Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vänliga’

Ett ändligt inlägg.


 

 Muggar och händer

Jag kom sent till förmiddagsfikat, men fick sällskap vid bordet.

En brukar säga att 

allting har en ände.

Då finns det alltid nån som lägger till:

…men korven den har två!

Helgen ändade vid midnatt och i morse var det dags för en ny, härlig arbetsvecka. På jobbet drar förändringens vindar in och skapar en del förvirring, en del frustration, men också en hel del positivism. Det senare gläds jag åt för mina arbetskamraters skull. Jag tror att jag har bland de finaste arbetskamrater en kan ha. De är både vanliga och vänliga, men också speciella och… ganska normala. Förhoppningsvis smittar sånt av sig. Det värmde i alla fall ett Toffel-hjärta att en del bytte bord för att hålla hjärtats ägare sällskap när det kom sist till förmiddagsfikat. Vill jag tro. (Låt mig få tro det!)

Här finns alla sorter, men nånting som har slagit mig är hur en del påminner så mycket om andra människor jag har mött i livet. Här finns till exempel en Micke som heter Anders, en Farouk som heter Tomas och en Christina som heter Helena, för att nämna några. Det är nästan ruggigt så lika de är, både till utseende och till sätt.

Idag har jag textgranskat en rapport på engelska, fipplat lite med bilder samt filat lite på en beskrivning. Under morgondagen skickar jag iväg ett slutkorrektur och påbörjar en lay out. Det händer saker – och det händer att jag blir färdig med saker också. Och snart är jag färdig där jag är just nu. För allting har ju en ände, även det som är roligt och bra.

Hemma i New Village väntar jag (förgäves?) på ett återbesök av BRF-ordföranden. Eller åtminstone att h*n ska höra av sig angående en uppföljning av värmen samt mina klagomål angående störning, som h*n lovade. För tillfället känns det inte så akut, vi har fått en plusgrad idag utomhus och jag har över 20 grader i köket. Underbart! 

Jag har suttit en stund med mina räkningar, för idag fick jag lön. Jag hade väldigt många räkningar den här månaden, så jag är extra tacksam för den där lönen. Och nu är alla räkningar betalda och jag har pengar kvar. (Nej, jag skryter inte, jag har ingen jättehög lön, men jag har ett uns smålänning i mig och kan leva sparsamt. Det var för övrigt tack vare min sparsamhet som jag hade råd att köpa en bästefåtölj, till exempel, för snart tio år sen. Jag sparade till den.)

I kväll blir det ingen lyxmiddag utan rostade mackor med ost och ett par glas mjölk. Men att det skulle vara fel att unna sig god mat, framdukad på ett trevligt sätt, med tänt ljus, bra läsning och ett glas vitt vin – såsom jag gjorde igår… Det tycker jag inte! Ska inte jag få ha det mysigt trots att jag äter ensam? Hur äter DU när du äter ensam??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Middag med tänt ljus och bok

Jag unnar mig att äta gott och mysigt ibland. Gör du???


I morgon är det redan tisdag
och jag ska handla efter jobbet. Tänk om jag kunde komma ihåg att köpa tulpaner till köksbordet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Inte nåt skönt väder idag.
Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grå himmel

Grått…


Även en bitsk Toffla
kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

Trädgren som är av

En annan fallen hjälte.


Medan jag gick och funderade
 såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats Hurtig

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!


Funderade på det där med ålder…
När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?


Det är som att människor
som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Utblommat

Vackert och utblommat på bredden.


Å andra sidan…

Utblommat på höjden

Utblommat på höjden.


Får mig att undra
om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

 Rött lönnlöv bland gröna i träd

Vem är vackrast i det här trädet?


Planerna för eftermiddagen
har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll visade SvT andra delen av åtta i serien Så levde de lyckliga. Den här gången handlade det om otrohet och skilsmässa, bland annat. Eller om konsten att lyckas hålla ihop.

Teo och Sanna var ett av gårdagskvällens par som hade kämpat – och kämpar – för att hålla ihop. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions hemsida.)


