsa hem Anna till Himlen. Minstingen kommer hem idag och jag låter mor och son få fredagsmysa på egen hand. Själv ska jag se det sista avsnittet av Broadchurch, som jag spelade in på DVD-hårddisken igår kväll. Men i morgon joinar jag familjen i Himlen för räkfrossa med vitt vin.


Jag ska på räkfrossa i Himlen i helgen alltså, men vad ska DU göra??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.


Nu har jag jobbat
på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Ögon

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.


Jag och ”församlingen”
fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Kollegor

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Arbetsuppgifter

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Pendlingen

rosa toffla minirosa toffla mini


Lönen

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg som skulle ha kunnat haft rubriken – ”Alla dessa jävla papper… Maj gadd!”.


Det blev faktiskt inte bara snurrigt
i skallen rent teoretiskt idag. När jag hade varit hemma en stund i kväll började det snurra på riktigt. Det var nästan så att jag trillade i badkaret när jag hängde tvätten på torkställningen över karet… Väldigt obehagligt… Telefonerade med Fästmön och beklagade mig över yrseln, men hon trodde att nog bara är lite nerver. Och det stämmer förhoppningsvis. Sen tryckte jag i och för sig i mig en kexchoklad lite senare och då snurrade det lite mindre. Så kanske är det ett mått oro och ett mått av för lite att äta, helt enkelt, idag. Ska bli bättre i morgon! Dessutom har jag packat ner en vattenflaska och min egen kaffemugg.

be nice to your kids

Jobbfikamuggen är nerpackad!


Bron har jag sett på
och den slutade precis lika bra som säsong ett. Väntade sen på att fotografen skulle höra av sig. Samtalet kom vid 20.30. Vi har nu bokat in fredag. Då kommer han till mig på jobbet. Vi får hoppas på en solig dag så det blir en fin utomhusbild!

En god stund i kväll har jag ägnat åt lite hemmaadministration. Viktiga papper skulle sorteras in i redan fulla pärmar. Vidare gick jag igenom en Excel-fil som är underlag för min aktivitetsrapport. Tänkte försöka skicka in rapporten till Arbetsförmedlingen på söndag. Har också påbörjat ett kassakort till a-kassan, men det gjorde jag redan igår kväll i samband med ett skrivuppdrag (som jag är NOGA med att ange på kortet som en timmas arbete – trots att det tog en kvart… Ska bli väldigt skönt att slippa redogöra för alla enstaka timmar hit och dit ett tag framöver!)

Har gjort en ny att-göra-lista på hemmafronten. Nu får jag ju försöka fördela uppgifterna så att det blir färre saker, men flera kvällar. Och lite av helgerna måste jag ju ta. Nu till helgen blir det aktivitetsrapporten på söndag. Dessutom måste jag skriva en statistikrapport över bloggen. Dessa inlägg har faktiskt gett resultat i form av högre antal skrivuppdrag! Det tackar vi för, varje krona är välkommen!

Under veckan måste jag plocka in adventsstjärnor och -stakar från förrådet samt testa dem. Ifall vi tar en tripp söderut på lördag är det nog bra om jag får upp skiten adventssakerna på fredag. Eller i alla fall ser till att det är monterklart.

svart stjärna

Den svarta gigantiska stjärnan ska upp i köket. Bilden är tagen den 1 december förra året och då hade vi ganska mycket snö, som synes…


Före helgen
måste jag bädda rent också. Det är hög tid! Och så tvätta, tvätta, tvätta… Jag fattar inte varifrån all smutstvätt kommer. Jo lite – bland annat från storstädningen (trasor, gardiner, dukar etc).

Min klipptid hos M har jag bokat om till lite senare ursprungligen tänkt den 9 december. Mitt armbandsur ska vara lagat och klart för avhämtning i helgen. Det får kanske bli på söndag, då. Och julklappar… När ska jag köpa julklappar? Ja, nån gång blir det väl. Jag har i alla fall börjat tänka och har idéer för klappar till Elias, Anna och mamma. Alltid något. MEN… vi har en födelsedag nästa vecka och till den måste en present införskaffas också…

Och sen var det ju det här med pärmarna med viktiga papper. Alltså… jag har inte rensat ur dem på snart två år! Jag minns att jag höll på och slet med dessa papper dan innan jag skulle börja jobba vid Institution 1… Det tog en hel dag. Nu har det, som sagt, gått två år. Pärmarna går nästan inte att stänga. Vad har jag i dem egentligen? Måste jag spara alla dessa papper? Fast tänk om jag slänger nåt som jag sen behöver..?

Lambi superlong toapapper

Skit, så mycket papper jag har…


Nä, nu börjar det bli slut i rutan här
och dags att släcka och krypa ner i bingen. Jag har ju fyra arbetsdagar kvar den här veckan. Det känns… fantastiskt härligt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag vid eftermiddagsfikat på jobbet satt jag och suktade efter nån go tårta. Och faktiskt bar det sig inte bättre än att J hade mutat kollegan G i ett dataspel (!) – med en chokladig kladdkaka. Eftersom J är från Norge (vad menar jag med det???) mutade h*n inte bara G utan alla som var närvarande på eftermiddagen. Mums!

Somliga hade ju varit mobbiga mot andra på morgonkvisten, men tiggde lift hem från jobbet via sin äldste son som messade. Jag är ju en snäll människa ibland så det var ju självklart att jag hämtade min älskling. På vägen stannade vi till vid ICA Heidan för att köpa grillad kyckling till middag – och en kartong kokosbollar till kvällskaffet. Kokosbollarna var lågkalorimärkta, vilket innebar att man kunde vräka i sig hälften var, det vill säga fyra. Jag åt två för att de såg ut som tuttar, sen mådde jag illa. Och hade fullt med kokos mellan varenda tand i käften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade autostrador mellan tänderna.

En kokosboll som ser ut som en tutte.


Före kvällsfikat blev jag emellertid tvungen
att baxa in sommardäcken i bilen, för i morgon bitti klockan åtta ska Clark Kent* få vinterkängorna av, sommarsandalerna på. Lagom till snön, som enligt den sura gubben på jobbet ska komma till lördag. (Tror jag inte ett dugg på!)

Jag blev också tvungen att messa med A för att boka om vår andra återträff – den tid jag hade prickat in visade sig krocka med ett evenemang i Elias skola som jag gärna vill delta i. Det har varit lite struligt den senaste tiden med bokningar och sånt, mest beroende på att jag delvis ska byta uppdragsgivare från nästa vecka (formellt sett har jag redan gjort det). Jag vill inte boka inte för många saker på seneftermiddagar eftersom jag vet att många förlägger möten så dags på dan.

Efter allt detta ätande och baxande av däck med mera blev jag helt enkelt tvungen att muntra upp mig med den allra finaste födelsedagspresenten, en orange gubbe. Och bara för att bevisa att jag verkligen är snäll såsom jag skrev ovan, ska du få dela upplevelsen med denna orange gubbe med mig.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »