Posted in Familj, Personligt, TV, tagged Antikrundan, bästefåtölj, betala en räkning, betrakta, bilkö, blogg, blyertspenna, budskap, busa, Camilla Kvartoft, dator, diskbänk, diskborste, diskho, DVD, dyka upp, försvunnen, fil, forsa, frissa, funderingar, Gåsmamman, grönsaker, håna, hårklippning, hemma, ICA, ingen förklaring, isrosor, jobb, Kanal 5, känslor, kök, köksbord, kliva upp, kollega, konstiga saker, kropp, kvällsmat, kycklingspett, kyla, lägga mig, läsa, låta som en traktor, Leif GW Persson, leva, logiska förklaringar, lunch, lunchrum, Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam, märklig tystnad, märklighet, mördad, mörk, minnesprogram TV4, mjölk, natt, nyklippt, nyttighet, nyttigheter, Olof Palme, onsdag, ost, Palme: sista timmarna, Palmemordet, pappa, porla, porlande vårdag, prioriteringar, röra på sig, ringar runt ögonen, rostat bröd, rulla, runda, säga att jag är knäpp, söndag, shopping, skum grej, snarka, sova, sovrumsfönster, spökrädd, svensk kriminalserie, Sveriges Television, Ted Gärdestad, tittighet, torsdag, trädgårdssaxen, trött, TV-tidning, vakna, Veckans brott, veckohandla, Willys on 16 februari 2016|
4 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om underliga saker, nyttiga dito och spännande TV-program.
Jag blir allt svartare runt ögonen. Men nyklippt och fin i håret är jag i kväll också!
Ringarna runt ögonen blir allt större och mörkare. Jag fattar inte, jag tycker att jag sover om nätterna, går och lägger mig tidigt nånstans mellan klockan 22 och 23) och kliver inte upp alltför tidigt (6.30). Men ändå är jag så trött, så trött. Och i natt hände en skum grej. Jag vaknade och betraktade mig! Fast jag sov. Jag sov och snarkade och lät som en traktor… Vissa morgnar när jag är på väg till jobbet kan jag komma på mig själv med att undra om jag verkligen lever. Det råder sån märklig tystnad omkring mig. Konstiga känslor och upplevelser som jag inte har nån förklaring till. En del skulle med all säkerhet säga att jag är knäpp. Det kanske stämmer. (Fast det är inte OK att håna mig för det.)
Det händer konstiga saker här hemma också. Häromdan var det en blyertspenna som plötsligt började rulla på köksbordet. Jag stod vid diskbänken, en bra bit därifrån. Nu i kväll när jag kom hem satte jag mig vid datorn för att betala en räkning. Plötsligt smällde det till i köket. Det var en diskborste som LÅG på diskbänken som plötsligt ”hoppade” ner i en av diskhoarna. På lunchen idag pratade R om hur spökrädd h*n är. Jag vågade inte berätta om den rullande pennan, men när R hade gått från lunchrummet berättade jag för NK* om trädgårdssaxen som var försvunnen och som plötsligt dök upp. Det finns mycket troligt logiska förklaringar till dessa saker, fast när det gäller försvunna saxar och saker som plötsligt rör sig av sig själva, då är jag övertygad om att det är min pappa som busar med mig eller på nåt sätt vill få fram ett budskap. Vad det senare skulle kunna vara tål att tänkas på… Jag återkommer om jag kommer på nåt.
Dagens lunch.
Det har varit en dag fylld med jobb, men också med funderingar, framför allt kring prioriteringar. Det var 15 grader kallt i New Village i morse. Jag kände att jag behövde tillföra kroppen lite nyttigheter, så jag följde med NK till ICA-affären och köpte ett par kycklingspett och grönsaker till lunch. Sen jobbade jag på rätt stenhårt och bra till det var dags att hasta iväg till stans bästa frissa M. Eftersom jag var tvungen att åka rakt genom stan fastnade jag naturligtvis i en bilkö, men jag kom fram några minuter före bokad tid. Innan jag kunde landa här hemma stannade jag vid Tokerian för att veckohandla mjölk, fil, ost och luncher, mest. Fick slänga på datorn och administrera lite innan jag äntligen kunde rosta ett par mackor. En blir inte så mätt på två små spett och lite grönt…
Medan jag åt min kvällsmat bläddrade jag igenom TV-tidningen. Till min glädje hittade jag en hel del spännande program som visas inom kort. På torsdag, direkt efter Antikrundan på SvT1, börjar den svenska kriminalserien Gåsmamman på Kanal 5. På söndag kan den som inte har sett Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam kika klockan 21 på TV4. Jag har sett filmen och har den på DVD, så jag kollar SvT1 klockan 21.45 i stället. Då visas ett minnesprogram om Ted Gärdestad med anledning av att han skulle ha fyllt 60 år den 18 februari. Och på onsdag nästa vecka visar TV4 den första delen av två om mordet på Olof Palme, Palme: sista timmarna. Tänk att det är 30 år sen Olof Palme mördades!
