Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ruccola’

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett pizzaplejs.


 

Pizza och bok

Pizza och boken jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i födelsedagspresent hade räckt som sällskap.

Fredag idag. Mat motverkar ibland tårar och ensamhet. Och när man blir ensam-stående – om än tillfälligt – är det bra att se till att man får en rejäl portion varm mat till lunch. Idag tog jag ytterligare några steg runt huset och gick till Pomodoro, en för mig ny bekantskap. Pizzerians namn betyder tomat. Och eftersom tomater är goda vågade jag chansa och gå dit.

Som hos så många andra pizzerior hyser Pomodoro inte så många bord. Gissningsvis hämtar de flesta sina pizzor och äter hemma. Men jag har inget hem här så jag behövde äta på plats. Det var endast ett långt bord som var upptaget av fem personer. Försent insåg jag att mitt fackombud med sällskap satt där. Jag har inget alls emot fackombudet, men jag ville liksom inte synas, jag ville inte höras – och jag ville inte se och höra heller. Nu fick jag höra nån i sällskapet som var glad att h*n hade fått nytt jobb och nån annan i samma gäng som tröstlöst sökt nytt jobb sen 2008. Ja, ja… Själv har jag varit långtidsarbetslös mellan 2009 och 2011 och haft fyra visstidsanställningar inom stat och offentlig verksamhet, experterna på grå arbetskraft, sen 2011. Kom igen och snacka grundtrygghet!..

Personalen i kassan talade utmärkt svenska, men hade uppenbarligen sin första arbetsdag. Jag bad om en Il Pollo-pizza och h*n föreslog Apollo. En viss skillnad, eftersom den senare har grismuskel ovanpå och sånt äter inte jag. Dricka ingick inte i priset. Det fick jag veta genom att den som tog upp beställningen undrade:

Vill du dricka till maten?

Jag tänkte svara:

Nej, jag vill hellre spy.

Men lite hyfs har jag ju. Med betoning på lite.

Bestick och servetter fick jag leta upp själv. De fanns inte på samma plats som kaffe, kakor, tandpetare och tabascosås.

Pizzan blev färdig ganska snart. Den hade en tunn och fin botten. Kombinationen chèvre, kyckling, ruccola och tabasco blev suveränt god. Tyvärr var det dåligt med tomatsås, pizzerians namn till trots, så pizzan blev ganska torr. Kaffet på maten smakade bra, men drömkakan gammalt.

Så om servicen var sisådär, pizzan suverän, kaffet bra och kakan gammal torde det slutgiltiga Toffelomdömet bli medel i alla fall.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Eller?
Med tanke på vad jag upptäckte i fönstret, just innanför uteserveringen… Ingen Michelin-stjärna, utan en annan sorts stjärna: en sån man sätter upp till advent…

Stjärna i fönstret den 27 juni 2014

Stjärna i fönstret den 27 juni 2014. I god tid till advent, alltså.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mest epikuréiskt inlägg.


Nu har Fästmön
jobbat många pass. Idag fick vi lön. Jag fick dessutom ett pensionsbesked från mitt förra jobb som skapade en viss munterhet. Eller vad sägs om 84 spänn per månad i ålderspension och ett par hundralappar i månaden mellan 65 och 70 bast, därefter ungefär 100 spänn? Jajamens, jag blir rik på äldre dar.

Ryggen har bråkat med mig, men på eftermiddagen blev smärtan mindre, precis som igår och i förrgår och dan före det. Undrar bara när smärtan släpper helt…

Promenader sägs vara bra och vi gav oss på kvällen, jag med stappliga steg. Det blev ändå totalt sett över tre kilometer. Med en stunds vätske- och näringsintagspaus på Maestro. Två fullvuxna kvinnor måste ju få dricka och äta gott. Och skratta lite åt serveringspersonalen, som var söt, men lite bortkommen. Och göra fula miner och moona (hade jag gjort om ryggen varit OK) åt fyra andra gäster som uppenbarligen hade käkat blängsylta när vi kommit utanför dörren.

Här är några bilder som jag tycker är rätt OK:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ha en go kväll!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om en tripp på egen hand till Kungliga Hufvudstaden.


Jag är inte mycket för att resa kommunalt.
Särskilt inte på egen hand. Men jag är bra på att pressa mig själv just nu till att göra saker som är svåra för mig: idag har jag åkt både buss och tåg två gånger! Målet var att träffa Anna W, destinationen Stockholm.

Dagen började lite mulet, men det var lik förbaskat kvavt.  Jag köpte två små flaskor pärondricka på centralen. En kom visst med hem igen.

