Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘citronmuffins’

Ett inlägg om hur det är.


 

Muffins och bok

Fem muffins och läsning var perfekt för humöret igår när jag blev lite irriterad och arg. (Underdrift…)

Livet lunkar på. Jag försöker göra det jag ska, men ibland blir det fel till exempel när jag gör saker som andra egentligen ska göra. Kanske blir jag nervös eftersom det är viktigt att det blir rätt. Och aningen irriterad, därför att, som sagt, det inte är jag som ska göra det. Igår eftermiddag blev jag höggradigt irriterad och arg. Jag tröstade mig med en stunds läsning på ballen* och fem (5) citronmuffins. Ja, de var små och passade perfekt in i min käft utan att bitas av först. (För jag har jag väl inte nån stor käft..?)

Solen kommer fortfarande runt hörnet av huset till ballen på eftermiddagen, men senare. Eller också är det så att den står lägre. Fästmön hade haft en… ovanlig dag på jobbet igår och jag lovade att skjutsa hem henne när hon slutat jobba vid 17-tiden. Därför hann jag nästan precis inta min middag i kvällssolen innan den sjönk bakom husen mitt emot. Klockan var då ungefär kvart i åtta på kvällen. Under sommaren har jag sol på ballen till 21-tiden.

Solnedgång den 24 aug 2015

Igår sjönk solen ner bakom husen redan kvart i åtta på kvällen.


Det börjar gå mot höst.
Och det gillar jag! Fast det får en knappt säga förrän en får mothugg. Nåja, var och en blir salig under sin årstid. Jag älskar höstens färger, jag älskar att höra regn mot mina fönsterrutor och jag älskar mörkret för det är skonsamt för mina ögon. En blir nämligen lite av en mullvad när en inte har nåt jobb att gå till varje vardag. Jag kämpar hårt mot att isolera mig, men det är så mycket lättare att stanna här inne i den falska tryggheten än att ge sig ut i verkligheten ibland. Dessutom kostar verklighetsutflykter pengar.

Mitt fynd, Pardans av Birgitta Holm, för tio kronor.

Pardans av Birgitta Holm fyndade jag för en guldpeng hos Helping Hand.

Bästa såna utflykterna är när jag åker till en eller ett par loppisar och bara går runt och glor. Det är faktiskt ytterst sällan jag köper nåt. Men just nu har jag stor glädje av ett loppisfynd som kostade en hel guldpeng – Birgitta Holms underbara lilla bok Pardans. Birgitta Holm var min lärare när jag pluggade litteraturvetenskap vid Uppsala universitet på 1980-talet. Senare blev hon professor och jobbade mest på Centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, ett centrum, som numera heter nåt med genus, och som är knutet till Uppsala universitet. Där gick jag en kurs för henne i början av 1990-talet. Idag är hon professor emerita, 79 år gammal evigt ung och älskar dans! Jag gillade henne stenhårt, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag förknippade henne med dans under min studietid…

Idag blir det två utflykter i verkligheten för min del. Först ska jag veckohandla på Tokerian – och min fantasi vad gäller mat och middagar är under nollstrecket. Men kaffe är billigt så det ska jag köpa. För är det nåt som går åt när en går hemma och inte försvinner på nåt jobb varje dag så är det kaffe. Och toapapper. (De tu hänger visst ihop på nåt sätt.) Utflykt nummer två innebär att jag måste ta bussen in till stan (iiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!), men den innebär också ett nytt och spännande möte med en människa!

Pelargon

En av de fina pelargonerna jag fick av Lucille för ett år sen.

Kanske börjar jag så smått i kväll – eller i morgon – att plocka in de överlevande växterna från ballen. Eller så får de stå kvar. Nätterna är inte särskilt kalla ännu. Den här morgonen var mulen när jag vaknade, men solen tittade fram genom dis och moln efter nån timme. Kanske har solen varit för hård mot den fina orkidén jag fick av vännen Agneta när jag fyllde år, för de underbara blommorna faller av en efter en. De enda växter som trivs jättebra i morgonsolen i köket är pelargonerna jag fick förra hösten av Lucille. De har blommat – och blommar! – för fullt hela sommaren.

