Kattklipp

Ett kattans inlägg.

---

 

En del katter går att äta.

Faktum är att Fästmöns katter, framför allt kattungarna, har botat min katträdsla. Jag vågar närma mig både de små och den stora, deras mamma, utan att vara rädd. Vi har tillbringat snart ett dygn tillsammans i Himlen. Det känns nästan trist att åka in till stan och bli utan kattunderhållning. Men vi börjar från början… En del katter är så söta att en vill äta upp dem. Fast jag tyckte nog att det var lite tidigt av ICA Solen att saluföra lussekatter igår… Vi köpte inga, utan det blev var sin rejäl påse med smågodis, nåt jag inte har ätit på flera månader, faktiskt. Men så är jag fem kilo lättare än för en månad sen också – utan att banta eller plåga mig med nån diet.

Maxi tog en wefie på oss. Som den linslus han är är det han själv som syns mest.

Nu hoppar jag tillbaka lite i tiden. Vi tittade in på Morgonen också för att avlämna ett stycke son till sin fader. På Morgonen bor två gamla kattgubbar och en kattjej tillsammans med Jerry. En kan väl säga att gubbarna inte alltid är lika lekfulla som den tjejen. Det verkar som om det är kvinnan som styr i det hushållet. Jag fick mig ett allvarligt samtal med en av gubbarna, Maxi, om detta. Maxi passade på att ta en wefie av oss också, för båda kattgubbarna är riktiga linslöss.

 

 

 

Så småningom landade vi i Himlen. Där är livet mycket annorlunda jämfört med vad det var för några månader sen. Kattungarna är så busiga att Annas hem börjar bli mer och mer likt Villa Villekulla. En ny sorts inredningsstil, alltså. Det är allt ifrån böcker som knuffas ur bokhyllan, till lampor som tänds, tavlor som hamnar på sniskan, solstrålar som jagas, sylvassa tänder och klor på nakna tår, gamla lampskärmar som rullar över golvet med mera. Att min datorväska blev kattleksak kunde jag inte föreställa mig, men framför allt killkatten Cosmos blev överförtjust i den. Båda kattungarna har för övrigt av och till hjälpt mig att skriva det här inlägget, så jag har med milt våld fått flytta ner dem ett antal gånger.

Nu har vi frukosterat, kattungarna på mina tår och tofflor, och det börjar bli dags att samla ihop pinalerna för att flytta in till stan. Vi tänker besöka Hjalmar Brantingsgatan 4 A där Ilonas och Lottas antik- och vintagebutik har öppet till klockan 16 idag. Därefter söker vi oss nog till nån kyrkogård för att ta in allhelgonaljusen och reflektera lite över nära och kära som inte längre är här.

 

Här är några bilder på sötnosarna och deras inredningstips:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.

---

 

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

En artikel om fäders utanförskap.

Förutom Mannen och mat innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mästerkockan slår till och gör orange!

Ytterligare ett matigt inlägg.

---

 

Det är fortfarande jag som är friskast. Därmed ligger kökstjänsten kvar på mig helt och hållet. Men det är baske mig inte lätt att trolla när matfantasin är som den här. Jag fick helt enkelt fråga Sjuklingen igår. Hon önskade… fiskbullar. Det brukade hon nämligen tigga till sig som barn av sin fader. Och man blir ju lite som ett barn igen när man är sjuk och det är synd om en. Hum… ja…

Jag inhandlade två burkar fiskbullar med hummersås och hällde i en kastrull. Det var i alla fall ljust orange och snyggt.

Fiskbullar i hummersås i är i alla fall lite orange.

I en annan kastrull hällde jag en deciliter jasminris och två deciliter vatten samt lite salt. Det fick koka upp och sen stå på avstängd platta i 20 minuter. Det är så jag kokar ris.

Jasminris låter jag koka upp och sen får det stå på avstängd platta i 20 minuter.

