Shoppingeftermiddag!

Ett inlägg om när Tofflan och Fästmön åkte till Stormarknaden för att köpa skor – och kom hem med en armé, tre italienare och fem cyprioter.

När Prinskorven överlämnats i sin faders ömma vård fick vi tanter prexenter från Cypern. Bland annat fick vi fem cyprioter i olika färger och styrkor. Det ska bli spännande att prova sig igenom vid ett bra tillfälle (kommande födelsedag eller sista april, kanske?). Ett par har jag smakat tidigare, annat var helt nytt. Spännande! Och TACK!

Fem cyprioter följde med hem.

På Stormarknaden var det som vanligt nåt jävla jippo på gång. Det var inte så lätt att plöja genom massorna av modetokiga småflickor med morsor som var klädda som tonåringar med stridsvagn varuvagn, men det gick.

Första shoppingstoppet blev på Systemet. Jag inhandlade en hel armé starköl. Jag dricker ungefär två burkar starköl varje helg, men nu när det börjar bli varmare tycker jag förstås att det är godare än på vintern = ökad efterfrågan på varan.

En armé med starköl.

Förutom ölen hade jag sagt att vi skulle köpa en flaska rödvin med oss hem till middagen. Det blev tre flaskor, italienare allihop. Två lite dyrare, en billig men ändå mer en medelfyllig.

Tre italienare följde också med hem.

Men det blir ju bara en flaska som öppnas till maten. Jag har valt ut Chiantin eftersom vi ska äta pasta. Chianti brukar inte vara alltför tungt men inte heller blaskigt.

Chianti Barone Ricasoli 2012 serveras till vår middag i afton.

Den här chiantin är också lite mer än medelfyllig. Priset var 89 kronor. Jag återkommer och berättar om den var prisvärd!

Men huvudsyftet med vårt besök på Stormarknaden var naturligtvis inte alkohol. Det var skor som var i fokus. Gympadojor. Skor som man kan gå i utan att få ont. Och faktiskt, jag hade tur och hittade ett par liknande de sköna jag fick av mamma för ganska precis ett år sen till födelsedagen! De årsgamla är vita och blå, de nya vita och svarta. Märket Adidas. Ja, särskilt fantasifull har jag aldrig varit när det gäller kläder, men jag är nöjd med inköpet. Så länge jag inte får ont av att gå i dem, som sagt.

Nya dojor.

Efter denna enooorma shopping (enooorm eftersom jag shoppade nåt i klädväg) var vi helt slut och behövde fylla på förråden. Det blev kaffe och morotskaka.

Morotskaka med mycket valnötter och synliga, rivna morötter (det enda som är bar med morötter är färgen) – plus för det förra, minus för det andra. Men gott var det!

Till bords hade jag den söta Anna.

Den söta.

Det var skönt att vila fötterna en stund efter den hektiska shoppingen (tre affärer fick besök av oss, inklusive Systemet.) Tyvärr fick inte mina öron vila, för bakom Anna satt ett par där 50 procent tycktes älska sin egen röst. H*n pratade typ hela tiden. Ganska högt, dessutom, och inte ett dugg intressant.

Hemma i New Village irriterade jag grannarna med att köra in på gården, men jag orkar inte bära en platta öl från garaget. När jag körde ut igen höll jag 10 km/timmen. Trots det fick jag onda ögat av en kärring kvinna med en unge i kärra – hon fick flytta på sig och sitt ekipage typ en decimeter. Ja, ja…

Nu väntar jag med spänning på middag, för Anna har ett recept som hon har testätit själv. Och nu ska jag få äran! Kyckling är det i och banan, paprika och gorgonzola. Mums! Men Anna hon har visst inte tid att laga mat, för nu joggar hon omkring i sin nya utstyrsel (vårjacka från sin egen mamma, skor från min mamma).

Min röda böna.

Livet är kort. I denna stund mår jag gott. Får jag må lika gott i nästa stund, tro?

Read Full Post »

Fönstermän, packning och hur fick jag dagarna att gå..?

Idag på förmiddagen får jag besök av några fönstermän. Ja, jag TROR att de är män, men det vet jag ju inte förstås. Vår bostadsrättsförening ska byta alla fönster i de cirka 300 lägenheterna. För att det ska bli rätt och riktigt måste nu samtliga fönster och balkongdörrar mätas. Vad jag har förstått kommer de till min lägenhet först, så jag bad att få jobba hemifrån tills de har varit här. Jag började redan igår kväll och satt två timmar med en översättning. Idag la jag sista blicken och handen på den i ungefär en halvtimma och nu är den ivägskickad till forskaren som senast i eftermiddag ska skicka in en ansökan. Frågan är vad jag ska göra nu?

Så här såg det ut utanför mitt kontorsfönster i fredags.

Vädret verkar tack och lov bli bättre. Solen gör tappra försök att bryta igenom, men lyckas inte helt. Det är i vart fall varmare. I kväll måste jag börja fundera vad jag ska packa ner i min väska på hjul till vår lilla resa. Det är svårt när man inte vet om det ska bli varmt eller kallt, kanske snö, eventuellt regn eller möjligen sol. Vädret är som vi aprilbarn – synnerligen omväxlande. Svårast är nog att veta vilka ytterkläder jag ska ta med. Man kan ju liksom inte ta flera olika jackor utan en. Och nu har jag provat en tjockis-svart vårjacka som är lång, men ganska tunn. Den tar jag – trots att jag ser ut som en korv i den. Nya gympadojorna ska också med, för jag räknar med att gå ganska mycket. Men sen…

Fönstermännen kommer om en timma. Jag har tvättat mig, klätt mig, bäddat och jobbat en stund. Vad ska jag göra nu? Troligen äta frukost och läsa lokalblaska. Men det är konstigt, för jag känner mig redan rastlös. Jag undrar så hur jag fick dagarna att gå för mindre än ett år sen. De ändlösa dagarna när jag försökte hänga upp tiden på små krokar – för att sen då och då bara falla och bryta ihop i ren förtvivlan. Utan Fästmöns dagliga omsorger hade jag inte suttit här idag. Utan snälla mammas extraslantar då och då hade jag inte heller suttit här. Och utan de gamla vänner som stannade kvar och de nya som tillkommit under resans gång och som har stannat kvar (en del bara passerade…) hade jag varit noll och intet. Det här tänker jag på varje dag. Varje dag.

I kväll blir det packning och sen förstås TV – tisdagar är min stora TV-kväll. Näst sista avsnittet av Så levde de lyckliga visas klockan 20 på SvT, tätt följt av Desperate Housewives klockan 21 på Kanal 5.

Vad ska du göra i kväll?

Read Full Post »

Solen har sjunkit

Nu har solen sjunkit ner bakom husen mitt emot. Himlen har en sån vacker färg i just den här stunden, men att försöka fånga den med mobilkameran blir bara platt.

I eftermiddag gjorde jag ett framträdande som jag är nöjd med, men absolut-inte-övertygad-om-att-det-går-vägen-med. Jag gav bort en bok om tapeter, en bok som jag formgav i tidernas begynnelse och jag har visat upp min bok Älskade Byhåla. Jag har skrutit med att jag har en kär syssling som bland annat är författare. Och jag har blivit otroligt sugen på jobbet jag blev intervjuad för! Mer om detta kan du läsa som har mitt lösenord! (Långnäsa till alla belackare och andra icke betrodda! 😀 )

En av favoritbilderna i min fotobok Älskade Byhåla.

                                                                                                                                                        Det var otroligt soligt idag och premiär för vårjackan och de coola solbrillorna. 😎 Men det var också ganska skönt att jag tog en tröja på mig…

Har telefonerat till Fästmön och till mamma och nu låter jag potatisklyftorna sköta sig själv i ugnen. Till dem grävde jag fram några tunna skivor stekt kycklingfilé ur frysen. Och så blir det faktiskt ett glas rött.

Jag är nöjd med dagen, även om jag inte vågar tro på den framgång jag nånstans hoppas på. Den framgången som innebär att både Magnus och jag får dricka champagne och fnittra tillsammans – han har redan ett par saker att fnittra åt, nu hoppas vi på en tredje samt även en för mig, dårå.

Stort TACK till dig som har hållit tummar och kanske tår idag! Du får gärna hålla dem cirka två veckor till, typ. Lite, i alla fall!

Read Full Post »

Barnen är i Himlen och jag river och rafsar hemma. Typ.

Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.

På ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…

Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…

                                                                                                                                                       Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.

På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.

Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???

Turstrumporna har premiär i morgon.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille stålmansbil

Read Full Post »