Jag sover fortfarande dåligt om nätterna. Eller… jag somnar i vettig tid, men vaknar vid tretiden och kan inte somna om förrän vid sextiden. När jag sen ska upp klockan sju är jag trött och huvudet är tungt. I morse låg jag och ältade och oroade mig, trots att jag vet att det inte gör nån större nytta. Bäst nytta vore ett mirakel. Men jag tror ju inte på såna längre. Jag vet bara att solen går upp varje morgon och den går ner varje kväll. Just nu lever jag, men jag ska dö precis som alla andra. Innan jag gör det ska jag leva med mig själv resten av mitt liv.

Och vad filosoferar DU om idag, dårå??? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så att jag får lite input!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gnälligt inlägg.


 

Toffelklädda fötter

Det har läst om toffelklädda fötter.

Det har ont i huvet. Det har haft ont i huvet sen torsdag eftermiddag. Nu är det lördag morgon. Det trodde det handlade om nervositet, stress och värme. Det har ätit salt, druckit vatten och till och med tagit piller. Det molar svagt i Dets huvud ändå. Och så har Det läst en bok om toffelklädda fötter, blivit förtjust över en trolig ängel och försökt att vila. Samt, som grädde på moset, nej, crème de la crème – pussats lite med Fästmön igår. Inget funkar, inget hjälper.

Det lovar, fredagen blev lugn, Det vilade mycket. Det tog bara en tur ut till Förorten med arbeterskan. In en sväng på ICA Solen – Det ville ha nåt gott, det var ju ändå fredag. Det slutade med att Det köpte räksallad till sin kycklingchorizomiddag och små, färska citronmuffins till kvällskaffet. En (1) öl till maten. Das Klumpwerk (kopfweh) ist aber immer da.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Tofflan

Det har ett huvud, men inga barn.

En stund på ballen* medan solen gick ner. Lugn förkväll, men fest i lokalen. Ljudnivån ökade gradvis med klockslagen. En får vara glad att det inte finns nåt vatten här i närheten, för di deltagande vuxne ägnade inte mycket uppmärksamhet åt sina ganska små barn. Men det får en sån som Det inte tycka nåt om, Det har ju inga barn själv, är bara bonusmorsa till fyra (4).

Det läste också om en undersökning om chips utförd av Metro med syfte att kartlägga de minst och de mest nyttiga (!) chipsen. Är det nåt nyttigt i chips??? I undersökningen har Metro dragit in experter från Livsmedelsverket. Men asså, seriöst… Det avnjuter sina citronmuffins som håller sig lika färska hur länge som helst på grund av nåt de har i sig… Det tycker inte att kvällskaffe är kvällskaffe utan nåt till, ungefär som Vera, som höll Det sällskap en stund på fredagskvällen.

Idag försöker Det ta sig ner till Vaksala torg för att antikvitera. Egentligen borde Det ta sig till nån optiker, men det vore ganska meningslöst eftersom Det inte har råd att köpa glasögon. Det får i stället vara glad och tacksam att veta att Det har ett huvud, den enda fördelen med huvudvärk.

Och var har DU ont nånstans??? (Det här är ett tidsinställt inlägg, så svar kan dröja från mig!)


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte så bra väder idag, så vi beslutade oss för att vara hemma. Men en tur till Tokerian fick det bli på eftermiddagen eftersom vi behövde både middagsmat och lördagsgodis. Mamma ringde precis innan vi skulle gå, så jag pratade en stund med henne innan vi klafsade iväg till soprummet. Där luktade det värre än värst, jag undrade om nån hade dött där inne för nån månad sen, eller så.

