Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘alla’

Ett skäligt inlägg.


 

Promenadväg

Vad finns där framme vid vägskälet?

Jag vet inte hur många bloggar jag läste i kväll där skribenterna sa sig inte ha nåt att skriva om. Att de tröttnat på bloggandet. Den som är trött på att blogga behöver ju inte skriva nåt. Ändå skrivs det. Konstigt, tycker jag. För egen del är jag också ganska trött, men det är av andra skäl. Det är inte så att jag har tröttnat på att skriva, det gör jag aldrig. Däremot har jag tröttnat på att delge alla mina tankar, känslor och upplevelser.

Vi skriver av olika skäl. Mina skäl för att blogga har ändrat sig genom åren. Nu närmar jag mig resans slut. För ett år sen kände jag en sån sorg vid tanken att sluta blogga. I skrivande (!) stund känner jag… en lättnad. Mina ord ska alltid finnas, men de ska bara inte finnas här. Sen. När det är slut.

Understundom har jag använt bloggen av det enkla skälet att jag bara vill säga mina ord och berätta högt vad jag är med om. Det finns ingen här där jag är att föra en dialog med. Det finns bara jag. Vissa dar känner jag mig ensammast i världen. Andra dar är mitt liv så fullt av människor att jag blir… trött.

Pärlor

Orden som pärlor…

I kväll kände jag att jag inte räckte till, att jag störde, att jag ställde nån sorts orimliga… krav? Jag vet inte varför jag vill veta vissa saker. Jag vet inte varför det är viktigt för mig att kunna planera lite. Det jag vet är att allt kan ändra sig i morgon, planer eller inte. Allt kan vara över, ta slut. Och jag orkar inte starta en ny kamp.

Men jag blir ledsen när det skrivs hur trött man är på orden och sen skriver man ändå. Varför göra nåt som är tråkigt, som en inte gillar? För mig är orden som pärlor som trillar av ett halsband. Och när snöret är tomt känner jag en sån lättnad. Mina ord och jag står vid ett vägskäl. Jag väger dem väl, för att hitta skäl till att välja just den vägen. Jag väljer däremot aldrig bort orden. Så gör jag. Du gör inte som jag, inte du heller. Gör på ert sätt, så gör jag på mitt. Det finns inget rätt eller fel. Det som gör mig ledsen gör kanske dig nöjd.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett grannlaga inlägg.


 

Vad vet du om dina grannar, egentligen? Är det personer du umgås med eller hejar ni bara? Eller ni kanske inte hejar alls? Själv umgås jag inte med mina grannar, nåt jag har lärt mig att man inte ska. När jag blev huggen i och pratad om bakom ryggen gav jag nämligen igen med ord som ALLA kunde läsa. Sen upphörde den falska (?) vänskapen. Idag hejar och småpratar jag med några, medan andra vänder bort blicken när vi möts. Vända bort nån blick gör jag ALDRIG – även om grannar faktiskt är ganska ointressanta, egentligen. (Såna som surgubben jag mötte i morse, till exempel. Maj gadd, citronsoppa till frukost, liksom…)

Björn Lövenlid skrev igår i lokalblaskan en krönika om hur mycket han vet om sina grannar tack vare hitta.se. Dess karttjänst har fått en livsstilsfunktion. Det innebär att man i princip kan få veta vad folk i olika stadsdelar – och i närområdet – tycker om vissa saker. Alltså att det i vissa stadsdelar bor mest folk som röstar socialistiskt och att vissa stadsdelar härbärgerar golfare.

Hitta punkt se logga


Nu är jag inte nyfiken
på mina grannar, men jag tycker att det är lite läskigt att man via hitta.se kan få fram vissa uppgifter. Björn Lövenlid skriver:

[…] Den här informationen är klargörande och försåtlig på samma gång. Den är klargörande eftersom den blottlägger vilken delad stad Uppsala faktiskt är. Den är försåtlig eftersom den så lätt inbjuder till våldsamma generaliseringar och riskerar att stärka segregationen. […]

Det han menar är nämligen att du med utgångspunkt av den här informationen väljer vart du vill flytta eftersom du kanske vill bo nära människor som är mer lika dig själv. Men vi är ju alla olika individer och alla måste få plats i en och samma stad. Däremot tror jag inte att det går att bortse ifrån vad vi faktiskt kan använda den här livsstilsfunktionen på hitta.se till…

Om jag hade möjlighet att flytta skulle jag nog söka mig till områden där det bor glest med folk. Grannar är ett passerat folk för mig och jag slipper dem gärna (mycket troligt vice versa också). Ett hus i skogen? Ja, tack! Bara jag har en internetuppkoppling och får plats med mina böcker!

Var skulle DU bo om du kunde välja???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett aha-inlägg.


 

Igår fick mysteriet med läkarbristen i länet sin lösning! Det handlar helt enkelt om att våra doktorer sysslar med annat än att vårda patienter. Nog har jag hört att de under många år har klagat på att de mest får syssla med administration och inte vård. Och det blir ju resultatet när man drar ner på administratörer – eller byråkraaater, som vissa kallar dem – under många år.

Men nu har jag alltså fått svart på vitt att läkarna helt enkelt… sadlar om. Vänder sina stetoskop mot… mat i stället för människor. Se själv:

Dr Falafel

Dr Falafel har vänt stetoskopet mot mat.


Och inte nog med det! 
I och med detta karriärbyte, vilket föregicks av att stavningskunniga administratörer försvann från läkarnas närhet, har doktorerna fått försöka stava själva. Så gott det nu går. I vissa fall går det… inte alls så bra. Men man får väl ge lite poäng ändå för nice try, eller vad säger du?

Alla dryka 10 kr

Nice try… Ordet ”alla” är i alla fall rättstavat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den osynlige mannen från SalemDet är alltid spännande att testa nya författare. Christoffer Carlsson hade jag bara hört talas om till namnet, när jag i juni nätshoppade hans deckare Den osynlige mannen från Salem. Det skulle visa sig att det var en prisbelönt deckare, minsann. Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman 2013. Och i sitt slutord berättar författaren själv om vilka anspelningar han gör på såväl Sjöwall & Wahlöö som Leif GW Persson. Kan det då bli annat än bra? Ja.

En ung kvinna hittas mördad i en våning som används som härbärge för hemlösa. Den avstängde polisen Leo Junker bor i samma hus. Han kan naturligtvis inte låta bli att lägga sig i fallet. Ett fall som tar honom tillbaka till ungdomsåren, kärleken Julia och hennes bror Grim. Uppenbarligen är det nån som känner Leo från den tiden och han börjar snart få anonyma sms. Det är Leo som mördaren är ute efter.

Ja vad ska vi säga om den här boken då utan att vara alltför elaka? För det första undrar jag verkligen om det är möjligt att ha en sms-konversation med nån som har dolt nummer. För det andra tycker jag inte att boken är bra skriven. Vissa meningar är sju meter långa. En del stycken innehåller konstigheter som detta – betyder ordet ”alla” i själva verket ”alla utom en”?

[…] Alla var män och tio år äldre än jag, hade breda axlar och tatuerade armar, varma leenden. Förebilder var fel ord, men det var det första jag kom att tänka på. En av dem presenterade sig utan att le […]

Nej, jag är inte imponerad alls. Det blir lågt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett motvallsinlägg.


 

I gårdagens blaska hittade jag en liten notis med bild och bildtext från TT. Först blev jag glad, sen blev jag förbannad. TT – eller rubriksättaren – har uppbarligen stora brister i sin HBTQ-kunskap. Och rent generellt. För det är faktiskt så att alla inte får gifta sig.

Nu ska alla få gifta sig

”Nu ska alla få gifta sig”. I USA, ja. Men inte i resten av världen.


Det spelar ingen roll
om man vill gifta sig med nån av samma kön eller ett annat, förresten. Man kanske inte får gifta sig ändå.  USA är nämligen inte ”alla”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som redovisar resultaten av den gångna veckans undran.


Det är verkligen fortfarande sommar.
Och nåt som hör sommaren till är väl bär. Därför undrade Tofflan vilket som är sommarens bästa bär.

Så här fördelade sig de 36 inkomna svaren:

28 procent (tio personer) svarade: Hallon är bäst!

19 procent (sju personer) svarade: Jordgubben, förstås!

19 procent (sju personer) svarade: Smultron. Visserligen små, men ack så goda…

17 procent (sex personer) svarade: Blåbär så klart!

Sex procent (två personer) svarade: Krusbär – surt och gott!

Sex procent (två personer) svarade: Hjortron naturligtvis.

Tre procent (en person) svarade: Vinbär! Kanske göra saft…

Tre procent (en person) svarade: Other:
Alla!

Ingen svarade: Lingon – användbart till mycket!

Inna kommenterade:

Måste jag välja är det hallon som är favoriten! Med björnbär som god tvåa. Nu plockar jag hallon i trädgården varje morgon till min frukost. Det är lyx. Goda hallon i Östergötland 🙂

Iréne Sjöberg kommenterade:

Alla bär! Jag kan inte välja bara ett för alla är lika goda och mumsiga.

Cattis kommenterade:

Hallon, hallon, hallon… Allra godast är vilda hallon, solvarma direkt från revorna!!! Stora trädgårdshallon är inte dumma heller, mums!


Stort TACK till alla
som klickade, svarade och kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat! Så här gick det med Prideparaden för alla i Uppsala. Tråkigt att lokalblaskan tillåter så kränkande kommentarer till sina artiklar. Man skäms att man är prenumerant när man får läsa sånt.


Glöm inte bort
att det idag är Prideparad för alla i Uppsala! Själv har jag inte möjlighet att delta för jag ska jobba lite som lastbilschaufför (truckflata?) och städkärring. Detta för familjens skull och för FEMs skull och naturligtivs min egen.  Bäst att lägga till att jag inte klagar.

Jag får ha egen Prideparad hemma med mina fina regnbågssockar!


Glöm nu inte, alla som deltar idag,
att hålla regnbågsflaggan högt. Och låt Pride stå för stolthet, gemenskap och solidaritet, inte övermod, uteslutning och egotrippande.

Håll regnbågsflaggan högt!

Read Full Post »

Jag läser allt som oftast och senast idag att allt fler klagar på mobiltelefoni och internet. Folk är missnöjda med sina mobila bredband, mobilerna krånglar, supporten är onåbar och kundtjänst är inte tillräckligt hjälpsam. Det är många som klagar och har synpunkter, men alla anmäler troligen inte – bland annat därför att man inte vet hur man anmäler eller vart man vänder sig. Och egentligen är väl de allra flesta missnöjda ute efter att få sina prylar att fungera, inte klaga.

Ny teknik är bra – när den fungerar. När den INTE fungerar är den mindre bra. Oftast kan man som kund/konsument inte själv åtgärda problemen eftersom det kanske handlar om serverkrångel, avgrävda kablar etc.

Många av teleföretagen har roliga reklamfilmer, men roligare än så är de inte, företagen. Att komma fram till support och kundtjänst upplevs ofta som ett skämt – men ett icke roligt sådant. Hur många av oss har inte suttit i telefonkö och lyssnat på irriterande musik och elektroniska röster medan vi arbetar upp vår ilska – för att vi inte kommer fram och får dryfta våra problem med en MÄNNISKA.


Många konsumenter vill prata med en människa när de ringer och felanmäler.

                                                                                                                                                               Jag ser idag alltför ofta företag – inte bara inom telekom – som har hemsidor där man endast anger en e-post-adress för ärenden. Webbformulär finns det ockå gott om, men ärligt talat, funkar hälften av dem för just MITT ärende är det ju bra… Det roligaste (!) är när man har ett krånglande e-postkonto. Förhoppningsvis finns det ett felanmälningsformulär att fylla i, men lite… DUMT blir det ju när svar kommer… via e-post. Som man kanske inte kommer åt på grund av teknikstrul…

Lite intressant blir det då att så många företag ägnar sig åt försäljning… per telefon. Vi är en stor klunga i bekantskapskretsen som är allergiska mot telefonförsäljare. I familjen har vi drabbats av ComHem, som för ett par år sen ”lurade” en nybliven 18-åring att teckna ett helt galet kontrakt. ComHem har som sagt jätteroliga reklamfilmer med Judit & Judit som varken är tvillingar eller ens syskon, men det hjälper ju inte mig. Företaget är mindre roligt när man ska säga upp avtal. Duktigt är det också på att skicka fakturor – utan att leverera tjänsten man vill ta betalt för. Det har drabbat ett antal personer – ”i bekantskapskretsen”… Tyvärr har min bostadsrättsförening TV-avtal med ComHem, vilket ger företaget all rätt i världen att telefonkontakta mig. Därmed inte sagt att förhållandet är det omvända…


Roliga att se på, mindre roliga att ha kontakt med… Om man nu kommer fram på telefon, alltså…

                                                                                                                                              Personligen blir jag GAAALEN Bredbandsbolagets telefonförsäljare som tycks älska att tortera mig med värdelösa erbjudanden som jag inte vill ha. Jag är väldigt tydlig varje gång att jag har fast bredband och det är det enda jag vill ha hos dem. Allt annat har jag hos andra företag. Bredbandsbolagets bredband med lina är superbt. Men det är det enda jag vill ha. Går det in? Nej. Kan man tänka sig en liten anteckning om detta bland uppgifterna om kunden? Nej. Det går inte als in att en sån som jag HELLRE vill ha erbjudanden via snigelpost som jag kan läsa i lugn och ro – så att jag inte av misstag nappar på nåt erbjudande som sen visar sig kosta multum.

Telia är ett kapitel för sig. Pålitligt, ja. Segt, JA! Erbjudandena som dimper ner – via mejl, hurra hurra! – känns ålderdomliga och inte särskilt förmånliga. Jag klantade mig en gång och lyckades binda mitt mobilabonnemang i 24 månader. För det bjussade Telia på avgiften året ut. Gentilt.  Bara det att det typ var endast två månader kvar till året skulle ta slut. En mig närstående nappade på ett ANNAT telebolags mobilerbjudande – och FICK en sprajtans ny mobiltelefon. Fick. Men Telia försöker inte bara kontakta en via mejl. De har telefonförsäljare också. Försäljare som man inte begriper vad de säger, riktigt, för de har talfel, konstiga dialekter eller talar ett annat språk. Låter det som. Och jag blir generad när jag gång på gång måste avbryta och fråga vad försäljaren nyss har rapat upp.

Jorå, jag har NIX på min telefon, men tyvärr är det så att företag där man är kund har all rätt att ringa och terra sina kunder hur mycket som helst. Så då får man som jag bara finna sig i att ComHem, Bredbandsbolaget och Telia ringer. Då och då. Själv ringer jag aldrig till dem för jag kommer inte fram.

Sen har vi då Nokia. Jag är INTE go på Nokia just nu. I skrivande stund är det tredje eller fjärde gången företaget har Fästmöns nya mobil hos sig. Sist vi var till inköpsstället för att hämta den från service krånglade den när säljaren skulle testa den innan vi tog emot den. Det blev en del telefonerande (jag gissar att återförsäljare har nån sorts telefonisk gräddfil när det gäller televonföretag..?) Vi upplevde båda två att Anna blev lovad en ny telefon eftersom den hon har köpt, har varit mer tid på lagning än med Anna, uppenbarligen är ett måndagsexemplar. Det är nu två veckor sen. Ska det ta mer än två veckor för ett stort företag som Nokia att skicka över en av sina egna produkter???


Ska det ta mer än två veckor för Nokia att skicka över en sån här?

                                                                                                                                                    Slutligen har vi då Danske Bank i Byhålan. Den har jag skrivit om tidigare här och jag blev glad åt att bankens pressansvarig tog sig tid att bemöta min kritik genom att skriva en kommentar här på min blogg. Jag håller med honom om att man ska ställa upp för sin familj och

[…] att vi alla får hjälpa till när våra föräldrar blir äldre. Vi får helt enkelt ta oss tiden att gå till ICA, gå till banken, skjutsa till eller från vänner och ställa upp vid läkarbesök. […]

Men det är liiite svårt för mig (som i det här fallet är ”alla” eftersom min mamma är änka och dessutom inte har några fler barn än jag) – och framför allt dyrt – att göra det eftersom jag bor 30 mil bort från min mamma. För övrigt har hon färdtjänst, så själva transporten av mamma är ju inte problemet utan det faktum att banken är kontantlös. Och i mitt stilla sinne kan jag inte hjälpa att jag undrar om pressansvarig hade skrivit likadant som i citat ovan om jag hade varit mammas son

Read Full Post »