Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kunskap’

Ett undrande inlägg.


 

En kan ju undra lite ibland… Över medias kunskaper. Och rekryteringsföretagens. Geografikunskaperna gäller det denna gång. För mig veterligen är Östhammar en kommun i Uppsala län. Nån som vet nåt annat???

Vår attraktiva kund

Var finns den attraktiva kunden – i Uppsala län eller i Gävle..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Antikintresserad i Västerås den 31 marsI kväll var det säsongsavslutning för AntikrundanDet känns väldigt trist att ett av de bra underhållningsprogrammen där en samtidigt lär sig nåt tar slut. Förhoppningsvis är det bara ett tillfälligt slut och att nya program spelas in i sommar.

Säsongens sista runda gick från Västerås igen. Och som vanligt satt jag framför TV:n och amatörvärderade från bästefåtöljen via rundans app.

 

 

Här är några av kvällens häftigheter:

  • Oljemålningen av Evert Taube var vi överens om – värdemässigt. Mellan 25 000 och 30 000 kronor hamnade värdet.
  • Det ryska cigarrettetuiet värderade jag till 12 000 kronor. Experten tyckte 15 000 kronor.
  • Ljuskronan värderade vi till 40 000 – 50 000 kronor.
  • Autografsamlingen var värd 10 000. Även om den tyckte vi lika.
  • Reseschatullet var både Magnus Bexhed och jag lyriska över. Vi tyckte att det var värt 50 000 spänn.
  • Det vackra fickuret tyckte jag skulle betinga ett värde av 80 000 kronor, men experten värderade det till hälften.
  • Ishinken värderade jag till 1 500 kronor. Experten tyckte att en tusenlapp räckte.
  • Klänningen från 1920-talet värderade jag till 10 000 kronor och experten till mellan 7 000 och 12 000 kronor.
  • Dioramat var bland det häftigaste jag har sett. Experten värderade det till mellan 60 000 och 80 000 kronor. Och precis där emellan, på 70 000 kronor, la jag mitt värde.

I denna andra runda från Västerås kan en säga att jag började väldigt bra, men sen gick det utför… Det är nog bara att låta experterna stå för kunskaperna och jag själv för intresset. Jag fick diplom som Antikintresserad.

Vi ses igen nästa år, Antikrundan, hoppas jag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min långfredag.


 

Videung och svart påskfjäder

En långfredag lika svart som fjädern i mitt påskris.

Tänk, jag börjar låta som gamla Hillman-deckare i rubrikerna till mina blogginlägg! Men faktum är att långfredagen 2016 var ganska svart – såsom en långfredag ska vara. Den var också en kontrasternas dag. Dels korsfästes Jesus, dels var det vårfrudagen, eller Marie bebådelsedag. Alltså Kristus både dog  och blev för första gången mer påtaglig i och med att hans mamma fick veta att hon var gravid med honom. Inte så konstigt att dan var full av känslor och hjärtan på gränsen till att brista!

Rött glashjärta i påskriset

Tungt hjärta.

En tung dag som jag kämpade under med alla mina verktyg. (Ett alldeles nytt verktyg är klassisk musik på hög volym.) Att jag uppnådde dagens alla mål är i sig en gåta, men gjorde mig nöjd. Fasen så stark jag ändå är! Hemmet är städat och sex jobb är sökta. Mamma fick ett telefonsamtal. Jag åt och drack och duschade. Strök en gigantisk hög. Tittade ut genom fönstret på gråvädret. Gick inte ut, satte inte ens på mig linser utan larvade omkring skumögd i mina gamla brillor. Jag har ont i ena ögat, så det var bra att hornhinnan fick lite luft. Det är så hornhinnor läker med luft. Däremot var det väl inte så väldigt bra att jag överansträngde ögonen med att läsa mycket. Men jag överlever inte utan att få läsa! Just nu läser jag en extremt otäck bok om hur grym verkligheten kan vara. Den känns väldigt realistisk trots att det är fiktion…

