Jag vill vara glad!

Ett inlägg om en bok.

---

 

Eh… vem vill inte vara glad? Retorisk fråga, kanske. Men varför är det så svårt att vara glad ibland? Den frågan samt lite tips på hur jag blir glad förväntade jag mig att svar på när jag öppnade Christina Stiellis bok Jag vill vara glad!. På omslaget syns en glad författare – eller i alla fall en författare som visar tänderna. Tack till omtänksamma Fästmön, som skickade mig boken när jag inte var så glad! 

Den här boken går igenom det här med lycka och glädje steg för steg. Det kanske inte är så lätt att vara glad när vi har blivit lämnade av vår älskade, blivit av med jobbet eller sånt. Christina Stielli poängterar flera gånger att ältande inte går an och att vi, var och en, är vår egen lyckas smed. Eller… vi har ett eget ansvar att vara glada. Genom att vara glada smittar vi dessutom av oss på andra.

Oro och rädslor är sånt vi bör träna bort, menar författaren. Problem är till för att lösas, ungefär. Kan vi inte lösa dem eller påverka dem, får vi lägga dem åt sidan och acceptera att det är så här saker och ting är. Suck… det låter bara så lätt… Det är inte så att jag oroar mig i förväg en massa. Men när självkänslan och självförtroendet har fått rejäla knäckar är det otroligt lätt att hamna i gamla spår och börja oroa sig för att en ska duga.

Jag får många verktyg genom den här boken, även om jag inte håller med om allt. Visst är det roligare att svara att en mår bra när nån frågar, men jag vägrar att svara

Fantastiskt!

om jag mår skit. Jag noterar också en del tips som jag redan har infört i min tillvaro, till exempel att en inte behöver städa på helgen om en har möjlighet att städa en vardag. Sen är jag också i det läget att jag fortfarande tycker att det är roligt att gå till jobbet. Visst kan jag längta efter helgens vila och egentid, men jag längtar också till att få gå och jobba efter helgen.

Riktigt bra saker som tas upp i boken är att träna på tacksamhet och att glädjas med andra. Och naturligtvis myser jag när jag läser om vårdcentralen i Metropolen Byhålan där en läkare anordnade skrattgrupper för patienter med kronisk smärta. Det Christina Stielli glömde berätta i sammanhanget är att vårdcentralen heter Lyckorna…

Toffelomdömet blir högt. Det här är en bok som kan användas både i privatlivet och i arbetslivet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag hittade en lapp, ett meddelande…

Ett rörande inlägg.

---

 

Farmor (?) har skrivit: ”Gud välsigne vår älskade Carl-Erik. Gud kan hjälpa i livets alla skiften. Glöm inte det.”

Jag noterade att några små böcker i min ena bokhylla stod åt fel håll och tog ut dem för att rätta till. Då upptäckte jag att den ena boken var min pappas konfirmationsbibel, hans namn var tryckt i guld utanpå den svarta pärmen. Och så doftade Bibeln fortfarande av pappas rakvatten.

Efter att ha fört boken till min näsa öppnade jag den och inuti hittade jag den här rörande lappen som jag tror att min farmor måste ha skrivit nån gång till sin son. Kanske var tanken att han skulle hitta meddelandet nån dag när livet kändes svårt.

Jag vet inte om pappa hittade lappen, men jag fann den idag, alldeles nyss. Och jag tar den som en hälsning från dem som inte längre finns bland oss här på jorden.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spårande

Ett spårigt inlägg.

---

 

Mina gamla vinterdäck får illustrera hur utslitna gamla spår kan vara…

Otaliga är de gånger jag har konstaterat att somliga går i samma gamla spår år ut och år in. I stället för att söka hjälp odlar vissa sin ondska. Nån klarhet i syftet får jag aldrig. Men jag tror att det enda syftet är att såra och göra illa. Personer med den inställningen kan inte må särskilt bra – det behöver jag inte vara psykolog för att slå fast. Det räcker med att jag går till mig själv och ser hur jag själv har varit under de perioder jag inte har mått så bra. Jag funderar starkt på att skicka boken jag ska försöka läsa ut strax till ett antal personer som jag tror skulle behöva läsa den och komma till insikt om ett och annat. För om jag är utvecklingsbar på området borde även vissa andra vara det, sin fixering till trots.

Zensa nero d’avolo, ett gott rödvin som jag kan rekommendera.

Min andra lediga dag har rasslat på i ett rasande tempo. Ändå finner jag mig sitta här och fundera över vad jag har åstadkommit. En lång läsmorgon i sängen med tack till den återfådda normaltidstimmen (det är sommartid som är fel tid, inte normaltid – det hörs ju!), huvudvärk till trots, grundade jag med. Det kan väl aldrig bero på att jag öppnade en flaska vin igår kväll och drack ett (1) glas? Ja, förutom den öl jag drack efter min dammsugning. Ett glas vin och en starköl borde en inte bli bakis av, eller hur? Jag kan verkligen rekommendera Zensavinerna, som är fylliga och smakrika och endast kostar 89 kronor per flaska.

Proteinrik äggröra till frukost.

Jag har gått ut med en übersnuskig, läckande kompostpåse som lämnade vidriga spår efter mig. Men först intog jag en proteinrik frukost. Därefter åkte jag en sväng, typ ett helt kvarter, till mitt förråd. Mina gamla vinterdäck – se översta bilden! – är slut (de har torrsprickor). Dem ska min bilverkstad få ta hand om i morgon när Clark Kent* ska dit på sin årliga service. På seneftermiddagen ska jag hämta honom, skodd med sprajtans nya vintertofflor. Men idag släpade jag alltså ut de gamla däcken och tryckte in dem i bilen – utan att få ryggskott. Däckkånkande brukar nämligen sätta sina spår i min rygg så här års.

Nu tvättar jag en maskin tjockis-svart och känner mig varm och fluffig (?!) efter en skön dusch. Det är dags att läsa ut boken jag nämnde inledningsvis innan jag bussar in till stan (ja, du läste rätt, jag ska åka buss!) och träffar en mycket äldre (sex månader och tio dar) kompis för en asiatisk middag.

Vad händer hos DIG??? Vilka spår har du gått i/satt idag? Du kan fortfarande berätta genom att skriva några rader i en kommentar.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En yxa i nacken

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hasse Alfredson ser väl många som en komiker, en rolig man som gjorde humoristiska saker (filmer, pjäser, shower etc) – om än med en del allvar i det hela – tillsammans med Tage Danielsson. Men han är också författare, bland annat till ett antal deckare. Nu har jag läst en av dem, En yxa i nacken. Tack vännen Agneta, som skänkte boken till mig i stället för att ge den till nån annan!

Berättare i boken är författaren själv, men huvudperson är den pensionerade polisen Albin Winkelryd. Albin blir inblandad i ett mord på en en kvinna. Hon hittas i sitt ensligt belägna fritidshus där hon har blivit yxmördad. Eftersom hon var väldigt rik utgår alla från att det handlar om pengar. Men spåren efter mördaren leder åt olika håll – undre världen, en rymling från Säter, den rullstolsburne pojkvännen, en kvinna den döda haft sex med (ja, ett litet HBTQ-tema, alltså!), den döde makens son… Kort sagt är det ett virrvarr av trådar att dra i. Till sist inser Albin sanningen – och då skjuts han av mördaren.

Nä, nån bok i Nobelprisklass är väl inte detta. Bitvis tycker jag inte den håller så särskilt hög klass alls. Men se slutet gör att totalomdömet höjs något. Mina misstankar stämmer visserligen och det brukar jag se som ett litet misslyckande av författaren. Här blir det emellertid tvärtom, för det blir riktigt klurigt.

Toffelomdömet hamnar emellertid inte högre än på medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 25 oktober 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Jag läser en mycket givande liten bok. Men nej, jag håller inte med om allt som Christina Stielli skriver och tycker i Jag vill vara glad!. Fast det finns ord, meningar och stycken som jag bara vill spara på och ta fram vid behov. Här bjuder jag dig på en mening som jag tycker att du ska ta till dig.

[…] Det sägs att man kan urskilja ett leende på 90 meters avstånd. […]

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »