Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.
En ensams fredagsfika.
Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.
Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.
Hattifnattandet tog fart!
Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.
Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.
Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.
Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.
Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.
Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.
Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.
Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Ååhh, vilket pusskalas du har varit på da´. Ett par riktiga små sötnosar och hjärtan. En annan som är fullständigt såld på allt vad katter heter blir ju så till mig, så. Måste ha katt i mitt liv hela tiden.
Hoppas ni får en fin helg nu. Vi ska ha kalas för Johan idag. Han fyller 26(!) år idag. Hualigen! Vart har alla år tagit vägen??
Ja lite KBT blir det för mig, för jag är lite rädd för katter och dessutom en hundmänniska.
Jisses! 26 bast… ”Vår” Johan blev 24. Men visst är det bara ungarna som blir stora, vi blir inte äldre, eller hur? 😉
Nänä! Vi är väl fortfarande fräscha och ungdomliga.
Preciiis! 😛
Håller med om att katter är läskiga, huga de har vassa klor och tänder! Och är jävligt oberäkneliga.
Såg på bilden att du läser Diski-boken, det var jag som tjatade om den för ett tag sen. Jag blev lite nervös efter att jag haussade upp den, kunde inte komma ifrån min gnagande känsla av falsk marknadsföring. Var den verkligen så ROLIG som jag gav sken av?
Nu läser jag boken själv och skäms lite. Den är inte så underhållande som jag mindes. I början är den direkt jobbig med en massa fakta och åkande hit och dit. Det kan också vara min hjärna som är för trött för sånt.
Det kanske inte är någon bok man sträckläser, jag skulle vid närmare eftertanke säga att det är mer en tankebok. Filosofisk. Jag gillar det Diski skriver för att jag känner igen mig. Gillar vacker natur men inte strapatser. Gillar att vara ensam. Gillar att läsa. Gillar lugna omgivningar. Und so weiter.
Sen blir det ju lite kul med hennes reflektioner över hur fånig man kan vara som människa, hur fast man är i konventioner. Man gör saker för att man borde göra det.
Varför resa t ex om man har det bättre hemma, resandes i fantasin? Men det ”gills” ju inte, inte om man jämför med en riktig resa till Doubtful sound. 🙂
Katter är ju rovdjur….
Ja, men en Kerstinkompis till mig har också pratat om Jenny Diski. Och faktum är att jag tycker att boken ÄR underhållande och rolig, för hon ÄR verkligen en motvillig resenär. Jag känner igen mig i mycket när hon skriver om hur skönt det är att sitta inomhus och göra ingenting. 😉 Hon har humor och självinsikt och… ja, jag gillar boken! Har väl läst lite mer än en tredjedel, typ strax över 100 sidor nu.
Boken passar mig ypperligt, för jag kan ju inte resa av olika skäl. När jag läser Jenny Diski känner jag mig mindre… apart vad gäller resandet. 😛
Haha, jo jag sympatiserar också med hennes innesittande, hon är så skönt motvalls och motvillig, det ger ”inspiration”. Visst är texten bitvis rolig, men jag tycker nog mest att den är intressant för att hon är så ärlig med vad hon tycker och tänker. Det är därför jag gillar din blogg också, ärligt, klokigt och roligt skriven. Tack för att du delar med dig. 🙂
Håller med fullständigt – och jag skrev just lite så i dagens blogginlägg. Kanske lite mer utförligt blir det när jag ska blogga om boken efter läsningen.
Tack snälla Malin! 😛 Och tack för att du läser!!! Jag försöker skriva så ärligt som möjligt och med självinsikt och om stort och smått i tillvaron – både roligt och mindre kul – ofta konstaterande snarare än, som vissa anser, självömkande och offerkoftigt (de tolkar nog texterna efter sina egna erfarenheter och personer. Andras tolkningar kan jag inte styra över).