De tre paren
berättade om sina liv tillsammans och sina kriser. Pia och Krister träffades redan som tonåringar och har nu hållit ihop i nästan 50 år. De kom från två olika samhällsgrupper och fick tidigt lära sig att kämpa gemensamt mot omgivningen. De gifte sig utan släkt och familj närvarande. Idag är de pensionärer och har ett underbart liv tillsammans, fyllt av kärlek.

Teo och Sanna var ganska unga när de gifte sig. När de träffades – på jobbet –  var Teo gift på annat håll. Inget kunde hålla dem tillbaka, de var övertygade om att de funnit sitt livs kärlek, sin själsfrände. Ett år efter bröllopet var Sanna otrogen och de skildes. Men så en dag kontaktade Teo henne igen…

Kristina och Lennarts äktenskap kraschade på grund av alla tunga vardagsrutiner. De levde under betänketiden i den gemensamma bostaden och hade varannan vecka ansvar för de två barnen. När betänketiden var slut skildes de. Då insåg Kristina att hon älskade den nye Lennart…

Jag tycker att det här är en väldigt bra dokumentärserie. Den visar par som inte är det minsta konstiga, men som går igenom ganska vanliga kriser och glädjeämnen. Det finns hopp, på nåt sätt! Jag blir påmind om mitt eget kraschade äktenskap i vissa sekvenser. Det här med vardag och otrohet, den senare som gjorde så ont eftersom den pågick bakom min rygg i ett halvår. Idag när jag tänker på det och känner efter kan jag med ärlighet säga att jag inte känner nån saknad eller sorg. För vår kärlek var slut och då ska man inte leva tillsammans. Den kärlek som omger mig idag är verkligen mitt livs kärlek. Det har varit en lång väg som har gått i många kringelikrokar. Kanske för att jag ska lära mig nåt på kuppen..? Men målet är tydligt och närmar sig!..

Högsta betyg för del två!

Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen!

Read Full Post »

Söndag och valdag. Men jag har ju redan klarat av valet. Och skälet var ju att jag skulle in till Kungliga Hufvudstaden och träffa vännen Inna.

Det blev en stunds väntan på perrongen i Uppsala. Tog upp lokalblaskan och läste… Om valet, förstås! Ovanligt, va?!


Valet, valet, valet – kvalet för många, men inte för mig…

                                                                                                                                                              Men det fanns lite andra nyheter i dagens tidning också. Jag fastnade förstås för denna om snuskiga vägglöss, därför att några närboende hade med sig såna här krabater hem en gång. Fyyyyyyy…


Låter ju inte som om lus-sex är nåt skönt sex… ”sticka sin vassa penis rakt i in i hennes mage…”  UFF!

                                                                                                                                                            Tanken var först att ta 14.09-tåget, men det blev ett tidigare tåg som gick sju minuter i.


Jag hade kunnat fortsatt ända ner till Östergyllen, men nu var ju Stockholm min destination!

                                                                                                                                                      Tåget var fullt som vanligt av folk som åt, pratade i sina mobiler, surfade och luktade illa. Jag luktade inte illa. Jag hade tvättat mig och dagen till ära stänkt på några droppar Hugo Boss. Dessutom läste jag min spännande bok som går mot slutet nu!


Lite trött var jag nog…

                                                                                                                                                              Väl framme bestämde jag mig för att orka promenera. Vädret var fint i Stockholm och himlen var blå.


Det var massor av folk på vägen till och från Gamla Stan.

                                                                                                                                                         På mysiga Lady Hamilton hade Inna och hennes kollega/vän Trond haft turen att få var sitt rum. Annars var det tämligen fullbokat på hotellen i Stockholm denna helg.

Vi blev bjudna på mousserande vin och guldpengar c/o vänliga Annika H. På tal om vänliga så var ALLA i personalen just vänliga. Vänliga och glada. Bara det!.. Trevligt bemötande av leende personal som ser ut att trivas på jobbet – och så mysiga rum gör att jag definitivt kommer tillbaka för att övernatta, nästa gång. Och så var det ju detta med det alldeles fantastiska afternoon tea, som Inna så vänligt bjöd mig på…


Jag tog en sipp av mitt mousserande, men resten fick Inna. Så hon blev nog lite på sniskan… 😉

                                                                                                                                                             Vi kände oss som två Pippi, tror jag, för vi fick var sin gigantisk guldpeng. Ingen av oss orkade öppna den utan de försvann ner i våra väskor/fickor.


Var sin gigantisk guldpeng fick vi med oss. Fast jag tror att den innehåller choklad, inte guld rakt igenom.

                                                                                                                                                  Afternoon tea… Det var nåt extraordinärt på Lady Hamilton… Vilken buffé av scones, cream cheese, lemon curd, marmelader, sylter, teer – och kakor… Vi ville ju förstås fota allt hela tiden, men sen ville vi goffa också!


Nu vill nog Inna slå klorna i sin scone och sina gurksnittar…

                                                                                                                                                            Det här med kameror, för resten… Jag fotar ju med min mobil och nu har bakstycket lossnat på två ställen så jag har fått tejpa. Inna hade fått tejpa sin kamera och hon berättade livfullt hur hon var tvungen att hålla i objektivet som också var lite ”lösaktigt”.


Ja detta är alltså en bild på Innas händer och kamera och tekopp.

                                                                                                                                                            Vi åt en massa gott. Titta bara!


Mjuka kakor av alla de slag. Och teerna…

                                                                                                                                                       Jag är egentligen ingen tedrickare, men idag provade jag tre sorters te. Det ena var ganska ordinärt svart te, det andra champagne och grädde och det tredje choklad och chili. Låter rätt smarrigt, va..?


Inna ÄR verkligen så här glad – inte bara över sina sötsaker – utan mest hela tiden!

                                                                                                                                                            Inna är en glad och trevlig tjej som det var hur lätt som helst att prata bort några timmar med. Klok och rolig är hon också och sånt är ju en ännu bättre kombination. Och så verkar hon vara så otroligt snäll… Jag tror att Innas elever har en toppenlärare i henne! Ytterligare ett bonuspoäng roffar Inna åt sig eftersom hon är tillsammas med – EN ÖSTGÖTE!!

Efter alla scones, snittar och kakor tyckte Inna att vi skulle ta kaffe på maten… Så blev det!


Kaffe och bondkaka på maten blev det! Notera hur guldpengarna PLÖTSLIGT har kommit närmar mig…

                                                                                                                                                                Och så lite bäst av allt… Disken kunde vi lämna. Den plockades bort av försynta tjejer.


Slabbdisken kunde vi bara lämna åt andra att ta hand om.

                                                                                                                                                          Två timmars goffande gjorde att vi tog hissen upp till Innas rum, ett rum som passande nog hette Johannisört (en brännvinskrydda). Det var nog det mest mysiga rum jag har sett! Kolla in takbjälkarna, bara!..


Hög mysfaktor på rummen! Här ska Inna och Trond valvaka i kväll.

                                                                                                                                                               Alla tjejer/damer/kvinnor som bokar enkelrum på Lady Hamilton får en gåva på rummet – en korg med diverse smått och gott, en del ätbart och en del läsbart. Vilken jättefin grej!


Så spännande med en korg diverse!

                                                                                                                                                Killar/män som bokar enkelrum får också nåt – en chokladbit, tror jag det var. Det har sina fördelar att vara tjej ibland!

Jag klev upp under bjälkarna för att kolla utsikten från takfönstren. Inte var den fy skam, inte…


Var det inte i den kyrkan en prinsessa gifte sig och fick en prins nån gång i juni..?

                                                                                                                                                            Inna var sen så gullig och följde mig till tåget. Vi genade över Klara kyrka och Inna visade vilken anarkist hon är!


På gräsmattorna får man inte gå, men Inna tycker att förbud är till för att brytas – i alla fall i det här fallet!

                                                                                                                                                             Inte nog med den fina afternoon tea-buffén och den trevliga pratstunden, Inna gav mig en bok också! Bästa gåvan att ge en sån som mig…


En deckare!

                                                                                                                                                          Tänk att man kan hålla låda i nästan tre timmar med en person som man aldrig har träffat förut… Häftigt! Vad vi pratade om? Tja, lite om kärlek, barn, Östergötland, krämpor, jobb och så. Men detaljerna behåller vi oss emellan.

Read Full Post »