I en tredje kastrull – ja här finns resurser (<== arvegods, bäst att tillägga, så ingen tror att jag skryter) – hällde jag rätt mycket frysta grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter. Nej, jag gillar INTE morötter, men de har snygg färg. Dessutom äter Anna inte ris och grönsaker behöver vi äta båda två. Broccoli och blomkål går bra för den som äter LCHF (typ Anna). Morötter är som sagt äckliga, men nyttiga för mina ögon. Vad gör man inte för syns skull?!

Grönsaker i form av broccoli, blomkål och morötter.

Och faktiskt… Det smakade bra med middag idag också! Dessutom blev den lite färggrann, det vill säga mycket orange.

Fiskbullar i hummersås med jasminris och grönsaker.

Sen kunde solen gå ner i New Village och Mästerkockan luta sig tillbaka i bästefåtöljen.

Solnedgång i New Village den 28 april 2015.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

De tysta

Ett inlägg om en bok.

---

 

Sånt som är medvetet roligt tycker jag mest är irriterande. Men Björn Hellberg, alltså… Till minne av hans rendez-vous i Uppsala med min fästmö i december köpte jag hans senaste deckare i Lovikenserien, De tysta. Det blev en julklapp till Anna. Och som vanligt lånade jag boken jag gett bort och läste för egen del.

Två parallella historier bildar en gemensam. Men det börjar med ett hastigt dödsfall. Polisen kopplas in eftersom sonen till den döde misstänker att fadern mördats. Strax därpå får ytterligare en person utgå ur handlingen. De två döda har en gemensam nämnare och det är Lyselska skolan. Fast märkligt nog är den som borde vara mördaren redan död för egen hand… Poliserna Carina Keller och Stig-Allan Jönsson är tillbaka i denna den femte delen i serien. Här jagar de mördare och mobbare och träffar på halvtokiga rektorer och vaktmästare.

Det här är riktig underhållning för mig! Jag läser en spännande historia, samtidigt som jag bitvis skrattar läppen av mig åt framför allt de dråpliga männen i romanen. De är så där icke beräknande roliga och sånt gör mig fnissig som bara den. Till och med i slutet vid upplösningen när Stig-Allan räknar förundersökningsledarens glasögontics… Jag ser en hel del av författaren själv i Stig-Allan.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårväder och annat ombytligt

Ett ombytligt inlägg, rent generellt, så där.

---

 

En solig marsdag var det igår.

Igår var det en strålande vacker vårdag. OK, jag medger att jag tycker att solen är obeveklig också. Den lyfter fram alla skavanker hos mig och mitt hem, framför allt. Men visst längtar även en sån som jag efter sol och ljus. Jag tvingade ut mig på promenad. Det vågade jag, för det var rätt folktomt på gångvägarna mitt på dan en torsdag. Bara några barn vid skolan, men jag tog en omväg. När jag promenerar vill jag gå i min egen värld och ha människor på avstånd. Igår mötte jag dessutom en helt tyst skönhet som jag avporträtterade efter bästa förmåga (klicka på länken och håll med om att det är nåt snyggt?)

Vissa människor fortsätter att göra ont. En del är så ombytliga och älskar en ena minuten för att hata en och trakassera en den andra. En del skit förtjänar jag, men inte allt. Och det är dessa människor som får mig att dra mig in i mitt skal där jag släpper in allt färre utifrån. Ändå älskar jag att träffa nya människor, för jag vill ju nånstans tro att människor generellt sett är normala och rätt snälla. Nästa vecka ska jag träffa en sån, för mig ny, människa. Jag måste ha lite balans till besöket i vården jag ska göra på måndag och våndas lite inför. Min vecka i övrigt är tom, men jag vill gärna få besök av en vän som jag hoppas snart blir hostfri och som skulle behöva slippa undan renoveringsdammet en stund.

Så här blå himmel är det inte idag. Bilden är från gårdagen.

