Svart långfredag

Ett inlägg om min långfredag.

---

 

En långfredag lika svart som fjädern i mitt påskris.

Tänk, jag börjar låta som gamla Hillman-deckare i rubrikerna till mina blogginlägg! Men faktum är att långfredagen 2016 var ganska svart – såsom en långfredag ska vara. Den var också en kontrasternas dag. Dels korsfästes Jesus, dels var det vårfrudagen, eller Marie bebådelsedag. Alltså Kristus både dog  och blev för första gången mer påtaglig i och med att hans mamma fick veta att hon var gravid med honom. Inte så konstigt att dan var full av känslor och hjärtan på gränsen till att brista!

Tungt hjärta.

En tung dag som jag kämpade under med alla mina verktyg. (Ett alldeles nytt verktyg är klassisk musik på hög volym.) Att jag uppnådde dagens alla mål är i sig en gåta, men gjorde mig nöjd. Fasen så stark jag ändå är! Hemmet är städat och sex jobb är sökta. Mamma fick ett telefonsamtal. Jag åt och drack och duschade. Strök en gigantisk hög. Tittade ut genom fönstret på gråvädret. Gick inte ut, satte inte ens på mig linser utan larvade omkring skumögd i mina gamla brillor. Jag har ont i ena ögat, så det var bra att hornhinnan fick lite luft. Det är så hornhinnor läker med luft. Däremot var det väl inte så väldigt bra att jag överansträngde ögonen med att läsa mycket. Men jag överlever inte utan att få läsa! Just nu läser jag en extremt otäck bok om hur grym verkligheten kan vara. Den känns väldigt realistisk trots att det är fiktion…

Det här med mat är ett kapitel för sig. Inte har en nån lust till det när en är ensam, så frukost blev det inte förrän klockan 15 och då en skål med fil och müsli. Men jag skärpte till mig till kvällen och lagade långfredagslax som den goda katolik jag inte är. Ett alternativ hade förstås varit våfflor, eftersom vårfrudagen även är våffeldagen… Laxmiddagen blev bättre mat än det köket serverade på skärtorsdagen. Då blev det kycklingchorizo med bröd och räksallad. När det gäller mat handlar det för min del om begränsningar i såväl kunskaper som fantasi… Och ointresse. Alltså, jag äter gärna god mat, men slipper helst laga mat. En matlagningsöl och ett glas riesling från Alsace gjorde inga större underverk, men jag blev otörstig och mätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är emellertid inte bara jag som är stollig. Jag har en alldeles fantastisk amaryllis som blommar just nu, den token. Röd och grann står den i mitt vardagsfönster. Kanske får den mig att känna mig lite mer gulkul idag på påskafton? I vart fall ska jag gå ut och köpa nåt godis att lägga i mitt påskägg. Nä, jag har inte fått nåt påskägg i år och jag har heller inte gett bort nåt.

En av mina amaryllisar tokblommar!

Långfredagens behållning var boken jag läser, men också TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna. SvT sände första delen på långfredagen och de två återstående delarna sänds idag och på påskdagen.

Det här inlägget är tidsinställt, så om jag inte vaknar på påskaftonen (en månad kvar till min femtiofjärde födelsedag) – det vet ju bara Gud om jag gör – lever i vart fall mina ord kvar. Forever and ever, eller i vart fall så länge WordPress existerar. Alltid retar jag nån…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skördefest och lisor för själen

Ett inlägg i vilket Tofflan festar om bland grönsaker och blommor. Och blir glad för ett par böcker.

---

 

Ingen lust med vattengympa idag.

Ett av dagens uppdrag är avklarat. Det är jag nöjd med, men naturligtvis är jag inte färdig än. Allt ska göras. Domaren står och pekar finger, viftar med piskan i andra handen. Plötsligt har jag fått ont i två från varandra skilda leder. De har varit oonda ganska länge, men idag bestämde de sig för att pocka på min uppmärksamhet. Inget att göra nåt åt, bara att ogilla läget. Nån doktor går jag inte till. Däremot måste jag ringa endera dan, för magmedicinen är på väg att ta slut liksom eksemsalvan. Kan jag komma ihåg detta??? Nu har jag skrivit detta på alla möjliga kom-ihåg-lappar och även här, så det borde inte falla mellan några Toffelstolar.

Vattengympa hade jag inte heller nån större lust med idag, men jag tog en liten promenad ner till bryggan och kollade läget. Här är så fint när solen skiner och det är varmt och en kan bada, simma – helst utan publik, förstås. Så stor lust att visa upp sin blekfeta lekamen fylld av svullna venväggar har en ju inte… Den kröppa skulle nog till och med skrämma bort eventuella fiskar…

Onda leder, regn i luften och ingen vattengympa… Vad göra? Jag hade skördefest – med tillåtelse att partaja. Mitt uppdrag var att vattna diverse växtlighet som inte nåddes av regnet. Som tack fick jag skörda. Och det gjorde jag! Det blev några små, men otroligt söta och goda tomater samt två bamsingar till squash som fick följa med hem till New Village. Kanske nån i Himlen vill ha en squash också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min själ är inte i bästa skicket just nu. Det behöver jag egentligen inte påminna mig om, det vet jag. Men det jag behöver påminna mig om då och då är sånt jag kan göra för att lindra. En riktig lisa för själen är att titta på blommor – och såna fanns det gott om där jag var. Tack till Annas snälla mamma för att jag fick detta uppdrag och samtidigt kunde glömma det som gör ont en stund!

Detta bildspel kräver JavaScript.

På vägen hem stannade jag vid ICA Heidan och köpte en portion varmrökt lax till 30 procents rabatt! Sen köpte jag nåt mer, men det har jag glömt vad det var. Nåja, nån sorts middag får jag nog ihop till kvällen, nåt lite mer normalt än vindruvor och ostar, som jag åt igår.

I postboxen låg en överraskning, delvis, i form av två spännande böcker som jag ska läsa och recensera här och var. Det var två riktiga kontraster när jag la dem bredvid varandra för att fota. Boken om den manliga professorn är blå, boken om flickan Alice är rosa… Tack till författaren Mohamed Omar samt till Vaktel förlag för böckerna! 

Professor Frans och den siste Sturen av Mohamed Omar samt en nyutgåva av Alice i Spegellandet av Lewis Carroll.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsserenad

Ett inlägg om vår söndag. Ber om ursäkt för det kryptiska!

Nej oroa dig inte! Jag tänker inte stämma upp med nån skönsång/falsksång. Jag är bara så urbota dålig på att sätta rubriker. Verkligen totalt urusel! Inte hjälpte att jag drack ett helt glas Amarone med Fästmön när hon kom hem igår kväll (in vino veritas, du vet). Anna blev trött, jag… vaknade med huvudvärk idag. Idiotiskt! Jag får nog hålla mig ifrån alkoholen helt och hållet.

Det blev samma nattnings- och sovprocedur här igår som kvällen innan och det gick lika galant. Lite oro först, men sen är det nån som slocknar som ett ljus. I morse lyckades jag däremot samla alla för gemensam frukost. Anna varken spillde eller kastade paprika omkring sig. Duktig kicka!

Efter skjutsning och dumpning vid äldreboendet åkte jag hem och kollade med Elias ifall det var OK jag ringde ett viktigt samtal som kunde ta lite tid. Jorå, det var det. Jag har nämligen anmälningsplikt och ska ringa AF Kundtjänst mellan den 1:a och den 14:e i varje månad.

Mitt öra blev rött, inte telefonen.

Totalt tog hela samtalet en timme och 22 minuter. Men ungefär hälften av tiden gick åt till att sitta i telefonkö. Mitt öra blev rött. Det tog så lång tid att jag hann fixa lunch till Elias under tiden, knyta ihop och byta soppåsar, plocka undan disk, ta en surfrunda och lite till medan jag köade. Sen svarade Lina. Hon var trevlig och bra att prata med och det blev inte bara nån opersonlig avrapportering av de fyrtiotre (43) jobb som jag har sökt under augusti månad.

En randig och fin fjäder som jag fotade idag. Men bilden fungerar också som lite avdelare i det här inlägget.

En dusch och hårtvätt senare traskade Elias och jag iväg med soppåsarna för vidare tur mot Tokerian. Jag behövde mjölk, fil och smör och så hade jag ett uppdrag från Anna. Vi tog Den Långa Vägen för att få lite extra ljus och luft.

Elias ställde sig vid skylten, men han förstod inte varför – det var för att släppa förbi tre irriterande killar som gick bakom oss. En av dem rullade på sin bräda, förresten.

Vädret var/är konstigt. Vindarna var kalla, men i solen var det skönt. Vi såg ett stort hål där det hade grävts fram ledningar. Ingen av oss ville bada där.

Två skuggfigurer, en liten och en stor.

Lottot lämnade jag in på Tokerian och fick det gamla kollat. Naturligtvis vann jag inte en krona. Vi fick helt enkelt trösta oss med var sin glass.

Vad har jag i fokus – Elias eller glassen? Den här bilden säger allt…

Idag blir det fisk och ris till middag. Jag ska ha citron- och dillsås till min lax, Elias vill ha currysås. Det ska han få, det blev ganska mycket över från igår.

Anna jobbar till 21 och i kväll åker vi tillsammans och hämtar henne. Hon hoppas hinna in och handla nåt till frukost i morgon, för i morgon äter Anna och Elias frukost hemma i Himlen. Jag blir ensam. Men det gör inget för jag har bestämt att ha städdag i morgon. Det behövs. Om Anna och Elias hade varit här hade jag inte haft disciplin att städa.

Mamma har fått ett söndagssamtal och vidare har jag haft kontakter med Släkta av olika slag. Just dessa delar av Släkta är trevliga. Igår kväll fick jag ett mejl som jag undrade lite över, idag kom ett förtydligande. Jag är lite otålig i vissa sammanhang. Så om just DET beskedet säger min Nästanbror ungefär

In time, m’ dear, in time…

Eller, som han egentligen skrev i dagens mejl

[…] men jag tror att just det här XXX inte har några kor på isen. […]

Kryptiskt? Ja jag vet! Jag är uppspelt och spänd och nervös, men vill inte avslöja för mycket – för då kan jag bli så ytterligt besviken.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vikt(igt)

Ett inlägg som lämnar öppet för dig att fundera över vad som är viktigt i tillvaron.

En bild, tagen på en gångbana vid kyrkogården, fick mig att tänka på ett citat ur en sång, Hoola Bandoolas Victor Jara:

 […] att dö för förtjänst 
det väger lätt som en fjäder
men att dö för sitt folk
det väger tungt som en sten. […]

Vad är viktigt?

Livet är kort.

Read Full Post »

Skärtorsdag i Förorten

Vi firar skärtorsdag ute i Förorten. Har ätit gott och är trötta efter en dålig dag och natt, jag och Fästmön.

Frida firar skärtorsdag på sitt eget sätt.

Frida firar skärtorsdag med skära strumpor på, dagen till ära.

                                                                                                                                                  Elias fick stanna hemma från skolan idag med mamma. I morse var det otroligt hostigt och snorigt.

Anna och jag sitter mitt emot varandra vid köksbordet med var sin dator. Jag har en lila fjäder i ansiktet. På bordet ligger en gul duk. I påskriset hänger en tjock kärring som Elias har ritat. Men bäst av allt… I fönstret står detta konstverk, signerat Slaktar-Pojken:

Johans tupp ser inte så snäll ut, men är en raritet i hans mammas samling av påskpynt.

                                                                                                                                                         I morgon ska Anna jobba och medan vi åker in till stan några timmar får Elias sällskap av sin pappa.

En tung dag börjar gå mot sitt slut och ska avrundas med Antikrundan.

Read Full Post »