På Tokerian såg vi som vanligt en del som vi skrattade åt, men där var ganska sömnigt idag. Folk låg väl hemma och var bakis..? Roligast var det fina kortspelet som man fick om man köpte två burkar Lohmanders sås. Jag nappade förstås på erbjudandet, men när jag kom hem och kollade vad det var för frågor på korten skrattade både Fästmön och jag rått. Det är nämligen sportfrågor och man ska tävla mot varandra. Först till 15 poäng vinner. Anna och jag insåg att det kan bli eeevighetslånga spel om vi skulle spela…

Ett eeevighetsspel om Anna och jag skulle spela. Ingen av oss skulle nämligen nånsin komma upp i 15 poäng…


Vi slängde in varorna hemma
och tog sen en promenad. Vi gick i det lilla skogspartiet på andra sidan gatan där kommunen nu börjat göra fint. Vid en av dammarna mötte oss entusiastiska, halvstora andungar – de trodde väl att vi skulle mata dem. Men se bullarna hade vi ju lämnat hemma! När fågelhjärnorna insåg det, vände de oss ryggen. Matvrak!

Entusiastiska andungar kom emot oss för att de trodde att vi hade bröd. 


Inte en käft såg vi i skogen heller
– mer än mygg. (Det kliar överallt nu.) Jag fotade ett träd med tvinnade grenar.

Träd med tvinnade grenar.


Det lyste vackert av blommor
här och var. Den här ängen var fantastiskt fin!

Fantastisk fin äng. 


Naturen var riktigt svenskt
blågul på sina håll.

Svenskt blågult i naturen.


Naturligtvis fanns där andra färger
på vår promenad också. Grönt var en dominerande sådan.

Grönt var helt klart en dominerande färg på vår promenad.

Trädens kronor växte lummiga och på sina håll kändes det som om stigen vi gick på hade ett tak – av träd och löv.

Träd som tak. 


Här och var fanns det bänkar och bord,
alldeles nytillverkade. Vi hittade ett på stället jag kallar Grillplatsen. Hade det varit soligt och varmt skulle vi ha kunnat haft picknick med oss.

Perfekt för picknick.


När myggen blev för envisa stolpade
vi ut ur skogen och in bland husen. Här fanns många vackra blommor. Jag fotade denna nyponros medan Anna berättade hur hon hade använt de hårda knopparna som örhängen när hon var barn.

En alldeles cerise nyponros.


Flädern blommade också,
även om den inte är lika färggrann som nyponrosen är den vacker.

Flädern blommade. 


Nån hade satt upp frågor till en frågesport.
Den här frågan var den enda jag kunde av dem vi passerade. Kan du???

Vad kan en hippolog?


Anna var som ovan nämnt ganska fantasifull
som barn. Men när hon gjorde örhängen av nyponknoppar, lekte jag och mina kompisar korvkiosk (!) med vildvinet. Bladen var förstås bröd, skaften korvar och de små druvknopparna var… Bostongurka… Fast Anna kunde göra pipor också av lönnlöv!..

Anna gjorde en pipa och rökte på. 


På väg tillbaka passerade vi en iris
som jag bara var tvungen att fota.

Iris.


Jag passade på att glo på de nya fönstren
som har monterats i ett par tre av bostadsrättsföreningens hus. Man vippöppnar dem. Mest nyfiken var jag att se hur de nya köksfönstren såg ut eftersom jag inte har nåt vädringsfönster där. I stället för två stora rutor är fönstret delat i tre nu och samtliga delar – tror jag! – går att vippöppna.

Kaffesugna var vi när vi kom hem – och bullsugna. Påstå inte att du INTE blir sugen du också när du ser dessa Tokerians fantastiska kanelbullar…

Tokerians fantastiska kanelbullar och några citronmuffins. Gott!
Nu ska jag ta en liten surfrunda innan jag lagar till kvällens middag som blir tunna kycklingfiléer, potatisklyftor och hot béarnaisessås samt små gula tomater till. Till förrätt kan det bli en silltallrik med en knapp Östgöta sädes och till dessert serverar huset jordgubbar. Maten sköljs ner med öl alternativt ett kraftigt rödvin.

BTW, min förkylning verkar ha avstannat. Jag låter bara täppt i näsan, men har inte ont i halsen. Tror att ingefärskaramellerna och spriten dödade bacillerna på riktigt!!! Så vi fortsätter med lite alkohol idag också. Annars är vi mycket måttliga med det, ska du veta!

Read Full Post »