Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nitlott’

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.


 

Fredagsfika ensam

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattar

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Vitt vin

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dagsutflykt med mamma till Skänninge.


Mamma har varit helt exalterad
över en affär. En affär som ligger i Skänninge.

De säljer inte bara kläder där, nej då, där finns massor av pryttlar!

har hon sagt. Flera gånger.

Idag var det väder för en liten tur ut på landet, till en av Sveriges äldsta städer. Jag gillar inte klädaffärer och shopping är inte min grej, men jag kör så gärna min mamma och följer med henne in om hon behöver hjälp. Och OK, Slöjdmagasinet hade inte bara kläder. Där fanns rätt många prylar också. Typ husgeråd, leksaker, smycken och såna där träbokstäver med uttjatade ordstäv. Kort sagt: rätt mycket hemskheter!

Men mamma var nöjd och glad och köpte sig både en blus och en väska. Dessutom erkänner jag att jag köpte sju par strumpor för 100 pix. Eller jag valde ut dem och mamma betalade dem och så fick jag dem i namnsdagspresent. Notera dock att jag redan i morse fick såväl paket som kuvert. Paketet, inslaget i återanvänt papper från Stöllestan (vi skrattade gott, för jag hade inte märkt det!), innehöll två trisslotter. Den ena var en nitlott, den andra ligger till sig. Kuvertet innehöll ett fint kort och en peng. Pengar är synnerligen välkomna nu, eftersom jag får min sista lön den 25:e dennes. Dessutom gick ju min klocka sönder i morse och min bil fick en rejäl repa. Sen måste jag lämna tillbaka tjänstemobilen före månadsskiftet. Utan mobil kan man ju inte vara när man är arbetssökande. Därför måste en ny inhandlas. Tjolahopp!? NOT!

Efter den grymma shoppingen behövde vi en fika. Vi gick till Bok-Caféet, ett kristet ställe mitt emot Vårfrukyrkan. Väldigt gott fikabröd där! Jag fick en räkmacka med handskalade räkor. Den kostade bara 30 pix! Tjejen Tanten som jobbade i kassan hette Eivor och var 38 83.

Vi gick in i Vårfrukyrkan och tittade på allt fint. Verkligen en mäktig kyrka, mycket större än till exempel Gamla Uppsala kyrka. Kyrkan uppfördes i slutet av 1200-talet. Vi tände ljus för pappa, mormor och morfar och farmor och farfar. Jag tände ett för vännen Karin. Sen blev det lite flams mitt i det seriösa, för jag studerade en tavla med namn på kyrkans herdar genom tiderna. En hette… CI Menlös…

Det blev en tur runt stan, vilket gick på en kvart. Jag har fått jätteont i hälen och måste halta igen, men stan är så liten så där behövdes inte många steg. Hoppade in på en liten blomsterhandel vid torget och köpte en betongkruka till mammas två växter på balkongbordet – de blåser ständigt och jämt omkull, nämligen.

Sen åkte vi tillbaka till Metropolen Byhålan. Uppenbarligen var det broöppning, för det var en lååååånga bilköer. Jag har glömt hur det var…

Vi svängde in till Ubbes där jag köpte valnötsbröd och var sin god kaka till kvällskaffet.

ICA Maxi blev nästa stopp, där jag då alltså, som pricken över i, backade ihop med en karl bil. Innan dess hade jag varit inne och handlat lite åt oss samt en rödvinssats till mig själv från Brunneby. Notera att jag naturligtvis inte hade smakat på vinsatsen innan jag satte mig i bilen! Alkohol och bilkörning hör inte ihop.

Kvällens middag blev var sin pizza Milano från pizzeria Rimini. Rimini är en pizzeria som har funnits här sen jag var ung, det vill säga sen stenåldern. Annars har det slagit mig hur många hus som har rivits eller står tomma. Men värst var det nog med tomma hus och affärslokaler i Skänninge. Väldigt ledsamt! När jag växte upp här i Östergyllen var Skänninge känt för främst två saker: sitt fängelse och Skänninge marken. Den senare lever emellertid fortfarande och går av stapeln varje år i början av augusti. Skänninges befolkning uppgår idag till ungefär 3 000 pers. Där kan vi snacka om Byhåla… En skön och trevlig utflykt blev det i alla fall idag, även om den slutade med en krock. Jag är mycket irriterad på mig själv och har putsat och polerat lite på lackskadan. Det gjorde ingen större nytta eller skillnad. Suck…

Här kan du kika på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon är det veckans sista vardag. Jag ska städa åt mamma och handla lite. Kolla läget på kyrkogården. Det blir en sista mathandling på lördag så att mamma har fyllda förråd. På lördag blir det också ytterligare en tur till kyrkogården med fräscha lösa blommor till pappa och till mammakusinen B:s föräldrar. Jag hoppas också att vännen FEM orkar och vill träffas en stund då!


Livet är kort.

Read Full Post »

En bok som börjar med en allt annat än underbar bakfylla. Droger. Sex. Och så ett handfat som brakar. Kan det vara litteratur, det? Jag har just läst Maria Engelwinges debutroman En SHOT till tack, tillsänd mig av författaren själv. TACK!


Litteratur!

                                                                                                                                                                    I den här boken träffar vi Tanya, Emma, Patrik, Chrissa med flera. Ett ungt kompisgägng som gillar att partaja på Gotland där de bor. Sex, droger och fest, det är livet. Men en dag ändrar sig allting – för dem alla. Tanya vågar, Emma testar, Patrik frigör sig och Chrissa… tja, hon drar kanske nitlotten i gänget. Eller ändå inte.

Debutromaner är alltid fulla av för mycket. Liiite så kan jag känna med den här boken också. Och lite svårt har jag för dess persongalleri som jag ibland finner alltför typaktigt generaliserade. (Dessutom känner jag mig kanske inte riktigt som rätt målgrupp. Jag skulle gärna sätta den i händerna på äldsta bonusdottern, tror åldern är mer rätt där.)

Men… Maria Engelwinge KLARAR av att ro den här skutan boken i hamn! Hon klarar av att göra personerna levande bland annat för att de visar sina svagheter och sina allra största fulheter. Dessutom är hennes språk enkelt utan att vara torftigt. Kort sagt: Maria Engelwinge kan skriva böcker.

Det är mycket sex i det här gänget. Sexskildringarna i boken är många. Men de är bra – trots att de är heterosexuella i det stora hela! 😉

Nej, Maria Engelwinge! Nu får du baske mig sätta fart och skriva klart bok nummer två! Den vill jag nämligen läsa för det att jag tror att den blir det storverk jag är säker på att du skriver nån gång i ditt liv. Till dess får du nöja dig med näst bästa betyg, fyra tofflor av fem.

Read Full Post »