Exkluderingar

Ett inkluderande inlägg.

---

 

Ämnet som har fastnat i mig för tillfället är exkluderingar. Om det är nåt som gör mig ledsen, arg och besviken så är det exkluderingar. Och med det menar jag att utesluta människor från sammanhang där de faktiskt finns och borde får vara synliga.

Förhoppningsvis stämmer lyckokakans ord in på nån annan arbetsgivare än den aktuella.

Igår träffade jag en vän som även är en före detta kollega, en arbetskamrat med betoning på kamrat. Vi kom att prata om ämnet exkluderingar eftersom det är högaktuellt. Jag drog mig till minnes ett exempel från den tid när vi var kollegor och jag var på ett sammanträde med ledningsgruppen, i vilken jag ingick. Det var vid jultid och strax innan mötet skulle upplösas delades det ut julgåvor som ett tack för ett gott arbete under året. Alla fick utom jag. Var det för att jag hade gjort ett dåligt arbete under året? Nej. Visserligen satt jag med i ledningsgruppen, men… jag hade inte, som övriga i församlingen, titeln chef. Exkludering! Jämför detta med 2015 när jag jobbat som konsult i lite mer än tre månader och ÄNDÅ fick en fin julklapp, grillpannan, tack vare min dåvarande chef på plats på jobbet… Inkludering!

Jag tycker exkludering är nåt rent för jävligt. Det är kränkande särbehandling om nåt, det är vuxenmobbning och det är inte OK. Att få höra att en inte är välkommen och ange vissa regler/traditioner som skäl, det köper jag inte. Det är inte bara elakt, det är grymt och det har orsakat många tårar. En kan bara hoppas på att det finns arbetsgivare – ja, för det handlar om en sån – som ser till kompetenser och inte till annat. Och ja. Vi diskuterade en aktuell händelse som drabbat en person som jag naturligtvis inte namnger här. Det står emellertid allt mer klart att det finns så många dåliga chefer och bara ett fåtal bra.

Jag ville nästan inte åka ifrån tulpanerna.

För egen del har jag haft en rätt OK start på arbetsveckan. Jag började lay outa en rapport idag. Eftersom den är ganska omfattande tar det en stund innan jag blir färdig. Dessutom bråkar min högra armbåge med mig när jag jobbar in InDesign, så jag måste ta många mikropauser och stretcha. Min arbetsplats på jobbet är allt annat än ergonomiskt utformad för min person.

Dan har varit ganska grå. Helgens vårsol lyste med sin frånvaro, men det har i alla fall inte regnat. Clark Kent* är nästan lika ren som igår. Hemma i New Village har tulpanerna jag köpte i lördags slagit ut och blivit så vackra att jag nästan inte ville åka ifrån dem i morse. På jobbet hade däremot kardemummablomman fått för mycket sol och hängde som en trasa över skrivbordet.

Ingen exkluderas i min familj, vi håller ögonen på varandra. (Bilden är en detalj ur omslaget till boken Det som inte dödar oss.)

Min måndagskväll ska jag ägna åt att plåga mig vidare i min bok på gång. Jag har färre än 200 sidor kvar nu och har alltså passerat mitten. Vidare ska jag kolla läget med nån som blev opererad idag. Här exkluderas nämligen ingen i vår familj!

 

 

 

Vad har DU (haft) för dig denna måndag??? Skriv några rader och berätta i en kommentar om du har lust!

 

 

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur det går…

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.

Nu har jag jobbat på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.

Jag och ”församlingen” fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

Kollegor

Arbetsuppgifter

Pendlingen

Lönen

Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…

Livet är kort. 

Read Full Post »

Psalm 21

Ett inlägg om en film.

Att glo på film är en bra avslutning på en kväll, tycker jag. Igår kväll såg Fästmön och jag Psalm 21 (2010), en film som jag hade spelat in på DVD-hårddisken från TV4 för ganska länge sen. Det var perfekt att kunna spola förbi all reklam! Men var filmen perfekt..?

En film om tro, Bibeln och prästers hemligheter.

Henrik är en populär präst i sin församling nånstans i Stockholmstrakten. Men han plågas av mardrömmar och har svårt att hjälpa en kvinna i församlingen som uppenbarligen lider svårt av sina syner. Dessutom har han ingen vidare kontakt med sin son. Nåt mer men? Ja, en kväll ringer en rättsläkare och meddelar att Henriks pappa, också präst, har drunknat. Henrik ger sig iväg direkt norrut i landet, till byn där pappan bodde och arbetade. När han är nästan framme kör han på en kvinna. Han stannar bilen och kliver ur för att se hur det har gått. Kvinnan är spårlöst borta och bilen vill inte starta igen… Henrik börjar gå och hamnar hos en familj som beter sig väldigt märkligt.

