Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lantbruk’

Ett inlägg om en bok.


 

Den umbärligaAlfa antikvariat i Stockholm kan en göra många fynd. Stället är hur stort som helst. När man kommer in i affären bara fortsätter den, liksom. Om nån vecka eller två ska jag dit igen och kolla läget. Den 8 augusti var jag där och fyndade Sigrid Combüchens bok Den umbärliga. Boken är inbunden och i fint skick, så priset var därför ganska högt jämförelsevis, 120 kronor. Naturligtvis är det billigt ändå!

Jag trodde att boken var skönlitterär, men se det var den inte! Därmed inte sagt att den inte var läsvärd ändå. Huvudperson är Ida Bäckmann, en kvinna i svensk tidig 1900-talslitteratur som jag inte blir riktigt klok på. Hon är kanske mest känd för att ha erbjudit Gustaf Fröding sin kärlek. När han möjligen var mottaglig för den satte hans familj och läkare stopp för den genom att belägga Ida Bäckmann med besöksförbud. Efter att Fröding hade dött 1911 träffade Ida Bäckmann Selma Lagerlöf. Denna uppmuntrade Ida Bäckmann att skriva en bok om sig och Fröding. Fast när boken blev en skandal och flopp var Selma Lagerlöf inte där för att försvara Ida Bäckmann.

Nån författarkarriär blev det inte för Ida Bäckmann. Däremot reste hon till spännande länder och skrev journalistiska reportage. Hon köpte så småningom ett litet lantbruk som hon drev tillsammans med en annan kvinna.

Sigrid Combüchens bok är ett försök att putsa upp Ida Bäckmanns rätt skamfilade rykte. Nog får i alla fall jag till viss del en ny bild av henne, men jag har ändå svårt att få kläm på Ida Bäckmann. Tyvärr hjälper den här boken inte mig fullt ut. Det var emellertid intressant att läsa om mina båda värmländska favoritförfattare och deras roll i Ida Bäckmanns liv. Boken gav mig åtminstone en delvis annan bild av dem i alla fall. Roligt var det också att se referenser till litteraturhistoriker som till exempel min gamle docent Germund Michanek. Han skrev om Gustaf Fröding och jag skrev om Gustaf Fröding i min C-uppsats – Germund Michanek var min handledare.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som hissar och dissar.


Torsdag allaredan
och då vet Vän af Ordning vad som gäller: en redovisning av den Tofflianska veckans höjdpunkter (inlagd sill) och dalar (dumma sill). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Inlagd sill


Dumma sill


April, april. Jag menar, livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan puffar för sin senaste artikel!


Föreställ dig att du driver ett lantbruk i ett låginkomstland.
Eftersom där är dåligt med vägar blir det enklaste sättet för dig att göra dig av med gödseln från dina djur – OCH din familj – i närmaste vattendrag. Björn Vinnerås, docent vid institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, är en av dem som driver ett projekt där gödsel faktiskt blir mat – för djur. Men tycker han inte att det är äckligt att jobba med skit??? Läs min senaste artikel hos Uppsalanyheter.se!!!

 

Bajs på vardagsrumsgolvet
Bajs på vardagsrumsgolvet. (Arkivbild från Toffelhemmet.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är när man har fyllt tant som en del mer seriösa tankar smyger sig in i ens hjärna. Inte för att jag precis har varit oseriös i 50 år, men att fylla 50 är att vara mer än halvvägs till graven. Bara tio år till 60 och 15 år till pension. Om det nu finns några pengar kvar till såna som mig… Vem vet, jag kanske tillhör gruppen som måste jobba tills jag är minst 70 och stupar på min post..? Fast å andra sidan kanske jorden har gått under och då behöver jag ju inte bry mig om varken pension eller pengar.

Tofflan som tant redan tio år före födseln. Bilden är manipulerad av mig själv.


För tre år sen befann jag mig
i den djupaste förtvivlan, i svart misär, i helvetet, tyckte jag. Det var ytterst sköra trådar som höll mig vid liv. Men Fästmön, som var en av dem som höll i dessa trådar, är inte nån person som ger upp hur lätt som helst. Hon håller i tråden än idag. Och idag har jag inga tankar på att ge upp livet, det som är en gåva till oss alla.

Det senaste året har det hänt en hel del bra saker i mitt liv. En grej som tillhör kategorin Bra skeenden är den fantastiska arbetsplats jag har förmånen att få gå till varje vardag – ett tag till, vad jag vet. Jag arbetar i en oerhört stimulerande och intellektuell miljö, bland forskare och doktorander som jobbar med frågor som berör oss alla. Frågor som

Vad innebär människans påverkan på miljön för framtiden?

och

Hur ska vi minska de farliga utsläppen vid såväl lantbruket som vid transporter av det lantbruket producerar?

och

Hur klarar vi den framtida livsmedelsförsörjningen när så många människor svälter idag och det ändå finns ett matsvinn?

Jaa, när man läser de här frågorna och verkligen tar in dem skulle man kunna bli djupt deprimerad… Men depression är det sista jag ser hos dessa unga män och kvinnor som drivs av denna, för mig så gott som omöjliga ekvation:

Hur ska vi på bästa sätt ta vara på det vi har? 

Idag vet vi ju vad vi har, men om morgondagen kan man sia. Eller forska. För så klart att prognoser är viktiga när man jobbar med frågor som mat, miljö och befolkning. Och det är dessa saker ”mina” forskare och doktorander jobbar med. Med ett driv och ett engagemang som är enormt! Som icke-forskare i den här miljön är det rent omöjligt att inte påverkas av energin…

Det är omöjligt att inte påverkas av energin här.


Jag säger ofta till dem
att de inte inser hur många fantastiska saker de faktiskt gör för framtiden, för de är själva så förbenat blygsamma. Hade jag varit en av dem hade jag skrutit tills jag hade spruckit, typ. Men det ligger i min roll som kommunikatör att skryta åt dem. Att lyfta fram dem. Att visa allt bra de gör idag och för framtiden. Och framför allt, att de ger tanter som mig ett hopp om att det finns en framtid därför att det redan nu existerar smarta människor som vill åstadkomma bra saker så att vi övriga dödliga kan leva ett tag till.

Nej, idag är jag inte så sugen på att dö. Jag vill leva ett tag till. Det är därför jag lägger mig under kniven, kanske redan i sommar, för att i höst förhoppningsvis få fortsätta att tillbringa vardagarna – ända till pensionen – med dessa

miljömuppar,

som en del skulle säga.

Hjältar, 

skulle jag säga.


Detta är ett inlägg i Framtidsstafetten, initierad av 
Framtidskommissionen och projektledd av Twingly. Läs gärna mer och hitta övriga inlägg i bloggstafetten på http://www.framtidskommissionen.se/gastbloggare/

Read Full Post »

Jag var ju 50 år innan jag hörde talas om transsexualism.

Orden är bonden Knuts. En gråhårig bonde, märkt av hårt arbete. Och transsexuell. Filmen En bondes längtan är den första i en serie kortdokumentärer med kvinnan i centrum som går på SvT1.

Vi får aldrig se mannen Knut, bara på ett porträtt, som 20-åring. Fyra år senare tog han över sin pappas lantbruk. Och det var först i 50-årsåldern han hörde talas om att det fanns nåt som hette ”transsexualism” och att han själv var transsexuell.

Unde 15 minuter följer kameran Knut närgånget – när han tar traktorn in till stan för att köpa BH, när han går och får hudvård och när han målar sina skitiga naglar. Ända in till doktorn följer kameran och tittaren med. Knut är tydlig med att han vill få könsorganet kapat, men doktorn är ytterst tveksam och i mina ögon tämligen nedlåtande.

Och avslutningsvis säger han:

Pojken Knut är borta. Det enda som är kvar är namnet. Knut. Det vill jag ju fortsätta att vara.

En rörande och naken skildring av en transsexuell bonde. Jag ser med spänning fram emot de kommande sju filmerna i serien!

Missade du En bondes längtan? Titta här!

Svenska Dagbladet har en artikel om Knut Lindgren!

Read Full Post »

Nya indikationer visar att dagens siffra på nio procents arbetslöshet kan vara nådd topp och att arbetlösheten i själva verket är på väg neråt. Hur kommer det sig då att de flesta jag känner är utarbetade och/eller sjukskrivna för att de jobbar för mycket? Naturligtvis för att för få människor gör jobben och vi som är arbetslösa går bredvid och får se på.

Jag avskyr när folk klagar på sina jobb och att de har mycket att göra – TROTS att jag minns hur det var. Men att gå arbetslös är baske mig ingen dans på rosor utan en enda 24/7-pina. En oro som aldrig släpper. För du kan inte planera nånting, du slutar tänka framåt och ekonomin ska vi inte tala om. Den slutar liksom existera.


Sten på sten gör en hög. En tung börda… En grav?

                                                                                                                                                          Brittiska forskare har nyligen kommit med belägg för att det är bra att gå hem från jobbet i tid. Den som ständigt jobbar över riskerar nämligen till 60 procent mer än alla som inte gör det att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar.

Och som bonde ska man definitivt INTE jobba! Arbetsmiljön är under all kritik och i lantbruket sker flest dödsolyckor. Arbetsmiljöinspektioner visar att det finns brister på hela sju av tio svenska jordbruk.

Inte finns det några bra behandlingar mot sömnbesvär heller. Varken terapi eller medicin har vissa effekter, men man vet inte hur stora. Ändå drömmer svenskarna om gruppsex (men kanske när de är vakna, då?) RFSU har undersökt nästan 5 500 svenskar, danskar, finnar och norrmän om deras attityder kring sex och deras sexvanor. Nästan en tredjedel av svenskarna är missnöjda med sina sexliv och vi är sämst i Norden på att använda kondom. Inte konstigt att antalet sexuellt överförbara sjukdomar ökar i Sverige, då, eftersom vi uppenbarligen vägrar att ens överväga skyddat sex med kondom.

Näää, nu ska jag gå ut i friska luften och få lite sol på nosen. Frågan är bara om luften är så frisk och solens strålar så ofarliga…

Read Full Post »