Söndag med sorgliga förberedelser och annat

Ett inlägg om att packa för sista gången och om fel och brister.

Det är lika varmt idag som igår. Enda skillnaden är att himlen är klarblå och molnfri idag. Igår var det ju mulet och disigt. Av gårdagens skyfall (skajjfål, som Prinskorven läste högt ur en av kvällsblaskorna) märks bara en stor pöl och en lite mindre pöl på tennisbanan. Gräsmattan på baksidan är fortfarande mera gul än grön.

Jag hade svårt att somna igår och jag vaknade flera gånger under småtimmarna. Det är typiska stressymtom. Eller orosdito för min del, dårå. Stressa tänker jag nämligen inte göra. Därför har jag dealat med mig själv och jag har satt alarmet till 6.45 i morgon bitti i stället för 6.10, som det brukar stå på när jag ska jobba. Det blir inte alls roligt att åka till jobbet i morgon. Jag har inte tillåtit mig själv att längta dit en enda gång i sommar. Stängt av, liksom. Men nu måste jag dit.

Tre dagar ska jag jobba, sen är det över. Inte 17 vet jag vad jag ska göra dessa tre dar mer än rensa pärmar, datorer och mobilen, men det löser sig väl. Jag får väl ta med mig en bok. Inte tänker jag överanstränga mig och göra många knop de här dagarna, det kanske är ganska förståeligt, eller?

Nu på morgonen har jag packat min ryggsäck med det jag behöver ha med mig. Typ nycklar och sånt. Min jobbväska håller nämligen på att gå sönder inifrån (som en bild av mig själv…) och nu är det ju inte aktuellt att köpa nån ny. Därför ryggsäcken.

Packad.

Måndagen inleds på fjärde våningen. Där har jag det mesta av mina papper och pärmar att gå igenom. Vidare ska jag plocka bort en del foton som jag har tagit och använt för institution 2:s webbplatser. Vi avtalade nämligen aldrig om hur bilderna skulle hanteras om jag slutade. Och jag tror inte att man är intresserad av att betala 1 500 spänn per foto. På institution 1 är det annorlunda och där avtalade jag med S redan i början att och hur mina bilder får användas i tjänsten. Och på webbplatsen jag byggde för Lille M pratade vi bara löst om fotona, så där har jag inte bestämt mig än. Men jag kan säga att jag inte har råd att vara snäll nu när jag ska leva på a-kassa.

På tisdag är jag på femte våningen. Då ska jag rensa laptopen där samt kolla upp hur de ska göra med omvärldsbevakningen som nu går direktadresserad via e-post till mig. Mitt mejlkonto upphör om ungefär en månad, så…

På onsdag tänker jag komma ännu senare till jobbet eftersom jag måste jobba över. Jag måste ha tillgång till tjänstemobilen ända tills jag har hämtat mitt tjänstgöringsintyg hos personalavdelningen. Därefter får jag åka tillbaka upp till jobbet och mastertömma tjänstemobilen – innan jag lämnar nycklar och passerkort. Så jag lär inte komma ut till födelsedagsbarnet i Himlen förrän framåt kvällen. Men det är ju OK, då hinner familjen äta middag innan jag kommer och det ska tårtas.

Det är mycket praktiskt att tänka på! Men ändå väldigt lite att göra för en som är van att ha fullt ös på jobbet. Jag vill inte tillåta mig att släppa fram några känslor, men det klart att jag är väldigt, väldigt ledsen. Det handlar inte bara om det här med ekonomi, utan om att jag har haft förmånen att få jobba på en otroligt stimulerande arbetsplats. Och så har jag haft så fina arbetskamrater. Det syns framför allt på LinkedIn, där alla som har sett min kontaktförfrågan har accepterat den (det skulle de väl inte göra om de ogillade mig?) och några har skrivit fina rekommendationer.

Joru, inuti gråter jag över livets orättvisor, men utåt ska jag inte visa nånting. Jag ska föra samtal med Mannen där uppe, precis som Habackuk. Hur kan Han tillåta att det blir så här? Hur kunde Han tillåta det som hände för fyra och ett halvt år sen? Hur kunde Han tillåta att pappa drunknade? Hur kunde Han tillåta att auktionsmannen lurade mamma? Hur kunde Han tillåta att jag blev invaderad av ett gäng aliens? Hur kunde Han, bara..? Det är frågor jag brottas med tillsammans med min Gud. Samtidigt som jag redan vet svaret: det var jag själv som lät det ske. Jag är ofullkomlig, jag har en fri vilja, jag har fattat fel beslut. Allt är mitt eget fel, inte nån annans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Gråbrunlördag

Den här lördagen jag vaknade till är verkligen trist. Gråbrun. Blöt. Men jag är glad att det är regn som kommer från himlen och inte snö. Termometrarna visar strax under tre grader plus, så nån sommarvärme är det förstås inte.

Baksidan är gråbrun.

På båda sidor om huset är det gråbrunt, men jag tror baksidan är värst. Där finns det också en rätt stor snöhög kvar. För några år sen tyckte några puckon att det var bra att såga ner träd som stod här. Problemet var bara att dessa träd sög åt sig vätan – från bland annat snön på våren. Men vad vet jag, man kanske gillar att ha blött inomhus och mögellukt. Smaken är ju som bekant som baken.

Jag känner inte alls för att gå ut idag. Skulle vilja förpuppa mig, försvinna, dra mig tillbaka in i ett hörn. Men jag har lovat att åka ut till Himlen och hänga med Elis medan Moder Jord arbetar och man ska hålla vad man lovar. Dessutom vet jag att jag brukar må bättre av att få nån annan än mig själv att bry mig om. Men det jag borde göra, och som jag skulle behöva sitta koncentrerat och göra, är att lägga in mig på Linkedin. Jag fick till och med en kontaktförfrågan därifrån och det kändes dumt att svara tyvärr, jag finns inte där. Där finns minst en person som har samma namn som jag, men personen som skickade kontaktförfrågan är en jobbkontakt till mig så det måste ha varit mig h*n har sökt.

Vad händer för övrigt idag? Tja, jag ska greja lite med laptopen. Eller kanske inte idag utan i morgon, vi får se. Sen hoppas jag få bygga LEGO eller spela spel med Elias. Anna slutar jobba klockan 16 och då tänker jag åka och hämta henne trots att hon sa att hon kan ta sig hem själv. Behöver fundera över mat under dan också, men det är svårt att bestämma eftersom jag inte vet hur många vi är. Vi är i vart fall inte sex personer utan högst fem, för Fritzlan hänger med katterna den här helgen. Om Tofflan får bestämma blir det grillad kyckling, men det är inte så säkert att Tofflan får bestämma…

Nu ska jag sätta fart med lite frukost, tvagning, påklädning och vattning av krukväxter. Noterade att min Mårbackapelargon, den fantastiska, har börjat blomma igen. Tillsammans med de kvittrande småfåglar jag hörde igår kväll tycker jag att det är riktigt fina vårtecken!

Nu blommar det!

Jag har kollat hur operationsärren ser ut idag och noterar att det ser OK ut, om än några hål. Jag hade ju inte tillgång till sutur, så vissa… hål fick jag plåstra på två ställen eftersom jag blödde så förskräckligt. Och nu har jag fått eksem där efter plåstren! Irriterande och fult, annars ser det bra ut.

Livet är kort.

Read Full Post »