Det här är en skräckfilm som tycks börja i bästa skrächfilmsmanér – nån kör på nån på en ödslig väg, den påkörda är borta och sen startar inte bilen… Fast den här filmen blir nånting annat än ren skräck. Som jag tolkar den handlar den om skuld och hämnd. Om vuxna som förgriper sig på barn och om incest. En riktigt ruskig film, med andra ord.

En massa duktiga skådespelare är med i filmen. Jonas Malmsjö är lysande i huvudrollen som prästen Henrik, Per Ragnar skymtar som Henriks pappa, för att nämna några. Ska jag vara kritisk mot filmen är att den blandar alltför många teman. Det blir lite väl mycket och framför allt konstigt.

Toffelbetyget blir emellertid högt. Det här är en otäck film, även om den är konstig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Variation

Ett inlägg om  variation och om att tänka i andra banor så blir det bättre.

I eftermiddags gjorde jag nästan inte ett skit mer än satt vid datorn. Det finns mycket att läsa på nätet och jag är en nyhetsnörd.

Gjorde ett nytt försök att mejla till bolaget som är vänligt nog att betala ut lite inkomstförsäkringspengar. Mina mejl studsade ju i helgen. Men tyvärr, samma historia nu. Bestämde mig därför för att gå till botten med det hela. Ringde handläggaren. Inget svar. Ringde Kundtjänst. Jorå, en vänlig och hjälpsam kvinna svarade. De hade tagit emot massor av mejl idag, så felet måste ligga hos mig, menade hon. Vi provade alla möjliga e-postadresser hos bolaget, men mina mejl bara studsade. Till sist testade jag att mejla från en alternativ e-postadress jag har – och se, då gick det bra! Men bara tanken att kontakta Spray.se för att försöka få hjälp med en krånglande home.se-adress är rent avskräckande. Man får ingen hjälp, man får bara idiotiska svar av arten

töm cacheminnet!

eller

uppgradera alt. byt webbläsare

(När mejleriet krånglar testar jag typ allt sånt först innan jag felanmäler.) Nä, hos Spray.se kan man inte räkna med nån större variation i svaren…

(Spray.se påminner faktiskt lite om Arbetsförnedringen. De talar hela tiden om för mig vad jag ska göra och hur jag ska göra, men de har fortfarande inte berättat vad min handläggare heter…)

Men mejlet jag fick från Postmaster framgick varför mina mejl från home.se inte gick fram: de var spamklassade. Så jag kopierade texten och skickade över till den hjälpsamma kvinnan. Och HEPP! När jag kom tillbaka från min lilla utflykt funkade det! Förhäxningen var bruten!

Utflykt? Ja, jag åkte och hämtade Fästmön när hon slutade jobba klockan 16. Vi for till ICA Solen där jag handlade billigt och gott bröd och soppa till morgondagens middag. Man måste ju variera sig lite…

Anna avlämnades i Himlen och jag for hem till New Village – i sällskap av några regndroppar på vindrutan och en vidunderligt vacker och stor regnbåge. Tyvärr kunde jag inte fota för jag körde ju bil. Dödsolyckan som inträffade på just den här vägen i förra veckan har satt sina spår även i mig som är världsbäst vid ratten. Dessvärre tycks inte alla andra ha blivit påverkade. I morse skedde tydligen en ny olycka utanför Förorten. Och jag mötte två fullkomliga galningar som gjorde livsfarliga omkörningar på 70-vägen till/från stan. Idioter! Ni kanske inte bara kör ihjäl er själva utan även andra!..

Hungrig som en varg ställde jag mig ganska direkt vid spisen för att laga mat. Du kanske minns vad jag åt till söndagsmiddag..? Om inte, så påminner jag dig:

Tofflisk söndagsmiddag – grillad kycklingkorv med bröd.

Idag är det ju måndag och då måste man ju variera sig och inte äta samma som till söndagsmiddagen. Därför fick det bli… stekt kycklingkorv med snabbmakaroner!

Stekt kycklingkorv i skivor och snabbmakaroner – variation utförd!

Nu har det blivit kväll och då ger jag mig tillåtelse att sjunka ner i bäste fåtöljen med min bok på gång. Märkligt med den deckaren att den bär samma titel som en församling i Lidköping – nära den plats där bokens händelser utspelar sig…

Kvart i tio i afton ser jag på sista avsnittet av Top of the lake på SvT1. Måste få veta hur det går för Tui och bebisen!!! Sen kommer förstås en sammanfattning av vad jag tycker om serien – oavsett om du vill läsa eller inte.

Vad gör du i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Trodde du att jag var färdig nu???

Fy te rackarns vad jag har hållit på i kväll! Jag som var så himla trött idag. Det vete 17 varifrån krafterna kommer, men kommer gör de.

Min ursprungliga plan var att städa badrummet och duschrummet/toan, kanske stryka några gardiner. HA! Jag har börjat att sväva ur ordentligt, våga gå ifrån planer och manus. Det senare gjorde jag igår. Då insåg jag nämligen att församlingen varken ville ha nån predikan eller nån föreläsning utan jobba…

En favoritskylt från verkstan på jobbet!

I kväll har jag i alla fall fått en del gjort, även om det nu blev i fel ordning. Ett tag tyckte jag att jag gjorde allt möjligt och lite här och var, men det blev rätt bra till sist. Så här är en lägesbeskrivning:

• I morse upptäckte jag att en persienn var knäpp. Hittade till sist ett mobilnummer som jag ringde vid 17-tiden. Eventuellt blir felet åtgärdat på måndag. Passade på att kommentera den urusla fönsterputsningen som var gjord idag också. Stora fläckar, en svart, till exempel, på flera fönster…
• Köket är så gott som klart: gardinen hänger uppe, struken och slät, på sin långstång, krukväxterna står i fönstret liksom de två lamporna. Golvet är dammsuget och torkat. Köksbordet är framdraget så att det står under lampan – vore ju lite kul att kunna sitta där och läsa tidningen i morgon. Kvar att göra är att flytta kökssoffan till rätt position, men det kan jag inte göra ensam.
• Sovrummet är helt klart, förutom den knäppa persiennen, dårå. Men jag fick sätta upp gardiner och ställa dit växter och det har jag gjort, liksom dammat, dammsugit och torkat golvet.
• I vardags rummet har jag försökt rengöra de svarta fönsterbrädorna av sten med skokräm (!). Ingen vidare framgång. Men växterna är på plats och porslinsblomman uppknuten i ett av gardinfästena. Golvet framför fönstret är dammsuget och torkat. Kvar att göra är att flytta matsalsbordet på plats och ta in stolar, nån tavla och golvlampan från förrådet. Och så damma och dammsuga och torka resten av golvet, förstås. Gardinen är inte heller struken, utan ligger och väntar på strykbrädan.
• Gästrummet har fått upp en ren och struken gardin och jag har dammsugit och torkat golvet framför fönstret och där sängen ska stå. Sammetsstolen och lilla runda bordet samt nattduksbordet är på plats. På fönsterbrädan tronar kaktusparaden och porslinblomman är fastknuten i gardinfästet. Nu ska sängen vippas ner, mattan läggas på och sista delen av rummet dammsugas och golvtorkas.
• Arbetsrummet har också fått gardin uppsatt och växter i fönstret, till och med en liten lampa! Jag har dammsugit och torkat golvet framför fönstret. Det astunga arkivskåpet är skjutet på plats, men nu vågar jag inte hålla på med möblerna mer, klockan är ju rätt mycket… Så kvar att göra är att flytta datorn och skrivbordet på plats, damma, dammsuga och torka resten av golvet.
• Badrummet och duschrummet/toan är kvar att städa i morgon. Tänkte också försöka ge mig på att rensa röret till handfatet i badrummet, det rinner rätt dåligt där.

Är det nån som inte tycker att jag är ett under av effektivitet??? (Måste få skryta lite!)

Jag har också hunnit telefonera med Fästmön, det känns som om det var evigheter sen. Skulle ha ringt mamma också, men då hade jag inte hunnit så långt som jag har gjort.

Hälen är ondare än ondast, näsan rinner (porslinsblommorna?) och alien är ju som den är (irriterande). Men jag lever fortfarande!

Nu funderar jag på att sprätta en öl och läsa Uppsala-Tidningen. Det är väl inte för sent för det när man, som jag, har skurlov i morgon???

Och… ja just det… Jag uppdaterade mitt virusskydd på datorn också.

Livet är kort.

Read Full Post »

Utanför fönstret

Livet står förstås inte stilla utanför mitt fönster, trots att jag håller andan lite just nu. Under tiden spanar jag på omvärlden genom mitt blåaste öga. Häng med på turen eller stanna hemma – valet är ditt. Här är mitt! Val, alltså. Och vad jag tycker. Vad tycker DU? Lämna gärna en kommentar.

• Gävleborg inför alkotester. Den organisation i Gävleborg som ansvarar för vård tar till krafttag mot alkoholmissbruk. Den som är full på jobbet riskerar att få avdrag på lönen. Och från oktober och ett år framåt ska en fjärdedel av personalen alkotestas under arbetstid. Och faktum är att initiativet välkomnas av personalen, även om det kanske ändå är vanligare med läkemedelsmissbruk bland vårdpersonal. Jag tycker också att det är bra. Man ska inte vara varken full eller bakis på jobbet, oavsett jobb. Tycker jag.
• Man hämnades på orm. En nepalesisk man blev biten av en kobra. Han blev så arg över detta övergrepp att han hämnades – genom att bita ihjäl ormen. Mannen vårdas nu för bettet, men är inte döende. För övrigt var det tur att det var en kobra han bet ihjäl och inte nån fridlyst art. Det hade lett till åtal i Nepal, nämligen. Vansinnigt gjort av mannen, tycker jag.
• TV-licensen ersätts med skatt. På tapeten igen, denna gång som ett förslag från Public service-kommittén. Förslaget lämnas till kulturministern den 11 september. Efter en remissrunda ska det behandlas i riksdagen nästa år. Går förslaget igenom väntas reglerna gälla från 2014. Vettigt, tycker jag.
• Jesus blev hårig apa. Klottrare finns det tydligen överallt och i alla åldrar. En målning av Jesus i en spansk kyrka höll på att vittra sönder. En kvinna i församlingen tog då saken i egna händer och bättrade på målningen. Tyckte hon. Först. Nu är hon förtvivlad och har sökt experthjälp. Jag använder min gamla lärares ord på svarta tavlan när man inte skulle sudda bort: Låt stå!
• Man förföljde kvinna – efter 27 år. När förstår somliga att ett nej är ett nej, undrar jag..?
• Inspelningarna av Antikrundan startar. Tyvärr utan experten Jan Bäckström som nyligen gick bort endast 59 år gammal. För ungt, tycker jag!
• Vad kan du om Metropolen Byhålan? Testa dina kunskaper om Metropolen Byhålan! Och kan du inget eller väldigt lite kan du kanske lära dig nåt av testet. Svårt, tycker jag, och hade typ fyra rätt av tio…

 

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Pingst och Mors Dag

Den här helgen är det pingst. Pingsten är en populär helg att gifta sig, men inte heller i år blir det av för min del. Annars vet säkert de flesta inte varför pingst är en helg. Jag är inte heller tvärsäker, men jag vet att det handlar om att Den Helige Ande visade sig för första gången, genom tungotalet. Enligt somliga är alltså tungotalet ett bevis på att man är uppfylld av Den Helige Ande. Pingstdagen sägs också vara den kristna kyrkans första dag, vilket mycket handlar om att flera tusen människor döptes den här dagen för att på så vis få syndernas förlåtelse. Det var också i pingst som lärjungarna började  dra ihop en församling. Pingsten infaller 50 dar efter påsk, den kristna helg när Jesus både dog och uppstod.

Pingstlilja, eller narciss, som den också kallas. Korrekt är att säga att pingstlilja är av släktet narcisser.

Idag är det också Mors Dag. Det känns trist att inte kunna fira Mor personligen, men hon har i alla fall ett paket att öppna som budbärerskan FEM var vänlig nog att ta med sig från Uppsala förra helgen. Om pingsten hade fått ha kvar sin annandag på måndagen hade jag nog åkt ner till mamma. Nu känner jag att det blir för kort tid.

Ett paket får Mor idag.

Jag vet att vissa familjer inte firar såna här dagar, men i min familj har vi alltid gjort det. Vi har också firat namnsdagar. Det har inte varit nåt överdrivet firande, men den som har sin dag får ett paket och kanske nån bakelse eller god kaka till eftermiddags- eller kvällskaffet. Det är så enkelt att bara göra lite grann – men det är också så uppskattat. Fast det var lite orättvist, för när jag var barn hade mamma och jag bara var sin namnsdag medan pappa hade tre. TRE!

Nu ska jag strax ringa lilla mamma och kolla om hon har slitit upp paketet än. Jag tror ju inte hon läser min blogg, så jag kan avslöja att jag har köpt ett rosa påslakanset i satin åt henne.

Mamma på en bild från skärtorsdagen i år när vi tog en fika på Ubbes i Metropolen Byhålan.

Stort GRATTIS till alla snälla mammor i hela världen! Men mest till min, förstås!

Read Full Post »