Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hög volym’

Ett inlägg om min långfredag.


 

Videung och svart påskfjäder

En långfredag lika svart som fjädern i mitt påskris.

Tänk, jag börjar låta som gamla Hillman-deckare i rubrikerna till mina blogginlägg! Men faktum är att långfredagen 2016 var ganska svart – såsom en långfredag ska vara. Den var också en kontrasternas dag. Dels korsfästes Jesus, dels var det vårfrudagen, eller Marie bebådelsedag. Alltså Kristus både dog  och blev för första gången mer påtaglig i och med att hans mamma fick veta att hon var gravid med honom. Inte så konstigt att dan var full av känslor och hjärtan på gränsen till att brista!

Rött glashjärta i påskriset

Tungt hjärta.

En tung dag som jag kämpade under med alla mina verktyg. (Ett alldeles nytt verktyg är klassisk musik på hög volym.) Att jag uppnådde dagens alla mål är i sig en gåta, men gjorde mig nöjd. Fasen så stark jag ändå är! Hemmet är städat och sex jobb är sökta. Mamma fick ett telefonsamtal. Jag åt och drack och duschade. Strök en gigantisk hög. Tittade ut genom fönstret på gråvädret. Gick inte ut, satte inte ens på mig linser utan larvade omkring skumögd i mina gamla brillor. Jag har ont i ena ögat, så det var bra att hornhinnan fick lite luft. Det är så hornhinnor läker med luft. Däremot var det väl inte så väldigt bra att jag överansträngde ögonen med att läsa mycket. Men jag överlever inte utan att få läsa! Just nu läser jag en extremt otäck bok om hur grym verkligheten kan vara. Den känns väldigt realistisk trots att det är fiktion…

Det här med mat är ett kapitel för sig. Inte har en nån lust till det när en är ensam, så frukost blev det inte förrän klockan 15 och då en skål med fil och müsli. Men jag skärpte till mig till kvällen och lagade långfredagslax som den goda katolik jag inte är. Ett alternativ hade förstås varit våfflor, eftersom vårfrudagen även är våffeldagen… Laxmiddagen blev bättre mat än det köket serverade på skärtorsdagen. Då blev det kycklingchorizo med bröd och räksallad. När det gäller mat handlar det för min del om begränsningar i såväl kunskaper som fantasi… Och ointresse. Alltså, jag äter gärna god mat, men slipper helst laga mat. En matlagningsöl och ett glas riesling från Alsace gjorde inga större underverk, men jag blev otörstig och mätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är emellertid inte bara jag som är stollig.
Jag har en alldeles fantastisk amaryllis som blommar just nu, den token. Röd och grann står den i mitt vardagsfönster. Kanske får den mig att känna mig lite mer gulkul idag på påskafton? I vart fall ska jag gå ut och köpa nåt godis att lägga i mitt påskägg. Nä, jag har inte fått nåt påskägg i år och jag har heller inte gett bort nåt.

Amaryllis blommande påsken 2016

En av mina amaryllisar tokblommar!


Långfredagens behållning
var boken jag läser, men också TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna. SvT sände första delen på långfredagen och de två återstående delarna sänds idag och på påskdagen.

Det här inlägget är tidsinställt, så om jag inte vaknar på påskaftonen (en månad kvar till min femtiofjärde födelsedag) – det vet ju bara Gud om jag gör – lever i vart fall mina ord kvar. Forever and ever, eller i vart fall så länge WordPress existerar. Alltid retar jag nån…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andras barn, ljuv musik och om att bo i en igloo.


 

Markus

Här är en tidigare bild på Markus och mig, på den tiden han hette Maskil. Här är en inte ens två månader – men somnade gott hos Tofflan redan då. Notera också UTAN napp!

I fredags gjorde jag nåt jag aldrig har gjort förut: jag matade en bebis. Ja, det är inte klokt. Tofflan… Mata en bebis… Bebis och Tofflan är ju ingen ekvation som går att lösa, men den som såg oss tänkte säkert:

Hon tränar nog inför barnbarnen.

Jag får aldrig några barnbarn. Däremot är jag modig nog att våga prova nya saker. Markus mamma var uppenbarligen modig hon också. Hon lät mig sitta med sonen, cirka tre månader, i knäet, mata gossen med flaska (mamma själv hade druckit kaffe och ville inte att Markus skulle få det i sig genom att bli ammad) och låta det lilla människobarnet somna i Toffelarmarna när flarran var tömd. Inte ens ett rap eller en lite fjärt från Markus – han slocknade som ett ljus. Så vem vet… Jag kanske även kan sätta upp

nanny

mitt CV? Häftigt var det, i alla fall, och nu när jag har provat att mata bebis kanske nästa steg blir att… byta blöja..? Nåt bildbevis på ovanstående finns emellertid inte. Jag kunde ju inte fota när jag hade en sån dyrgrip i armarna.

Händel Water music

Vattenmusik i stereon igår.

Kanske hade jag varit en riktigt snäll tant om jag tagit hand om egna barn. När det gäller andras barn kan jag ha lite… kort om tålamod. Fast oftast är det inte barnen jag har svårt för utan deras föräldrar. Att ordna ett jätteparty hemma i lägenheten i ett flerfamiljshus för ett barn som ännu inte kan gå är exempel på sånt jag tycker mindre om. Allra helst som vi har en förträfflig lokal i huset intill där det går in hur mycket folk som helst, nästan, och inga grannar störs. Dessutom är lokalen billig att hyra och där finns pentry med spis, micro, porslin och diskmaskin… Nästan bättre utrustat än mitt hem, alltså – det är ju diskmaskinslöst.

Så igår var jag inte nån Nanny Tofflan, ingen snäll tant. Jag lyssnade på vatten. Det vill säga spelade Händels Water music på stereon i köket. Högt. Mycket högt. Sen fortsatte jag med min Classical Collection, en samling om fem CD-skivor med cirka 400 timmars klassisk musik. Jag lyssnade till och med CD nummer två. Sen var det TV-dags mellan klockan 20 och cirka 22.30. Då spred vardagsrumsstereons högtalare ljudet av stjärnor och skumma timmar. Högt. Jag ska sluta vara så tyst har jag bestämt mig för. Det hjälper ju inte att klaga, inget händer mer än att folk blir sura. Så…

If you can’t beat ‘em, join ‘em.

Den enda vattenmusik jag har hört idag är duschen. Ljuvligt varm. Mitt hem är som igloo och igår hittade jag is – inte vilken is som helst utan is – på fönsterkarmens insida i sovrummet. Hur BRF-ordföranden kan hävda att jag har 21 grader i min lägenhet säger emot sig självt med tanke på isen. Men är det värt att klaga? Nej. Jag får flytta in i badrummet, hemmets varmaste rum. Hela 19 grader är det där.

Igår fick jag dessutom ta till vin för att bli varm. Jag drack ett och ett halvt glas vitt till maten och ett glas rött framför TV:n. Nej, jag söp inte, Mannen, jag njöt och blev varm. Här är några bilder från min lördagskväll:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Semifinal #1

Ikväll är det så dags för den första semifinalen av två till årets Eurovision Song Contest på lördag. Jag hoppas kunna liveblogga livebloggar i kväll när 19 bidrag tävlar om tio platser till finalen.

Så var vi igång! Düsseldorf, med programledare som pratar gräslig engelska, men bra franska! Två kvinnliga fägringar och en manlig med för många tänder i överkäken. Samtligas manus skulle gissningsvis vara roligt, men de enda som skrattade var trion själv…

De svenska kommentatorerna, Heléne Benno och Edward af Sillén, var lugna och sakliga och verkade kunniga. Inget trams, liksom. Tyvärr brast tekniken i Tyskland, så större delen av tävlingen hördes inte programledarna. Dåligt!

Så här ser startfältet ut, med mina kommentarer efteråt. Och strykningarna är förstås de låtar som INTE går vidare till finalen på lördag:

  1. Polen – Magdalena Tul – Jestem (First Class Ticket to Heaven)
    Jag gillar den här låten, men tyckte att sången bitvis var lite svag – och däremellan skrikig. Gillade inte scenkläderna, fick tankar på gymnastikdräkter… 
  2. Norge – Stella Mwangi – Haba haba
    Men ursäkta mig, swahili är inte europeiskt. Falsksång. Nej tack, den här ska inte till finalen.
  3. Albanien – Aurela Gaçe – Feel the passion
    Aurela ser ut som Lucille Ball. Hon dansar kissnödigt. Men det är onekligen lite klös i den här låten!
  4. Armenien – Emmy – Boom boom
    Den här låten gillar ”vår” åttaåring, vet jag. Men åter igen falsksång, denna gång i nattlinne. Fruktansvärd falsksång, jag står knappt ut… 😦
  5. Turkiet – Yüksek Sadakat – Live It Up
    MEH!
    Har han Pontare blivit turk? Låten påminner om The Doors, som jag gillar, men är ingen schlager. Fula gröna brallor. Och VAD var det i buren??? Ta bort!
  6. Serbien – Nina – Magical
     Äntligen lite schlager! Men gillar jag det här? Nja… Konstiga kläder och jag känner mig drogpåverkad av cirklarna…
  7. Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
    Söt kille, sjunger hyfsat, men tråkig låt! Och har han fått nåt skräp i ögat, han blinkar så..?
  8. Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
    Men vad är detta? Baktakt! Reggae! Och så flower power i bakgrunden. Jag blir psykedeliskt sjuk! Kissnödig dans av sångerska i för tajt klänning. Nej, det här var pinsamt! (Edward af Sillén tyckte låten var trallvänlig. Hmmm… snusker där!)
  9. Georgien – Eldrine – One more day
    Fruktansvärd klänning! Hur ser den då ut? Jag kan inte koncentrera mig på sången, ser bara denna konstiga klänning. Den här låten älskar jag att köra bil till. Men det är ingen schlager.
  10. Finland – Paradise Oskar – Da da dam
    Programledaren inledde med att häckla Lordi! Det skulle hon inte ha gjort. Lordi är betydligt bättre än den här låten. Vilken pekoral årets bidrag är!!! Jag stänger snart av. Eller i vart fall går jag på toa nu…
  11. Malta – Glen Vella – One life
    Men var är Tanta Malta??? Hon den där stora som alltid brukar framföra landets ESC-låtar? Jag är djupt besviken! 😉 Fast sångaren låter som en tjej… Men det är god fart i låten – bitvis! Den här skulle jag kunna dansa till, på hög volym, en hel natt. (Fasen vad alla artister älskar oss tittare, för övrigt…
  12. San Marino – Senit – Stand by
    Sexig tjej, som sjunger falskt, tyvärr. Jag gillar annars den här låten. Men falsksång igen, jag blir gaaalen!
  13. Kroatien – Daria Kinzer – Celebrate
    Salubrin? Nej förlåt! Jag gillar den här låten, men klänningen passar inte ihop med den. Och som sagt, engelskan är liiite dålig…
  14. Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
    Nej, nej, nej! Det här låter som Holland på 1970-talet. Usch!
  15. Ungern – Kati Wolf – What about my dreams
    Jag gillar den här låten, men Kati Wolf har vissa problem på de höga partierna. Klänningen har vacker blå färg, men är konsigt skuren. Och hoppetossarna i bakgrunden – ta bort dem!!!
  16. Portugal – Homens da Luta – A luta é alegria
    Konstig låt som troligen har ett budskap. Sextetten på scenen borde i alla fall få poäng för sin sånginsats – inte falskt. Men nej. Usch! Ta bort!
  17. Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
    Ballad som får trumhinnorna att vibrera. Låter som en musikal. Nej, nej, ta bort den här också! Annorlunda grepp att teckna mitt i låten. Men varför inte hela, dårå???
  18. Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
    Jaa, vad ska man säga… Falsksång från tjejen förstör den här låten. Eurovision Falsksång Contest borde tävlingen heta…
  19. Grekland – Loucas Yiorkas feat. StereJo Mike – Watch my dance
    Men den här brölande inledningen tar väl priset i falsksång. VAD är detta?  Sen kommer en ylande grek och då blir det lite bättre. Lite. Låten hade legat bra till om inte StereJo Mike varit med!!!

Sammanfattningsvis kan man väl som sagt kalla detta Eurovision Falsksång Contest. Det var nog de sämsta sånginsatserna jag hört i detta sammanhang! Jag vet inte vilken låt jag håller på. Min favorit före tävlingen i kväll var Ungern, men jag tyckte framträdandet var dåligt. Mellanspelet med trumslagarpojkarna från Amerika var huvudvärksframkallande! Det tog ju aldrig slut heller… En snabbgenomgång med The Big Five hanns också med innan resultatet presenterades. Frankrike är min klara favorit!!!

Om jag sneglar på vad jag skrev sist jag tyckte till om låtarna, skulle jag så här FÖRE kvällens tävling vilja se följande gå vidare till final på lördag:
1, 4, 11, 12, 13, 15 och 18. Som synes är de inte ens tio…

Dess vill jag absolut INTE se i final:
2, 3, 5, 6, 7, 8,9, 10, 14, 16, 17, 19. som synes hela tolv stycken. Hmmm… Vi får se om jag ändrar mig i kväll…

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

Read Full Post »