Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pussas’

Ett rätt gnälligt inlägg.


 

Toffelklädda fötter

Det har läst om toffelklädda fötter.

Det har ont i huvet. Det har haft ont i huvet sen torsdag eftermiddag. Nu är det lördag morgon. Det trodde det handlade om nervositet, stress och värme. Det har ätit salt, druckit vatten och till och med tagit piller. Det molar svagt i Dets huvud ändå. Och så har Det läst en bok om toffelklädda fötter, blivit förtjust över en trolig ängel och försökt att vila. Samt, som grädde på moset, nej, crème de la crème – pussats lite med Fästmön igår. Inget funkar, inget hjälper.

Det lovar, fredagen blev lugn, Det vilade mycket. Det tog bara en tur ut till Förorten med arbeterskan. In en sväng på ICA Solen – Det ville ha nåt gott, det var ju ändå fredag. Det slutade med att Det köpte räksallad till sin kycklingchorizomiddag och små, färska citronmuffins till kvällskaffet. En (1) öl till maten. Das Klumpwerk (kopfweh) ist aber immer da.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Tofflan

Det har ett huvud, men inga barn.

En stund på ballen* medan solen gick ner. Lugn förkväll, men fest i lokalen. Ljudnivån ökade gradvis med klockslagen. En får vara glad att det inte finns nåt vatten här i närheten, för di deltagande vuxne ägnade inte mycket uppmärksamhet åt sina ganska små barn. Men det får en sån som Det inte tycka nåt om, Det har ju inga barn själv, är bara bonusmorsa till fyra (4).

Det läste också om en undersökning om chips utförd av Metro med syfte att kartlägga de minst och de mest nyttiga (!) chipsen. Är det nåt nyttigt i chips??? I undersökningen har Metro dragit in experter från Livsmedelsverket. Men asså, seriöst… Det avnjuter sina citronmuffins som håller sig lika färska hur länge som helst på grund av nåt de har i sig… Det tycker inte att kvällskaffe är kvällskaffe utan nåt till, ungefär som Vera, som höll Det sällskap en stund på fredagskvällen.

Idag försöker Det ta sig ner till Vaksala torg för att antikvitera. Egentligen borde Det ta sig till nån optiker, men det vore ganska meningslöst eftersom Det inte har råd att köpa glasögon. Det får i stället vara glad och tacksam att veta att Det har ett huvud, den enda fördelen med huvudvärk.

Och var har DU ont nånstans??? (Det här är ett tidsinställt inlägg, så svar kan dröja från mig!)


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Drevet gårErikshjälpen i Uppsala är ett av stans second hand-ställen som har ganska god ordning på sina böcker. Utom pocketböckerna. De ligger i två stora trälårar, visserligen med ryggarna uppåt, men ändå. Det tar sin lilla tid att gå igenom dem. Det gjorde jag i början av juni och fann tre spännande böcker. Den första av dem, Anders Pihlblads bok Drevet går. Om mediernas hetsjakt, läste jag ut idag.

Jag fastnar för den här boken direkt! Och det handlar mycket om att författaren är journalist, men trots detta själv drabbades av ett mediedrev under senhösten 2007. Det var då han flamsade och pussades med Ulrica Schenström en kväll på krogen, nåt som uppmärksammades av en fotograf och som sen ledde till den så kallade Schenströmaffären. Ulrica Schenström är moderat och var 2007 statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt. Den aktuella krogkvällen var hon en av dem som hade jour vad gäller krisberedskap. Klart olämpligt att dricka alkohol och gå på krogen med en journalist. Men det mediedrev, som ledde till att Ulrica Schenström senare avgick, var det mycket bättre? Ulrica Schenström har för övrigt skrivit förordet till den här boken – och det är då jag fastnar! Jag citerade till och med förordet häromdan här på bloggen.

Den här historien och flera andra kring politiker och kändisar som råkat i blåsväder, klantat sig, gjort dumma saker etc skriver Anders Pihlblad om. Och ärligt talat får jag i många fall en annan bild av händelserna och personerna han skildrar. OK, visst har framför allt politiker en sån roll att de ska ha extra rent mjöl i sina påsar. Men att drivas av hämnd och inte bara rasera somligas privatliv, utan att till och med få den utsatta att begå självmord… det är aldrig OK. Att ge sig på familjen omkring den person som nagelfars är inte heller OK. Jag köper inte argumentet att h*n borde ha tänkt på det innan h*n begick sitt fel. För vi är alla människor.