Det här med mat är ett kapitel för sig. Inte har en nån lust till det när en är ensam, så frukost blev det inte förrän klockan 15 och då en skål med fil och müsli. Men jag skärpte till mig till kvällen och lagade långfredagslax som den goda katolik jag inte är. Ett alternativ hade förstås varit våfflor, eftersom vårfrudagen även är våffeldagen… Laxmiddagen blev bättre mat än det köket serverade på skärtorsdagen. Då blev det kycklingchorizo med bröd och räksallad. När det gäller mat handlar det för min del om begränsningar i såväl kunskaper som fantasi… Och ointresse. Alltså, jag äter gärna god mat, men slipper helst laga mat. En matlagningsöl och ett glas riesling från Alsace gjorde inga större underverk, men jag blev otörstig och mätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är emellertid inte bara jag som är stollig.
Jag har en alldeles fantastisk amaryllis som blommar just nu, den token. Röd och grann står den i mitt vardagsfönster. Kanske får den mig att känna mig lite mer gulkul idag på påskafton? I vart fall ska jag gå ut och köpa nåt godis att lägga i mitt påskägg. Nä, jag har inte fått nåt påskägg i år och jag har heller inte gett bort nåt.

Amaryllis blommande påsken 2016

En av mina amaryllisar tokblommar!


Långfredagens behållning
var boken jag läser, men också TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna. SvT sände första delen på långfredagen och de två återstående delarna sänds idag och på påskdagen.

Det här inlägget är tidsinställt, så om jag inte vaknar på påskaftonen (en månad kvar till min femtiofjärde födelsedag) – det vet ju bara Gud om jag gör – lever i vart fall mina ord kvar. Forever and ever, eller i vart fall så länge WordPress existerar. Alltid retar jag nån…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Antikintresserad Lidköping 2Äntligen torsdag! Med laddad mobil och påslagen TV var Antikrundan i mitt fokus. Ja, mobilen måste ju vara laddad för att jag ska kunna amatörvärdera via Antikrundans app. Roligt och lärorikt, även om jag naturligtvis aldrig blir varken världsbäst eller expert. I kväll var vi tillbaka på Läckö slott för att se fler fina saker.

De här föremålen tyckte jag var mest intressanta i kvällens program:

  • Hundhalsbandet tog jag full värderingspott på. Experten värderade det till mellan 3 000 och 5 000 kronor.
  • Soffan var lite häftig tyckte jag och ansåg att den borde vara värd runt   14 000 kronor. Experten tyckte bara mellan 10 000 och 12 000 kronor.
  • Stenskulpturen var jättegammal och den värderade jag och experten till ungefär lika mycket, runt 40 000 kronor.
  • Den handskrivna boken värderade experten till 100 000 kronor och jag till 90 000.
  • Ekskåpet blev jag väldigt förtjust i och tyckte att det var värt 12 000 kronor. Experten la sig lägre, på mellan 6 000 och 8 000 kronor.
  • Den gulliga gosedjurshunden värderade jag helt korrekt till 5 000 kronor.
  • Armbandet värderade experten till mellan 40 000 och 50 000 kronor. Jag la mig lite lägre, på 35 000 kronor.
  • Väggsekretären av Bruno Mathsson tyckte jag var både snygg och smart och värd 40 000 kronor. Experten, däremot, ansåg att den var värd mellan 15 000 och 25 000 kronor.
  • Den kinesiska skålen värderade både experten och jag till 50 000 kronor.

Den här omgången var svår. Det finns brister i kunskaperna, men intresset för antikviteter är det inget fel på. Idag fick jag diplom som Antikintresserad. Nästa torsdag är Antikrundan tillbaka i Varberg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunnig i UppsalaTorsdagar = AntikrundanIdag var jag förstås extra nyfiken eftersom det var andra delen från inspelningen i Uppsala i augusti förra året. Den däringa gången jag köade i sex timmar och fick två… eller var det tre? minuter med han Schunnesson. Han som hade så bråttom för att det skulle spelas in när han värderade en bok som var med i kvällens program! Då blev jag lite putt eftersom jag tyckte att han var ganska arrogant och halvgrinig. Han hade lagt fram tändare och cigarrett, så i efterhand gissar jag att han bara var röksugen. Och sen skulle han ju värdera framför kameran. I kväll värderade även jag – men hemifrån, i bästefåtöljen och med Antikrundans app. Hur resultatet blev ser du uppe till höger, på diplomet.

Här är några av kvällens prylar som jag tyckte var mest spännande:

  • En snusdosa gjord på sköldpadda värderade jag till 7 500. Experten tyckte att den var lite mer värd, 8 000 – 10 000 kronor.
  • Den ovanliga högrocken från Nymans värderades till mellan 5 000 och   10 000 kronor. Jag tyckte att den var värd lite mer, 15 000 kronor.
  • Vargpälsen att ha i släden var värd 9 000 kronor, ansåg jag. Experten la sig lägre, på 5 000 kronor.
  • Lådspegeln var väldigt vacker och värd 40 000 kronor enligt mig. Men experten värderade den mellan 25 000 och 30 000 kronor.
  • Elfenbenselefanten värderades till 10 000 kronor. Jag var snål och tyckte 8 000 kronor.
  • Den tyska leksaksbilen och motorcykeln värderades till mellan 43 000 och 45 000 kronor. Jag satte värdet till 40 000 kronor.
  • Golvlampan var helt fantastisk tyckte jag och värderade den till 50 000 kronor. Det gjorde experten ungefär också.
  • Bra, Bättre, Bäst visades tre foton av Marilyn Monroe. Jag hade bara rätt på ett, det som var minst värt.
  • Porträttet av Bruno Liljefors värderades till nånstans mellan 80 000 och 100 000 kronor. Jag la mig på 85 000 kronor.
  • Boken, den häftiga, med kopparstick värderade både experten och jag till 150 000 kronor.

Det verkar som om jag håller kunskaperna vid liv eftersom jag fick diplom som Antikkunnig. Nästa torsdag är Antikrundan tillbaka på Läckö slott. Då är jag inte med i bild som jag var i kväll, men väl i bästefåtöljen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en deckardrottning.


 

Den 15 september är det Agatha Christies födelsedag. I år är det 125 år sen hon föddes och detta har föranlett ett årslångt firande, arrangerat av författarens dödsbo. Bland annat har hennes bästa deckare utsetts av hennes fans. Det blev…

Och så var de bara en

Den boken kom ut 1939 och varken Hercule Poirot eller miss Marple är med i den. På svenska hade den ursprungligen en annan titel, men vid utgivningen 2007 ändrades titeln och blev mer lik den amerikanska.

De flesta av oss har säkert läst nån av Agatha Christies böcker. Hon är nämligen en av världens bäst säljande författare och slås bara av William Shakespeare. Totalt sålde hon 2,5 miljarder böcker på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk. Inte svårt att bli impad där, inte… Utöver sina 80nånting deckare gav hon också ut romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Och så skrev hon pjäser, bland annat långköraren The Mousetrap. Det är en lustig lite pjäs och i slutet fick vi åskådare lova skådespelarna att inte avslöja mördarens identitet. Många av Agatha Christies böcker har filmats, framför allt för TV.

Agatha Christie

Agatha Christie bland travar av böcker.


Agatha Christie hette som ogift
 Agatha Mary Clarissa Miller. Hennes mamma var engelska och pappan amerikan, men hon växte upp i England. Under första världskriget jobbade hon på sjukhus och det sägs ha varit där hon fick sina kunskaper om gifter, ett mordvapen hon ofta använde i sina deckare. Och att hon började skriva böcker var egentligen en tillfällighet och handlade om en utmaning från hennes syster.

The Agatha Christie Mystery

The Agatha Christie Mystery, en roman om Agatha Christies försvinnande i december 1926.

Agatha gifte sig Christie, men det blev ett olyckligt och kort äktenskap. Agatha och Archibald fick dottern Rosalind tillsammans. Archibald hade varit otrogen mot Agatha, vilket han erkände i slutet av 1926. I december samma år försvann Agatha Christie under elva dar. Hon själv sa att hon hade tappat minnet. Kanske handlade det om att hon bröt ihop, kanske var det ett publicitetstrick. Men det skrevs i alla fall en bok om det, romanen The Agatha Christie Mystery (1978) av Kathleen Tynan (finns i min ägo) och det gjordes även en film 1979 med titeln Agatha, baserad på Kathleen Tynans bok.

Sen blev livet lite ljusare när hon träffade arkeologen sir Max Mallowan. De gifte sig 1930 och varade livet ut. År 1971 blev Agatha adlad. Fem år senare, den 12 januari 1976, avled dame Agatha Christie i sviterna av en förkylning. Dottern Rosalind gick bort i oktober 2004. Dottersonen Mathew Pritchard är hennes enda barnbarn och han lever ännu.

I min samling Agatha Christie-böcker finns, förutom romanen av Kathleen Tynan och programbladet från The Mousetrap, endast ett tiotal böcker. Några av dem hamnade i min ägo tidigare i år tack vare vännen Agneta. Men jag har nog läst de flesta – och även sett en del på filmatiseringar. Nån klar och tydlig favoritbok har jag inte, fast miss Marple är den karaktär jag är mest förtjust i.


Ja, det här inlägget publicerades första gången för nån vecka sen, men jag tyckte att det skulle lyftas fram idag på födelsedagen, så jag publicerade om det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett upplysande inlägg om såna och sånt som är bra.


