Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Björn Hellberg’

Ett fundersamt inlägg.


 

Frågan i rubriken indikerar att det här blir ett djupt inlägg. Ja, kanske blir det det, men… Jag vill mest bara lyfta frågan, allra helst som jag från och med idag jobbar med språklig inriktning. Mina två föregående tjänster har mest omfattat webbredaktörskap. Också den delen av kommunikatörsrollen kan ha språklig inriktning, men är kanske lite mer. En webbplats ska vara tilltalande, så tilltalande att en potentiell kund, intressent, brukare – you name it – stannar till, läser, tar till sig, förstår, använder, köper…  Framför allt ska den ha korta texter. Vi surfar snabbt in och vi surfar snabbt ut.

För ett tag sen träffade jag ett gäng människor på en arbetsplats. Jag kunde inte låta bli att kommentera att det kanske var dags att uppdatera webbplatsen med nyare och aktuellare texter och kanske en fräsch bild på startsidan. Det var i princip på gång, fick jag veta, för arbetsplatsen hade utsett en webbansvarig. Bra så långt, men… Personen ifråga är mycket kompetent vad gäller den tekniska biten. Däremot är h*n inte nån kommunikatör. Kanske är det därför det inte har hänt så mycket än, trots att det har gått ett par månader…

Wordle om språk

 

Anna o Björn Hellberg

Här görs en Björn-tjänst, det vill säga Björn Hellberg signerar böcker, under överseende av Fästmön.

Språket är för mig kommunikatörens främsta, vassaste och viktigaste verktyg, inte datorn, kunskaper i publiceringsprogram etc. Glömmer vi bort att språkgranska texter kan det inte bara dyka upp pinsamma fel, det kan vara svårt att förstå vad som står. Jag har många gånger upplevt det på senare tid, framför allt i lokal media på webben. Det känns som om stavning, grammatik och hur en uttrycker sig inte är så viktigt. Det viktiga är att få ut nyheter snabbt. Men om nyheterna är skrivna på så sätt att de är svåra att begripa, blir då inte effekten motsatt? (”Jag slutar läsa här, för jag förstår inte vad det står.”)

Eller, för att anspela på en aktuell språklig miss i det kommunala: gör en sig inte en björntjänst om en struntar i språklig granskning? Missen i Jönköpings kommun är direkt pinsam, i mina ögon. Jag tror inte att det handlar om att nån jobbat under tidspress, jag tror på bristande språklig kompetens, tyvärr…

Hur viktigt är språket i en text för DIG???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De tystaSånt som är medvetet roligt tycker jag mest är irriterande. Men Björn Hellberg, alltså… Till minne av hans rendez-vous i Uppsala med min fästmö i december köpte jag hans senaste deckare i Lovikenserien, De tysta. Det blev en julklapp till Anna. Och som vanligt lånade jag boken jag gett bort och läste för egen del.

Två parallella historier bildar en gemensam. Men det börjar med ett hastigt dödsfall. Polisen kopplas in eftersom sonen till den döde misstänker att fadern mördats. Strax därpå får ytterligare en person utgå ur handlingen. De två döda har en gemensam nämnare och det är Lyselska skolan. Fast märkligt nog är den som borde vara mördaren redan död för egen hand… Poliserna Carina Keller och Stig-Allan Jönsson är tillbaka i denna den femte delen i serien. Här jagar de mördare och mobbare och träffar på halvtokiga rektorer och vaktmästare.

Det här är riktig underhållning för mig! Jag läser en spännande historia, samtidigt som jag bitvis skrattar läppen av mig åt framför allt de dråpliga männen i romanen. De är så där icke beräknande roliga och sånt gör mig fnissig som bara den. Till och med i slutet vid upplösningen när Stig-Allan räknar förundersökningsledarens glasögontics… Jag ser en hel del av författaren själv i Stig-Allan.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bra helgblandning.


 

Helgen går mot sitt slut. Även den som är arbetslös bör få njuta och återhämta sig då, men det sitter långt inne för somliga. Det är tur att jag har en sån klok Fästmö som jag kan hitta lugn, ro och harmoni hos. Batterierna är laddade rejält inför morgondagens besök i vården.

På fredagseftermiddagen skjutsade jag hem Anna och hennes väskor samt hämtade minstingen med bagage hos fader. På vägen hem stannade jag till vid Tokerian och köpte en påse lyxsockerbitar. Det är min största last just nu.

Den ensammes middag blev kalkonfilé som jag köpte till extrapris. Jag stekte allt, men frös in hälften. Det blir en fin middag nästa gång. Resten av kvällen läste jag och såg på sista delen av Shetland. Jag var jättetrött och hade svårt att sitta uppe mycket längre än så.

Lördagsförmiddagen ägnade jag inte åt att träna inför Vasaloppet (urtrist) eller kvinnodagen (hade glömt bort den). I stället blev det lite hushållsgöromål innan jag tuffade ut till Himlen för samvaro med familjen. Den senare var en synnerligen decimerad skara på lördagskvällen – Anna, Elias och jag. Anna pysslade lite med sin konst och hann även med att laga god mat till oss andra, medan jag smaskade lördagsgodis med sourcream & onion-krydda (misstag; inte att rekommendera!). Melodifestivalens Andra chans och en film fick avsluta kvällen. Tänk att klockan var nästan ett innan vi kom i säng! Och innan dess hade jag hunnit boka in en dejt framöver med en man!

Söndagen bjöd på årets hittills varmaste dag, även om den började mulet och blåsigt. Vindarna var emellertid sydvästliga. Anna och jag gav oss ut på promenad med mål ICA Solen. Vägen hem blev mycket lång, för vi tog en rejäl omväg i det sköna vårvädret. Solen brände våra bleka näsor och vinden var underbart ljum. Men innan vi kom hem igen höll jag på att bli ihjälskrämd av en galning på affären.

När jag anlände till New Village hade solen gått i moln. Folk tycks kura i sina lägenheter med nedfällda persienner. Trist, bara trist. Jag ringde mamma och skrapade veckans Trisslott som vi har ihop (vi turas om att köpa varannan vecka). Idag blev det en vinst på hela 30 kronor, det vill säga en ny lott.

I frysen hittade jag en matlåda med spaghetti och kycklingfärs som jag nu försöker tina till middag. I kväll blir det TV från klockan 21 – först sista delen av Arne Dahl: Dödsmässa och sen tredje delen av Fortitude. Lite bokläsning blir det däremellan. Just nu läser jag boken som inhandlades till minne av Annas rendez-vous med författaren här i Uppsala.

Laddad för en ny vecka, med både roliga aktiviteter och mindre skojiga, bjuder jag dig avslutningsvis på några bilder från min helg. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta om vad DU har haft för dig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Torsdag morgon och som vanligt dags att redovisa den Tofflianska veckans hissar (Lucia) respektive dissar (Lusiga). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Lucia


Lusiga

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klappande inlägg.


 

 Twist

Lite Twist till lilla mamma i julklapp.

Igår på dan ägnade vi oss åt en viss säsongsbetonad klappjakt. Naturligtvis kan jag inte avslöja vad som inhandlades, mer än det jag redan har avslöjatmottagaren var dessutom med vid tillfället. Så en klapp är fixad och klar i alla fall. På ett annat ställe – och jag kan naturligtvis inte avslöja var – hittade jag klapp nummer två, lite smaskens till lilla mamma som har det som kallas

a sweet tooth

 

 

Räkmacka på Fågelsången

Anna bjöd på sen lunch.

Det var en prövning att befinna oss där vi befann oss och därför intog vi en smärre fika på Stormarknaden. Det var för övrigt där  Anna hade sitt rendez-vous med Björn Hellberg. Vi behövde ju grunda med nåt rejält före julbordet. Anna bjöd på sen räkmackelunch och kaffe, alltså en smärre fika.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fågelbo i litet träd

Lika höga förväntningar som fågelboet i det här lilla, lilla trädet.

Vi hade höga förväntningar på kvällens julbord. Mer om det kommer i ett separat inlägg! Det var skönt att komma hem en stund emellan och få vila fötterna och fräscha till sig innan det var dags att trängas med folk igen. För i Gamla Uppsala var det massor av människor… Och då menar jag massor

 

 

 

 

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett rendez-vous med en författare.


 

Anna o Björn Hellberg

Anna bakom sin favoritförfattare Björn Hellberg.

Även idag har Fästmön och jag haft ett litet litterärt möte. Eller ett

rendez-vous

som han kallade det, Björn Hellberg i boken han signerade till Anna. Det blev en helt oplanerad julklapp och mottagaren var ju med, så nån överraskning blir det inte på julafton. Däremot blev det det idag. En rolig sådan. Så rolig att bilderna jag tog på Anna och Björn Hellberg blev oskarpa. Det, däremot, var mindre roligt. Som det mesta idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

PariaHögen med böcker som jag lånade av Fästmön i påskas börjar sjunka drastiskt. Björn Hellbergs bok Paria var den näst sista som försvann ur högen. Jag har just läst ut den.

Paria inleder Björn Hellbergs Loviken-serie. Loviken är en påhittad, svensk storstad. I området Kloakråttan – ja, du fattar säkert att det är motsatsen till Gräddhyllan – bor de utstötta, de lägst stående i samhället. Det vill säga, alkisar, prostituerade med flera. Och det är här ett antal mord inträffar. Är det nån som bara vill utrota samhällets paria eller är motiven andra?

Jag tycker att storyn byggs upp på ett bra sätt. Tyvärr faller den senare. Det känns som om intentionerna var goda, men… Det samlade Toffelomdömet blir medel. Jag blev ganska oberörd, faktiskt, av boken. Den är välskriven – och inte särskilt spännande.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »