Med livet i behåll…

Jaa, med livet i behåll kom jag hem – men det var knappt! Bilen var helt översnöad när jag skulle åka hem från jobbet. Det blåste och snön yrde och redan när jag skulle svänga ut på stora vägen från jobbet höll jag på att köra fast. Då kommer det en idiot bakom och ska köra om och runt mig för att också svänga höger – när jag står halvvägs ute i korsningen och en bil närmar sig från vänster. Hur dum får man vara?.. (Retorisk jävla fråga.)

Bilresan hem gick i 20 knyck som max. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att köra fast eller få sladd. På vindrutetorkarna frös snön till is och sikten var i princip fem procent – en remsa, cirka en decimeter bred som löpte över vindrutan var klar att se igenom. Snön utanför gjorde att sikten totalt sett närmade sig noll…

Hemma i New Village var det inte plogat, men på parkeringen hade det inte yrt så mycket snö. Jag hade en hög om cirka en meter snö upp mot garageporten, så den fick jag skotta undan innan jag kunde köra in. Jag var livrädd att fastna på parkeringen, för där var ju trots allt inte snöfritt, men det gick bra. Idiot 2, med parkeringsplats till vänster om mig, hade skottat sin parkering och lämpat över all snö på min plats. Vilken tur att jag har ett garage!!!

Snön börjar täcka fönsterrutorna här hemma. I arbetsrummet är ungefär 20 centimeter av rutans nederdel täckt i skrivande stund.

Snön har lagt sig på nedre delen av fönstret i arbetsrummet.

Alla andra fönster i lägenheten ser ungefär likadana ut, utan ballefönstren*, förstås – all snö hamnar ju på räcket eller själva ballen**. I köket har emellertid snön ramat in den ena rutan i vänsterkant. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men det är rätt fint. Fast läskigt. Jag börjar känna mig ganska insnöad…

Mycket snö är det nu.

Jag var orolig både för Fästmön och Jerry, hur de skulle kunna ta sig hem från jobben. Sms-svaren dröjde, så jag satte igång att skura i badrummet. Då fick jag ett telefonsamtal som jag har väntat på och som gjorde mig ganska uppskakad… Mer om detta kommer strax i ett lösenskyddat inlägg!

Både Anna och Jerry kom hem till Förorten, men nu är all busstrafik i Uppsala inställd. Taxi kör inte heller utanför stan. Så vi får se om man kan ta sig till jobbet i morgon. Det kanske blir till att jobba hemma…

*ballefönstren = balkongfönstren
**ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Dä ä bare tröttit här, döh…

Fy te rackarns sicken seg dag! Jag har gjort allt som stod på att göra-listan, det vill säga

• skjutsat och hämtat Fästmön till respektive från jobb
• vikt tvätt
• strukit
• packat
• pratat med mamma
• läst
• lämnat in Lotto (nä, jag vann inte en spänn…)
• sett en människa ett pucko vända bort huvet när h*n såg mig så att h*n säkerligen fick jordens nackspärr – själv skrattade jag åt den så uppenbara ansträngningen som för övrigt spred sig till småklonerna och den andra vuxna i sällskapet. Vilket gäng! Man kan inte annat än skratta åt dem eländet!
• lagat mat
• diskat (nej, älsklingen fick inte göra det idag igen!)

När jag hade skalat potatisen på eftermiddagen blev jag så slut att jag slocknade trekvart i fåtöljen. Nej, jag mår verkligen inte bra. Det är en läskig känsla, den där som gör att orken bara plötsligt – och oförklarligt – tar slut. Jag menar, skala potatis för två personer är ju inget som på nåt vis borde göra en utmattad…

Det blev lax i ugn idag till middag. Lax med fetaostpesto. Suveränt gott! Jag använder Abbas som bas och sen tärnar jag ner lite extra fetaost.

 + 

Abbas fetaostpesto på laxfiléer – enkelt och skitgott!

Ute blåser det upp till storm nu och snön har börjat yra. Skitväder, kort sagt. Jag hör hur Anna prasslar med lördagsgodispåsen, så jag ska joina henni i soffhörnan så att hon inte gräver runt i min påse med sina bajsiga smutsiga små fingrar…

Read Full Post »

Lång morgons färd… in i snöyra

Jisses Amalia! Jag hade liksom en tid att passa i morse. Klockan åtta skulle jag infinna mig på en plats i Norduppland, som vi Uppsaliensare lite nonchalant kallar länets norra delar (vi i mellersta länsdelen drar hela norra delen över en kam, liksom. Inte helt populärt bland lokalbefolkningen…) Restiden var beräknad till cirka en timma och en kvart. Bara det att när jag kommit en och en halv mil norr om Uppsala beslutade sig vädret för att bli vinter. Tjolahopp bara sisådär! Jag körde helt enkelt in i snöyra i mörkret. Det var hemskt. Fruktansvärt. Det kändes som om jag körde rakt in i ett fyrverkeri, för snöflingorna föll inte lodrätt mot bilen utan bombarderade den vågrätt.

Dum som jag var hade jag dessutom valt Eniros förslag till färdväg. Det innebar att jag åkte på slingriga kostigar, i princip. Stundtals var jag mitt ute i skogen och hade bara granar och furor till sällskap. Men efter ungefär halva resvägen hade jag ett pärlband av billyktor efter mig.

Säkert galna hillbillysar!

tänkte jag. För vägen var kuslig att köra. Riktigt kuslig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Ont krut förgås inte så lätt!

Och till mångas förtret kom jag fram helskinnad – och till och med i tid! Jag blev intervjuad av två kvinnor, en något äldre än jag, den andra yngre. Vi tillbringade en timma med att berätta vad vi skulle kunna erbjuda varandra ifall det blir nåt samarbete. En anställningsintervju, alltså. Mycket intressant sådan för ett mycket intressant jobb. Men det är det här med pendlingen som gör mig tveksam…

Platsen där jag var idag är säkerhetsklassad och där råder fotoförbud. Därför får du titta på mammakusinen B:a amaryllis vars klockor nu har slagit ut så här fint! Notera också en Kitty Lindsten i svart ram, en underbar tavla om… kommunikation…

I skrivande stund har jag landat på jobbet. Jag har ringt ett par samtal och försökt landa. Jag mellanlandade hemma en stund för att kasta i mig kaffe och mackor och få ett par styrkepussar av Den Mest Älskade.

En krydda i tillvaron är att ett av de samtal jag ringde när jag kom till jobbet kanske innebär en fortsättning här. Inte inom fakulteten, men väl inom universitetet. Jag har förstått att det finns stora behov av kommunikatörsinsatser lite varstans i organisationen. Och plötsligt har jag fått signaler om att två ställen är intresserade av mig. Inte kanske för något fast, men för översyn och vissa därav kommande insatser.

Närbild på en av klockorna. 

Det är som om min tillvaro slår volter med mig igen. Och inte är jag sen att hänga på. Vissa dar är livet bara så spännande. Så spännande…

PS Sa jag för resten att jag tycker att turkosa fönsterlampor är skitfult?! Nehej, det har jag visst inte sagt. Då säger jag det nu:

Turkosa fönsterlampor är skitfult! Blä!

Read Full Post »

Snöhat och annat krafs

Jag vet inte hur mycket skit snö det har kommit från ovan sen igår eftermiddag, men vi fick ha en lång och intensiv utgrävning i Himlen av Clark Kent* i morse. Jag hade min lilla skyffel och kompletterade den med skrapa och borste, Fästmön nyttjade ett lock till en av Elias större leksakslådor. Och plogbilen stod på området bredvid, med föraren som glodde på oss. GAH! Inte nog med att jag fick ett ofrivilligt motionspass – jag HATAR verkligen motion och sport av alla de sorter – vi hade en åskådare också som ÅTMINSTONE kunde ha börjat ploga på vårt område när han såg hur vi kämpade med våra undermåliga verktyg.

Den här bilden var med i en Finn Fyra Fel-tävling här på bloggen i våras. Felet som alla missade var den förskräckliga logotypen på ryggsäcken.

                                                                                                                                                    Elias kom till Fritids och Anna till jobbet i tid. Utanför Elias skola gjorde jag en del finjusteringar vad gäller snön och isen på bilen. Och det lustiga är att till och med de mest förtegna personer upplåter sina stämmor och kommenterar vädret! Jag blev väldigt förvånad över en hel dialog om fyra meningar…

Men gissa vad som hände när jag kom hem? Jo, det var bara att ta fram skyffeln IGEN! Framför garageporten hemma hos mig var det inte heller plogat och det låg en hög snö som gick upp över halva porten. Dags för nästa motionspass, alltså!

JA JAG ÄR SKITSUR!!!

Jag är en ARG tant Toffla idag.

                                                                                                                                                        Det verkar som om det har snöat mer i stan än i Förorten. Det blåser inte lika hårt som igår, men det blåser fortfarande ganska bra. Och snöar. Jag är HELT SLUT efter dagens två motionspass, så nu ska jag softa lite med nyperkolerat kaffe och lokalblaskan en stund. Tyvärr måste jag ge mig ut igen för att hämta ut två mediciner som ska göra mitt blod bättre, men jag har ingen lust att åka ut i snöyran igen på en stund. Hoppas att OVÄDRET inte ställer till nåt elände så att vännen FEM inte kan komma till Stockholm och träffa mig på lördag. Du skulle jag bli om möjligt ännu argare.

PS Jag har naturligtvis korrigerat felaktigheten på bilden i den ovan nämnda Finn Fyra Fel-tävlingen. Så här ser logotypen ut i korrekt form:

Detta är min korrekta logotyp.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »