Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hög kvalitet’

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kontrasterande inlägg.


 

Varuvagn

Till och med den som är fattig kanske kan fylla en varuvagn i Stockholm i höst.

I höst öppnar Nordens första mataffär för fattiga i Stockholm. Det är Stadsmissionen som tillsammans med en affärskedja startar en affär där matvaror som har passerat eller är nära utgångsdatum ska att säljas till reducerade priser.

Stadsmissionen har länge fått förfrågningar om de kan ta emot matvaror, men har hittills fått säga nej eftersom de inte har några kylar. Men i höst öppnar den sociala supermarketen där människor, som har rätt till eller lever på eller under gränsen för ekonomiskt bistånd, kan handla för 30 procent av ordinarie pris. Övriga får köpa varor som frukt och grönt, bröd, mejerivaror, fryst kött med mera till fullt pris. Var nånstans butiken öppnar är inte klart än, men det kan bli i Rågsved. Butiken drivs som ett pilotprojekt med Stockholms stadsmission vid spakarna.

Det här är ett lovvärt projekt ur flera aspekter, tycker jag. Dels kommer mat, som fortfarande är tjänlig, till användning i stället för att kastas, dels får fattiga människor en större chans att kunna köpa mat. Även fattiga måste äta, nämligen. Kritiker hävdar att detta är att bjuda med armbågen. Må dä. Jag har inga problem med att köpa kalkonfilé till mellan 30 och 50 procents rabatt från Tokerian tack vare kort datum på förpackningen. Nä, bättre att maten kommer till nytta, tycker jag.

Snöig kungshög i Gamla Uppsala

Det som göms i snö…

Som kontrast till detta gräver vi i Uppsala guld. Det vill säga arkeologer har grävt fram ett guldsmycke från 600-talet i Gamla Uppsala. Fyndet är ovanligt och det har hållits hemligt sen det hittades för ungefär en månad sen. Nu är utgräv-ningarna i Gamlis avslutade och utgrävningsplatsen täcks över.

Det är ett litet kvinnosmycke arkeologerna har hittat. Smycket är i guld och slipat glas eller granater. Ljuset bryts vackert genom glaset eller granaten. Det är ett smycke av hög kvalitet och tros därför ha tillhört en kvinna av hög aristokratisk börd. Dessutom är det i bättre skick än det som hittats tidigare i Kungshögarna. Nu ska smycket rengöras och konserveras, men i höst hoppas i alla fall jag på att få se smycket på Gamla Uppsala museum.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den lille vännen

När jag slutade mitt förra jobb fick jag böcker av mina kollegor. En av dem var Steglitsan. Den läste jag med stor behållning och blev sugen på att läsa resten av Donna Tartts böcker också. I början av augusti köpte jag de två andra – ja, hon har bara skrivit tre böcker. Först läste jag Den hemliga historien och nu har jag läst den sista av dem, Den lille vännen.

Som de övriga två böckerna är Den lille vännen en tegelstan. Här landar vi på strax över 600 sidor. Bashistorien handlar om familjen Cleve, en familj som gått sönder. Skälet är att nån hängde lille Robin i trädgården. När systern Harriet, som då var nyfödd, blir tolv år bestämmer hon sig för att hitta mördaren.

Nåja… Det här kunde ha varit en deckare. Eller nåt. Men det är en rejäl… tråktegelsten. Den handlar en hel del om droger – vilket inte är första gången i författarens böcker. Jag kommer på mig med att sitta och fundera över vilken drog författaren gick på när hon skrev boken.

Som litterärt verk är det språkligt sett av hög kvalitet, även om jag tycker att meningarna är i längsta laget. Men jisses, historien kommer ju aldrig framåt!!

Nä, Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla mini

rosa toffla mini

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

För ett tag sen skrev jag här om mina våndor när jag för tredje gången skulle göra en fotobok hos Fuji. Jag saknade ordentliga instruktioner på deras hemsida och jag fick inte den information jag behövde. Efter många om, en hel del svordomar och ett antal men var i alla fall Fuji så justa att jag fick rabatt.

Men… Jag fick också ett par förslag i kommentarer till mitt inlägg om andra ställen där man kan göra fotoböcker. Ett ställe jag fastnade för var Solentro.

  1. För det första tyckte jag att Solentro har ett större urval av olika typer av fotoböcker än andra ställen med fotoböcker. Förresten kan man göra andra böcker där också, inte bara fotoböcker. Roligt
  2. För det andra verkar Solentros fotoböcker vara väldigt enkla att göra.
  3. För det tredje finns kul alternativ som att man kan bjuda in andra och tillsammans med dem göra en bok eller en fotobok. Vilken annorlunda grej!
  4. För det fjärde kan man göra en riktig bok, med ISBN-nummer och allt, och låta Solentro sköta marknadsföringen och publiceringen av boken. Guld värt för den som kanske inte vill ge ut massupplagor.

 

Jag brukar göra fotoböcker till jul, till min mamma. Hon orkar inte läsa så mycket, men gillar att se på mina bilder. Men det är ju inte bara till jul man kan göra fotoböcker – folk fyller ju år, man är med om spännande upplevelser som man vill spara i bokform etc etc.

Nästa gång jag ska göra en fotobok ska jag definitivt testa Solentro. Här ser jag nämligen större och fler möjligheter än hos andra företag som också erbjuder fotoböcker. Fujis fotoböcker har emellertid väldigt hög kvalitet i såväl papper som tryck, det vill jag dock framhålla. Men Solentro känns mer… spännande!


Livet är kort.

Read Full Post »