Ett matigt inlägg.
Idag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?
Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.
Gamberi al lardo.
Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.
Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.
Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.
Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.
Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.
En dubbel espresso.
Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.
Mousse alla casalinga.
Uppenbarligen hade jag missat att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.
Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.
Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Har aldrig hört talas om att man ska ha tidsbegränsad sittning på restaurang. Vilket skit!! Om jag vill sitta och kuttra med kärleken en hel kväll på restaurang, så ska jag väl kunna få göra det?!! Gud, så dåligt!
Hur dåligt som helst! Allra helst som notan blev så dyr… Middagen blev rumphuggen vid desserten – vi kastade i oss den, betalade och drog. 😦
Fy så ruttet!! Skitdåligt rent ut sagt :-(!
Jag kan meddela att jag lämnade dricks, men inte så mycket… 😦
Tofflan – minns du min recension av restaurangen? Trots att vi var fem personer var vi helt osynliga. Personalen tog ingen notis om oss trots våra ivriga försök att få kontakt för att beställa dessert och kaffe. Bra mat men helt kass service! Notan kom dock snabbt.
Du har verkligen rätt när du skriver bra mat och att notan kom snabbt. Jag tyckte att servicen var OK, trots att vi satt inklämda vid ett bord i ett hörn. Men jag gillade INTE det där att notan OCH kortterminalen kom till bordet före desserten. Fy så oförskämt! 😦
Veldig kjedelig at det la en demper på feiringen deres; uprofesjonelt av restauranten å ikke opplyse om tidsbegrensningen + å komme med regningen før dere hadde spist ferdig !!
Har imidlertid flere ganger opplevd begrensning på hvor lenge vi har kunnet ha bordet på restaurant – men det har alltid blitt opplyst om enten ved bordbestillingen eller når vi har kommet slik at det aldri har føltes som noe problem.
Håper allikevel at dere hadde en trivelig feiring – grattis med forlovelsesdagen, forresten! 🙂
Klem
Det stod i bekräftelsen när jag bokade via nätet kl 18 – 20, men inte fattade jag att det var så på minuten. Jag har aldrig varit med om att en restaurang har tidsbestämda sittningar. Tänk om vi ville sitta där i fyra timmar och äta och dricka för fyra miljoner? Restaurangen vet inte vad den gick miste om. I stället fick de två mätta gäster som båda blev väldigt störda över att få både nota och kortterminal före desserten. Vi blev så irriterade att vi började se en massa annat som inte var så bra på stället också, till exempel det faktum att barnstolarna stod på en av toaletterna. Hur fräscht är det, liksom?! 😦
Men… vi hade en fin kväll hemma som avslutades med sånt skratt att jag fortfarande har träningsvärk i magen!!! 😆
Kram!
Men vilken dålig stil!!
Dit går ni väl inte igen antar jag!
Spelar ingen roll om maten är god (enligt mig) för är servicen kass, då ”faller” hela middagen.
De gånger man vet att det är ”tidsbegränsat” är ju vid julbord, då har man vanligtvis två sittningar, har aldrig hört talas om att en vanlig middag är det.
Ha dé!/Kram
Grejen var ju att det inte direkt var kass service förrän det där med notan och kortapparaten kom in före desserten. Det vara bara så fräckt. Serveringspersonalen kunde diskret ha meddelat oss när vi beställde dessert att ”nu har ni typ bara si och så lång tid kvar att få sitta här”. Vi hade kunnat gå till nån annan restaurang och ätit dessert. Som det blev nu blev jag så irriterad att jag bara kastade i mig desserten. 👿
Jag har aldrig varit med om att ett resataurangbesök är tidsbegränsat och jag hoppas att många läser mitt inlägg så att de blir medvetna om detta. Det var inte helt tydligt när man bokade, nämligen.., 😦
Kram! 😛
Grattis I förskott !
Otroligt dåligt att inte lite diskret förvarna om att sittningen snart var slut .Och två timmar kändes lite kort .
Dessutom ska de inte utgå från att man betalar kontant
Och att komma skubbande innan och inte ens fråga om dessert önskas är obra @
Eh ja, fast… det blir ju i efterskott. Middagen, däremot, åts i förskott.
Sen var det ju så att jag VILLE betala kontant och serveringspersonalen som kom med kortapparat., som jag skrev i inlägget. Då hade vi ju beställt dessert men först fått notan, sen kortapparaten. Det var ju det som var det fräcka och irriterande! 😛
Grattis i efterskott menar jag så klart !
Tack! 😛