Anders Pihlblad möter i den här boken bland andra Lars Danielsson, Cecilia Stegö Chilò, Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Björn Ranelid, Tiina Rosenberg, Liza Marklund med flera. Det är oerhört intressant att läsa vad här personerna berättar om sina erfarenheter. Vidare tar han upp skillnaden mellan sättet att skriva om kända män och kända kvinnor, bloggarnas makt, förtal och förföljelser på nätet kontra yttrandefrihet, krishantering vid mediedrev etc.

Boken kom ut för fem år sen, så den har ett antal år på nacken. Men ändå. Det är mycket i den som fortfarande är aktuellt, det är mycket givande att läsa om de drabbades tankar och det är mycket av mediedrev som kan appliceras på livet i stort. Att bli uthängd och utpekad, att bli kallad än det ena, än det andra, förtalad etc förekommer ju fortfarande. En sorts… mobbning, som vissa människor aldrig tycks växa ifrån. Man är fixerad vid en person och drivs av nån sorts hämndbegär. Många av oss upplever det varje dag.

Toffelomdömet för den här boken kan inte bli nåt än det högsta. Om jag inte tyckte så mycket om boken skulle jag kunna tänka mig både en och två och tre personer som hade behövt läsa den och som jag gärna lämnat den vidare till – med iskall hand…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har åter varit en hektisk dag på jobbet. Jag fattar inte, det är som om nån har tryckt på nån sorts turboknapp i förra veckan, för sen dess har det varit sån fart! Men jag klagar inte, jag gillar att ha mycket att göra. Och så tränar jag på att säga nej på bra sätt. De flesta accepterar och är vänliga – vilket får till följd att jag ändå gör det de önskar. Fast kanske inte pronto utan mañana. Det funkar faktiskt! Jag blir bemött med respekt på den här arbetsplatsen och då bemöter jag också andra med respekt – utan att mesa.

Ingen mes, men respekt!


Den här kvällen skulle jag städa,
hade jag bestämt. Hur roligt känns det när Fästmön messar en bild på sin omtalade banankaka och undrar om jag kommer till Himlen och fikar? Men jag är ju så plikttrogen – även mot mig själv – så jag städade FÖRST och åkte ut till Himlen och pussades och åt kaka SEN.

Riktig go-fika blev det hos Anna och barnen med kaffe, chokladboll och banankaka.


Passade på att ta med mig
ett par säckar till mitt kallförråd från Anna. Hon har noll och intet förrådsutrymme – ett av barnen har ju lägenhetsförrådet som rum. Mitt kallförråd är nästan tomt, så det kan svälja en hel del prylar som inte är känsliga mot fukt och kyla. Det är dit jag ska bära mina balle-möbler* i helgen, till exempel. Tyvärr ligger kallförrådet ett par hus bort från min lägenhet, men ett par gånger orkar jag nog på i helgen.

Jag är jättetrött just nu och jag har ont, både i hälen och i magen. Förstod nästan att det skulle komma ett bakslag med hälen, så jag är väl inte alltför besviken. Det är ju i vart fall inget permanent tillstånd, utan det går över, lovade Nål-Janne igår.

Magen är det värre med och läkarbesöket närmar sig. Jag mejlade ut en fråga på jobbet om nån kunde tänka sig att transportera mig dit tur och retur från jobbet. Tänk vilka snälla människor det finns – det var tre stycken som bums hörde av sig och lovade ställa upp! Helst av allt hade jag kanske velat att Anna följde med och höll handen, men Anna är engagerad på ett annat evenemang, angående en annan familjemedlem exakt samma tid. Jag får försöka vara vuxlig och klara mig ändå. Jag är ändå så tacksam för att jag får hjälp med transporten!

Från och med nu ska jag fokusera mer på mig själv och rikta mina krafter mot Den Onde Alien som tagit min kropp i besittning i stället för att vara omtänksam mot andra. Tyvärr, det jag har nu räcker bara för mig själv. Och då får somliga kalla mig självfixerad och egoist om de vill – det stämmer ju alldeles på pricken! Det kanske somliga också skulle vara om de befann sig i mina jeans, så att säga. Nej, det är inget att vara avundsjuk på. Men jag vet att jag ska fixa det här. Jag har varit med om värre saker, jag har varit tusen gånger räddare – och se, jag har överlevt!


*balle-möbler = balkongmöbler


Livet är kort. Ja, jo, det kommer man ju inte ifrån…

Read Full Post »

Det var inte nån rolig dag på jobbet idag. Jo, jobbet i sig är roligt, men när tekniken krånglar är det pest. Jag har försökt få experthjälp med det tekniska, för plötsligt har jag inte behörighet att publicera bilder på webben och intranät. Dessutom är min mapp med bilderna till internwebben helt försvunnen – för mig. Andra personer, på andra avdelningar, kan minsann se mappen. Fruktansvärt irriterande! Jag felanmälde hos IT i fredags, men har ännu inte hört från dem. Vår webmaster är ett frågetecken, likaså webbstrategen. Själv lyckades jag hitta ett sätt att komma runt det hela så jag kunde få ur mig några sidor. Men ändå…

Det var tur att jag skulle träffa vännen Agneta direkt efter jobbet! Agneta är just nu världens gladaste mormor till världens sötaste pojkbebis. Jag fick se många bilder från helgens dop – som också blev vigsel för föräldrarna, en överraskning för alla inblandade utom dem…

Glada Mormor!


Agneta är nog en av de mest glada människor jag vet.
Och ändå är hon inte på nåt sätt mesig. Vi hade massor att prata om, precis som sist, men jag är rädd att jag babblade för mycket den här gången… 😳 Hur som helst, när vi tittade på klockan hade vi plötsligt suttit där i två och en halv timma…

Vi käkade Kina-mat och till detta hör fortune cookies som avslutning. Agneta väntar med spänning på nåt som ska ske på onsdag, medan jag är mer kändis-kåt, uppenbarligen. Jag ska i vart fall träffa en A-kändis nästa månad…

”You will meet an A-list celebrity from Hollywood next month…” Jisses, jag undrar om man får önska vem..?


Jag var hemma i New Village
kvart över sju och slängde iväg ett sms till Fästmön för att höra om hon ville få skjuts hem till Himlen. Det ville hon och jag ville ju pussas lite, så det blev ett bra byte – tjänster och ”gentjänster”.

Nu ska jag ta en yttepytte surfrunda bland mina Kickor och Pluttar innan jag kollapsar i min svarta säng. I morgon kväll blir det biltvätt, har jag bestämt. Jag skiter i årsstämman.

Read Full Post »

I natt drömde jag att jag gjorde om hela min nya institutions webbplats. Inte bra med såna drömmar, så en av dagens uppgifter blir att försöka boka in ett möte med institutionens webmaster. Jag var inte särskilt snäll i drömmen, jag var bufflig och framfusig – så där som somliga tror att jag är i verkligheten för att jag kan konsten att dölja den svaga och osäkra bakom Ulrikamasken – och skapade en helt ny startsida. Men sen vågade jag inte klicka på publicera…

En kommunikatörsbuse vid datorn?


Jag har inlett min dag
med att diskutera PowerPointmallar samt att skriva en presentation av mig själv på svenska och engelska. Den senare har jag nu, förhoppningsvis, skickat till rätt mottagare, det vill säga alla på den nya institutionen. Det är dags för en mugg cappucino innan jag tar itu med resten… Jag måste till exempel informera alla på min ”första” institution att jag inte lär bli så tillgänglig framöver som jag har varit. Här ska jag bara arbeta 20 procent, även om jag ska ha kvar kontoret, men på nya institutionen, en trappa ner, ska jag jobba 80 procent. Det är svårt att släppa nånting som fortfarande är i uppbyggnadsfasen, så jag är glad att man vill ha mig kvar! En viss förhoppning om framtiden har jag, kanske att klustret, som består av tre institutioner, kan tänka sig att dela på mig..? Men det är knappt att jag vågar tänka så, det är första gången jag uttrycker min förhoppning i skrift…

En mulen dag idag, men det betyder att man får trösta sig med thaiställets underbara kycklingspett i jordnötssås. Det finns ingen like i hela Uppsala!

I kväll har jag jordens strykhög att ta tag i. Lär bli svettigt, för trots att det är mulet är det varmt idag, så sen lär det bli dusch och hårtvätt. På torsdag kväll ska jag bland annat gå på teater i Förorten. Elias har varit med och byggt kulisser och skolan har öppet hus. Det ser jag fram emot! Och så får jag ju kanske möjlighet att pussas lite med Fästmön också, fast inte på skolan, förstås. Vuxna hånglar inte offentligt, då blir de pinsamma!

Read Full Post »

Framåt seneftermiddagen åkte jag ut till Himlen där jag äntligen fick pussas lite med Fästmön. Det var ett tag sen, kan jag meddela… Vi bytte var sin julklapp också och jag fick den här fina, som inte syns så bra på fotot, men som redan hänger i min gran:


Vacker julgranskula i regnbågens färger.

                                                                                                                                                         Anna fick, fantasifullt nog, en flaska rött, italienskt och fylligt vin, kanske att inta till de goda ostarna hon fick av sin pappa. Jag fick också en söt amaryllis i glasvas. Det ska bli spännade att se den skjuta upp. Johan fick ett paket av mig till julaftons morgon, men naturligtvis blev det inte det paket jag hade tänkt – utan det paket på vars innehåll jag tror att jag har glömt kvar prislappen… 😳

Det tog en stund, men efter några vändor hade Anna och jag och Elias lyckats få in alla julklappspåsar och påsar med julmat i bilen. Vi åkte till Morgonen där Jerry hade utlovat fika

[…] så att ni rullar härifrån […]

Och det var sant! Han hade bullat upp med saffranslängd, kakor, muffins, chokladfingrar och belgiska sjöfrukter. Inte konstigt jag ser fullkomligt vidrig ut på en av bilderna han twitpicade – värst är dubbelhakorna… Men jag gissar att jag ska vara glad att han inte la ut bilden på min

brevlåda

som förstås syntes när jag knökade in alla julklappar under denna gröngöling.


Det blev fullt under Morgongranen, vilket inte riktigt syns på bilden.

                                                                                                                                                                 Vi slog oss ner i soffa och fåtölj och far och äldsta dotter gnabbades som vanligt. Det var roligt att träffa Frida, som jag tror att jag inte har sett sen födelsedagen i oktober!


Alla med på bild för en gångs skull – utom Johan, som hellre ville slappa hemma i sitt nystädade rum i Himlen.

                                                                                                                                                                  Ja det var en riktig vrålfika som bjöds. Till och med katten Maxi fick smaka lite muff(ins).


Maxi fick smaka muff(ins) – trots att han är… ”fixad”…

                                                                                                                                                               Medan Anna griljerade skinkan fixade Jerry och jag med några morgonklappar. För hur stor man än blir, är det viktigt att hålla fast vid en del traditioner. (Jag hörde just min mamma tomten ställa nåt utanför min sovrumsdörr. Och jag blir 50 nästa år…)

Så skjutsade jag hem Anna och åkte själv hem till mamma och säsongsavslutningen av Downton Abbey. Där var det mest död och elände, så jag piggade upp mig efteråt med ett glas päronkonjak och att plocka upp julklappar ur de två kassar jag hade med mig hem från Förorten. Jag blev liiite förvånad när jag hittade… Elias smörgåsburk i en kasse…


Vad gjorde Elias smörgåslåda bland julklapparna???

                                                                                                                                                             Men inuti lådan låg var sin pepparkaka med glasyr till mig och mamma!


Pepparkaka till M…

                                                                                                                                                        Båda hänger nu i vår fina gran!


Och en pepparkaka till U-Tofflan.

                                                                                                                                                            Tack Anna och tack Jerry för allt fint och gott! Mer paket blir det i morgon, har jag noterat!

Read Full Post »

En timma, ett samtal med en åttaåring. Vi pratade om hur svårt det är att säga ordet

förlåt

Eller JAG tycker att det är svårt, åttaåringen tycker att det är lätt. Men han gillar INTE ordet

aldrig

Det tycker jag är en sund inställning!

Svära och säga fula ord ska man inte heller, men en gång gjorde han det i skolan fast det är förbjudet.

Vad sa du då?

undrade jag.

Men det mindes han inte. Jag mindes en gång när han sa

jävel

till mig. Då blev jag arg. Länge. Men han visste inte vad ordet betydde, för det var ju några år sen. Nu vet han. Nu är han åtta år.

Sen pratade vi om framtiden, jobb och familj.

Om jag inte kan köra Hemglassbilen, vad ska jag göra då?

Ett dilemma…

Ålder. Han sa:

Nu är jag ung, sen blir jag pappa, sen morfar, sen farfar…

Och jag förklarade om farföräldrar och morföräldrar. Och att han måste ha en fru först så att han får barn. Men hur ska en bra fru vara? Snäll? Söt? Duktig??

SNÄLL! Och lite duktig, för jag är också lite duktig.

Fast det där med att pussas, det gör man inte först. Jag höll med.

Nej, man ska nog lära känna varandra lite innan man pussas.

Han tänkte och så sa han:

Och så måste man pröva sig fram för man vill ju inte bara bråka och så.

Smart grabb! Och vilket intressant och lärorikt samtal vi har haft. Han lär mig massor! Jag inser att tiden flyger och snart är han så stor att han inte vill ha såna här samtal med mig.

Avslutningsvis blev jag intervjuad om min favoritfärg och om vad jag tycker är viktigt och roligt att blogga om… Sen googlade vi på Öresundsbron och lärde oss att den är ungefär 7,8 kilometer lång.

Read Full Post »

Older Posts »