Det har ont i huvet

Ett rätt gnälligt inlägg.

---

 

Det har läst om toffelklädda fötter.

Det har ont i huvet. Det har haft ont i huvet sen torsdag eftermiddag. Nu är det lördag morgon. Det trodde det handlade om nervositet, stress och värme. Det har ätit salt, druckit vatten och till och med tagit piller. Det molar svagt i Dets huvud ändå. Och så har Det läst en bok om toffelklädda fötter, blivit förtjust över en trolig ängel och försökt att vila. Samt, som grädde på moset, nej, crème de la crème – pussats lite med Fästmön igår. Inget funkar, inget hjälper.

Det lovar, fredagen blev lugn, Det vilade mycket. Det tog bara en tur ut till Förorten med arbeterskan. In en sväng på ICA Solen – Det ville ha nåt gott, det var ju ändå fredag. Det slutade med att Det köpte räksallad till sin kycklingchorizomiddag och små, färska citronmuffins till kvällskaffet. En (1) öl till maten. Das Klumpwerk (kopfweh) ist aber immer da.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det har ett huvud, men inga barn.

En stund på ballen* medan solen gick ner. Lugn förkväll, men fest i lokalen. Ljudnivån ökade gradvis med klockslagen. En får vara glad att det inte finns nåt vatten här i närheten, för di deltagande vuxne ägnade inte mycket uppmärksamhet åt sina ganska små barn. Men det får en sån som Det inte tycka nåt om, Det har ju inga barn själv, är bara bonusmorsa till fyra (4).

Det läste också om en undersökning om chips utförd av Metro med syfte att kartlägga de minst och de mest nyttiga (!) chipsen. Är det nåt nyttigt i chips??? I undersökningen har Metro dragit in experter från Livsmedelsverket. Men asså, seriöst… Det avnjuter sina citronmuffins som håller sig lika färska hur länge som helst på grund av nåt de har i sig… Det tycker inte att kvällskaffe är kvällskaffe utan nåt till, ungefär som Vera, som höll Det sällskap en stund på fredagskvällen.

Idag försöker Det ta sig ner till Vaksala torg för att antikvitera. Egentligen borde Det ta sig till nån optiker, men det vore ganska meningslöst eftersom Det inte har råd att köpa glasögon. Det får i stället vara glad och tacksam att veta att Det har ett huvud, den enda fördelen med huvudvärk.

Och var har DU ont nånstans??? (Det här är ett tidsinställt inlägg, så svar kan dröja från mig!)

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

TV-titt framöver

Ett inlägg om kommande program.

---

 

En bild från Ögonvittnet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: NRK)

Det ser ut att bli en spännande vinter – för den som väljer att se på TV. Men faktum är att spänningen kör igång redan nu på måndag. Norrmännen är, som bekant, riktigt bra deckarförfattare. Och så gör de bra filmer och TV-serier också. Måndagen den 24 november klockan 21 visas den första delen av sex av serien Ögonvittnet. Enligt rubriken på SvT:swebbplats ska den handla om såväl brutala mord som farliga hemligheter, allt i en norsk småstad. Tyvärr krockar den med den danska serien Dicte i TV4, i alla fall i två avsnitt (sen tar Dicte slut). Men inte gör det mig nåt att spela in Dicte och titta i efterhand. TV4 har alltför många reklampauser och att spola DVD-hårddisken framåt går snabbare än om man ska tvingas se reklamen. Och nej. Jag vill inte titta på Play, jag föredrar att avnjuta TV via större skärm och från min bästefåtölj.

På söndag klockan 21 i TV4 visas den femte Maria Lang-filmen, Farliga drömmar. Den har fått fler insekter i betyg av en viss TV-tidning än de fyra föregående. Själv gav jag den fyra skodon och kallade den

[…] en trivsam deckare, om än otäcka mord. […]

när jag såg den i november förra året, alltså nästan exakt för ett år sen. Jag köpte ju alla filmerna på DVD – ifall nån vill låna och titta!

Deckarna. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Janne Danielsson, SvT.)

Lite längre fram i tiden har vi att se fram emot ett gäng deckarförfattare som tillsammans har mördat 125 personer. I serien Deckarna samlas sex deckarförfattare, Anna Jansson​, Roslund & Hellström, Katarina Wennstam, Christoffer Carlsson och Denise Rudberg på ett värdshus i Värmland för att lösa mordgåtor. Morden är hämtade ur deras böcker och var och en av dem får en dag. Lite som Stjärnorna på Slottet (som det ju också kommer en ny säsong av i vinter!) eller Så mycket bättre, fast med deckarförfattare som stjärnor/artister. Det ska bli spännande att kolla om man minns vem som gjorde vad, för en del av författarna är riktiga deckarfavoriter hos mig! Programmet har premiär på SvT i januari.

Ännu längre fram i tiden, i februari, startar en ny säsong av Trolljägarna i TV3. Robban Aschberg ska ge sig ut och jaga webbtroll i till exempel Uppsala. Här i stan har bland andra Alexander drabbats av näthat i form av obehagliga kommentarer, hot och rasistiska påhopp via Fejan och Twitter, blogg och mejl. Programmet med Alexander spelades in förra månaden.

Som sagt, mycket spänning blir det framöver… Och Henrik Dorsin blir årets julvärd i SvT… Ja ja ja, allt ska ju programledas med humor nu för tiden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan talar ut: Saker jag inte gillar att öppna

Ett självutlämnande inlägg.

---

 

Serien Tofflan talar ut kan tyckas ha inletts för många år sen, men utan nån titel. Från och med idag har den fått en titel och jag ska härmed bjucka på mina tillkortakommanden och sånt som jag har svårt för. Jag har så många gånger fått höra hur dålig jag är och hur många fel jag har att jag känner att jag måste ta bladet från munnen och själv bekänna en del av dessa. För jag tycker att det har gått lite för långt när man till och med attackerar min mormor, som har varit död i 43 år. Så den här bekännelsen, mormor Svea, är till dig:

Jag gillar inte att öppna vissa saker!!!

Det handlar främst om saker i hem och hushåll. Till exempel… att öppna en ny påse kaffe, vilket i och för sig doftar underbart. Men att fylla på kaffe i kaffeburken… UFF! Kaffekornen kommer ju överallt utom i burken och sen krasmar det äckligt under tofflan när Tofflan hasar sig fram i köket.

Eller att öppna en mjölpåse och göra liknande! Det slår väl aldrig fel att hälften av mjölet hamnar på mig och större delen av den andra halvan på golvet. Som bonus får jag svårt att andas också, eftersom jag lyckas dra ner mjölet i luftrören.

För att inte tala om att öppna alla refillförpackningar i mjukplast, typ flytande tvål och dito tvättmedel. Det är ju baske mig omöjligt att hälla över skiten tvålen och tvättmedlet i tvålpump respektive flaska i hårdplast! När man har hällt i en minut inser man att precis allting har runnit utanför…

Men… det värsta av allt… och nu hörs väl en rejäl trumvirvel… det är att…

öppna en ny ost!

Fy f***n på ren svenska! Idag är nämligen många ostar plastfilmade så tajt att ingen luft finns mellan förpackning och ost. Bara att hitta ett ställe att sticka in kniven för att få upp den fastsvetsade plasten kan ta en bra stund. Sen ska man sticka och skära och ta med händerna på osten, som vid det här laget har blivit SVETTIG! Nog för att jag gillar ost, men jag vill helst äta den, inte ta i den!!! Fast hantera ostbiten måste man ju, för att bland annat skära av en del av duk och vax som sitter på bakkanten. Då smular man ner överallt också – särskilt som jag gillar långlagrade ostar som i sig är smuliga. Vid min hantering blir de dessutom svettsmuliga.

Men problem och svårigheter är till för att övervinnas. Eftersom jag inte har ett jobb och kan köpa terapi, som jag har blivit rekommenderad eftersom det är så många och stora fel på mig enligt en del sagofigurer, får jag helt enkelt KBT:a mig själv: jag utsätter mig! 

Och si! Varde ljus – och det vart det! Nu ska jag avnjuta min Västerbottenost på en frukostmacka, lagom till lunch.

En öppnad ost, redo att skivas.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Husdjur

Ett djuriskt inlägg.

---

 

På förmiddagen, när jag telefonerade med Fästmön, hörde jag hur hon plötsligt skrev på sin äldste son. Hon lät som en kastratsångare. Skälet: en insekt med åtta ben.

Ä, spindlar är väl inget!

tänkte jag.

Äldste bonussonen avrättade inkräktaren. Jag såg liket, men det var rätt platt.

Lite senare var jag ju på besök. Vi hade just avnjutit lördagsmiddag när Anna åter igen gav hals. Uppenbarligen var det en änka eller änkling på promenad i köket… Och då såg jag att det faktiskt inte var nåt litet kryp…  Randigt var det dessutom. Helt passande la Johan en Colin Forbes-bok på det. Vi är riktiga boktokar i den här familjen.

Inget småkryp.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Vägen hem var mycket lång…”

Ett rätt trött inlägg.

---

 

En annan bilkö, från en lyckligare tid…

Ungefär halv sju var jag hemma i kväll. Då hade jag varit borta från mitt hem i elva timmar. Är det då värt att betala månadsavgift mest för att kunna sitta en stund vid datorn, en stund vid TV:n, en stund vid matbordet och så sova några timmar om natten? Tja, man har ju inget val. Jag är i alla fall väldigt glad att jag kom hem helskinnad. Strax före Mora stenar blev det tvärstopp i trafiken på E4:an. Det var bara att stänga av motorn och vänta. Det hade förstås skett en olycka. Jag såg inget av den, mer än spåren efter bensin som gjorde att polisen hade spärrat av ett körfält närmare Uppsala en bit. Även om hemvägen kändes väldigt lång och jag är aptrött går mina tankar till dem som kanske inte kom hem i kväll.. Ruggigt!

Paket från CDON.

Men alltså jag är rejält trött. För när trafiken äntligen lossnade skulle jag åka och tanka den pigga tjejen Kia jag har kört i ett par dar nu. Därefter skulle jag handla, för både filen och mjölken var slut. Och så hade jag fått sms om att det kommit ett paket att hämta ut!

Dagens bokleverans.

Det var ett av de två bokpaket jag nätshoppat som hade kommit. CDON vann före Bokus vad gäller leveranstid. Jag beställde fyra böcker från CDON och tre från Bokus. Och det var mamma som betalade, eftersom jag använde en del av födelsedags-pengen från henne. (Resten lär jag få ta till bilreparation och inte ny dator…) Du må tro att jag har en gigantisk att-läsa-hög nu. Eller faktum är att jag har två att-läsa-högar. Det är riktigt härligt!

En liten stund till ska jag skriva.  Sen blir det mat – kycklingchorizo och Rydbergs potatissallad crème fraiche med citron, kapris och havssalt. Den senare är kvar sen en måltid Fästmön och jag avnjöt i förra veckan. Jag kan verkligen rekommendera denna potatissallad – den passar såväl till kallskuret som till fisk! Förhoppningsvis också till kycklingchorizo…

Gissningsvis kollapsar jag i bästefåtöljen sen. Det är ju den första semin i Eurovision Song Contest 2014 och Sveriges Sanna Nielsen ska upp och gala. Självklart hoppas jag att hon går vidare till finalen på lördag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Finsk början, utlåst och va… nytt jobb IGEN..?

Ett inlägg om dagens svängningar.

Men hallå! Vilken dag jag har haft! Jag skulle ha kunnat kategorisera den och arkivera den under

Skitdagar

men nu gäller det att tänka positivt och inte vara alltför hård mot sig själv. Så den hamnar under

Dagar som kunde ha varit bättre.

Dagen inleddes med… tadaaaaaaaaa… 

En invigning.

Jag har hört – nånstans – att just invigningar är en av min arbetsgivares… fäblesser. Just den här invigningen var speciell för att den hade så många invigningstalare. Annars tyckte jag att den berörde – jag blev faktiskt personligt berörd av själva evenemanget som invigdes: en finsk vecka.

Vår finska vecka har invigts!

Ingen av invigningstalarna höll sitt tal på just finska dock, men bland annat visas en jättefin utställning som är tvåspråkig just nu på mitt jobb. Varför jag känner mig berörd? Jo, just för att den på sätt och vis handlar om mig. Jag är ju andra eller tredje generations-finne, beroende lite på hur man räknar. Pappa räknade sig aldrig som finsk. Han var visserligen född i Helsingfors, men som svensk medborgare. På den tiden fick de nyfödda pappans nationalitet och min farfar var svensk. Farmor, däremot, var finsk.

Hela veckan pågår det nu olika evenemang kring det faktum att min arbetsgivare har ett särskilt uppdrag gentemot sina finska invånare. Jag tycker att det är rent fantastiskt!

Till och med tårtorna var finska idag.

Det var sen, när jag kom upp i kontorslandskapet (jag har oerhört svårt att jobba i ett sådant – jag är ju van vid eget kontor), som den fina inledningen på dagen gick över till… en mindre fin fortsättning. Det var stört omöjligt att logga in i webbverktyget. Jag fann ingen råd utan blev tvungen att påkalla hjälp från Per, som jag störde på hans första arbetsdag på nya jobbet. Han var vänlig nog att försöka hjälpa, men jag var utlåst från systemet fram till lunchtid. Och enligt mina egna krav skulle materialet varit utlagt både internt och externt före lunch. Fail!

Blev tvungen att kila ut och införskaffa lite lunch, som jag försökte avnjuta. Det gick inget vidare, tankarna var på all försening och allt teknikstrul. Men i eftermiddags kom så texter och bilder och till och med en film som kollegan S fixat i morse utlagt. Först vid 15-tiden kunde jag läsa dagens mejl… Vid det laget kände jag mig ganska… genomskinlig. Som om allt jag kan var bortblåst. Utfluget ur skallen.

Jag kände mig… genomskinlig idag.

Lite nytta har jag dock gjort. Förutom det publicerade har jag varit ner till IT med Pers dator och fått den fixad, så nu kan jag ta över den. Vidare fick jag äntligen ett samtal med Johan, som är chef, om vad jag förväntas ägna mig åt om dagarna. Och det blir inte bara webb och intranät. Jag kan, till exempel, tänka mig lite pressfrågor. Har redan lagt mig i omvärldsbevakningen och det mottogs positivt.

Omvärldsbevakning i lunchrummet.

I morgon har vi enhetsmöte. Eftersom en viss storhelg närmar sig ska det passas på att ätas julbord efter mötet. Vi ska nånstans med bil, nära en viss flygplats. Jag försöker följa med som passagerare, inte förare. Det känns säkrast. Evenemanget till ära har jag lagt fram en lite mer strikt tröja än luvatröjan från min förra arbetsgivare som jag hade på mig idag.

Lite märkligt, just som jag satt och läste mina mejl ringde mobilen. Det var en arbetsgivare inne i Stockholm som undrade om jag fortfarande sökte jobb… Jag fick tyvärr svara nekande, för nu känner jag att jag har förbundit mig för dessa tre månader i första hand. Men ännu mera märkligt var, att mobilen ringde igen när jag satt i bilen på väg hem. Då var det en rekryteringsfirma som… Nej, jag bad dem ringa mig senare eftersom jag körde bil. Det har de inte gjort. Samtidigt… visst är det väl lite typiskt om det skulle komma nåt erbjudande om nytt jobb igen..? Vänta gärna till i vår, tack!

Nu ska jag försöka varva ner efter denna, ganska hemska dag. Vi får se hur det går. Fästmön jobbar till klockan 20 och jag åker och hämtar henne. I morgon kväll firar vi en födelsedag ute i Himlen. Paketen är inslagna och framplockade! Vilken vecka det här ser ut att bli…

Hur ser din vecka ut???

Livet är kort.

Read Full Post »

Regn, reklamationer och en smaskare

Ett inlägg om lite av varje – som vanligt.

Det regnar idag. Jättekul eftersom jag ska tvätta bilen efter jobbet. Skulle vilja komma med en torr och ren bil till besiktningen i morgon eftermiddag, men det kan jag nog glömma. Vi får se hur dan blir och om nederbörden upphör.

Ursprungstanken var alltså att tvätta bilen DIREKT efter jobbet. Men nu måste jag åka till Clas Ohlson på Stormarknaden först för att reklamera min Braun-tandborste. Köpte borsten i februari i år och den går knappt att ladda upp längre – alltså, den håller inte laddning. När jag använder den slirar den liksom och det tror jag faktiskt inte är så bra för tänderna. En tandborste behöver alla, så jag hoppas att jag får en ny. Det borde ju gå på garantin, som jag för övrigt förlängde direkt efter köpet till tre år… Jävlars så arg jag blir annars!

Dagens lunch var tänkt att intas med Den Kloka L, men L fick förhinder och jag tog med mig min bok till Thaistället. Det var lite roligt på restaurangen (som mer är som en större kiosk!) för jag – tant, 50+ och svenne – åt med pinnar, medan en kille – högst 25 och av asiatiskt ursprung – åt med gaffel. Han slevade emellertid i sig maten – under högljutt smaskande – på typ två minuter, medan jag avnjöt mina kycklingspett på cirka 20 minuter. Och smaskade inte nånting. Nu är jag mätt och magen rund. Lustigt att det gick så lätt att läsa till mord och ruskigheter…

Så gott som stående onsdagslunch för min del.

Hittills har jag annars ägnat dagen åt att jobba lite med Hus-sidorna för att hålla dem fräscha samt lagt in en del kort-URL:er till några av våra externa sidor. En del sidor har verkligen sju mil långa adresser!

Vidare har jag reggat mig på Foursquare för jag tänkte kolla om det är nånting användbart för mig både i tjänsten och privat. Ett särskilt inlägg kommer om detta senare!

Livet är kort.

Read Full Post »