Det blev ett tidigare tåg än jag planerat. Bara det att göra avstickare från fastlagda planer är bra träning för mig. Jag ville passa på att titta i lite affärer innan jag träffade den andra Annan, framför allt Alfa antikvariat. Där kan jag botanisera bland alla böcker i flera timmar…

Men först blev det en titt in i några av affärerna på Gamla Bro, det vill säga Blue Fox, Americana Classic Vintage och In & Finn. Därefter ett besök på Kinaaffären, den som bara liksom heter… China

Sen började det regna. Jag sökte skydd under en markis medan jag väntade på Anna W. Men till sist gick jag in till Hurtigs, där vi skulle ses. Först träffade jag på en otrevlig person som jobbade där och undrade varför jag fotade en skylt (orkade inte dra hela historien om namn, utan nämnde att jag skulle checka in på Foursquare. H*n verkade inte fatta.) Sen när vi beställde blev i alla fall jag trevligt bemött av en annan person. Tänk så olika människor kan vara!

Nån som enbart var trevlig var i alla fall Anna W! Jättekul att träffa nån som är i liknande yrkessfär som jag (såväl yrke som bransch, kan man säga). Vi jämförde en del erfarenheter från både då och nu och kom fram till att de arbetsgivare som inte väljer oss måtte ju vara… inte så smarta.

Tåg 14.11-tåget tillbaka till Upcollect (= Uppsala, med lite fantasi). Varmt och svettigt och jobbiga människor som skrek ut sitt livs historia i mobilen så alla hörde var ingen höjdare. Uppsalabuss lät vänta på sig. Ombord fanns nästa mobilskrikare som detaljerat redogjorde för sina upplevelser och känslor gentemot en person för den h*n hade i luren men också hela bussen. Orka! Vill inte höra!

Jag var inte hemma i New Village förrän runt 16. Har packat upp, skrivit lite och nu ska jag bara komplettera detta inlägg med några bilder innan det är dags för mig att söka dagens tre jobb!

I morgon förmiddag ska jag till ett möte på Arbetsförnedringen. Jag har ingen som helst lust att gå efter deras jävla miss, men eftersom jag är en vanlig människa och inte en myndighet kan jag straffas om jag inte deltar. Suck!.. Dessutom ska jag visa upp några intyg. Jag registrerade vissa utbildningar etc för fyra år sen. Inte förrän nu har nån frågat efter intyg. Så de ska få se! Jag har en hel jäkla drös som ligger redo i ryggan till i morgon…

Och ja just det… Jag såg två spöken, det vill säga troliga ficktjuvar, klädda och sminkade i vitt. En var utklädd till brud… Riktigt obehagligt!

Här kan du titta på några bilder från min dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagskvällen och dagen idag.


Det blir inte alltid
som man har tänkt sig eller tror. Inte kändes det särskilt roligt att skiljas från Fästmön vid centralen igår eftermiddag. Men hon skulle ju hem till barnen och jag hem till mitt. Bara det att saker och ting kan ändra sig i en handvändning och en timme senare plingade hon på hemma i New Village. Folk som såg oss här, först mig med resväska, sen Anna 60 minuter efteråt med resväska, trodde säkert att vi var skitosams. Det var vi inte. Det har vi aldrig varit. (Bara sura och förtörnade, aldrig skitosams.) Vi fick söndagen och natten till måndagen också! Lite spontansöndag, kan man säga!

Medan jag inväntade Annas ankomst ringde jag mamma och packade upp. Det gick ganska fort, för telefonen började ladda ur och packningen var liten. Jag hade ju inte shoppat en pryl. Därefter satte jag mig vid datorn för att sortera bilder och försöka få till ett bildspel här. Insåg att det mest var tramsbilder från våra egna upptåg, vilket säkert nån har synpunkter på. Men då behöver man ju inte titta.

Framåt tidiga kvällen promenerade vi bort till Maestro. Det var fortfarande jättevarmt ute, så linne upptill var det som gällde. På restaurangen var det ganska mycket folk, men vi fick ett bord ute i hyfsad skugga. En unge levde rövare och servitören var seg, annars blev det en trevlig måltid. Vi åt faktiskt pizza och drack var sin öl till.

Quattro formaggiopizza

Quattro formaggiopizza blev mitt val. Inte en droppe tomatsås, men däremot chiliflagor gjorde den torr och het.


Min pizza, quattro formaggio,
hade inte en droppe tomatsås på sig. Det gjorde att den kändes väldigt torr. Däremot hade nån strösslat chiliflagor över den. Det var jag inte beredd på, så jag fick lite svårt att andas ett tag. Mycket ruccola ovanpå är gott, men det blev nästan i mesta laget.

Vi hann hem lagom till Miss Marple och sen blev det sänggång pronto. Anna skulle ju upp och jobba och jag ville ju såklart förlänga tiden med henne genom att skutta upp och skjutsa.

I morse vaknade vi till en ny solig och varm dag. Ser inte ett moln på himlen utanför mitt arbetsrumsfönster. Det känns konstigt att inte åka till nåt arbete idag, men det är bara att gilla läget. Så här lär det bli nu – men inte alltför länge, hoppas jag. Jag har klippt bandet – såväl det till jobbet som det till Pride. Eller nej, inte riktigt…

Plastband Sthlm Pride av

Plastbandet till Stockholm Pride är av. Fast jag kunde faktiskt inte klippa det, men väl dra ut handen genom det.


Mina planer för dagen
är att först röja upp lite här, kanske äta nåt och sen sticka till Teliabutiken i Stormarknaden med min iPhone. Jag är inte nöjd med den och dessutom har jag fått nån avgift för surfning som jag inte begriper – jag måste fråga om abonnemanget, alltså. Har lite andra ärenden på Stormarknaden också som jag kan passa på att göra.

På seneftermiddagen ska jag åka in till stan med buss (bevare oss väl, men det måste gå!) för att klippa mig. Och därefter ska jag träffa Den Hjärtegoa L på Katalin för en stunds samvaro över en öl. Kan ju inte riktigt släppa taget om jobbet utan vill höra vad som har hänt sen sist(a arbetsdagen i onsdags). Dessutom vill jag omge mig med folk som ger energi, inte tar energi. Den senare kategorin får leka hemma på sin egen gård.

Noterade just, för övrigt, att Katalin har fräschat upp sin webbplats. Då kanske man till och med svarar på e-post snart! Ha ha, tänker på Somliga som var så arga att de studsade upp och ner för att de hade mejlat och inte fått svar. Och när Somliga ringde och påpekade att det skickats mejl som inte besvarats fick Somliga höra:

Det här är en restaurang, inte ett kontor.

Underbart vilken servicekänsla! Och vilken touché på Somliga som säkert tycker att alla, även Gamla Hundar, ska vara datoriserade…


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag och påskdag. Vi hade lust att gå på lokal och tog därför en taxi till Maestro i Gamlis. En synnerligen otrevlig taxichaufför körde oss dit. När jag ringde Uppsala Taxi och beställde bilen bad jag specifikt om att bilen skulle köra in på gården. Det gjorde den – fast till fel port. Att mamma stod och hängde på en krycka utanför rätt port sket chauffören i. Så när jag hade låst ytterdörren sprang jag ner och fram till chauffören och bad chauffören backa till rätt adress. Jag blir så jädra irriterad, jag hade ju sagt att en av oss som skulle åka med hade svårt att gå! Sen visade det sig att chauffören inte hade tagit med nån bomnyckel, för chauffören cirkulerade runt på området tills chauffören hittade en uppfälld bom. Det var för övrigt jättesvårt att uppfatta vad chauffören sa och uppenbarligen hade chauffören skitsvårt att uppfatta vad jag sa. Dåligt, UppsalaTaxi!

Men på Maestro var servicen utmärkt som alltid! Jag tror att det är en familj som driver restaurangen sen nåt år tillbaka. Alla – till och med mormor och farmor – verkar jobba där. Man blir alltid bra bemött och maten är superb!

Mamma studerar menyn
Mamma hade svårt att välja.


Det enda som är lite trist
är att menyn har varit densamma ungefär lika länge som restaurangen har drivits av den här, som jag tror, familjen. Men servitrisen sa när vi skulle gå att en ny meny är på gång. (Fast det har jag hört förr…)

Vi delade på en förrätt bestående av vitlöksbröd med aioli och oliver. Mamma drack vatten till maten, jag valde öl.

2 En öl i högt glas
En härligt god öl på flaska – fatölspumpen var trasig.


Medan vi väntade på maten
studerade jag inredningen. Jag noterade att man ännu inte plockat ner julpyntet. Det är liksom pepparkaksgubbar på fönsterbelysningen…

uldekorationer kvar i fönstrenJuldekorationer med pepparkaksgubbar. 


Mamma valde en tallrik med köttmix (nöt och fläsk) samt rostad färskpotatis, jag valde en quattro formaggio pizza. Men jag hittade inte alla fyra ostarna, bara fetaost, parmesan och gorgonzola. Kanske var det ruccolan som dolde det mesta?

Quattro formaggio med ruccola o soltorkade tomaterRuccolan dolde det mesta på pizzan, men jag hittade tre sorters ost och underbart härliga soltorkade tomater.


När maten hade sjunkit undan
tog vi en ny titt på menyn och beställde dessert. En solig dag som denna passade glass med bär alldeles utmärkt! De inlagda bären var björnbär, men glassen toppades av en vacker, stenhård och smaklös jordgubbe. Över det hela hade man rivit vit choklad. Ljuvligt gott – utom den snigga men smaklösa jordgubben, dårå.

Glass med bärLjuvligt gott med glass, björnbär och vit, riven choklad. Jordgubben var mest dekor.


Till desserten tog vi
var sin kopp kaffe som bryggdes av en otroligt högljudd maskin. Kaffet smakade mycket gott.

Kaffe
Högljutt men gott kaffe.


Notan slutade på 670 kronor cirkus
och snälla mamma betalade. Jag tyckte att det var ett rimligt pris.

Servitrisen var vänlig nog att ringa en taxi åt oss när vi skulle åka hem. Chauffören (vet ej från vilket bolag) som kom och hämtade oss var supertrevlig och hade bomnyckel, men jag skötte bomöppningen. Bara för det drog han av lite på notan.

Sammanfattningsvis:

  • Utmärkt service på Maestro!
  • Trist att man inte bytt ut menyn.
  • Inte bra att ölpumpen var trasig! Det kom in många som bara ville ta en öl.
  • Gör nåt åt ljudnivån på kaffemaskinen!!
  • Jag gillar ruccola, men det var liiite för mycket sånt på pizzan.
  • God mat, särskilt desserten, men jordgubben kunde man ha skippat.
  • Ta bort juldekoren, det är påsk nu!
  • Taxichaufför 1 från Uppsala Taxi: Byt jobb! Man ska vara serviceinriktad när man kör taxi!
  • Taxichaufför 2 från okänt taxibolag: Helt rätt person på rätt plats! Trevlig och hjälpsam.

En väldigt bra kväll som jag avslutade med del åtta av tio av Brottet, en serie som jag verkligen tycker har onödigt många avsnitt. Fem hade varit lagom.

Vad gjorde du på påskdagen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår blev det mest skit. Att äta, vill säga, för min del. Frukosten var OK, med ägg, yoghurt, rostat bröd och färskpressad apelsinjuice. Men sen blev det två KitKat till lunch/eftermiddagsfika, en tredjedels rör Pringles chips med taco-dip till middag och lösgodis till kvällsmat. Inte bra! Jag kan säga att jag började må illa ganska snart när jag tuggat i mig en del godisbitar – och det sitter kvar i magen. Illamåendet, alltså. För övrigt har jag haft en viss output, men det vill du inte veta mer om. FY!

Idag har jag skärpt till mig och plockat ihop en egen salladICA Heidan – trots att de vägrar sälja TV-tidningen separat där. (Ja, jag blev skitsur en gång, trots att det inte är kassörskans ”fel”.) Det blev dyrt, hutlöst dyrt. Men då fick jag å andra sidan välja precis det jag vill ha – fetaost, kräftstjärtar och massor av avocado, bland annat.

En egenkomponerad salladsbunke. Under avocadon finns annat gott som ost, ruccola, tomater, oliver med mera.


Somliga inhandlade redan igår kväll
en egen salladsbunke för att ha till lunch/middag idag. Bara det att den lilla bunken står kvar i mitt kylskåp här, insåg vi just som Anna skulle kliva ur bilen vid jobbet. Så nu blir det en tur till dit för min del, för matleverans. Men sen ska jag till Gamlis och fika med CL på Odinsborg! Tänk att det är typ ett år sen vi sågs sist?! Inte klokt!!!

Gårdagskvällen blev seg. Vi var och handlade när Anna hade slutat jobbet klockan 21. Trötta båda två försökte vi hitta nåt på TV att slöglo till vid lördagsgodiset. Det blev nån märklig kanadensisk deckare från 1800-talet, tyvärr en serie av genren humordeckare.

Vi stapplade i säng strax efter klockan 23. Vid halv tolv-tiden kom några knäppisar på att det skulle vara roligt att lira basket i mörkret på vår kombinerade tennis- och basketplan. Eftersom det var otroligt varmt igår hade jag öppet både i sovrummet och balledörren*. JAG TRODDE VI SKULLE BLI TOKIGA(RE) PÅ BOLLPUCKONA!!! Så jag for upp och stängde balledörren med en smäll – som om de brydde sig. Jag hade tänkt springa ut på ballen** alldeles naken och skrika nåt riktigt fult samt låta Anna belysa mig med en spotlight, men jag besinnade mig. Livet är ju trots allt… kort.


*balledörren = balkongdörren

**ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »