Femina, den 15 april 1962

Ett inlägg om en gammal (?) damtidning.

---

 

Femina från den 15 april 1962 är faktiskt inte så olik den på nätet 2015 – innehållsmässigt…

Häromdan var på jag på besök i en namnlös, men nyöppnad retro- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A i Uppsala. Innan jag åkte hem fick jag frågan när jag är född av en av ägarna. Efter att ha besvarat den ärligt blev jag förärad en gåva – ett exemplar av damtidningen Femina från den 15 april 1962. Det var elva dar före min födelse och jag är väldigt säker på att min höggravida mamma läste just den tidningen – när hon inte joggade längs med Vätterpromenaden för att sätta lite fart på mig… (Det är sant – mamma och pappa joggade så sent som kvällen innan jag föddes – i syfte att få igång förlossningen!)

Igår kväll satt jag och bläddrade i den gamla (ja, den är ju elva dagar äldre än jag, då är den gammal!) damtidningen. Det roliga är att tidskriften fortfarande existerar. När jag kikar lite på den på nätet och jämför tidskriften från 1962 med den från 2015 kan jag konstatera, åtminstone vid första anblicken, att inte mycket är förändrat innehållsmässigt. Jo en sak – idag har Femina bloggare!

I en annons för vitaminen Cernitin är bilden av dåtidens familj den typiska – aktiv pappa och son, passiv dotter och mamma. Men en väldigt förståndig och omtänksam hustru och mor!

År 1962 kunde kvinnorna som läste Femina få tips vad gäller hälsa, mode, smink, mat och mannen, förstås. Precis som idag! Men visst skrattar jag lite när jag redan på omslagets insida ser en bild på dåtidens familj – en pappa och en son som kastar boll, medan mamma ligger i gräset och får en blomma av sin dotter. Det handlar om vitaminer. Cernitin. (På nätet 2015 läser jag att det är ett pollenextrakt som används inom urologin!) Och så texten…

[…] En mammas högsta önskan – att ha familjen glad, frisk och verksam omkring sig. En förståndig och omtänksam hustru och mor tänker på alla, även på att en aldrig så rätt kost kan behöva kompletteras. […]

Alltid aktuellt!

Jag bläddrar vidare. Det är då jag noterar att den här damtidningen faktiskt innehåller en del saker som fortfarande är aktuella, till exempel en artikel om framtidens mat. Läsarna får sig alltså till livs (!) inte bara en mängd mat- och bakrecept – för sånt är det rätt mycket av i tidskriften – utan också mera matnyttiga (!) artiklar om vad som händer inom livsmedelsforskningen. Artikeln handlar om frystorkning som gör maten mindre men även tåligare att lagra i flera år. Bo Hanson, som har skrivit artikeln, beskriver inte helt aptitligt hur en frystorkad biff ser ut…

[…] gråbrun till färgen och […] torr, ungefär som en badsvamp ur vilken man kramat allt vatten. Den ser inte ut som en biff, och den känns inte som en biff. Inte som ett stycke kött, helt enkelt. […]

Nån som blir sugen???

 

Läsarförslag om idealmannen – ett säkert kort att få engagerade läsare är ju, som bekant att be dem interagera. Så gör vi ju än idag med kommentarer, tävlingar etc.

Annat som fortfarande skulle kunna vara artiklar skrivna idag – åtminstone vid första anblicken – är dem om Mannen. Ja då menar jag inte läsarnas inskickade förslag och åsikter om idealmannen. Men det är intressant att notera att viljan – och knepen! – att engagera läsarna för 53 år sen är ganska lika dem vi använder oss av idag: kommentarer, tävlingar etc…

Det är ett par artiklar om Mannen som sticker ut. En av dem är den om fäders utanförskap, det som uppstår utanför äktenskapet. Artikelförfattaren Ingrid Ericson anser att

[…] Pojkarna måste fostras till fäder. […]

När jag läser artikeln känns den trots orden ovan inte helt omodern. Men när faderskapet och dess ansvarsbörda senare i artikeln ska tänjas till att särbopappan (mitt ord – det fanns inte 1962!) ska komma och ta hand om sitt barn åtminstone en dag i veckan, inser jag att texten har ett antal år på nacken. Det en ska komma ihåg i sammanhanget, dock, är att fri abort inte fanns på den tiden!..

En artikel om fäders utanförskap.

Förutom Mannen och mat innehåller det här numret ganska mycket mode. Jag skrattar åt halvtokiga modeposer, men också åt annonser för promenadskor. Vidare annonseras det på var och varannan sida om underkläder – BH, trosor (som går upp till armhålorna), gördlar och annat som en kvinna ”behövde” 1962.

Många annonser för underkläder är det i Femina nummer 15 från 1962. För den modemedvetna kvinnan har ju, enligt annonstexten, stora krav på sin intima garderob…

 

Annonser för nylonrockar – och brustna ådernät…

Nä, inte ser det särskilt bekvämt ut. Men Femina nummer 15 från 1962 innehåller också annonser för dåtidens mjukixbrax – nylonrockarna! Dessa användbara plagg under vilka en kvinna kunde ha former utan att de syntes. Rockarna kunde användas både i arbetslivet – annonsen föreslår konditori och damfrisering – och hemma, av husmödrar.

Men här är också en del gör-det-själv-beskrivningar. Bland annat får läsarna en beskrivning av hur de själva kan sy en dräkt för alla tillfällen. En sån som väl alla kvinnor alltid har önskat sig, eller?

Det finns förstås massor mer att läsa i den här damtidningen. Dock inte så mycket skvaller. I stället finns notiser om nya filmer, bland annat Birgitta Stenbergs (för övrigt född exakt 30 år på dagen innan jag) film baserad på hennes raggarroman, ett ganska rörande reportage om Monica Nielsen och hennes föräldrar och en underbar krönika om Höstsol, ett hem för äldre skådespelare och…

Kort sagt: jag hittar mycket intressant att läsa från dagarna strax innan jag föddes. Stort TACK till Ilona!

”I morse fick jag ett nytt jobb…” – att göra reklam för en Facit skrivmaskin.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tur att man inte ska föda barn i sommar…

Ett upprört inlägg.

---

 

Med ett halvt öga har jag läst lite om barnmorskebristen i Uppsala län i lokalpressen. Frågan är ju inte så berörande för min egen del, vilket kanske är skälet till att jag inte har brytt mig så mycket. Men häromdan såg jag en annons i lokalblaskan, en annons som upprörde mig mycket!

Av annonstexten framgick att en del gravida kvinnor i Uppsala län

[…] kommer att hänvisas till andra förlossningskliniker i sommar […]

Det handlar om kvinnor som bedöms ha en normal graviditet, kvinnor som ska få planerade kejsarsnitt utförda eller kvinnor vars förlossning ska sättas igång.

OK… om jag skulle föda barn – eller min partner – skulle jag nästan kunna acceptera detta. Men jag kan inte acceptera att man kan förutsätta att även planerade förlossningar och sånt som ser normalt ut fortlöper normalt. Saker och ting kan ju faktiskt… inträffa…

Värst av allt är nog raderna om belastningen:

[…] olika belastning från dag till dag går det inte att bestämma på förhand var varje kvinna kommer att föda […]

Alltså, jag orkar knappt reagera på annonsens språkliga kommer-att-sjuka. Själva budskapet är ju förfärligt! Jag är verkligen GLAD att det inte är nån bebis på gång i min familj. Hur kan det vara så här vid det sjukhus som har denna text på sin webbplats:

[…] sjukhuset har många olika roller – länssjukhus, specialistsjukhus, utbildningssjukhus och forskningssjukhus. I vardagen flyter de olika rollerna ihop. 
På så sätt uppstår förutsättningen för, och förklaringen till, den erfarenhet, kompetens och omtanke som finns här. […]

Uppenbarligen har man tappat en massa erfarenhet och kompetens eftersom det råder brist på barnmorskor. Omtanken var det länge sen man förlorade i en organisation som bara bryr sig om pengar (till direktörslöner?).

Sverige, juni 2014.

PS När man använder webbplatsens sökfunktion och söker på ”barnmorskebrist” får man inga träffar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 17 februari 2011

Ur Alice Munros novellsamling Nära hem, novellen Labor Day-middagen:

– Man glömmer hur lycklig man är medan man är lycklig.
– Och vice versa. Som man glömmer en förlossning.

Read Full Post »

Onda cirklar del två

Förutom schlagers (eller nåja…) bjöd lördagskvällen på den andra och avslutande delen av den brittiska thrillern Onda cirklar på SvT 1. Den första delen gjorde mig inte särskilt upphetsad och inte heller denna gång blev jag det.

Stackars Ruth, säger jag bara!..

                                                                                                                                              Svärmödrar är inte att leka med, visar det sig i den här brittiska minithrillern. Ruth och Patrick får barn tillsammans och svärmor och svärfar ordnar ett hus nära sig själva åt dem. Bara det att svärföräldrarna är lite FÖR nära. Efter förlossningen anses Ruth få en depression och tas in på ett vårdhem. Men Ruth är allt annat än dum och snart är hon hemma igen. Svärmor får sig en oförglömlig match.

Det här KUNDE ha blivit en riktigt bra thriller, men den lyfter aldrig. Den har tendenser att vara spännande, men ingenting får egentligen nån förklaring mot slutet. Och slutet är faktiskt ganska förutsägbart.

Jag kan inte ge mer än medelbetyg – och det bara för att detta är en brittisk produktion. Särskilt spännande är det INTE.

Read Full Post »

Sigrids hemlighet

En historisk roman som inleds med fyra (4) kapitel om en och samma förlossning? Kan det vara nåt att läsa för barnlösa mig? JA! För denna Sigrids hemlighet är skriven av en av mina favoritförfattare, Karin Wahlberg.

Sigrids hemlighet följer henne genom hela livet.

                                                                                                                                                  Berättelsen om Sigrid utspelar sig i början av 1000-talet i Sverige. Landet har just börjat kristnas och Sigrid växer upp i ett stormanshem med föräldrar som gått från asarna till Vite Krist allt mer. Boken börjar med Sigrids mammas förlossning. Under tiden ska Sigrid passa sin lillebror. Dessvärre försvinner lillebror . Sigrid hittar honom – men inte bara honom – i skogen. Och hon får en hemlighet för resten av sitt liv.

Det här är en fantastisk liten historisk roman! Boken ingår i serien med titeln Släkten och är den andra delen.Vad jag förstår kan man läsa delarna helt separat.

Karin Wahlberg kan nu inte bara skriva gynekolog och deckarförfattare på sitt visitkort. Hon kan lägga till historisk romanförfattare. För denna bok är ett litet historiskt mästerverk i sig! Som alltid är Karin Wahlberg mycket påläst när hon skriver sina böcker. Jag tycker att det är roligt att hon tillfälligt (?) bytt genre, för hon gör det bra. Det här är en långsam roman, medan hennes deckare är mer ”snabb” litteratur.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Barn

Nu ska jag skriva mina åsikter i ett mycket kontroversiellt ämne: barn. Ja, för ämnet BLIR kontroversiellt när man som barnlös skriver om just barn. Precis som att man förväntas ha noll åsikter…

Jag blir så otroligt less på alla föräldrar som klagar på hur jobbigt det är att ha barn och hur tiden för barnen inte räcker till. Varför skaffade såna föräldrar barn? undrar jag. För idag är det ju faktiskt så att vi SKAFFAR oss barn: den som ”råkar” bli med barn kan välja att ta bort barnet, den som inte har barn kan ansöka om IVF eller adoption.

Barn eller inte är alltså ett val vi gör. Jag har valt att INTE skaffa barn. Ett par gånger har jag varit väldigt nära att göra det, men jag är glad att jag inte gjorde det i åtminstone ett av fallen. För mina skäl till att inte skaffa barn är flera:

1. Jag har inte träffat nån som jag verkligen litar så mycket på att jag vill ha barn tillsammans med denna/denne.
2. Jag vill inte skaffa barn till denna hårda värld.
3. Jag är rädd för smärtan vid förlossningen.
4. Jag är rädd för ansvaret det innebär att ha ett barn.
5. Jag är inte nån barnmänniska, jag tror mig inte om att passa för föräldarollen.

Föräldrar som klagar över att de har barn borde kanske ha funderat lite innan de valde att skaffa barnen. För även om barnen så småningom blir vuxna så är de ju föräldrarnas ansvar till vuxen ålder – och ofta lite till därefter…

Jag tycker heller inte det är särskilt sunt att leva genom och för sina barn – enbart. För även om en förälder alltid är förälder så är den ju så mycket mer också, till exempel vän/väninna, älskare/älskarinna, kollega/chef, granne, assistent, professor, journalist, frimärkssamlare, epikuré, bokmal – you name it! Det jag vill säga är att jag tycker att det är friskare att bejaka sina andra sidor OCKSÅ. Sen tror jag inte barnen vill ha det tunga ansvaret på sina axlar att det är de som ”lyfter” sina vuxna föräldrar. För mig låter inte det riktigt… sunt. Det är föräldrarna som ska ”lyfta” sina barn – åtminstone så länge de är små.

Liten hand ska hålla stor – inte tvärtom, tycker jag.

                                                                                                                                                              De som känner mig vet att det finns fyra bonusbarn i mitt liv. Bonusbarn är en helt annan sak än egna barn:

1. Jag får det mysiga, mest.
2. Jag slipper allt ansvar.
3. Jag kan själv välja hur mycket jag ”ställer upp”.
4. Jag kan välja att vara en aktiv vuxenresurs – eller att inte vara aktiv alls.
5. Jag kan välja om jag gillar barnen eller inte – jag BEHÖVER inte älska dem.

När det gäller bonusbarnen har jag valt att vara en vuxenresurs därför att jag tror att det behövs och för att jag vill. Men jag är INTE nån förälder och det är jag väldigt tydlig med gentemot såväl barnen som deras föräldrar. Slutligen behöver jag inte älska bonusbarnen – men jag gör det, på MITT sätt: inte för att de är ”mina barn” utan för att de är de individer de är! Och tro mig, jag saknar dem MASSOR när jag inte har träffat dem på ett tag!!!

Slutligen: om man har skaffat barn är man aldrig ensam, oavsett. För så länge barnen lever existerar man som förälder. DET är nåt jag som barnlös aldrig får uppleva och det känns sorgligt att tänka på ibland.

Read Full Post »