Jag vill vara glad!

Ett inlägg om en bok.

---

 

Eh… vem vill inte vara glad? Retorisk fråga, kanske. Men varför är det så svårt att vara glad ibland? Den frågan samt lite tips på hur jag blir glad förväntade jag mig att svar på när jag öppnade Christina Stiellis bok Jag vill vara glad!. På omslaget syns en glad författare – eller i alla fall en författare som visar tänderna. Tack till omtänksamma Fästmön, som skickade mig boken när jag inte var så glad! 

Den här boken går igenom det här med lycka och glädje steg för steg. Det kanske inte är så lätt att vara glad när vi har blivit lämnade av vår älskade, blivit av med jobbet eller sånt. Christina Stielli poängterar flera gånger att ältande inte går an och att vi, var och en, är vår egen lyckas smed. Eller… vi har ett eget ansvar att vara glada. Genom att vara glada smittar vi dessutom av oss på andra.

Oro och rädslor är sånt vi bör träna bort, menar författaren. Problem är till för att lösas, ungefär. Kan vi inte lösa dem eller påverka dem, får vi lägga dem åt sidan och acceptera att det är så här saker och ting är. Suck… det låter bara så lätt… Det är inte så att jag oroar mig i förväg en massa. Men när självkänslan och självförtroendet har fått rejäla knäckar är det otroligt lätt att hamna i gamla spår och börja oroa sig för att en ska duga.

Jag får många verktyg genom den här boken, även om jag inte håller med om allt. Visst är det roligare att svara att en mår bra när nån frågar, men jag vägrar att svara

Fantastiskt!

om jag mår skit. Jag noterar också en del tips som jag redan har infört i min tillvaro, till exempel att en inte behöver städa på helgen om en har möjlighet att städa en vardag. Sen är jag också i det läget att jag fortfarande tycker att det är roligt att gå till jobbet. Visst kan jag längta efter helgens vila och egentid, men jag längtar också till att få gå och jobba efter helgen.

Riktigt bra saker som tas upp i boken är att träna på tacksamhet och att glädjas med andra. Och naturligtvis myser jag när jag läser om vårdcentralen i Metropolen Byhålan där en läkare anordnade skrattgrupper för patienter med kronisk smärta. Det Christina Stielli glömde berätta i sammanhanget är att vårdcentralen heter Lyckorna…

Toffelomdömet blir högt. Det här är en bok som kan användas både i privatlivet och i arbetslivet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad används våra skattepengar till?

Frågan i rubriken ställer man sig rätt ofta. Senast i morse blev jag som ett frågetecken när jag läste en notis i lokalblaskan att den koloss organisation som ansvarar för vård i vårt län ska ge alla sina anställda rätt att arbeta heltid. Där kan man inte riktigt ha tänkt. Det handlar om cirka 1 500 personer. Gissningsvis jobbar majoriteten inom vården (kolossen har andra verksamhetsområden också, men detta är det primära). Och det vet väl alla att den som är över 40 och har jobbat i vården hela livet får förslitningsskador i framför allt axlar och armbågar. Då är det inte så himla lätt att orka jobb heltid eftersom ett jobb i vården innebär en del lyft av olika slag och administration (arbete vid dator), uppgifter där främst axlar och armbågar tar stryk. Sen har vi ju småbarnsföräldrarna som inte är intresserade av att jobba heltid eftersom de har andra intressen i livet än att arbeta.

Vad används våra skattepengar till egentligen..? Jag ställer mig frågande…

Nej, jag ställer mig väldigt frågande till detta! Inte blir mitt frågetecken mindre när jag på samma sida i lokalblaskan där ovanstående notis om heltider finns läser om The Gloryfires stödkonstert i Missionskyrkan i morgon, onsdag, kväll. Konserten ges till förmån för kvinnan som fick betala sin canceroperation själv på Uppsala Cancer Clinic när ovanstående koloss organisation ägnar tid åt att utreda huruvida man ska ha ett avtal med kliniken eller inte. Tid, som en cancersjuk person kanske inte har. Det är skamligt!

Och idag på nätet noterar jag att Miljöpartiet vill lägga ner närakuten i centrala Uppsala och satsa pengar på akutmottagningen på Sjukstugan i Backen i stället. Då har man uppenbarligen inte uppfattat den stora snackisen som pågått i flera år – och som dessutom var orsak till att närakuten en gång öppnade. Snackisen om att det alltför många patienter söker sig till den stora akuten eftersom de inte får hjälp på sin vårdcentral med åkommor som inte kräver ett universitetssjukhus kapacitet…

På tal om nätet ska vi i mitten av månaden ska kunna läsa våra journaler på nätet också. Det är väl bra, eller? Det kan ju vara så att man som patient inte uppfattade vissa saker vid ett läkarbesök. Men det kan ju också vara så att doktorn kanske uppfattade fel. Tänk om det står ”vänster” i stället för ”höger”, till exempel… Då ska patienterna kunna ta kontakt med läkaren, påstås det i artikeln. Jahaja, och det har läkarna tid med? Tror jag inte ett dugg! Säkerheten är jag inte bekymrad över, för den tror jag är bättre på nätet än när det var pappersjournaler som kunde bli liggande lite här och var. Men läkarföreningen är kritisk. Bland annat tycker man att det är mindre bra att patienten kan läsa sin journal innan doktorn har signerat uppgifterna. Det kan ju, som sagt, vara fel. Men värst av allt var den hänvisning som man tyckte att personer som inte kan svenska så bra skulle få: kopiera journalanteckningen och klistra in i Googles översättningsfunktion…

Ja, ja, jag slutar aldrig att ta mig för min panna när det gäller den här organisationen som förstörde mitt förra liv. Jag hoppas att det inte förstör mitt liv en gång till med tanke på vad som väntar mig på måndag och senare…

Livet är kort.

Read Full Post »

Förtroende för vården? Nej, inte särskilt…

Ja, jag är orolig för egen del eftersom jag ska utsättas för vård framöver. Mitt förtroende för vården är INTE särskilt högt. Det handlar inte om kompetensen hos dem som jobbar på golven, utan om kompetensen hos dem som bestämmer över dem som jobbar på golven och talar om för dem hur de ska kunna göra sina jobb så kostnadseffektivt som möjligt. Och kom nu inte och säg att jag inte vet vad jag talar om. Jag vet mycket väl. Ungefär 23 år sätter sina spår – och jag tror inte så mycket har förändrats de senaste tre åren när jag har gjort/jobbat med annat.

Jag är rädd för nålar…

Så sent som idag läser jag om saker som bekräftar att jag nog bör vara en aning orolig – även om man i just det här fallet kan skratta. Skratta lite, i alla fall. Gösta, 65 bast, var till sin vårdcentral i Jämtland för att lämna ett urinprov. Dan därpå kom provsvaret:

Du är gravid.

Eh… jaa, nog har jag hört talas om gravida män, men kanske inte män som är 65 år. Gösta själv skrattade åt det hela och tog det som en förklaring till sin stora mage. Och så långt kan man skratta. Men när det sen visade sig att Göstas urin kom i kontakt med bakterier från gravida kvinnor blir man ju lite fundersam. Hur hanteras de prover och kroppsvätskor vi lämnar ifrån oss egentligen???

… jag är benägen att svimma när jag ser blod…

Det jag är rädd för ska hända kanske redan händer – att man får fel diagnos och därmed fel behandling om provet varit kontaminerat på ett eller annat sätt. OK, Göstas påstådda graviditet ledde ju inte till nåt försök till tvångsabort, men det kan ju vara värre saker som inträffar. Näääru, mitt förtroende är fortsatt lågt. Byt ut okunniga tjänstemän och politiker med löner så man baxnar och låt kompetensen, det vill säga vårdpersonalen, ta ledningen! Och få lön för sitt arbete också! Det har de ju inte idag.

Gösta blir för övrigt både farfar och gammelmorfar till hösten. På så vis slipper han ju vara gravid själv…

Read Full Post »

Allt fler kan läsa din journal – känns det OK, eller?

Uppdaterat: Anna Troberg har skrivit ett bra debattinlägg i frågan!

 

Den som tror att pappersjournaler var lättare att komma över än elektroniska journaler får nog nästan tänka om. Allt fler som ansvarar för vård och omsorg inför elektroniska journaler – vilket därmed innebär att också allt fler kommer åt att läsa. Nu visar det sig att allt fler stockholmare spärrar sina journaler på grund av detta.

Tanken med elektroniska journaler var väl att det skulle bli lättare för såväl vårdgivare som patienter att läsa sjukjournaler. Men ärligt, hur kul är det när det gamla X, som jobbar på sjukhuset eller din vårdcentral, kan komma åt att läsa din journal? Jag har inget särskilt att dölja, men jag råkar veta att en del människor är väldigt nyfikna på mig och min sjukdomshistorik (som inte är nåt spännande kapitel det heller, men ändå).

Här en bild på mig i sjuksängen den sista vändan jag var inlagd på Sjukstugan i Backen. 

I Stockholm har det visat sig att så många som nästan 40 000 personer kan läsa en journal. Hur det är här har jag ingen aning om. Om man inför ett sammanhållet journalsystem, som är det det handlar om, det är alltså inte bara elektroniskt, måste man också informera patienterna i förväg om vad det innebär. Varje patient ska få veta hur h*n kan stoppa att uppgifter delas. Men när Datainspektionen har gjort kontroller visar det sig att många patienter inte ens har fått frågan.

Jag kan tänka mig att låta min husläkare se journaluppgifter om mig från Sjukstugan i Backen och tvärtom. Men jag vill varken att min tandläkare eller min gynekolog ska dela eller kunna ta del av journaluppgifter om mig. Hur tänker du kring elektroniska journaler och sammanhållna journalsystem???

Read Full Post »

Sommartidsmorgon

Sommartidsmorgon. Knappt en käft ute när jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före halv åtta. Eller halv sju, dårå. Jag är en sån som fastnar i vintertid ett tag. Fem grader kallt, men goda utsikter att det åter blir en solig och fin dag.

På väg till och från Annas jobb noterade jag/vi

• en pappa som verkar dra hemifrån så tidigt han bara kan – även på helgerna (vilket får mig att undra när eller ens OM han umgås med sitt relativt nya barn)
• att ett höghus snart är helt uppfört där det en gång låg en vårdcentral
• en märklig spiraltrappa upp till ett tak
• en kvinna i mjukisbrax med en yster hund
• en ungdom som lypsylade sig
• tre bilar
• två bussar
• ett tåg
• en kille med en kasse
• en människa i turkost som inte såg sig om åt nåt håll när hon klev över gatan 😈
• en cyklist med luva
• en tjej med uppknäppt jacka och tunn skjortblus* med hund

Ja, morgonen var händelserik, som synes.

Gårdagskvällen var lugn. Vi åt gott och drack ett gott vin. Anna satt vid pusslet en stund. Klockan 20.30 släckte vi ner för Earth hour, men vi var visst de enda i området som gjorde det. Somliga har till och med fortfarande sitt ljusspel från juletid kvar på sin balle**…

Uppdaterat: Och ja! Vi fuskade! Vi såg sista avsnittet av Downton Abbey klockan 21. Men alla lampor var släckta!!!

Jag hade ställt om alla klockor utom den på DVD:n eftersom jag spelade in Varg Veum-filmen. Anna blev tvungen att försöka somna innan den var slut, men jag såg hela filmen.

En bild på Vargen, lånad från TV4 plus hemsida.

                                                                                                                                                                 I morse vaknade vi av klockradion halv sju (eller halv sex vintertid, dårå). Vi vågade inte chansa på att mobilerna hade ställt om sig. Det visade sig att min hade gjort det, men inte Annas… På tal om mobiler har Anna inte fattat beslut om hur hon ska göra i mobilfrågan. Hon lär ju inte få pengar i handen om hon väljer alternativet ”pengarna tillbaka”, utan gissningsvis sätts de  in på hennes OnOff-konto. Och frågan är om hon vill handla där igen… Tar hon en likvärdig mobil är hon dels rädd att den ska vara lika kass som den hon köpte, dels fundersam eftersom modellen i sig nu har ett antal månader på nacken… Mycket att tänka på!

                                                                                                                                                *skjortblus = reflekterande över detta ord kommer i särskilt inlägg
**balle = balkong

Read Full Post »

Det närmar sig slutet…

… av veckan, alltså! För mig är det ju ingen skillnad, men för den som jobbar kan en ledig helg vara nåt att drömma om och se fram emot. I morse var vi alla trötta – utom Frida! Jag tror baske mig ”ungen” var piggast av oss alla! Hoppas nu bara att hon satte fart när jag ringde och påminde om att det var dags!..

Röd linje!

                                                                                                                                                       Själv skulle jag behöva nån som drog upp den där skruven jag har i ryggen så att jag orkade gå några varv med dammsugaren eller nåt. Här blir inget gjort. Jag åkte ju hem till mitt som vanligt när jag har skjutsat Elias till fritids/skolan och Fästmön till jobbet. Bara ser förfallet omkring mig och tänker att

…nästa vecka… hum, hum… DÅ ska jag sätta fart…

Ballen* borde röjas, mattan rullas ihop och tas in och möblerna plastas in med presenning. Det enda jag har gjort är att lägga dynorna i plastsäckar och bära ut dem i förrådet…

Nästa vecka borde jag ta kontakt med arbetsförmedlingen och med min bank. Inga roliga saker att prata med dem om alls, så jag drar mig för det. Det känns värre än tanken på förfallet hemma och att jag måste städa, om jag säger så… I vart fall har jag ägnat en stund åt att betala en räkning och att ge mig själv lite lön den 24:e – bara för att jag KAN!

Fick brev från en av doktorerna på Sjukstugan i Backen igår och nån cancer hade de inte hittat på ett av de ställen i min lekamen som de har undersökt. Alltid något! 😉 Däremot hade jag ett e-recept att hämta ut, ett e-recept som innebär att jag måste ta mig till en vårdcentral för att få hjälp. GAH! Jag HATAR saker som sticks, så jag tänker inte hämta ut skiten. Så är det bara. (Jag tror jag är på MYCKET GOD VÄG att bli frisk eftersom jag är ARG igen och inte ledsen!)

Om jag nu bara kunde få nåt mot de där röda jättefinnarna som en viss person har satt i huvet på mig…

                                                                                                                                                      Ösregnet har upphört för tillfället och solen tittar fram. Jag kanske kan göra ett ryck längre fram idag med ballen rentav. Om inte mattan är smacksur, förstås, för då måste den ju ligga och torka… Och då får jag allt stanna inne och läsa böcker i stället. För dammsuga kan jag ju inte göra utan att ha dammat först och skurat i badrummet och i duschrummet, eller hur..? Oj, så trött jag blev med en gång…

                                                                                                                                                       *ballen = balkongen

Read Full Post »