Posted in Böcker, Familj, Film, Personligt, TV, tagged delägare, dramakomedi, dumpad, fan, fin restaurang, gå åt skogen, granne, hopplös, Kajsa Ingemarsson, konkurs, lättsam, låna pengar, litteratur, mamma, matlagning, matskribent, nyårsafton, omdöme, pappa, pojkvän, revolutionerande, roa, roande, rolig, sätta sin chef i brand, skeptisk, Små citroner gula, sorglig, Sveriges Television, Ulf Lundell on 31 december 2015|
Ett inlägg om en film.
Nyårsafton och hur roar en en mamma? Vi försökte hitta lite underhållning på SvT och fann en film, Små citroner gula (2013), som vi ville se i kväll. Vanligen har vi inte alls samma smak när det gäller litteratur, men boken med samma titel av Kajsa Ingemarsson, har vi båda läst en gång och gillat. Lite skeptiska inför filmen var vi emellertid.
Agnes är en ung tjej som älskar matlagning, helst hemma hos mamma och pappa. Men hon jobbar också på Fina Restaurangen – till dess hon råkar sätta sin chef i brand. Samtidigt blir hon dumpad av sin, i mina ögon, rätt hopplösa pojkvän, värsta Uffe Lundell-fanset. En före detta kollega vill öppna restaurang och ber Agnes gå in som delägare. Agnes får låna mycket pengar av sin mamma. Dessutom bor hon granne med värsta matskribenten. Dessvärre går det mesta åt skogen. När två veckor återstår till konkursen inser Agnes att nåt revolutionerande måste göras.
Det här är en dramakomedi och både mamma och jag tyckte att den var både rolig och sorglig. Men mest var den nog lättsam och roande, precis så som vi önskade.
Toffelomdömet blir högt.
Citroner som jag har fotat och som inte har nåt med filmen att göra.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, HBTQ, Personligt, TV, tagged afton, Agatha Christie, alkohol, amerikansk, ärtor, ålder, åska, öl, öppna korsdrag, ösregna, överlista sig själv, übertrött, banan, barn, bästefåtöljen, bögar, blaska av mig, bränna, bröd, CDOn, Cucumber, dålig sikt, deckare, deckarförfattare, Deckarnas svenska landskap, drömmar, dusch, DVD, eftermiddag, energislukare, enorm, ett tänt ljus, förmiddag, förnuft, förståeligt, fiktion, finna kraft, Fokus, framgångsrik, frukost, gå åt skogen, göra rätt för mig, gnäll, händer, hårt, hög stressnivå, helg, Hemlagad Mat, huvud, Indian summers, inte råd, intryck, jordgubbe, kaffe på sängen, kök, köra bil, klagomål, klassiker, klippa håret, kom-ihåg-lapp, koppla av, kraftiga skurar, kraftstund, laga mat, landskap, laxburgare, läsa, låna, låtsas, lördag, lördagsmiddag, lesbiska, linser, litteratur, logga ur, mamma, Mannen i brunt, medicin, motsvarande, mulna på, namnsdag, naturens makter, Nora, ny datorutrustning, påhittat, perfekt, persongalleri, potatismos, rabatt, rädd och harig, räksallad, rökutveckling, realistiska drag, regna, romsås, samtal, sällskap, söka, söndag, skildra, skribent, skriva, smaka övermoget, smattra, sommar, sova, stänga ner, strömming, strykning, svensk, tankar, telefoni, The L Word, tjat, tjänst, torrare väder, torsdag, trycksaker, tur med vädret, tvätt, tvätta, tvätta håret, Tyst vittne, Ulva, Uppsala, uppskatta enormt, utgivningsår, utseende, vattenplaning, väderapp, vädra ut, verklighet, vilodag, vippfönster, vräka ner, ytlig on 26 juli 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om konsten att försöka koppla av.
En enorm jordgubbe från Ulva.
När man känner sig übertrött och har levt på en hög stressnivå under många år vet man med förnuftet att bästa medicinen är att försöka koppla av. Det är en konst att överlista sig själv så man kan finna kraft i vissa korta stunder, men det går. Trippen till Nora var en kraftstund till största delen. Sen innehöll den också vissa energislukare. Det jag har bestämt mig för nu är att försöka stå på mig vad gäller energislukaren i fråga. Jag har nämligen gjort rätt för mig.
Min lördag inleddes med att leta intressanta tjänster att söka och att skriva. Det brukar jag inte ägna mig åt på helgerna, men det passade så bra att göra medan jag tvättade. Frukost intog jag först nånstans mitt på dan. Och vilken enorm jordgubbe jag hittade i asken från Ulva! Stora jordgubbar brukar smaka övermoget, men denna var helt perfekt både till utseende och smak!
Den vänstra läste jag ut, den högra påbörjade jag. Det skiljer 90 år mellan böckerna!
Under eftermiddagen mulnade det på allt mer och det kändes helt OK att koppla av med och finna kraft i läsning. Jag läste ut en Agatha Christie-klassiker och påbörjade en spännande svensk bok där olika skribenter skriver om deckarförfattare och hur dessa skildrar landskapet i sina böcker. Det skiljer exakt 90 år mellan böckernas utgivningsår, för övrigt. Den nyare boken köpte jag från Cdon som gav mig en fin rabatt på min namnsdag tidigare i månaden. Många författare blandar fiktion och verklighet, så man ska inte vara helt säker på att landskapet är som i verkliga livet. Det verkar vara som med persongallerierna – det lånas från verkligheten och så blir det nåt med realistiska drag, fast påhittat. Helt OK och mycket förståeligt, tycker jag!
Det finns mycket att se och uppleva i Nora!
Det blev också en stunds läsning av de trycksaker jag fått med mig hem från Nora. När jag bläddrade i dem insåg jag hur mycket mer det finns att se och göra. Därför vill jag åka tillbaka nån annan sommar och stanna lite längre. Vi hade en otrolig tur med vädret när vi var där, för ska man vara ute är det ju inte så kul om det ösregnar typ hela tiden. Igår kom regnet hit till Uppsala också. Jag pratade trekvart med mamma i telefonen och där hade regnet kommit mycket tidigare. Det smattrade så hårt att hon hade svårt att sova. Igår blev det ett bra samtal och inte en massa tjat, gnäll och klagomål. Dessa samtal uppskattar jag enormt! Mamma berättar så mycket om sina tankar och drömmar, ja sånt en inte fick veta när en var barn…
Laxburgare med både bröd och potatismos, ärter, räksallad, romsås och en kall öl. Ett tänt ljus och min bok på gång blev mitt sällskap till lördagsmiddagen.
Framåt kvällen lagade jag mat. Om det är nån mat jag längtar efter så är det hemlagad mat! Fast då menar jag inte min egen… Jag lyckas alltid bränna laxburgarna och det blir rökutveckling i köket. Som tur är har jag ju mina vippfönster så att jag kan öppna korsdrag och vädra ut. Sen brukar jag låtsas att det är strömming jag äter till potatismoset och ärtorna.
Kvällen blev regnig och jag satt i bästefåtöljen och läste. Jag kollade också lördagens avsnitt av Indian Summers på TV samt gårdagens Tyst vittne och torsdagens Cucumber och Banana som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. De två senare serierna har blivit riktigt bra, inte alls så där ytliga som de först gav intryck av att vara. Fokus ligger på bögar och jag skulle förstås önska att det fanns motsvarande serier om lesbiska. The L Word är inte riktigt samma sak, för den serien är ju amerikansk och nästan alla i den är så framgångsrika.
Läsning och kaffe på sängen.
Jag hoppade i säng strax efter midnatt med regnet som sällskap. I morse vaknade jag tidigt, men tvingade mig att ligga kvar – det är ju söndag och vilodag. Därför blev det en stunds läsning och kaffe på sängen innan jag klev upp, blaskade av mig och stoppade in mina ögon linser. Det har kommit ett par kraftiga skurar nu på förmiddagen och även en åskknall, vilket gör att jag är beredd att när som helst logga ur och stänga ner här. Jag har nämligen inte råd att köpa ny datorutrustning om den skulle gå åt skogen på grund av naturens makter.
Idag borde jag tvätta håret, men det blir bara en enkel dusch precis som igår. På kom ihåg-lappen i köket står det nämligen att jag ska få håret klippt i morgon eftermiddag. Vid dessa tillfällen lägger jag mitt huvud helt i händerna på M, som inte bara får klippa håret, hon får tvätta det också. Jag ska fixa frukost strax och sen ta reda på gårdagens torra och rena tvätt. Det lär bli strykning i kväll. Funderar på att kolla med Fästmön om hon vill ha ett besök idag, men jag har ingen lust att ge mig ut om det ska vräka ner såsom det gjorde nyss. Jag har blivit rädd och harig med åldern och dålig sikt och risk för vattenplaning sätter stopp för lusten att köra bil. Väderappen säger emellertid att det ska bli torrare väder en stund fram till aftonen.
Vad gör DU i regnet??? Skriv gärna några rader och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, TV, tagged Ann Heberlein, annorlunda, ögon, bära, berätta, bevisa, bipolär sjukdom, bra idéer, brömsa, djup sorg, djupt deprimerad, dra med läkare, drama, ensam, föreläsning, förhållande, förstå, fyrkantig, galen, galna saker, gå åt skogen, givande, högsta, hemlig, hopp, jobbig, kan inte lita på sig själv, källare, kärlek, kärleksliv, kärleksrelationer, Kenya, klipp, konkret, krypa på, läkare, längtan efter kärlek, liv, manisk, mående, med bältet runt halsen, mer öppna, Mina två liv, närstående, omdöme, omgivning, paranoid, prata, psykisk sjukdom, raljera, rädd för mig själv, rädda livet, relation, roll, sjukdom, skaffa barn, skam, skuld, skydda, sova för lite, styrka, svartvit, Sveriges Television, SvT Play, symtom, tänka mycket fortare, tråkig, tungt, uppbrott, vetskap, vild framfart on 10 juni 2015|
Ett inlägg om sista delen i en TV-serie.
Den sista delen av Mina två liv inleds med att Ann Heberlein berättar om drama, uppbrott och sin längtan efter kärlek. Men hennes kärleksrelationer har alla gått åt skogen – kanske på grund av hennes bipolära sjukdom. Som tittare ser man den djupa sorgen i hennes ögon när hon pratar om detta. I nästa stund raljerar hon om sitt kärleksliv under en föreläsning, från vilken vi får se klipp. Den avslutande delen av serien handlar om relationer, kärlek och närståendes roller.
Mina två liv har varit en dokumentärserie i tre delar om livet med bipolär sjukdom.
Elin och Fredrik är ett par. De träffades när Fredrik var djupt deprimerad. Han säger att Elin är hans liv och att hon har räddat livet på honom den gången han stod med bältet runt halsen och inte kunde lita på sig själv. Men både Elin och Fredrik har diagnosen bipolär sjukdom. I mycket är det en styrka att båda har sjukdomen, därför att de förstår varandra. I annat kan ens mående dra med den andras. Att Elin dessutom är läkare kan ha både för- och nackdelar.
När Lars och Christina hade blivit ett par förstod Christina ganska snart att allt inte var OK med Lars. Han sov för lite, han blev manisk och gjorde helt galna saker. Ändå följde hon med honom till Kenya och ändå skaffade de barn tillsammans. Deras förhållande höll i sju år.
Lars beskriver mycket konkret hur symtomen kryper på honom:
Omgivningen blir kallare och svartvit. Men när jag är manisk tänker jag mycket fortare än alla andra. Jag blir till sist rädd för mig själv och allt mer paranoid.
Christina bar Lars under förhållandet, kan man säga. Hon skyddade honom och hon bromsade hans vilda framfart ibland. Hon blev, enligt sig själv, den tråkiga.
Jag blev ganska fyrkantig. Ibland bromsade jag trots att det inte behövdes, trots att Lars hade bra idéer.
Lars och Christina träffar varandra tillsammans med Ann Heberlein hemma hos Christina. De pratar om hur de hade kunnat göra saker och ting annorlunda. Lars kände mycket skam och skuld inför sin sjukdom och ville att den skulle hållas hemlig. För Christina blev detta förstås väldigt tungt, eftersom hon var ensam med vetskapen. De enas om att de skulle ha varit mer öppna om de hade varit ett par idag.
Det här har varit en mycket givande och intressant serie, om än svår, jobbig och tung. Den ger glimtar av en tuff sjukdom, men samtidigt också till viss del hopp. En psykisk sjukdom behöver nämligen inte betyda att man är galen. Och DET tycker jag de här tre avsnitten har bevisat.
Toffelomdömet för hela serien blir det högsta.
Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen.
Här kan du läsa vad jag skrev om den andra delen.
Du kan se alla avsnitt på SvT Play 30 dagar efter säsongens slut.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, HBTQ, Krämpor, Personligt, Puckon, Vänner, tagged arbete, äta, åka hem, överförtjust, belgisk, bli nervös, brev, brevlåda, dekoration, elände, en ask jordgubbar, en dos färg, enkel tanke, ett 70-tal, extra bedrift, färg, färglös, färgrik, förtretlighetens dag, fint väder, Folklig fest, fredag, fula, gå, gå åt skogen, ge lite knoppande frukt, gott, grädde glass, hälsoskäl, inre, inte är annorlunda, inte funka, intervju, intressant, jättetrist, kalkon, köra fel, Klara, kommunikatör, kompenserad, kronan på verket, kyckling, ladda, lördag, lösa sig, ledig tjänst, lite mer färgrika, lite svalare, mamma, Mariatorget, middag, mimosasallad, mitt personliga jag, mjölk, nyttigt, olika, ordna nånting bra, oregelbundna, packa, parad, prövning ladda, Pride Park, resa, saga, särskilt stark känsla, söka jobb, söndag, schlagerkväll, semester, shopping, skäggstubb, skål, skratta, skriva, smakar ingenting, smakrika, snabba svängar, snigelpost, Stadion, Stockholm Pride, svensk, svenskt finger, synpunkter, telefoni, tillvaro, torsdag, tvätta, tycka, utlandsodlade, vackra att se på, vän, vänta, viktigt, vitt kött, Willys on 29 juli 2014|
6 Comments »
Ett färginriktat inlägg.
Rätt färglöst…
Gårdagen blev en förtretlighetens dag. En sån där dag som jag brukar kalla ganska färglös. Och inte bara för min del! Jag skrattade mest åt mitt elände. Det mesta gick ju åt skogen för mig, men vad ska jag göra åt det som är som det är? Jag sa vad jag tyckte, jag skrev och jag blir kompenserad. Som kommunikatör är man trots allt ganska van med snabba svängar, så jag får väl se det som en prövning att inför en ny dag framöver ladda och bli nervös igen. Nä, värre var det för andra som hade ordnat nånting bra och som igår fick veta att det inte funkar. Jättetrist och jag hoppas att det löser sig på nåt sätt.
Jordgubbar – färgrika, nyttiga och goda.
Igår eftermiddag skrev jag ett brev. Det fick jag gå till brevlådan med i Tokerians entré. Naturligtvis passade jag på att gå in och handla också. Jag köpte några skivor kalkon och mimosasallad till middag (kalkon och kyckling – vitt kött – är det enda kött jag äter). Och så köpte jag en ask jordgubbar – för att sätta lite färg på tillvaron och för att det är både nyttigt och gott! Men det var inte svenska jordgubbar, för de svenska har tagit slut nu, sa tjejen i kassan. De jag köpte var belgiska. Då tänkte jag på vännen Belgiska Anna och låtsades att hon hade haft sitt svenska finger med bland dessa belgiska ”bubbar”. Så kändes det bra. För jordgubbar ska vara svenska, tycker jag. De ska vara oregelbundna i formen, skäggstubbiga, rätt fula men väldigt smakrika! Utlandsodlade jordgubbar är oftast väldigt vackra att se på, men smakar ingenting. Ett skäl till detta är att jordgubbar på andra ställen än i Sverige mest används som dekoration, inte för att ätas som de är med mjölk, grädde eller glass…
Hela dan igår, nästan, gick åt till den där intervjun som inte blev av – av olika skäl (resa, köra fel, vänta, telefonera ett antal gånger på plats och hemifrån, skriva brev, posta snigelpost). Men jag sökte i alla fall två jobb. Idag har jag bara hittat en ledig tjänst som var intressant nog för mig att söka. Ett 70-tal jobb har jag sökt de senaste veckorna och några har som sagt gett lite… knoppande frukt, i alla fall.
Så här färgrika var vi på Pride för fem år sen…
Jag telefonerade med både mamma och Fästmön igår också, jag tvättade och jag packade. För på torsdag eftermiddag åker vi ju till Stockholm Pride och stannar till söndag. Det blir Annas och min lilla gemensamma semester. På torsdagskvällen ska vi på Folklig fest, en sorts utveckling av schlagerkvällarna. Jag har inte varit så överförtjust de senaste gångerna jag har varit på dessa, så jag hoppas och tror att det blir nåt bra av det nya. På fredagen ska vi göra annat. Lördagen är förstås vikt för paraden, som utgår från Mariatorget i år och går mot stadion som liksom förra året är Pride Park. Ungefär två timmar ska det ta att gå paraden. Självklart hoppas vi på fint väder, men gärna lite svalare än 30 grader. Det blir hett som i en gryta inne i stan… Efter paraden blir det fest i parken.
Sen är det söndag. Då åker vi hem, lite mer färgrika i våra inre, i alla fall. Det är mycket därför jag deltar i Pride. För att få en dos färg och för att känna att jag för en gångs skull inte är den som är annorlunda. Det är viktigt för mig att delta. Paraden blir liksom kronan på verket. Så länge jag kan ska jag gå den! Förra året var en extra bedrift för mitt personliga jag, framför allt av hälsoskäl. Det var en särskilt stark känsla av
Jag klarade det!
förra året. Sen får andra tycka vad de vill om det. För det klart att det finns folk som har/hade synpunkter på det också… På mitt deltagande i Pride, alltså. Men för er kan jag berätta att min enkla tanke var att sätta lite färg på tillvaron. Det ska jag göra i år också.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 