Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.

---

 

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

En artikel om fäders utanförskap.

Förutom Mannen och mat innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gråbrunlördag

Den här lördagen jag vaknade till är verkligen trist. Gråbrun. Blöt. Men jag är glad att det är regn som kommer från himlen och inte snö. Termometrarna visar strax under tre grader plus, så nån sommarvärme är det förstås inte.

Baksidan är gråbrun.

På båda sidor om huset är det gråbrunt, men jag tror baksidan är värst. Där finns det också en rätt stor snöhög kvar. För några år sen tyckte några puckon att det var bra att såga ner träd som stod här. Problemet var bara att dessa träd sög åt sig vätan – från bland annat snön på våren. Men vad vet jag, man kanske gillar att ha blött inomhus och mögellukt. Smaken är ju som bekant som baken.

Jag känner inte alls för att gå ut idag. Skulle vilja förpuppa mig, försvinna, dra mig tillbaka in i ett hörn. Men jag har lovat att åka ut till Himlen och hänga med Elis medan Moder Jord arbetar och man ska hålla vad man lovar. Dessutom vet jag att jag brukar må bättre av att få nån annan än mig själv att bry mig om. Men det jag borde göra, och som jag skulle behöva sitta koncentrerat och göra, är att lägga in mig på Linkedin. Jag fick till och med en kontaktförfrågan därifrån och det kändes dumt att svara tyvärr, jag finns inte där. Där finns minst en person som har samma namn som jag, men personen som skickade kontaktförfrågan är en jobbkontakt till mig så det måste ha varit mig h*n har sökt.

Vad händer för övrigt idag? Tja, jag ska greja lite med laptopen. Eller kanske inte idag utan i morgon, vi får se. Sen hoppas jag få bygga LEGO eller spela spel med Elias. Anna slutar jobba klockan 16 och då tänker jag åka och hämta henne trots att hon sa att hon kan ta sig hem själv. Behöver fundera över mat under dan också, men det är svårt att bestämma eftersom jag inte vet hur många vi är. Vi är i vart fall inte sex personer utan högst fem, för Fritzlan hänger med katterna den här helgen. Om Tofflan får bestämma blir det grillad kyckling, men det är inte så säkert att Tofflan får bestämma…

Nu ska jag sätta fart med lite frukost, tvagning, påklädning och vattning av krukväxter. Noterade att min Mårbackapelargon, den fantastiska, har börjat blomma igen. Tillsammans med de kvittrande småfåglar jag hörde igår kväll tycker jag att det är riktigt fina vårtecken!

Nu blommar det!

Jag har kollat hur operationsärren ser ut idag och noterar att det ser OK ut, om än några hål. Jag hade ju inte tillgång till sutur, så vissa… hål fick jag plåstra på två ställen eftersom jag blödde så förskräckligt. Och nu har jag fått eksem där efter plåstren! Irriterande och fult, annars ser det bra ut.

Livet är kort.

Read Full Post »