Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘smakrik’

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tre har jag provat och i helgen och häromdan var det dags för den fjärde italienaren. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer fyra, kanske kan det vara ett tips för dig som vill provat nåt nytt i helgen.

 

Fem italienska viner Grande Alberone inringad

Fem italienare – och nu har jag smakat även på den inringade!

 

Grande Alberone

Grande Alberone provade jag till både ostbågar och vällagrade och smakrika ostar.

Grande Alberone var ett av de tre billigare vinerna av dem på bilden. Men för de 99 kronor flaskan kostade kan en få bra viner. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av plommon, choklad, kaffe, kardemumma och körsbär. Serveras vid cirka 18°C till rätter av lamm- eller nötkött eller till lagrade hårdostar.

 

 

 

 

Ostbågar och Grande Alberone

Nej det var ingen höjdare.

På min förra arbetsplats hade nån talat sig varm för kombon rödvin-ostbågar. Eftersom jag gillar båda bestämde jag mig för att prova. Men fy så besviken jag blev! Ändå bör noteras att jag åt prästostbågar. Nej, det smakade inget vidare. Jag håller mig till öl när det är ostbågstajm nästa gång.

I tisdags kväll plockade jag fram några bitar Cambozola Finesse med vitlök och den egoistiska ekologiska grönmögelosten Blå kornblomst och serverade mig ett glas Grande Alberone till. Och se då blev det fullträff! Det här vinet ska definitivt drickas till smakrika och vällagrade ostar. Det var helt ljuvligt

 

Grande Alberone får högt omdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

det tredje vinet av de fem, Villa Righetti Amarone  2012

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spårigt inlägg.


 

Vinterdäck

Mina gamla vinterdäck får illustrera hur utslitna gamla spår kan vara…

Otaliga är de gånger jag har konstaterat att somliga går i samma gamla spår år ut och år in. I stället för att söka hjälp odlar vissa sin ondska. Nån klarhet i syftet får jag aldrig. Men jag tror att det enda syftet är att såra och göra illa. Personer med den inställningen kan inte må särskilt bra – det behöver jag inte vara psykolog för att slå fast. Det räcker med att jag går till mig själv och ser hur jag själv har varit under de perioder jag inte har mått så bra. Jag funderar starkt på att skicka boken jag ska försöka läsa ut strax till ett antal personer som jag tror skulle behöva läsa den och komma till insikt om ett och annat. För om jag är utvecklingsbar på området borde även vissa andra vara det, sin fixering till trots.

Zensa nero davolo

Zensa nero d’avolo, ett gott rödvin som jag kan rekommendera.

Min andra lediga dag har rasslat på i ett rasande tempo. Ändå finner jag mig sitta här och fundera över vad jag har åstadkommit. En lång läsmorgon i sängen med tack till den återfådda normaltidstimmen (det är sommartid som är fel tid, inte normaltid – det hörs ju!), huvudvärk till trots, grundade jag med. Det kan väl aldrig bero på att jag öppnade en flaska vin igår kväll och drack ett (1) glas? Ja, förutom den öl jag drack efter min dammsugning. Ett glas vin och en starköl borde en inte bli bakis av, eller hur? Jag kan verkligen rekommendera Zensavinerna, som är fylliga och smakrika och endast kostar 89 kronor per flaska.

Äggröra

Proteinrik äggröra till frukost.

Jag har gått ut med en übersnuskig, läckande kompostpåse som lämnade vidriga spår efter mig. Men först intog jag en proteinrik frukost. Därefter åkte jag en sväng, typ ett helt kvarter, till mitt förråd. Mina gamla vinterdäck – se översta bilden! – är slut (de har torrsprickor). Dem ska min bilverkstad få ta hand om i morgon när Clark Kent* ska dit på sin årliga service. På seneftermiddagen ska jag hämta honom, skodd med sprajtans nya vintertofflor. Men idag släpade jag alltså ut de gamla däcken och tryckte in dem i bilen – utan att få ryggskott. Däckkånkande brukar nämligen sätta sina spår i min rygg så här års.

Nu tvättar jag en maskin tjockis-svart och känner mig varm och fluffig (?!) efter en skön dusch. Det är dags att läsa ut boken jag nämnde inledningsvis innan jag bussar in till stan (ja, du läste rätt, jag ska åka buss!) och träffar en mycket äldre (sex månader och tio dar) kompis för en asiatisk middag.

Vad händer hos DIG??? Vilka spår har du gått i/satt idag? Du kan fortfarande berätta genom att skriva några rader i en kommentar.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt spännande inlägg.


 

Deckare

Deckaravdelningen på Akademibokhandeln fick besök av mig idag.

Att träffa människor är för det mesta väldigt givande. Jag tycker att det är spännande med möten – och lite extra spännande att träffa människor som jag aldrig har träffat förr. Idag blev det ett sånt möte – med litterär utgångspunkt. Ewa hade vunnit en bok hos mig och jag hade vunnit en hos henne. Sen kom sommaren. Men idag skulle vi stråla samman i min vän Grekens kafferum.

Jag var tidig och tog en tur in till Akademibokhandeln, det som en gång i tiden hette LundeQ och var en riktig bokhandel i tre plan, inrymd i ett av de fina husen nere vid floden. Det är bank där nu, tror jag. LundeQ, numera Akademibokhandeln alltså, huserar på övre plan i Forumgallerian vid gågatan mitt i centrum. Ett stort och brett utbud av böcker, trevlig och hjälpsam personal. Men mysighetsfaktorn är tyvärr noll.

Inte hade jag nån aning om hur Uppsalaewa såg ut, men hon kände igen mig direkt. (Alla känner apan?) Ewa var mycket vänlig och insisterade på att bjuda på fika. Jag tog en ostfralla och en mugg kaffe och så hittade vi ett ledigt bord på kafferummets altan, dessvärre bordsgrannar med två unga killar som kedjerökte.

Det blev ett spännande möte och spännande vinster bytte ägare. Jag brukar ibland skriva här på bloggen att vi måste prata om döden. Nu kan både Ewa och jag läsa om den i alla fall för jag fick Reginald Hills Dödens bok och Ewa fick Val McDermids Dödsdomen (en utgåva från 2005)… Men… Ewa måste ha räknat fel, för hon gav mig ytterligare tre böcker – Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik! Ett stort TACK för alla böcker och för fikat, Ewa!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I avsaknad av viss teknisk utrustning
kunde vi konstatera att vi måste ses igen för några genomgångar av delvis teknisk art. Vi pratade nämligen en del om att skriva, om sökmotoroptimering (SEO, som en del gillar att kalla det), widgets (en sorts litet fönster på datorns skrivbord, i mobil enhet, på blogg etc) med mera. Ett spännande samtal att föra mellan två som är intresserade.

Den hetaste dan denna sommar, med en luft som gick att ta på, är snart slut. Jag överlevde bussresorna stan tur och retur, men kände att jag ville bistå min kära som måste ha haft en bastuhet arbetsdag. Nog tror jag att Anna blev glad att få skjuts hem. Jag blev glad för pussarna!

Köket i New Village har serverat ICA:s lasagne med lax och spenat. Den var ganska smakrik och salt, men jag förstärkte även med kaviarknäckemackor. Så där jättemätt blev jag inte, fast lasagnen var köpt på extrapris och då fick en lunchportion bli en middagsdito. Det blir vaniljglass (fem kronor för ett paket!) till dessert och en uppvärmd kaffeskvätt som är kvar sen i morse. En bloggrunda först och sen Pardans till glassen! Livet kan vara ganska gott, trots att det är tisdag…

Lasagne med lax och spenat

Smakrik, salt men lite liten portion.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett pizzainlägg.


 

Bruschetta från Pizza Hut

Bruschetta till förrätt.

Nånting som inte är särskilt nyttigt är pizza. Varken för mig, som är tjock och borde gå ner i vikt eller för Fästmön, som är diabetiker (en pizza skickar blodsockret upp i skyn). Men gott är det! Eftersom Pizza Hut är en av de nyöppnade matställena i Gränby Köpstad när mitt hem var jag nyfiken på att testa deras pizzor. Vi tog därför svängen därom på väg hem från Förorten.

Idag på söndagen var det proppat med folk – både såna som åt där och människor som ville ta med sig mat. Precis som på ChopChop var där många familjer och barn som klättrade och lät högt och lågt. Däremot noterade jag ingen tjurig unge, tack och lov. Nä, på Pizza Hut log alla barn – och jag misstänker att mjukglassen samtliga ungar fick i en liten bägare gjorde sitt till.

Eftersom det var 25 minuters väntetid på pizza beställde vi bruschetta till förrätt. Ett par av skivorna var lite brända, men bröden var väldigt smakrika. Tomaterna kändes tydligt.

Pizza Louisiana från Pizza Hut

Pizza Louisiana serverades i små heta stekpannor.

Så kom pizzorna. Vi hade beställt var sin pizza Louisiana i storlek small och med pan-tjocklek. Pizzorna levererades i små rykande heta stekpannor. Hade vi varit smarta kunde vi ha valt olika pizzor och smakat av varandra. Men vi är var ju blondiner, så… Pizzorna var absolut inte torra, trots att vi inte hade nån sås på. Lite mer tomatsås kanske hade smakat ännu bättre. Pizzorna smälte nästan i munnen.

Storlek small var alldeles lagom för en person. Till pizzorna drack Anna läsk och jag kolsyrat vatten med citronsmak. Men stället har faktiskt serveringstillstånd för alkohol, om nån nu vill ha ett glas vin eller en öl till sin pizza. På menyn finns även andra rätter än pizza, till exempel revbensspjäll och nachotallrik, ugnsbakad pasta, vanlig pasta och lasagne samt sallad. Pizzabotten går att få glutenfri. Dessertlistan omfattar mest glass, men också belgisk våffla och chokladsufflé. Vi nöjde oss emellertid med bruschetta och pizza.

Notan landade på 293 spänn och det var i häftigaste laget för ett snabbmatställe. Men maten var fräsch och servicen hyfsad. Det var ju ganska mycket folk, men ändå var de flesta i serveringspersonalen (EN person var över 22 år ”gammal”) ganska snabba. Inte alla dock.

Det samlade Toffelomdömet dårå? Det blir inte det högsta, för jag tyckte notan blev lite väl dyr. Men Pizza Hut får ett högt betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett smaskigt och delvis självutlämnande inlägg. Och lite argt, förstås.


 

wokade skaldjur bok öl

Wokade skaldjur med ris, starköl och en dålig deckare. Och nej. Jag hittade ingen pärla i musselskalen.

Inte heller igår orkade jag laga mat. Jag var sugen på nånting wokat efter att Fästmön hade pratat om det, så jag ringde bort till Thai Wok, som är en del av Food Courten i Gamlis, för att beställa wokade skaldjur med grönsaker och vitlök. Egentligen tycker jag att det är lite löjligt med alla ställen som kallar sig Food court. Jag menar, finns det inget passande svenskt ord för det? Vi befinner oss nämligen i Sverige, inte i USA.

Jag ringde för att göra min avhämtnings-beställning en kvart före klockan sex på kvällen. En man svarade. Jag la fram mitt ärende. Han frågade vad jag ville ha. Och JUST som jag skulle ge mig på att försöka uttala namnet på rätten jag ville äta kommer en tjej in i vårt samtal och liksom börjar om utfrågningen av mig. Jag sa att jag just höll på att beställa mat för avhämtning av en kille. Då svarar tjejen:

Men han har inte riktigt tid med det!..

Säger man så till en kund? Inte enligt mig. Så de fakta att Thai Wok är en del av en Food Court och att jag blev avbruten borde ha gjort att jag la ner projektet. Men jag var hungrig. Och då är mitt fokus ett: föda.

När jag så tog mig bort till stället för att hämta min mat möttes jag av en lugn asiatisk man som räckte mig en påse. Sen kom den nerviga tjejen, troligen hon som kom in i mitt samtal, och skulle ta betalt. Inte nog med att hon hade avbrutit mig, nu kunde hon inte få ut nåt kvitto ur apparaten. Och ett kvitto ville jag ha. Bara för att. Svetten rann – om mig. Tjejen blev nervösare och nervösare, men till sist lyckades hon.

Nu undrar du varför jag så envist ville ha ett kvitto? Jo, när en avhämtningsrätt visar sig kosta 135 kronor – nej, jag ljuger inte! – då vill jag ha möjligheten att åka tillbaka med den om den inte är till belåtenhet.

Fast maten var till belåtenhet, även om jag hellre hade velat ha nudlar än ris. Jag åt upp allt. Den var smakrik och innehöll flera sorters skaldjur. Mest scampi och så tre musslor i skal. Inga pärlor. Det hade jag ju kunna klaga på.

Sippskuf.

Sippskuf.

Jag åt upp min mat, diskade, telefonerade med Anna och läste ut den dåliga deckaren. Sen började jag läsa den allra sista födelsedagsboken jag fick i år. Redan efter några rader i det inledande kapitlet var jag fast. Det här är en bok jag lär älska! För jag kände direkt igen andra människor – men mest av allt mig själv i huvudpersonen.

I det första kapitlet ska han köpa ”data”. Ehum, det var exakt vad nån mig närstående (<== det vill säga jag själv) gjorde för ett tag sen. Nu är jag väl inte lika datorkorkad och arg som personen i boken, men för säkerhets skull hade jag med mig en IT-expert. Och pengar i en ask som det en gång varit knästrumpor av nylon i. Ja, jag är en kuf. Dessutom använder jag aldrig knästrumpor av nylon. Det blev pinsamt i affären när jag skulle betala. Men jag ska förklara: jag har sparat pengar (kontanter) som jag har fått av min mamma till jul och till födelsedag i den här asken, som de första gåvopengarna kom i en gång. Pengarna har jag sparat till oförutsedda utgifter, såsom arbetslöshet. Och så en ny dator. I en ask. Som mamma en gång har haft knästrumpor av nylon i.

Min kväll rundade jag av med sipps* på ballen**. När mörkret hade sänkt sig gjorde lyktorna ingen som helst nytta – jag kunde inte läsa mer i den sista födelsedagsboken. Så jag satt bara där i mörkret och var arg

  • motorcyklister (var det nån jävla tävling här i krokarna igår kväll, eller?)
  • medelålders småfulla män som spelade kubb (en hade en riktig megafonröst)
  • fotbollskillar (som envisas med hårda bollar längs med kortsidan på tennisbanan i stället för långsidan – snart kraschar de nåt fönster! Förresten är det en tennisbana, inte nån jävla fotbollsplan!)
  • herr och fru Deskmedul som bara tvättar (ska man inte spara lite på vatten nu när det är så torrt?)
  • folk som sliter upp luckorna i sina inglasade ballar*** så man hoppar högt
  • småbarn som är uppe sent

Och kände mig ganska ensam. Så jag gick och la mig och läste i skenet från nattduksbordslampan om hur Ove körde bil med släpvagn. Ove, som är bitter och grannarnas skräck. Påminner mig om nån… Sen somnade jag.


*sipps = chips

**ballen = balkongen
***inglasade ballar = inglasade balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett epikuréiskt inlägg.


Vi har druckit vin.
I dagarna tre. Inte hällt i oss för att bli fulla utan njutit. Nåt ska man väl göra när ryggen bråkar? Jag menar, nåt trevligt och najs som kompensation.

Amarone dellaValpolicella 2009 Domini Veneti

I fredags drack vi helgens dyraste vin. Det blev en stor besvikelse, vinet Amarone della Valpolicella 2009 Domini Veneti. Nästan två hundra spänn för ett vin med intetsägande smak och kort eftersmak. Notera att detta är 2009, dock, och den årgången förs inte längre på Systemet. Däremot för man 2010:an och den kostar 192 kronor.

 

Toffelomdömet blir

rosa toffla minirosa toffla mini

 

Las Moras Organic Chardonnay Reserve 2013Igår käkade vi raclette. Till det måste man dricka vitt vin. Jag är inte så bra alls på vita viner simply because jag föredrar röda. Men för ett tag sen inhandlade jag två flaskor vitt med tanken att vi kanske äter räkor nån kväll. Till racletten öppnade vi en flaska Las Moras Reserva Chardonnay 2013, ett KRAV-vin på PET-flaska för simpla 73 kronor. Det var ett enkelt chardonnayvin som var mer än godkänt så länge det var riktigt kallt.

Toffelomdömet blir

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Montico Zinfandel 2012Idag serverade köket grillad kyckling med grönsaker och potatis i ugn. Vi skulle ha gått ut och ätit, men att gå tillhör inte mina främsta talanger just nu. För att lyfta humöret och som lite extra piff på söndagsmiddagen öppnade jag en flaska Montico Zinfandel 2012. Zinfandeldruvan har jag gillat tidigare och när jag såg det här vinet i en annons blev jag nyfiken och inhandlade det för 79 kronor.  Och faktum är att det blev helgens bästa vin! Mycket kryddigt och smakrikt!

Toffelomdömet blir

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Helgens lilla vinprovning
gav alltså till resultat att dyrast vin inte alltid är bäst. Även två betydligt enklare viner smakade bättre.


Livet är kort. Vin är gott.

Read Full Post »

Older Posts »