Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om underliga saker, nyttiga dito och spännande TV-program.
Jag blir allt svartare runt ögonen. Men nyklippt och fin i håret är jag i kväll också!
Ringarna runt ögonen blir allt större och mörkare. Jag fattar inte, jag tycker att jag sover om nätterna, går och lägger mig tidigt nånstans mellan klockan 22 och 23) och kliver inte upp alltför tidigt (6.30). Men ändå är jag så trött, så trött. Och i natt hände en skum grej. Jag vaknade och betraktade mig! Fast jag sov. Jag sov och snarkade och lät som en traktor… Vissa morgnar när jag är på väg till jobbet kan jag komma på mig själv med att undra om jag verkligen lever. Det råder sån märklig tystnad omkring mig. Konstiga känslor och upplevelser som jag inte har nån förklaring till. En del skulle med all säkerhet säga att jag är knäpp. Det kanske stämmer. (Fast det är inte OK att håna mig för det.)
Det händer konstiga saker här hemma också. Häromdan var det en blyertspenna som plötsligt började rulla på köksbordet. Jag stod vid diskbänken, en bra bit därifrån. Nu i kväll när jag kom hem satte jag mig vid datorn för att betala en räkning. Plötsligt smällde det till i köket. Det var en diskborste som LÅG på diskbänken som plötsligt ”hoppade” ner i en av diskhoarna. På lunchen idag pratade R om hur spökrädd h*n är. Jag vågade inte berätta om den rullande pennan, men när R hade gått från lunchrummet berättade jag för NK* om trädgårdssaxen som var försvunnen och som plötsligt dök upp. Det finns mycket troligt logiska förklaringar till dessa saker, fast när det gäller försvunna saxar och saker som plötsligt rör sig av sig själva, då är jag övertygad om att det är min pappa som busar med mig eller på nåt sätt vill få fram ett budskap. Vad det senare skulle kunna vara tål att tänkas på… Jag återkommer om jag kommer på nåt.
Dagens lunch.
Det har varit en dag fylld med jobb, men också med funderingar, framför allt kring prioriteringar. Det var 15 grader kallt i New Village i morse. Jag kände att jag behövde tillföra kroppen lite nyttigheter, så jag följde med NK till ICA-affären och köpte ett par kycklingspett och grönsaker till lunch. Sen jobbade jag på rätt stenhårt och bra till det var dags att hasta iväg till stans bästa frissa M. Eftersom jag var tvungen att åka rakt genom stan fastnade jag naturligtvis i en bilkö, men jag kom fram några minuter före bokad tid. Innan jag kunde landa här hemma stannade jag vid Tokerian för att veckohandla mjölk, fil, ost och luncher, mest. Fick slänga på datorn och administrera lite innan jag äntligen kunde rosta ett par mackor. En blir inte så mätt på två små spett och lite grönt…
Medan jag åt min kvällsmat bläddrade jag igenom TV-tidningen. Till min glädje hittade jag en hel del spännande program som visas inom kort. På torsdag, direkt efter Antikrundan på SvT1, börjar den svenska kriminalserien Gåsmamman på Kanal 5. På söndag kan den som inte har sett Maria Lang: Mördaren ljuger inte ensam kika klockan 21 på TV4. Jag har sett filmen och har den på DVD, så jag kollar SvT1 klockan 21.45 i stället. Då visas ett minnesprogram om Ted Gärdestad med anledning av att han skulle ha fyllt 60 år den 18 februari. Och på onsdag nästa vecka visar TV4 den första delen av två om mordet på Olof Palme, Palme: sista timmarna. Tänk att det är 30 år sen Olof Palme mördades!
Men NU ska jag ta en liten runda bland de bloggar jag läser innan jag häller ner mig i bästefåtöljen för att höra och se vad Leffe och Camilla har för sig i Veckans brott klockan 21. Jag lämnar dig med tre bilder från dagen, den som började med femtongradig kyla och som blev till en porlande vårdag…
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ja du, själv låg jag med gurkskivor på ögonen igår kväll (till dotterns stora munterhet) för att försöka hämma de blå ringarna under ögonen som drar mot svarta vallgravar.
Spännande med oförklarliga saker som händer. Bodde din pappa i samma lägenhet? Fast lite läskigt det där att du är liksom utanför dig själv. Kanske övertrötthet?
Undras vad din dotter skulle säga om du gjorde en ansiktsmask av avocado… 😆
Nä, pappa har aldrig bott här, men jag är rätt övertygad om att det är han som busar. Han var rätt busig så där. 😛
Här är en till med mörka skuggor under ögonen! Och den där förlamande tröttheten som inget biter på…
Lite halvt spökligt att saker omkring dig börjar röra sig fast de inte ska. Kan det vara din pappa, tro? Jag som glor på Det Okända, läser Terry Evans blogg, stirrar mig fyrkantig på övernaturlighets- och ufoprogram, skulle nog hoppa högt (och inte bara det) om det börjar skramla i mina vrår härhemma…
Och som du ofta gör, tipsar om bra program, tack så jättemycket! Kanske jag får anledning att se på nåt annat? 🙂 Kram/ Pia-Fia
Jag fattar inte varifrån den där tröttheten kommer…….. (Jo, egentligen gör jag ju det, men…)
Jag är säker på att det är pappa, han gillade att busa så där med mig och retas. Det okända glor jag inte på mer än nån gång och delvis, i väntan på nåt annat program eller så.
Kul att du gillar mina programtips! 😛 Tack!
Kram!