 

Lampa hos mamma

I sann upplysande anda… (Denna lampa finns hos mamma.)

Tänk, jag är utvecklingsbar! Eller i vart fall kan jag lära mig nya saker. Igår lärde jag mig ett nytt ord tack vare vännen M. Självklart vill jag sprida min nya kunskap vidare i sann upplysande anda.

Det finns en sak jag är rädd för och det är att uppfattas som en loser. För en loser undviker man – man kan ju bli smittad! Nja, så tänker jag väl inte riktigt, men en person som hela tiden misslyckas och som aldrig når sina mål… Inte ger den människan mig nåt? Eller..?

Jag uppfattar dessvärre mig själv som en loser. Jag ser på andra människor underifrån. De ständiga misslyckandena och måluppfyllelserna som aldrig blir har satt sina spår. Det gäller att komma ur detta tänk och låta tankarna flöda i andra, mer positiva banor. Lätt är det inte. Det är så mycket enklare att trilla ner i gamla tankebanor. Men jag hade lite flyt i onsdags och igår fick jag ett nytt och bra ord att snaska på:

energikarameller


Inte vet jag exakt 
vad M lägger för värden i ordet, men jag adopterade ordet i sig och ger det mina värden. Så… energikarameller för mig kan till exempel vara…

med mera…


Men det jag kan klara mig utan
är såna där riktigt sura bitar som…

  • människor som bara är ute efter att såra
  • medvetna elakingar
  • förföljare
  • människor som hånar den som har det svårt
  • människor som uttalar sig om saker de inte känner till och som hävdar att det de säger/skriver är i all välmening
  • människor som väljer bort andra utan att ta reda på vilka de är först

med flera…


>>> Och nu vill jag förstås veta vad DU har för energikarameller! Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad. Om du vill får du även nämna de sura godisbitarna…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trolleri trollera-inlägg.


 

Troll

Typiskt troll.

I torsdags läste jag en intressant artikel i Metro på nätet. Artikeln handlar om internettroll och det är sociala medier-experterna Brit Stakston och Fredrik Wass som Metro har pratat med. Att Brit Stakston är expert på sociala medier vittnar bland annat det faktum om att hon så sent som för några dar sen blev prisad med 100 000 kronor för sin kunskap av Borås stad och Högskolan i Borås. Fredrik Wass är senior rådgivare vid Intellecta Corporate. Två synnerligen kunniga på området, alltså.

Jag läser och tar in och tänker efter… För kanske som de allra flesta tänker jag, när jag hör ordet

internettroll/nättroll

på folk som är extrema på ett eller annat sätt. Typ generella näthatare, rasister, sexister och såna. Men faktum är att Metroartikeln redan i början fastställer att internettroll kan vara

[…] en person som skriver på sociala medier bara för att vara jobbig, för att irritera folk […] Den gemensamma nämnaren är att de är otroligt jobbiga att ha att göra med. […]

Visst är det så! Men frågan är hur man drar sig ur en eventuell diskussion med troll. Brit Stakston och Fredrik Wass levererar nio tecken på ett typiskt internettroll, men inte så många råd hur man hanterar troll. Nåja, låt oss gå igenom punkterna:

  1. Troll

    Troll lite von oben.

    Trollet söker aldrig konsensus.
    Nej, inga relevanta motargument. Syftet är ju enbart att sabba diskussionen, göra den ointressant. Att plötsligt byta åsikt kan få vem som helst både konfunderad och frustrerad.

  2. Trollet kan byta åsikt ofta.
    Jajamens, sånt känner vi igen! Ett annat syfte med trollets intervention är ju att aktivt skapa konflikter. Ungefär som en tonåring som försöker spela ut föräldrarna mot varandra för att få sin vilja igenom…
  3. Trollet är ofta anonymt – men behöver inte vara det.
    Jag känner till både ett och två trollnamn, fast jag känner ingen av dem, har inte träffat dem i verkliga livet. Enligt Fredrik Wass hänger detta ihop med att vara ett troll mer handlar om beteende, ett sätt att vara, oavsett om man använder sitt eget namn eller är anonym.
  4. Lyckotroll

    Internettroll låtsas ofta vara flera olika personer.

    Trollet framställer sig ofta som att hen är flera personer.
    Känns igen! Jag har fått de mest fantasifulla namn som besökare. Syftet med detta är förstås att få det att se ut som om trollets åsikt är vanlig – alltså att flera/många tycker likadant fast det bara är en enda person.

  5. Du kan inte ”vinna” en diskussion mot ett troll.
    Nej, det är sant. Syftet från trollets sida är ju att skapa en frustration, inte att diskutera. Mitt sätt att hantera det är tystnad.
  6. Att ”mata” trollet hjälper inte.
    Nej för 17! Jag håller med Fredrik Wall när han säger att trollen ska tigas ihjäl. Brit Stakston föreslår att man kan göra en mer övergripande kommentar. Men trollen är tidstjuvar och de skrämmer och vill tysta – gärna med hänvisning till yttrandefriheten, lägger jag till.
  7. Stentroll

    Internettrollen försöker få ner dig på sin nivå.

    Trollen försöker få ner dig på sin nivå.
    Ja – och jag erkänner att de troll jag har råkat ut för lyckades med det en gång i tiden – för så där en fem år sen. Så länge har nämligen jag haft sällskap med ett internettroll, en person jag aldrig har träffat men som har lagt mig till sin dagliga agenda. Snacka om fixering… Brit Stakston säger att trollen vill dra ner mig i gyttjan och dunka mig i huvudet för att jag tänker fel. Precis så är det!

  8. Trollen har ofta nystartade konton.
    Så kan det naturligtvis vara. Men som bloggare har jag råkat ut för åsiktsmaskiner som inte själva har bloggar där det finns all plats i världen att lufta sina egna åsikter. Fast det är ju inte det trollen vill, de vill ju, som sagt, bara frustrera och irritera. Däremot är det vanligt att de ser ut som ägg i profilbilden på Twitter.
  9. webbtroll

    Internettrollen för en kamp mot etablerade medier.

    De för ofta en kamp mot etablerade medier.
    OK, allt som står i tidningen är inte sant. Men… att traditionella medier inte är att lita på tycker internettrollen, inte jag. Alla texter är skrivna av människor och hur noga en journalist är med att verifiera sanningshalten i saker och ting, kolla källor etc varierar. I det stora hela måste vi nog ändå lita på att de allra flesta inte fabulerar.

Tyvärr är det nog så att internettroll alltid lär finnas. Inte blir de snällare heller. De är bara otroligt jobbiga. Men man kan vägra ge dem utrymme. Det är mitt enda råd!

 

PS Även Jerry har läst artikeln och bloggat om den!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vardagligt inlägg.


 

Det går mot slutet av veckan. Just den här veckan innebär det trevligheter för min del. Det kan jag behöva efter riktigt tuffa dagar där jag tvingades ta itu med olika mindre roliga saker. Morgonens första timmar har jag ägnat åt sedvanliga bestyr. Nu sitter jag och väntar på hantverkare. De kan komma när som helst idag från klockan åtta. Det är inte första gången de aviserar en sån ankomst, kanske blir det inte sista gången heller. Men av tre (3) utlovade ankomster har man dykt upp en (1) gång. Så jag väntar med spänning denna fjärde gång.

Under tiden tänkte jag städa lite, ta rätt på tvätt och fundera ut middagsmat. Igår var jag och handlade på ett riktigt delikatesställe – men gårdagens middag blev en fiskgratäng för 14 kronor på extrapris. Den smakade mycket, men inte fisk. Man får det man betalar för – i vissa fall. Inte i detta. Jag lagar aldrig mat från grunden – helt enkelt för att jag inte har kunskaperna eller lusten.

Fiskgratäng Skagen

Fiskgratäng Skagen – man får det man betalar för (14 kronor), men inte var det nån fisk i denna.


Det snöar lite igen 
och det är nån eller ett par minusgrader. Jag har ingen större lust att ge mig ut och tänker inte göra det heller. Det finns en del att pyssla med här inne.

Vad håller du på med idag och vad serverar du på middagsbordet??? Skriv gärna några rader och inspirera mig! (Eller hänger du på min nya blogg dagarna i ända och har svårt att slita dig? 😉

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förvånat inlägg.


 

Alltså skäggvårta har jag hört talas om, men… äggvårta??? Det var i alla fall vad jag fick på frukostägget i morse, serverat av Fästmön. Det var också hon som påpekade att skäggvårtor har vi ju kunskaper om, men äggvårtor var nåt nytt…

Hur som helst, så här såg den ut:

Äggvårta

Äggvårta?


Och nä.
Man ska inte leka med maten, så jag åt upp ägget. Fast varken skalet eller eventuell vårta, dårå.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »