Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘interagera’

Ett återkopplande inlägg.


 

Återkoppling… det är svårt, det. I morse förfärdigade jag en rapport som jag sände iväg. I den skrev jag att jag inte har fått nån återkoppling på tre (3) månader, trots att jag har begärt det varje månad. Detta finns även nedtecknat i avtal. Där snackar vi total tystnad. Däremot fick jag den bästa återkopplingen jag nånsin fått igår, fast från annat håll, dårå. Det gladde mig att jag klarade av att återkoppla tillbaka och säga just:

Tack för den bästa återkopplingen jag nånsin fått!

Inga samtal på nummerpresentatören

Inga samtal.

Här på bloggen har jag stängt av kommentarsfunktionen sen ett par dar. Det enda jag känner är en stor lättnad. Det fortsätter att komma ursäkter och okänsliga reaktioner på detta, men förhoppningsvis rinner dessa snart ut i sanden. Nu är det lika för alla, nu kan varken vanliga läsare och vänner lika lite som webbtroll (försöka) kommentera. Bloggens syfte är nu, under de sista tio procentens utrymme, att avslutas som dagbok för egen del, så att jag kommer ihåg det jag glömmer om en timma.

 

Vidare ska jag föra bloggen i mål. Jag sätter alltid upp delmål och mål och jag avslutar allt jag kan. Mitt mål är nu att skriva till dess att utrymmet tar slut. Genom att stänga av kommentarsfunktionen för alla slipper jag bli sårad över att andra inte förstår. Jag slipper läsa hur andra människor skyller ifrån sig, ursäktar sig, men mest av allt slipper jag läsa elakheter. Dessutom slipper också ”alla” kommentera. Ingen av oss behöver tänka på kommentarer. Och jag slipper svara på kommentarer  – jag har ju svarat på alla kommentarer jag publicerar. Utöver detta tänker jag inte heller svara på kommentarer i andra sociala medier, på mejl, sms eller på telefonsamtal till dess att jag känner mig redo att kommunicera igen. Undantag är samtal och mejl som jag måste svara på av andra skäl än sociala.

Mina sociala kontakter är numera Fästmön och mamma – och ibland Annas snälla mamma. Anna och jag träffas mest i bilen, mamma kan jag ringa till om jag vill höra en mänsklig röst i trekvart. Vill jag höra min egen röst pratar jag med väggarna.

 

toapapper med text om kärlek

En kan få input av att läsa på toalettpapper också.

Input får jag inte längre genom att läsa andras bloggar, för det har jag slutat med. Jag läser nyheter på webben och vanliga, hederliga böcker. Det är ett oerhört ensamt liv och bitvis ganska torftigt. Kanske webbtroll och alla myckettyckare nån gång kan sluta vara avundsjuka på mitt liv. Det finns inte kvar. En sak ska emellertid webbtroll och andra myckettyckare ha klart för sig: jag tänker inte tystna förrän jag dör.

 

 

 

Sociala medier finns – på gott och ont. Det finns också skäl till att jag inte har konton överallt. Igår fick jag uppläst en fruktansvärt elak kommentar på en kort text om saknad av en avliden familjemedlem. Att det finns människor som kan vara så elaka övergår mitt förstånd. Och att ingen annan än skribenten själv reagerar, säger ifrån och sätter ner foten är för mig obegripligt. Men jag har nog äntligen förstått att i den här låtsasvärlden finns vi inte till för varandra. Att interagera på riktigt, i verkliga livet, faller inte människor in längre.

 

Mörkare regnmoln

Regnet hänger i luften.

Den här veckan har jag några uppdrag som jag har lovat utföra. Jag är efterfrågad och får känna mig behövd några stunder. Idag ska jag åka och vattna och skörda, trots att regnet hänger i luften det regnar.

På torsdag kväll ska jag göra en intervju och i samband med det ska jag interagera med människor som inte är familj. Efteråt ska jag försöka klara av att fika med personen som har rollen fotograf under intervjun. Det är en person jag tycker mycket om, så det borde gå bra. Vidare väntar jag på en spännande bok som jag ska läsa och recensera. Det är en bok som har klassats som en barnbok, men som varken i mina ögon eller förlagets är det! Att förlaget skrev just det fick mig att anmäla mitt intresse att läsa och skriva om boken.

Dammet ligger i drivor i mitt hem. Jag ska börja städa när jag kommer hem från eftermiddagens skördefest. Innan dess har jag tråkig ren tvätt att ta reda på – överkastet till dubbelsängen kräver egentligen fyra armar, helst sex. Jag har bara två.

Det är september. Äntligen är hösten här!

Mina tankar i denna stund går till personen som fick den elaka kommentaren jag skrev om ovan. Men också till min allra äldsta vän FEM, som börjar nytt jobb. Det kommer att gå bra för er båda.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.


 

Femina nr 15 15 april 1962

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

Annons Cernitin

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Artikel om framtidens mat

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarna tipsar om idealmannen

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

Artikel om fäders utanförskap

En artikel om fäders utanförskap.


Förutom Mannen och mat 
innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Annonser för underkläder

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar o brustna ådernät

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

I morse fick jag nytt jobb skrivmaskin fr Facit

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan spånar om vad hon SKULLE kunna göra härnäst på jobbet.


I våras byggde jag ju ett hus.
Eller… mer korrekt: jag byggde en webbplats om Huset jag jobbar i och för dess personal. En webbplats är ju ingen statisk kanal för information, men arbetsgivaren har ännu inte bestämt sig för vem som ska vara ansvarig för just den webbplatsen. Mitt uppdrag ”Webbplats Huset” upphörde den 1 mars, men jag står fortfarande kvar på sidorna som webbansvarig. Och ja, jag erkänner, jag går in och småpetar ibland och gör lite saker så att webbplatsens sidor känns aktuella.

finger
Toffelfingret småpetar lite här och var på webben…


Naturligtvis tycker jag att Husets webbplats ska ha en webbansvarig.
Jag skulle gärna fortsätta ha det ansvaret, men då måste arbetsgivaren erbjuda mig nånting jag kan överväga. Dessutom skulle jag vilja fortsätta utveckla och fundera mer kring om och hur vi ska använda oss av sociala medier. Idag använder vi nästan inte sociala medier alls i jobbet, förutom ett par, tre arbetsrelaterade bloggar (existenser som tycks vara tämligen vegetativa, i alla fall ett par av dem).

För institution 1 jobbade jag ju fram en kommunikationsplan. (Ja, det var ingen skrivbordsprodukt utan jag jobbade bland annat med enskilda intervjuer, grupparbeten med mera.) Nästa steg som vore intressant att ta är att göra en plan för hur vi ska använda sociala medier. En strategi, helt enkelt. Jag hittade ett intressant inlägg med fem tips om hur man bygger en sån social mediestrategi och jag tänkte jag skulle kika närmare på tipsen. Vid första anblicken är de inte långt borta från några av punkterna i en kommunikationsplan, för övrigt. Tack för detta, Meltwater!!!

kikare
Vid första anblicken…

 

  1. Identifiera vad syftet är
    Mål och syfte med saker och ting är alltid viktigt! Varför ska man annars lägga ner tid och pengar på att göra nånting? Här föreslår CIO Magazine, som har sammanställt tipsen, att man måste fråga sig vad man vill: stärka varumärket eller öka försäljningen? Förbättra hur du syns i omvärlden, kanske? Eller sköta din kundsupport? Olika medier är bra för olika saker. För kundsupport rekommenderar CIO Facebook eller Twitter, men för att öka synligheten Google+ och YouTubeMen hjälp! Faller man inte direkt i fällan när vi redan innan vi har definierat mål och syfte diskuterar kanaler???
  2. Ta reda på vem din kund är
    Målgruppsanalys. Här gäller det att kolla vem som är kund och hur kunden använder olika nätverk. Webbanalys och kundundersökningar rekommenderas av CIO. För det är ju kunden som står i centrum när det gäller val av kanal. CIO går vidare och rekommenderar kanaler som Pinterest när unga kvinnor är kunder, Pinterest och Facebook om produkterna är konsumentorienterade samt LinkedIn och Twitter om dina kunder är främst företag.
  3. Välj en kanal som är lämplig för den information du vill dela med dig av
    NU först kommer punkten om kanalval, trots att CIO redan har slängt ur sig några förslag. Men förutom de tidigare nämnda kanalerna nämns här Instagram, som ju är bra om man har saker man vill visa upp – till exempel inredning och kläder. Jag skulle vilja lägga till upplevelser också – allt från hotell till äventyr. Sånt som helt enkelt gör sig bra på bild! För att nå privatkunder med erbjudanden rekommenderar CIO Foursquare, som jag inte känner till särskilt mycket sen tidigare. Foursquare är en sorts nätverk där medlemmar loggar in, förstås, ofta med mobiler, för att hitta till olika ställen och där man kan visa var man själv befinner sig. Lite som Gowalla, men typ mer, skulle jag vilja förklara det enkelt. (Om du inte känner till Gowalla och vill veta vad det är mer detaljerat, klickar du på ordet Gowalla.)
  4. Välj en kanal som är mobilvänlig
    Idag surfar många av oss mobilt. CIO rekommenderar därför varmt att man använder en kanal som är mobilvänlig. Det underlättar också för dig och kunden att kommunicera, interagera.
  5. Pröva olika sociala medier och utvärdera resultatet innan du fattar ditt beslut
    CIO rekommenderar Google Analytics som verktyg för att kolla vilken av de sociala nätverken som får mest besök. Personligen tycker jag att Google Analytics är krångligt att ta fram statistik ifrån, men det beror nog på att jag inte kan använda det för den här bloggen eftersom jag inte kommer in i sidfoten och kan lägga in en mätare. Annars är Google Analytics gratis och har man väl ställt in vilka saker man vill mäta och titta närmare på är det väldigt givande. Jorå. Jag har kikat på det i tjänsten när det gäller våra webbplatser. Men åter till själva prövningen! Det är viktigt att testa sig fram innan man bestämmer kanal. För det är ju inte alltid så att den kanal som är mest ”inne” är den som bäst passar ditt företag/din verksamhet.

Fem bra tips, om än ganska självklara, men samtidigt tips som gör det lätt att spåna vidare – mot en social mediestrategi…


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för snuskigheter och kissåbajshumor!


Jag skrattar lite så här
på kvällskvisten när jag har kommit hem från min frissa M och är skitsnigg i håret. Men om jag nu inte skrattar åt min spegelbild för en gångs skull, vad skrattar jag åt då? Twitter! 

När man twittrar innebär det en viss kontakt med andra twittrare – båda såna som man följer och såna som dem man följer följer. Man kan interagera, svara, till exempel och man kan re-tweeta (”åter-twittra”) sånt som andra har skrivit.

Idag föll det sig inte bättre än att en av dem twittrade så här:

LYCKA! Insåg just att teatern vi blir bjudna på i Umeå är baserad på serier av Nina Hemmingsson m fl.

Och precis ovanför twittrade en annan person också om lycka, fast så här:

Lycka är en skalad kokt potatis när man är hungrig.

Sen fyllde h*n på med

Och ett samlag på det.

Det hela kröntes med min absoluta favorit som twittrade

Gillar att någon av mina grannar döpt sitt trådlösa nätverk till ‘bajskorv’.

Ja, jag är trött och lättroad och nu ska jag hoppa in i duschen och åtminstone tvätta rent inte min smutsiga humor, men min smutsiga kropp!

 

Read Full Post »

Jag orkar inte med folk. Det är så här att jag börjar isolera mig igen. Jag pallar inte att bonda med folk som jag sen inte ska umgås med. Det blir för jobbigt. Nu låter det som om jag har förhållanden till höger och vänster. Det har jag förstås inte. Men när man vill tillhöra ett sammanhang och inte får det blir det jobbigt.

All kraft går fortfarande åt till att ta mig ur sängen om morgnarna. Att försöka fungera ”normalt”. Att inte bryta ihop var eller ens varannan sekund. Autopiloten är inkopplad. Den är känslolös. Fast i morse blev jag lite upprörd när typsnitten fortfarande inte var installerade på min dator.


Snurrigt med typsnitten.

                                                                                                                                                                 Att bli ilsken kanske är ett tecken på att jag trots allt lever. Likaså den molande magvärken. Så nog känner jag lite. Och nog har jag svårt att låta bli att inte framföra åsikter, tankar och idéer i vissa sammanhang.

På jobbet försöker jag nu febrilt få till ett nyhetsbrev innan jag ska ha semester för jul. Jag blir konstant avbruten av folk som tycker att jag ska ta hand om just deras ”bebisar”. Förståelsen för tidspressen jag arbetar under är obefintlig.

I helgen köpte jag en julklapp för många hundralappar. Blev något förbannad när Fästmön messade från stan att samma julklapp finns i en affär där, men tvåhundra spänn billigare. Detta innebär att vi ska åka och byta julklapp nummer ett i kväll. Jag åker från jobbet och hem och hämtar Anna och julklapp och sen halvvägs tillbaka till jobbet igen. Tvåhundra spänn är för mycket pengar.

Nej, jag är inte särskilt sprudlande idag. Jag var jättelåg igår och sken upp först framåt kvällen när jag fick hämta Anna från jobbet. Hon kan till och med få mig att skratta när jag gråter!


Ingen kraft att interagera ens med en vänlig människa. 

                                                                                                                                                           Jag skulle ha lämnat tillbaka ett pussel igår. Det ligger i bagaget på min bil fortfarande. Jag hittade inte kraften att interagera ens med en vänlig människa. Förlåt.

Read Full Post »

När jag är låg finns Anna ofta där med sin kärlek eller sina ord som lyfter mig. Och hon har fått mig att inse att tiden, krisens nachspiel, är en tid som har varit – och är – vår. Den tiden hade vi inte fått annars. Då hade det varit vardagsgrått tämligen bums – eller kanske bara helger. Nu får vi allt i ett. (Därmed säger jag dock INTE  tack till den som gjorde mig illa, det får h*n mig aldrig till trots att h*n hävdade det vid ett tillfälle!)

Inte är jag ledsen, arg eller bitter heller. Det var jag för ett år sen. Däremot har jag blivit mer misstänksam mot människor, ja – eller snarare deras motiv till att ”integrera” och interagera med mig. Det handlar till stor del om att jag aldrig får några svar på vissa frågor, men troligen är jag  också påverkad av boken jag läser nu, Ann Heberleins En liten bok om ondska. I boken diskuteras nämligen hämnd som en sorts ondska. I denna stund känner jag att hämnd inte skulle ge mig nåt. Hur skulle det hjälpa mig i mitt liv om A straffades för sitt beteende eller B blev av med tryggheten i tillvaron på samma sätt som jag själv? Inte ett smack! Det skulle inte hjälpa mig, inte glädja mig, inte ge mig ekonomisk vinning.


Tid har vi fått.

                                                                                                                                                       Det som driver mig obönhörligt framåt, det som får människor att verkligen hata mig, är mitt rättstänkande, tror jag. För jag tycker inte att det är fel att tala om när människor har agerat moraliskt fel eller kanske till och med brottsligt. Eller bara mobbigt och elakt. Jag vill nämligen bekämpa det onda genom att lyfta upp det till ytan, inte tiga, inte skydda – även om det skulle handla om en nära vän eller en kär anhörig. Eller mig själv. Jag är inte utan skuld. Inte alls. Jag har begått många fel. Man ska inte göra andra människor orätt – och om man gör det får man finna sig i att det finns såna som berättar om det.

Just nu är jag väldigt sårbar och känner mig lätt påhoppad. Men kommentera gärna det här inlägget för jag vill veta din syn på rättstänkande, sanning, ondska, hämnd och att lyfta fram det inte riktigt ärliga till ytan.

Read Full Post »