I morse, när Fästmön och jag kämpade oss ut till bilen (en av oss med lite tyngre huvud än vanligt), möttes vi av snöblandat regn. Det har upphört nu på förmiddagen, men dan är som en grå, blöt filt. Anna byter boende idag eftersom hon blir heltidsmamma ett par veckor nu. Jag bistår efter bästa förmåga. Men vi blir inte ifrån varandra länge, för redan i morgon träffas vi igen i Himlen. Och nästa helg får jag troligen besök eftersom Barnet i familjen ska med sin fader på ett musikevenemang på en ort nära Uppsala. Medan grabbarna i familjen är ute i verkliga livet, får väl vi tanter sitta hemma i vardagsrummet och glo på händelserna via Sveriges Television.

Men vi är inte där än. Det är ju på väg att bli den här helgen först. Jag ska hoppa över till Tokerian och köpa mig nåt ätbart till i kväll samt gå ett ärende till Anna. Jag undrar om jag möter fru B idag igen eller om hon har bytt färdväg. Detta är en historia i sig som förtjänar ett eget blogginlägg framöver, tror jag!

En annan historia som lär få ett eget inlägg är den om gardinomtagen i sovrummet. Anna har verkligen fått nåt att skratta åt och jag känner mig dummare än dummast!

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta! Då blir jag glad! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamhet och hattifnattande

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.

---

 

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 14: Inlagd sill och Dumma sill

Ett inlägg som hissar och dissar.

Torsdag allaredan och då vet Vän af Ordning vad som gäller: en redovisning av den Tofflianska veckans höjdpunkter (inlagd sill) och dalar (dumma sill). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Inlagd sill

• Min lustifika Fästmö och hennes fader (De är ett bra team i lantbruket…)
• Vissa reklamfilmer, som den från If  (Nej-filmen är skitbra.)
• Mr Selfridge (Äntligen nåt att se på lördagskvällar på TV.)
• Semesterveckans längsta utflykt (Och glasspremiär.)
• En kvällspromenad i marssolen (Bra för både kropp och själ.)

Dumma sill

• Urusla aprilskämt (I år var det verkligen flera bottennapp, främst i lokal media. Skämsigt!)
• Mästerkockan (Eldar saker, har sönder mat och spiller. Bland annat.)
• Vissa reklamfilmer, som den för microlax (Min situation lättar betydligt när jag slipper se skiten (!) )
• Sjukläger på semestern (Jag med min rygg, Anna med sin dunderförkylning. Roligare kunde man ha på sin semester…)
• Sommartid (Nej, jag förstår inte vitsen med det alls.)
• Bonus-hiss- och disslistan (Jävla rygg.)

April, april. Jag menar, livet är kort.

Read Full Post »

Lover face

Ett inlägg i vilket Tofflan häcklar sitt yttre. Verkligen.

Tidigare idag skrev jag om en app, Lover face, som lät lite rolig. Genom att ta två bilder – en av sig själv och en av sin älskade – blandade appen generna stod det, men utseendena menades det. Resultatet blev ett tänkbart gemensamt kärleksbarn.

Jag kunde ju förstås inte låta bli utan testade på Fästmön, alltid lika söt, och mig själv, alltid lika ful. För egen del använde jag en bild jag tog i fredags. Och så här blev resultatet, det vill säga bilden i mitten.

Blandade gener 1. Tja, resultatet i mitten ser ju inget vidare ut… Den stackars ungen har ju fått min kran!

Nåja, som de flesta föräldrar kan man ju göra flera försök. Tog därför en ny bild på mig själv, utan solbrillor, och gjorde mig till fadern den här gången. Det blev inte mycket bättre…

Alltså, nu har ungen fått min kalufs och ser ut som en pudel…

Det är nog bäst att låta bli, helt enkelt. För alla inblandades skull. Så Johan, Linn, Frida och Elias – ni ska INTE få nåt syskon!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Shoppingeftermiddag!

Ett inlägg om när Tofflan och Fästmön åkte till Stormarknaden för att köpa skor – och kom hem med en armé, tre italienare och fem cyprioter.

När Prinskorven överlämnats i sin faders ömma vård fick vi tanter prexenter från Cypern. Bland annat fick vi fem cyprioter i olika färger och styrkor. Det ska bli spännande att prova sig igenom vid ett bra tillfälle (kommande födelsedag eller sista april, kanske?). Ett par har jag smakat tidigare, annat var helt nytt. Spännande! Och TACK!

Fem cyprioter följde med hem.

På Stormarknaden var det som vanligt nåt jävla jippo på gång. Det var inte så lätt att plöja genom massorna av modetokiga småflickor med morsor som var klädda som tonåringar med stridsvagn varuvagn, men det gick.

Första shoppingstoppet blev på Systemet. Jag inhandlade en hel armé starköl. Jag dricker ungefär två burkar starköl varje helg, men nu när det börjar bli varmare tycker jag förstås att det är godare än på vintern = ökad efterfrågan på varan.

En armé med starköl.

Förutom ölen hade jag sagt att vi skulle köpa en flaska rödvin med oss hem till middagen. Det blev tre flaskor, italienare allihop. Två lite dyrare, en billig men ändå mer en medelfyllig.

Tre italienare följde också med hem.

Men det blir ju bara en flaska som öppnas till maten. Jag har valt ut Chiantin eftersom vi ska äta pasta. Chianti brukar inte vara alltför tungt men inte heller blaskigt.

Chianti Barone Ricasoli 2012 serveras till vår middag i afton.

Den här chiantin är också lite mer än medelfyllig. Priset var 89 kronor. Jag återkommer och berättar om den var prisvärd!

Men huvudsyftet med vårt besök på Stormarknaden var naturligtvis inte alkohol. Det var skor som var i fokus. Gympadojor. Skor som man kan gå i utan att få ont. Och faktiskt, jag hade tur och hittade ett par liknande de sköna jag fick av mamma för ganska precis ett år sen till födelsedagen! De årsgamla är vita och blå, de nya vita och svarta. Märket Adidas. Ja, särskilt fantasifull har jag aldrig varit när det gäller kläder, men jag är nöjd med inköpet. Så länge jag inte får ont av att gå i dem, som sagt.

Nya dojor.

Efter denna enooorma shopping (enooorm eftersom jag shoppade nåt i klädväg) var vi helt slut och behövde fylla på förråden. Det blev kaffe och morotskaka.

Morotskaka med mycket valnötter och synliga, rivna morötter (det enda som är bar med morötter är färgen) – plus för det förra, minus för det andra. Men gott var det!

Till bords hade jag den söta Anna.

Den söta.

Det var skönt att vila fötterna en stund efter den hektiska shoppingen (tre affärer fick besök av oss, inklusive Systemet.) Tyvärr fick inte mina öron vila, för bakom Anna satt ett par där 50 procent tycktes älska sin egen röst. H*n pratade typ hela tiden. Ganska högt, dessutom, och inte ett dugg intressant.

Hemma i New Village irriterade jag grannarna med att köra in på gården, men jag orkar inte bära en platta öl från garaget. När jag körde ut igen höll jag 10 km/timmen. Trots det fick jag onda ögat av en kärring kvinna med en unge i kärra – hon fick flytta på sig och sitt ekipage typ en decimeter. Ja, ja…

Nu väntar jag med spänning på middag, för Anna har ett recept som hon har testätit själv. Och nu ska jag få äran! Kyckling är det i och banan, paprika och gorgonzola. Mums! Men Anna hon har visst inte tid att laga mat, för nu joggar hon omkring i sin nya utstyrsel (vårjacka från sin egen mamma, skor från min mamma).

Min röda böna.

Livet är kort. I denna stund mår jag gott. Får jag må lika gott i nästa stund, tro?

Read Full Post »