Posted in Böcker, Personligt, tagged armar, axlar, älska, balans, ben, betagen, Birgitta Holm, bröstkorg, Cristina Ramírez, dans, ett par som dansar, författare, flexiband, gata, golv, guldpeng, hänga, hållning, Helping Hand, i dansens virvlar, inlaga, inte riktigt fint, intryck, knytnäve, kulturellt fenomen, lägga ihop pärmarna, litteratur, litteraturvetenskap, loppis, mittpunkt, omdöme, omslag, Pardans, pressa ihop skinkorna, professor emerita, rörelse, roll, samhälle, second hand, sepiatonad, skriva, spela roll, steg för steg, Sverige, tak, tango, underhållande, universitetsprofessor, utomlands, utveckling, välskriven text, vila on 26 augusti 2015|
Ett inlägg om en bok.
En guldpeng. Det var vad den lilla boken Pardans av Birgitta Holm kostade mig när jag förtjust fyndade den på Helping Hand tidigare i månaden. Eftersom det är min universitetsprofessor som har skrivit boken var jag förstås extra nyfiken. Kan en professor, numera emerita, i litteraturvetenskap skriva underhållande böcker? Igår kväll la jag ihop pärmarna och nu ska jag försöka sammanställa intrycken av den lilla boken.
Jag älskar den här boken redan från omslagets sepiatonade bild av ett par som dansar på en gata nånstans. På omslagets (flexiband, som jag verkligen gillar också!) insida hittar jag härliga små bilder på författaren. Lite synd att bilderna inte är flera! Jag saknar nämligen bilder i inlagan, som komplement till de välskrivna texterna.
Steg för steg går författaren igenom olika danser, deras utveckling och roll i samhället. För dans spelar faktiskt vissa roller – fast inte i Sverige. Där anses pardans inte riktigt fint och finns inte med som kulturellt fenomen. Därför förs vi utomlands med författaren. Som läsare dras jag med i dansens virvlar. Inte så att jag börjar älska dans själv, men jag kan förstå att nån annan verkligen kan göra det – och gör det!
Kolla bara, till exempel, hur Birgitta Holm skriver om hållningen och balansen i en tango:
[…] Min hållning kan jag försöka hitta genom att ställa mig på golvet, pressa ihop skinkorna, höja mittpunkten av bröstkorgen mot taket och låta axlar och armar falla ner i vila. Strax under bröstkorgen känner jag en knytnäve, och på den ”hänger” jag enligt Cristina Ramírez benen. Därifrån tas rörelsen. […]
Visst blir en betagen?! Hade det varit fler bilder i inlagan skulle Toffelomdömet ha blivit det högsta. Nu blir det högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged bestrida, Birgitta Holm, citat, dagens citat, kommunikation, litteratur, mycket förtjusande, Pardans, smått fantastisk, snubbla, tango, utbyte on 25 augusti 2015|
Ett citerande inlägg.
Den är smått fantastisk – eller i vart fall mycket förtjusande – boken jag läser just nu. Och jag snubblade naturligtvis över ett citat som jag bara måste lyfta fram. Birgitta Holm skriver i Pardans:
[…] tango är kommunikation, utbyte mellan två. It takes two to tango. […]
Nån som bestrider detta???
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged arg, älska dans, älta, årstid, överleva, balkong, billigt, Birgitta Holm, bitas av, bli fel, bli rätt, blomma, blommor, buss, Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, citronmuffins, dö, dis, eftermiddag, falla av, falsk trygghet, fantasi, färg, fönsterrutor, förknippa, filosofera, fylla år, gå runt och glo, göra saker som andra ska göra, genus, gilla, gilla stenhårt, glädje, hänga ihop, hård, höggradigt, höra, höst, Helping Hand, input, irriterad, isolera mig, jobb, kaffe, kall, käft, kämpa hårt, kök, köpa, kosta pengar, krukväxter, kurs, lärare, leva, leva med mig själv resten av mitt liv, litteratur, litteraturvetenskap, livet, ljuga, loppis, mat, mörker, middag, middagar, mirakel, moln, morgon, morgonsol, mothugg, mulen, mullvad, natt, nervös, nytt och spännande möte, nytta, orkidé, oroa mig, ovanlig dag på jobbet, Pardans, passa perfekt, pelargon, plugga, professor, professor emerita, regn, runt hörnet, salig, skjutsa hem, skonsamt för mina ögon, sluta jobba, små, sol, solen går ner, solen går upp, sommar, somna, somna om, sova dåligt, stanna inne, stå lägre, stor käft, studietid, toalettpapper, trösta mig, trött, tror inte, tungt huvud, under nollstrecket, underbara blommor, Uppsala universitet, vakna, vardag, växter, veckohandla, verkligheten, verklighetstutflykt, viktigt, Willys on 25 augusti 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om hur det är.
Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)
Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)
Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.
Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.
Det börjar gå mot höst. Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.
Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.
Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…
Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!
En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.
Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.
Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.
Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Gult, Personligt, Puckon, tagged affisch, affischer, andra hand, ansats, antik, armbåge, ögon i nacken, bak, balkong, Barn 44, ben, bilder, Birgitta Holm, blå vas, bokstöd, Boländerna, deckare, deckarhylla, fönster, fota, Fotografiska, fru och barn, fundera, fynd, Ginger Joe, gips, glasföremål, glasfiskar, glass, glasskärvor, guldpeng, ha ner, häxhatt, hårspänne, hedersplats, Helping Hand, hjälpa, hylla, inläst, kaffe, kassan, köra, kinesisk ask, kostnadsskäl, kräkreflex, Kupan, läserska, litteratur, litteraturvetenskap, ljusstake, loppis, Marianne Westman, middag, Myrorna, nästan vägg i vägg, osäker, ouppackad, outhärdligt, Pardans, personal, pinnstolar, plånbok, pocketböcker, porslin, prisklass, prislapp, professor emerita, prova kläder, provhytt, punka, räkna ut med bakarslet, Röda Korset, rörde inte en min, Rörstrand, rött, retro, rolig, rovdjur, söndag, second hand, sopa, större köp, Steninge, stolssits, strosa runt, svepa ut, telefontroll, tidningsklipp, tillagning, trampbil, trevlig, tvätta sig, universitetsprofessor, Uppsala, Upsala Nya Tidning, ursäkt, varningsskylt, vägg, vägglampa, väldoftande undantag, veranda, visitkort, visitkortsetui i trä on 12 augusti 2015|
10 Comments »
Ett inlägg om en loppistur.
I eftermiddags blev det en tur bland några av stans loppisar och second handaffärer i Boländerna här i Uppsala. Första stopp på turen var Helping Hand – och idag handlade jag faktiskt! Den som känner mig kan räkna ut bakarslet att det naturligtvis var en bok som fick följa med hem. Jag hittade nämligen boken Pardans, som är skriven av min gamla (ursäkta, Birgitta!) universitetprofessor, numera emerita, i litteraturvetenskap, Birgitta Holm. Samtliga böcker kostar tio kronor – om annat ej anges. På Pardans angavs ej annat, så en guldpeng betalade jag för den. I övrigt såg jag en riktigt fin pjäs, en burk från Rörstrand, formgiven av Marianne Westman, tror jag. (Lite osäker, för den var inlåst.) Den var dock utanför min prisklass – på prislappen stod 750 kronor.
Här är några av de saker jag såg på Helping Hand idag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nästan vägg i vägg med Helping Hand i Boländerna ligger Myrornas butik. Där gjorde somliga en hel del fynd, medan andra nöjde sig med en pocketbok för tio kronor. Alla pocketböcker kostar nämligen just nu tio kronor här. Tyvärr hade inte inte alla i personalen tvättat sig ordentligt, vilket gjorde det stundtals outhärdligt att strosa runt och titta utan att få kräkreflexer. Pontus i kassan var dock ett trevligt och väldoftande undantag. Roligt var det att se några av bilderna vi såg på Fotografiska i söndags som inramade affischer. Uppenbarligen har somliga ställt ut flera gånger på museet – även samma bilder.
Här är några av de saker jag såg på Myrorna i Boländerna idag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Dagens sista loppisstopp blev Röda Korsets Kupan. Där tappade jag nästan hakan av förvåning när en karl med armbåge hade ner ett glasföremål från en hylla. Inte en min rörde han, inte en ursäkt kom, inte en ansats att hjälpa personalen att sopa upp. I stället svepte han ut tillsammans med fru och barn, efter att det sistnämnda kört, i mitt tycke, en gång för mycket över glasskärvorna med sin trampbil. Hoppas det blev punka!
Jag såg en man i rött i en provhytt. Han var mer intresserad av tidningsklippen på väggarna än att prova kläder. Jag försökte fånga honom på bild, men det var som om han hade ögon i nacken. Just som jag skulle ta bilden rörde han sig och gick ut.
Förutom detta slog jag på stort här dagen till ära och inhandlade ett visitkortsetui i trä och en läserska i gips. Etuiet kostade bara tio kronor, figuren, som jag använder som bokstöd, betalade jag 35 kronor för.
Vi intog glass och kaffe medan Fästmön funderade över ett större köp – som sen inte blev av av kostnadsskäl. Ibland önskar jag att jag kunde…
Här är några prylar från Röda Korsets Kupan:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nu blir det en kyld Ginger Joe på ballen* innan jag börjar tillagningen av en lite senare middag.
Men vad har DU haft för dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 