Men NU ska jag ta en liten runda bland de bloggar jag läser innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för att höra och se vad Leffe och Camilla har för sig i Veckans brott klockan 21. Jag lämnar dig med tre bilder från dagen, den som började med femtongradig kyla och som blev till en porlande vårdag…
Detta bildspel kräver JavaScript.
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged alkohol, avi, Årsta Travcafé, ärenden, äta gott, ögon, överansträngd, betala, bil, blodspår, blodvite, bokpaket, bokstavligt talat, Bokus, BRF-ordförande, fredag, frysa, frysa lite extra om fingrarna, garage, gå in i väggen, glömska, häfta mig i tummen, hämta ut medicin, helg, hitta hem, hjärncell, huvud, huvudvärk, korrektur, kräftor, kräftskiva, kycklingpannbiffar, kyla, lay out, låst, lördag, mamma, middag, mobiltelefoni, optiker, pizza, postbox, räkning, rostat bröd, runda, samarbetsvillig, söndag, söndagskväll, shopping, skalle, skriva rätt information, sms, snigg skomatta, sprit, svart, svära, svimma, tålmodig, trött, utlämningsställe, varm dusch, varma handskar, värme, veckohandla, webbplats on 18 januari 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om glömska, huvudvärk och lite annat.
In i väggen med huvudet före, eller? (Notera min snigga skomatta på jobbet, för övrigt.)
En kan undra om jag har gått in i väggen – med huvudet före… Den irriterande huvudvärken har inte släppt utan hänger sig kvar. Jag blir trött av att försöka hålla mig varm i kylan och jag blir ännu tröttare av huvudvärken. Ögonen vill inte riktigt se det de ska, vilket blir väldigt påtagligt på jobbet. Det känns skönt att jag ska till optikern på fredag.
Kanske har jag gått in i väggen, bokstavligt talat. I morse kunde jag för mitt liv inte hitta mina varma handskar som jag använt så sent som på söndagskvällen. Jag har ett extra par, som tur är, men de är inte lika varma. Nåja, jag frös lite extra om fingrarna i morse. Bilen var i alla fall låst när jag kom ut i garaget. Det var den inte härom morgonen… Och kom jag ihåg att hämta ut min medicin i helgen eller köpa kräftor och sprit till den planerade kräftskivan på fredag efter optikerbesöket? Nej. Ja ja, den stackars hjärncellen får arbeta hårt och är väl överansträngd.
Jag har kämpat på med lite diverse, främst ett par lay outer, idag på jobbet. Det går sisådär. Ögonen och skallen är inte samarbetsvilliga. Tur att NK* är väldigt tålmodig, kan jag säga. I fredags lyckades jag häfta mig i tummen med blodvite som resultat. Jag tittade inte – då hade jag svimmat. Men idag såg jag blodspåren på ett korrektur. Kanske var det därför just den lay outen blev lite… fördröjd..?
Hemma i New Village hittade jag en räkning i postboxen som jag betalade samt en lapp om att mitt bokpaket från Bokus finns att hämta från och med i morgon – på Årsta jävla Travcafé. Hur svårt kan det vara att skriva rätt information om utlämningsställen på sin webbplats, Bokus??? Dessutom kom ett sms medan jag svor över avin. I messet stod att bokpaketet finns att hämta redan nu. Nån större lust att ge mig ut i kylan igen har jag emellertid inte. Därför blir det en liten runda med ärenden i morgon efter jobbet. Det ska bli intressant att se om jag kommer ihåg att…
- hämta bokpaket
- hämta medicin
- veckohandla inkl. köpa kräftor
- köpa sprit…
Och undras om jag hittar hem efter ärendena… Tur att Clark Kent* hittar, i alla fall.
Nu ska jag ta mig en varm dusch för att få upp värmen. Jag samlar mig för ett nytt samtal med BRF-ordföranden, men jag ser inte fram emot det. Sen blir det middag och som vanligt en vardagskväll består den av två rostade mackor. Tur att jag har ätit riktigt gott i helgen!
Detta bildspel kräver JavaScript.
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged aftnar, arbetsdag, ägg, äta i dagarna tre, betald semester, bilaga, eftermiddag, färskvaror, födelsdagspresent, förmiddag, fel, gå troll i, göra om och göra nytt, glädja, granska, I skymningen sjunger koltrasten, inte korrekt, jobb, julklappar, julmat, kalkon, kollega, korrektur, lax, läsa, lördag, lördagar, ledigt, lista, mamma, material, matkasse, möte, middag, minns inte, mjölk, nöjd, njuta, pricka av, produkt, projekt, röda dagar, Rocky road, rostat bröd, sammanfattning, söndagar, shopping, sill, skinka, skratta eller gråta, slut, småsten i huvet, Som om, stenar, tisdag, tjäna ihop, torsdag, tradig bok, trist, Veckans brott, veckohandla, Willys on 08 december 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om min dag.
Rocky road idag…
Sammanfattningen av den här dagen gör jag i rubriken: rocky road. Det började redan i morse med att NK* messade för att berätta att h*n inte kunde jobba idag. Då blir arbetsdagen lite trist, det vet jag på förhand, men anledningen till att NK inte kunde jobba var förstås tristare. På torsdag hoppas jag att vi ses igen.
Under ett möte på förmiddagen fick jag veta att ett material vi fått att jobba med inte är korrekt. Frågan är om det gäller sex produkter eller två… Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Just det här projektet har det gått lite troll i, så egentligen var det inte oväntat. Skönt att veta är emellertid att varken NK eller jag är de som har felat. Men felet finns och innebär kanske att vi måste göra om och göra nytt.
Eftersom jag inte kunde fortsätta som tänkt fick jag i stället annat att göra. Det visade sig ta resten av förmiddagen och nästan hela eftermiddagen. Vidare kom ett korrektur åter och så granskade jag en bilaga och så… HEPP! var arbetsdagen slut.
Julmat är godast i sällskap.
På hemvägen stannade jag vid Tokerian för min sedvanliga veckohandling. Några varor till jul slank ner i kassarna också. Jag får inte glömma att pricka av på julmatslistan! Så här i efterhand är jag väldigt nöjd att jag handlade så mycket som jag gjorde i lördags i julmatsväg. Det som är kvar nu är en del färskvaror, ägg och lax, i princip. Det ska bli roligt att ha nån att äta julmaten med också, annars hade jag nog kanske mest köpt sill. Mamma och jag njuter av vårt julbord som vi äter i dagarna tre. Sen brukar det mesta vara slut utom kalkonen som vi har i stället för grismuskel skinka. Jag måste framöver också se till att det finns lite mat till mamma i mellandagarna när jag jobbar. Eftersom jag ännu inte har tjänat ihop till betald semester tänker jag jobba alla dar som inte är aftnar, röda, lördagar eller söndagar. Men det blir faktiskt ganska mycket ledigt ändå. Eftersom jag dessutom älskar att jobba gör det mig inget att jag får jobba.
Till middag i kväll blir det varken stenar eller julmat utan ett par rostade mackor och ett glas mjölk. Jag ska höra av mig till Fästmön senare för att kolla läget på julklappsfronten lite närmare. I övrigt blir det läsning av tradig bok och, eftersom det är tisdag, Veckans brott klockan 21. Det gläder mig i vart fall att vännen FEM, som idag blir ett år äldre, blev glad för sin bok hon fick av mig i morse i födelsdagspresent! (Men eftersom inte riktigt minns vilken bok det var, vågar jag inte länka här… Har visst småsten i huvet… Nu har jag blivit påmind av mottagaren vilken bok det var och det var Koltrasten!)
Rostat bröd blir det till middag här.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged arg, älska dans, älta, årstid, överleva, balkong, billigt, Birgitta Holm, bitas av, bli fel, bli rätt, blomma, blommor, buss, Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, citronmuffins, dö, dis, eftermiddag, falla av, falsk trygghet, fantasi, färg, fönsterrutor, förknippa, filosofera, fylla år, gå runt och glo, göra saker som andra ska göra, genus, gilla, gilla stenhårt, glädje, hänga ihop, hård, höggradigt, höra, höst, Helping Hand, input, irriterad, isolera mig, jobb, kaffe, kall, käft, kämpa hårt, kök, köpa, kosta pengar, krukväxter, kurs, lärare, leva, leva med mig själv resten av mitt liv, litteratur, litteraturvetenskap, livet, ljuga, loppis, mat, mörker, middag, middagar, mirakel, moln, morgon, morgonsol, mothugg, mulen, mullvad, natt, nervös, nytt och spännande möte, nytta, orkidé, oroa mig, ovanlig dag på jobbet, Pardans, passa perfekt, pelargon, plugga, professor, professor emerita, regn, runt hörnet, salig, skjutsa hem, skonsamt för mina ögon, sluta jobba, små, sol, solen går ner, solen går upp, sommar, somna, somna om, sova dåligt, stanna inne, stå lägre, stor käft, studietid, toalettpapper, trösta mig, trött, tror inte, tungt huvud, under nollstrecket, underbara blommor, Uppsala universitet, vakna, vardag, växter, veckohandla, verkligheten, verklighetstutflykt, viktigt, Willys on 25 augusti 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om hur det är.
Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)
Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)
Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.
Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.
Det börjar gå mot höst. Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.
Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.
Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…
Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!
En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.
Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.
Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.
Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 