Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2015

Ett kattans inlägg.


 

Lussekatter

En del katter går att äta.

Faktum är att Fästmöns katter, framför allt kattungarna, har botat min katträdsla. Jag vågar närma mig både de små och den stora, deras mamma, utan att vara rädd. Vi har tillbringat snart ett dygn tillsammans i Himlen. Det känns nästan trist att åka in till stan och bli utan kattunderhållning. Men vi börjar från början… En del katter är så söta att en vill äta upp dem. Fast jag tyckte nog att det var lite tidigt av ICA Solen att saluföra lussekatter igår… Vi köpte inga, utan det blev var sin rejäl påse med smågodis, nåt jag inte har ätit på flera månader, faktiskt. Men så är jag fem kilo lättare än för en månad sen också – utan att banta eller plåga mig med nån diet.

Maxi och jag

Maxi tog en wefie på oss. Som den linslus han är är det han själv som syns mest.

Nu hoppar jag tillbaka lite i tiden. Vi tittade in på Morgonen också för att avlämna ett stycke son till sin fader. På Morgonen bor två gamla kattgubbar och en kattjej tillsammans med Jerry. En kan väl säga att gubbarna inte alltid är lika lekfulla som den tjejen. Det verkar som om det är kvinnan som styr i det hushållet. Jag fick mig ett allvarligt samtal med en av gubbarna, Maxi, om detta. Maxi passade på att ta en wefie av oss också, för båda kattgubbarna är riktiga linslöss.

 

 

 

Så småningom landade vi i Himlen. Där är livet mycket annorlunda jämfört med vad det var för några månader sen. Kattungarna är så busiga att Annas hem börjar bli mer och mer likt Villa Villekulla. En ny sorts inredningsstil, alltså. Det är allt ifrån böcker som knuffas ur bokhyllan, till lampor som tänds, tavlor som hamnar på sniskan, solstrålar som jagas, sylvassa tänder och klor på nakna tår, gamla lampskärmar som rullar över golvet med mera. Att min datorväska blev kattleksak kunde jag inte föreställa mig, men framför allt killkatten Cosmos blev överförtjust i den. Båda kattungarna har för övrigt av och till hjälpt mig att skriva det här inlägget, så jag har med milt våld fått flytta ner dem ett antal gånger.

Nu har vi frukosterat, kattungarna på mina tår och tofflor, och det börjar bli dags att samla ihop pinalerna för att flytta in till stan. Vi tänker besöka Hjalmar Brantingsgatan 4 A där Ilonas och Lottas antik- och vintagebutik har öppet till klockan 16 idag. Därefter söker vi oss nog till nån kyrkogård för att ta in allhelgonaljusen och reflektera lite över nära och kära som inte längre är här.

 

Här är några bilder på sötnosarna och deras inredningstips:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett helginlägg.


 

Jack O'Lantern 2012

En Jack O’Lantern från 2012.

Idag blev jag ofrivilligt och mycket motvilligt ledig från jobbet. Det visade sig att myndigheten jag jobbar på stänger efter en halv dag. Vi konsulter får inte vistas i lokalerna när reception och vaktmästeri är stängda. Det finns olika skäl till detta och ett är förstås säkerhet. Plötsligt fick jag därför fyra timmars ledigt. Det låter ju jätteskönt, men jag hade planerat för att jobba och ledigheten blev inte ett faktum förrän sent igår. Jag hade tänkt ägna eftermiddagen åt att kämpa ikapp med mina lay outer. Så blev det inte. Tyvärr går jag därmed också miste om fyra timmars lön. Livet som konsult är bra på vissa sätt, mindre bra på andra.

Men fyra timmars plötslig ledighet måste ju användas till nåt vettigt. Jag åkte hem och ställde mig vid strykbrädan. Det låter jättetrist och hade jag inte varit så hård på mig själv skulle jag ha vräkt mig i soffan med en bunke godis och en bok. Jag strök, alltså. Och funderade över det här med Halloween och Allhelgona.

Många, även jag, uttrycker att det här med Halloween är så himla amerikanskt. Vi undrar varför vi adopterar skit-traditioner. Hade inte Thanksgiving, till exempel, varit trevligare? Och varför ska vi ha Halloween när vi ju samma helg har Allhelgona? Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet i morse om Halloween och Allhelgona och kom bland annat fram till att den förra inte alls är allt igenom amerikansk.

  • Halloween kommer från en gammal keltisk högtid, från uråldrig förkristen tid. När kristendomen kom försökte katolska kyrkan göra helgen kristen.
  • År 731 införde katolska kyrkan Allhelgona till minne av sina helgon. Syftet var att försöka konkurrera ut den keltiska Samhain, som firades när skörden var över och vintern på gång.
  • Men det folkliga Halloweenfirandet fortsatte. På 1000-talet gjorde kyrkan ett nytt försöka att kristna helgen och införde Alla själars dag, som firades till minne av de döda.
  • Sen kom reformationen på 1500-talet och då avskaffades Alla själars dag i Sverige.
  • År 1772 avskaffades allhelgonadagen som helgdag
  • År 1983 återkom dagen, men kallades då söndagen efter alla helgons dag.
  • På 1840-talet tog irländare och skottar med sig Halloween till Amerika. Där utvecklades traditionen under 1900-talet till att klä ut sig och gå runt och tigga godis.
  • på 1950-talet uppstod den svenska traditionen att tända ljus på gravar. År 1953 infördes Alla helgons dag. Den infaller den dag som är lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
  • I början av 1990-talet började svensk handel att införa Halloween. Sen har det rullat på.

För egen del tänker jag fira lite både och. Nåt godis ska jag inte tigga, men köpa och äta och i morgon ska jag och Fästmön åka till nån kyrkogård och titta hur vackert det är när alla ljus lyser. Och så ska jag tänka på alla de kära som inte längre finns hos mig här på jorden, men som är nära ändå.

Ha en fin helg!

Ljus i Minneslunden Vaksala kyrka 2013

Ljus i Minneslunden vid Vaksala kyrka 2013.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skäligt inlägg.


 

Promenadväg

Vad finns där framme vid vägskälet?

Jag vet inte hur många bloggar jag läste i kväll där skribenterna sa sig inte ha nåt att skriva om. Att de tröttnat på bloggandet. Den som är trött på att blogga behöver ju inte skriva nåt. Ändå skrivs det. Konstigt, tycker jag. För egen del är jag också ganska trött, men det är av andra skäl. Det är inte så att jag har tröttnat på att skriva, det gör jag aldrig. Däremot har jag tröttnat på att delge alla mina tankar, känslor och upplevelser.

Vi skriver av olika skäl. Mina skäl för att blogga har ändrat sig genom åren. Nu närmar jag mig resans slut. För ett år sen kände jag en sån sorg vid tanken att sluta blogga. I skrivande (!) stund känner jag… en lättnad. Mina ord ska alltid finnas, men de ska bara inte finnas här. Sen. När det är slut.

Understundom har jag använt bloggen av det enkla skälet att jag bara vill säga mina ord och berätta högt vad jag är med om. Det finns ingen här där jag är att föra en dialog med. Det finns bara jag. Vissa dar känner jag mig ensammast i världen. Andra dar är mitt liv så fullt av människor att jag blir… trött.

Pärlor

Orden som pärlor…

I kväll kände jag att jag inte räckte till, att jag störde, att jag ställde nån sorts orimliga… krav? Jag vet inte varför jag vill veta vissa saker. Jag vet inte varför det är viktigt för mig att kunna planera lite. Det jag vet är att allt kan ändra sig i morgon, planer eller inte. Allt kan vara över, ta slut. Och jag orkar inte starta en ny kamp.

Men jag blir ledsen när det skrivs hur trött man är på orden och sen skriver man ändå. Varför göra nåt som är tråkigt, som en inte gillar? För mig är orden som pärlor som trillar av ett halsband. Och när snöret är tomt känner jag en sån lättnad. Mina ord och jag står vid ett vägskäl. Jag väger dem väl, för att hitta skäl till att välja just den vägen. Jag väljer däremot aldrig bort orden. Så gör jag. Du gör inte som jag, inte du heller. Gör på ert sätt, så gör jag på mitt. Det finns inget rätt eller fel. Det som gör mig ledsen gör kanske dig nöjd.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påfyllt inlägg.


 

Elliot vid köksbordet

Elliot satt med vid köksbordet när vi fikade.

Igår kväll fick jag fint besök. Det blev en rejäl påfyllning av Elliot-kontot, för strax efter halv sju plingade den hårige killen på dörren här. Med sig hade han sin mormor som jag inte har träffat sen… jag vet inte när. Det blev med andra ord lite vänskapspåfyllning också. Jag försökte ta några nya bilder på den söte herrn, men det var höstmörkt i köket. Dessutom hörde han så många ovanliga ljud att han var lite på språng hela tiden. Är man vakthund så är man.

Elliots mormor och jag drack kaffe och åt kletiga kanelbullar. Det fick ju blev veckans go-fika för min del eftersom det inte blir nåt fredagsfika i morgon på jobbet. Fast… sen visade det sig att det bjöds på go-fika idag i stället. Bulle med sylt kunde jag inte låta bli…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det var intressant
att få en lägesrapport av Elliots mormor. Vi var båda i en liknande tuff situation för ett tag sen, men nu hoppas vi att det har vänt. Inget är klart inför framtiden. Däremot ser den inte lika nattsvart ut som tidigare för nån av oss. Personligen hade jag börjat misströsta lite över över resultatet av ett möte för ett tag sen. Idag kom mejl att det inte fanns nåt resultat att redovisa än. Det är tålamod som gäller, alltså.

Min dag på jobbet har också på sätt och vis inneburit påfyllning. Jag har fyllt på med ord i ett par InDesign-mallar. Det vore att ljuga att säga att påfyllningarna har gått smidigt. Vissa stunder har jag känt mig säker och fått mycket gjort, andra stunder har jag känt mig osäker och gnällig. Framåt seneftermiddagen skulle jag påbörja en ny trycksaks-layout och det strulade så mycket att jag fick springa på toa akut. Då är det inte roligt. Men att gå ifrån ett tag kan hjälpa liksom att slå ihop huvudet med närmaste kollegan. Till sist funkade mallen som den skulle. Och när det funkar är det roligt.

Halloweensak 50 kr afrikansk figur 125 Myrorna Boländerna

Ingen idé att det kommer några ungar till tanten. (Halloweensaken och den afrikanska figuren på bilden kostar 50 respektive 125 kronor på Myrorna i Boländerna i Uppsala.)

Idag fick vi veta att vi inte får vara på jobbet i morgon på eftermiddagen. De anställda jobbar fyra timmar och vi konsulter får inte vara på arbetsplatsen när reception och vaktmästeri är stängda. Kollegan och jag fick därför jaga våra konsultchefer för att informera om detta. Jag fick inte svar från min förrän jag kom hem i kväll. Plötsligt finner jag alltså att jag bara jobbar till klockan 12 i morgon. Eftermiddagen vet jag inte vad jag ska fylla på med – kanske en bunke godis, för det är ju Halloween, trots allt. Inte för att jag tänker ge bort nåt till några utspökade barn utan för att jag vill äta godis själv. Förresten vet nog ungarna på gården att det inte är nån idé att plinga på hos mig. Tanten är snål när det gäller godis.

Jag hoppas få tillbringa helgen med min Fästmö, men inget är bestämt än hur eller var. Det kanske klarnar framåt aftonen. Jag vet inte hur hon jobbar idag, så jag vill inte ringa ifall hon jonglerar med tanter eller farbröder i stället för att vara hemma.

Nu ska jag fylla på min lekamen på utsidan med schampo och duschcreme för att få upp värmen. Sen blir det macka, lite läsning och 100 Code klockan 21.

Vad har DU för dig denna torsdagskväll??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Knappt ett inlägg.


 

Knapp

Orkar jag sy in denna retsamma smiley i skinnjackan, tro?

Vilken dag! Här sitter jag hemma vid datorn efter arbetsdagens slut och är så trött att det bara snurrar i skallen. Det är väl hjärncellen som far runt, överstimulerad till max. Huvudet värker och nacken är trött. Men det är en skön trötthet och jag njuter av att kunna säga att jag har kämpat hårt idag, jag har klivit över en tröskel, besegrat mitt motstånd och… jaa, varit utvecklingsbar. Frågan är om krafterna räcker till för att sy i en knapp i min skinnjacka, en knapp jag hittade på hallgolvet häromdan och som behövs för att kunna sätta pälskragen på plats när det är dags… Det är tveksamt. Jag tycker att knappen ser ut som en retsam smiley/emoji.

Söder om helvetet i sängen

Söder om helvetet i sängen i morse.

Min kropp är fortfarande inställd på sommartid. I morse vaknade jag en timme innan jag skulle. Men i stället för att klaga över det tog jag tillfället i akt och ägnade mig åt min bok på gång. Det är faktiskt en bok jag fick till födelsedagen, för över ett halvår sen. Nu äntligen läser jag deckaren jag fick av vännen FEM! Det blev kanske trekvarts läsning i sängen och det kändes nästan som helg.

När jag så äntligen klev upp för att göra mig redo för arbetet fick jag njuta en stund av fullmånen mellan husen. Det har varit oerhört vackra kvällar och morgnar de senaste dagarna och fullmånen har lyst så gott som varje kväll, tycker jag. Den här gången har jag inte påverkats så mycket, utan jag har sovit bra. Jag är kvällstrött och kryper ganska tidigt i säng om kvällarna. Ofta läser jag en stund, tills ögonlocken blir för tunga. På morgnarna vaknar jag tidigt och det beror säkert på att jag har gått och lagt mig tidigt och liksom sovit färdigt. Jag känner mig väldigt utvilad varje morgon och sover gott om nätterna. Det är jag så glad och tacksam över!

Måne oktobermorgon

Månen i morse.

 

Källarkorridor

Kollegans tålamod var lika ändlöst som den här källarkorridoren…

Min bästaste kollega har lagt ner så mycket tid på mig idag att konsultarvodet borde höjas flera snäpp. Precis allt som kan har krånglat och som grädde på moset hängde sig datorn. Ja, som du förstår hade jag inte sparat nånting… Men tack vare min tålmodiga och envisa kollega – jag själv bara gnällde – kunde jag äntligen komma igång och jobba med min första formgivning av en trycksak sen typ 1999. Ärligt talat var lusten låg, men nu efter arbetsdagen kan jag konstatera att jag tyckte att det var ganska roligt, trots allt strul.

Innan jag får herrbesök (med mormor) i kväll ska jag äta en macka och försöka orka med att sy i den där knappen innan jag tappar den. Men jag vet knappt om jag orkar det… Jag är glad att jag har knappat in det jag har gjort hittills idag och att jag har knappat in på arbetsbördan. Lite, i alla fall, betoning på lite.

Vad har DU haft för dig idag??? Skriv en rad i en kommentar så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg om mer assistans, obegripligheter i tillvaron och… andra bullar.


 

WiFi

Jag behöver ingen wi-fi-assistans.

Det var väl inte det allra smartaste av mig att starta en uppdatering av min mobil i morse innan jag skulle åka och jobba. iOS 9.1 aviserades redo att installeras och jag tryckte OK. Sen tog det sin lilla tid. Men jag hann! Jag tycker att batteriet till min iPhone 5 börjar ladda ur lite väl snabbt den senaste tiden. Kanske har det att göra med att mobilen börjar bli gammal. Närmaste kollegan på jobbet tipsade mig om att kolla om jag kunde stänga av vissa inställningar. Det har jag gjort, utan att det blev nån större förändring. I morse hann jag läsa på DN om en annan funktion som drar ur batteriet och som känns ganska onödig. Det handlar om wi-fi-assistans. Den kan vara bra för en del, sämre för andra och går ut på att växla från wi-fi till mobilnät om wi-fi-signalen/kontakten med det trådlösa nätverket är svag. Inställningen kom med uppdateringen iOS9 och den är förinställd i på-läge. Så jag har dragit av den nu så får vi se om det gör nån skillnad på batteriladdningen. Klickar du på länken ovan hittar du instruktioner för hur du stänger av funktionen. För övrigt är Apple stämt för funktionen. De som har stämt Apple menar att företaget inte har varnat för att funktionen kan vara kostsam. En liknande funktion finns på Samsungmobiler, för övrigt. Oavsett utgången kan funktionen säkert vara bra för några och inte lika bra för andra. Jag har, som sagt, stängt av den.

Kollegans förklaring

Du fattar skissen, va’?

Jag vaknade till en rosa soluppgång i morse, men kunde inte ta några fina bilder – det är för många flerfamiljshus i vägen. Jaa, jag drömmer fortfarande om mitt lilla hus i skogen, fritt från grillande, gullande och nattvättande personer. Trots mobiluppdateringen var jag på jobbet två minuter i åtta. Min kollega har haft lektion med mig både igår eftermiddag en stund och idag kring formgivning av de texter vi granskar. Jag är nog inte så utvecklingsbar som jag trodde mig vara, för jag känner ett stort motstånd inför att lära mig detta. Det är som om jag blev färdig med trycksaksproduktion på 1990-talet. På 2000-talet har jag jobbat mer med webb, intranät och sociala medier. Men, jag biter ihop och förhoppningsvis fastnar nånting. En del kommer jag faktiskt dessutom ihåg, tro det eller ej, för allt har inte ändrats sen 1999 i mjukvaran. Kollegan är mycket tålmodig och snäll, trots att jag vet att h*n har massor att göra för egen del. Det funkar i alla fall att h*n instruerar mig via en trycksak som h*n ändå ska göra, så helt bortkastat är det ju inte. Men långsamt… För att hjälpa mig lite på traven ritade h*n den oerhört tydliga och förklarande illustrationen här till höger. Eh hum jaaa… Du får berätta i en kommentar till det här inlägget om du fattar! (Skissen är ett internt skämt oss emellan som illustrerar hur icke pedagogiska människor förklarar ett visst element.)

Bullar

Många bullar små behövs för en go-fika.

Efter jobbet svischade jag först och tankade och sen in och ut i Tokerian. Det roligaste jag handlade var fikabröd till i morgon. Jag äter ju numera endast fikabröd en gång i veckan, vanligen på fredagseftermiddagar på jobbet. Men på fredag blir det ingen go-fika på jobbet, för då är restaurangen stängd. Vilken tur att jag får besök av Elliott och hans mormor i morgon! Det legitimerar go-fika fast på hemmafronten. Dagens shopping höll emellertid på att sluta i katastrof. När jag kom fram till kassan hittade jag inte mitt Willys-kort som jag dragit för att kunna scanna. Maj gadd, vimsmajan orsakade kö när hon sökte igenom alla fickor. Sen sprang hon bort till apoteket, där hon först varit in ett ärende. Men som i de flesta Saga Norén länskrim Malmö sagor slutade även denna lyckligt. Kortet återfanns – om än på fel plats i plånboken…

Nä. Den här tisdagen lär inte gå till världshistorien – eller till nån sorts historia överhuvudtaget – som nu superbra dag. Jag har varken gjort storverk eller underverk, bara varit dum och vimsig. Frågan är om det bästa verk jag har gjort idag var uppdateringen av mobilen och avstängningen av wi-fi-assistansen. Huvudvärk har jag däremot fått under eftermiddagen. Hjärncellen har antagligen fått jobba för hårt idag. Kanske blir det för mycket för den om jag tittar på Veckans brott klockan 21..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om personlig assistans.


 

Nån gång i livet skulle jag vilja jobba som personlig assistent (fast inte just nu, jag har ju ett så roligt uppdrag). På nära håll har jag emellertid sett vilket givande jobb det kan vara. Många kanske tror att det är ett lågstatusyrke. Jag har bara hört positiva saker från vänner och bekanta som jobbar som personliga assistenter. De tycker att det är ett roligt och fritt jobb. Och inte är det väl lågstatus att ha en annan människas tillvaro i sina händer, så att säga?!

Assistent

Att jobba som personlig assistent är lärorikt och ger nya perspektiv.


Det finns flera assistansbolag i Sverige,
men på gång här lokalt är Carelli Personlig Assistans i Uppsala. Det är ett företag som finns på flera platser i landet. Uppsala tillhör Stockholms regionkontor, men för den som är intresserad av att bli kund görs det hembesök i Uppsala. Den som blir kund får sen en personlig samordnare. Samordnaren planerar assistansen tillsammans med kunden. Det tycker jag låter som ett alldeles förträffligt upplägg, eftersom kunden ju blir delaktig. Om nu kunden vill och kan – man behöver inte.

Vem kan bli kund då? Den som har ett större funktionshinder har rätt att få personlig assistans och det gäller både barn och vuxna. Kommunen eller staten betalar och assistenten/assistenterna blir en hjälp när det gäller att göra saker man inte kan på grund av sitt funktionshinder.

Det kommer alltid att behövas vård och omsorg eftersom människor föds eller blir sjuka. Därför tror jag att det här är ett framtidsyrke. Om personkemin stämmer mellan assistent och kund tror jag att det blir än bara ett jobb att gå till. Det blir utvecklande och lärorikt. Det är tyvärr så att alla människor inte kan gå och handla själva när de behöver, gå på bio när de vill eller bara ta en promenad. Att då få vara en annan människas förlängda armar och ben, på sätt och vis, tror jag ger en nya perspektiv. Det låter väl häftigt?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »