En grekisk afton

Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.

---

 

Det blev grekisk inramning på Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.

Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.

Vi var liksom inte ensamma hungriga igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.

God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.

 

Min fästmö.

Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.

Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.

Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.

Fyrisån by night.

Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.

I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det förflutna bakom hörnet

Ett inlägg om som har hänt.

---

 

Ibland är det lite läskigt att möta sitt förflutna. Det handlar om att våga, en del gånger. Men ibland är det mest roligt! Eller förunderligt!.. Idag var det så märkligt, för Fästmön och jag skulle ju ta en promenad i den grå, fuktiga filten. Det blev en promenad ända till Tokerian. Och just utanför entrén står en person från mitt förflutna! En person från en tid, ett år, som var ett av de bästa och samtidigt mest omvälvande i mitt liv. Just det året jag nu står i begrepp att skriva om härnäst i min bok… Typ på nästa gång jag sätter mig ner för att ta upp tråden… Såna här… sammanträffanden undrar jag om de är just sammanträffanden eller ögonblick, styrda av ödet.

Det blev en pratstund med G både på vägen in och på vägen ut. Jag blev lite uppdaterad om såväl bra som mindre bra saker som hänt sen sist – jag har ju några krokar ute och får ibland veta lite grann. Jag saknar dem alla så väldigt, väldigt mycket – de som jobbar på den bästa arbetsplatsen jag har varit på i mitt liv… Lite ledsen blev jag inuti, men saker och ting har väl sin tid, även så de roligaste jobb man har haft. Och nu går jag en ny tid tillmötes. Vem vet vad den har med sig? Med oss från Tokerian hade vi i alla fall lite gott både till kvällen och till eftermiddagskaffet. Det behöver man en lördag som denna. Men när vi kom ut trängde solen igenom det gråa och det blev varmt igen.

Kaffe med en och ett halvt kanelwienerbröd och en trisslott till eftermiddagen. Trisslotten var en vinst sen tidigare och wienerbröden köptes tre för priset av två.

 

Mer om Frida kommer kanske i nästa vecka, i en webbtidning nära dig.

Just som kaffe och smaskens hamnat på bordet fick vi spännande information kring yngsta bonusdotterns anmälan till Skolinspektionen, det som jag har skrivit om här och här. Frida har nämligen fått post med ett svar. På måndag ska jag träffa henne och intervjua henne, en intervju som ska bli en artikel i en lokal webbtidning nära dig den kommande veckan. Det knepiga är att intervjua nån man känner. Som skribent får man ställa känslorna lite åt sidan och ta fram en del tuffa och kanske jobbiga frågor. Det är inte säkert att jag lyckas, det är inte säkert att det blir ett bra slutresultat. Men blir det nånting kommer självklart en puff här på bloggen till artikeln!

Min måndag stuvas därför om. Förmiddagen viks åt jobbsökeri, eftermiddagen åt intervju och artikelskrivande. Arbetet med boken fortsätter därför inte förrän tisdag.

Lördagen har snart gått från dag till kväll. Vi sitter mest vid var sin dator – av olika skäl. Men lite senare ska vi stråla samman i köket för att laga middag ihop. Jag har telefonerat med mamma, som idag var på gott humör. Lördagskvällen är nu Annas och min.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En Soffpotatis Bekännelser

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 

Ja. Jag är tjock. Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!

Idag behövde vi handla lite till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.

Det som möjligen skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?

Jag trodde – TRODDE! – att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.

Nej, i stället för att försöka klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).

I kväll blir vi hemma. Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.

Nåja, nu hittade jag en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Read Full Post »

Myggbett och annat oknytt

Ett inlägg om smådjur, om ett liv i det lilla, om vardag och om en förhoppning att snart få öppna en flaska champagne.

MEH! Myggbett… NU! Jorå, jag fick ett och annat i söndags när vi var till skogs. Det allra värsta är det som sitter i höger handflata. Otroligt störande och kliande när man hanterar datormusen, till exempel… Men med blotta ögat ser man knappt eländet…

Litet, men irriterande myggbett. Jag har för säkerhets skull ringat in det så att du åtminstone anar var det finns.

Min lägenhet är full av smådjur, annars. Jag har ju öppna fönster dygnet runt, i princip (inte när jag åker hemifrån), och då kommer det in ett och annat. I somras fick jag ju besök av denna, som jag emellertid hjälpte att fly:

Denna släppte jag ut i friheten igen i somras.

Jag har åtminstone två ganska stora och surrande flugor här inne. Men vänta bara, jag ska gå på mördarjakt med flugsmällan. Och jag är inte nådig.

Jag ska gå på jakt med denna.

Igår morse, när jag öppnade ett av köksskåpen för att lyfta ner en skål till filen, flög en nattfjäril ut. Och på golvet i gästrummet såg jag nyss en liten spindel.

Det är rätt trevligt med sällskap, men jag skulle föredra lite större djur än småkryp. (Dock inte så stora som webbtroll och sånt oknytt.) Typ nåt fyrbent. TÄNK om jag kunde ha en hund till sällskap om dagarna! Jag är verkligen en hundmänniska, men katt går också bra. Om de får bita lite på mig…

Idag får jag nog hålla tillgodo med smådjuren vad gäller sällskap. Funderar därför på vad jag kan göra för att ha några mänskliga kontakter som INTE sker via dator, sms eller mobilspel. Hade tänkte ringa mamma, men hon förekom mig igår kväll, just när jag skulle laga middag. Och Fästmön och jag telefonerade efter middagen och före gårdagens TV-program som jag tittade på Det gör att jag var snudd på übersocial under tisdagen…

1. Träffade min Nästanbror
2. Pratade med två som jobbade på Tokerian
3. Telefonerade med mamma
4. Telefonerade med Anna

 

Två jobb att söka har jag hittat hittills idag. Ganska intressanta jobb, som dessvärre skulle medföra lång resväg. Ett tredje jobb tipsade jag om på Twitter. Där finns ju andra som söker nytt arbete också…

Så kvar att göra idag är att leta upp minst ett jobb till att söka. Sen måste jag duscha och tvätta håret. Och så återstår…. att vänta med spänning på Saker & Ting. Till kvällen kopplar jag av med andra delen av Svart fjäril.

I kylen ligger en liten flaska champagne och en stor flaska mousserande. Det vore inte helt fel att få öppna nån av dem.  Och nej. Det handlar inte om ett nytt jobb, men nånting riktigt häftigt!

Vad händer hos dig idag??? Du vet att jag gillar när du skriver några rader och berättar!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Städdag och lite annat

Ett inlägg om just den här dagen, såsom jag har tänkt den för mig.

Idag jag känner jag mig lite orolig i magen av olika skäl som jag inte vill gå in närmare på här på bloggen. Därför passar det extra bra att göra en städdag av denna torsdag.

Jag känner mig lite ful idag, också.

Utanför mitt arbetsrumsfönster är himlen klarblå och solen skiner. Men jag är inte lurad – det var riktigt kyligt i luften i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet!

Det får bli en dag med lite paus från jobbsökeriet och det sociala livet. Jag måste hinna med saker här hemma. Förutom städning tänkte jag laga till en mer näringsrik middag än den jag bjöd Anna på igår. Fast ett jobb har jag förstås sett som jag tänker söka. För du ska veta, att som jobbsökande är du aldrig ledig, även om du driver dig själv ganska hårt. (Du är inte värd att… Varför sitter du här och inget gör? Sök jobb! Har du verkligen sökt igenom hela utbudet? Va va va???)

Vi fick väldoft till köket igår av Annas snälla mamma! Det behövs i det här hemmet – av olika skäl. Tanken var att vi skulle åka till Slottet och gräva upp lite potatis själva när Anna slutat jobbet för dan, men varje dag tycks det ju vid den tiden vara skyfall och/eller åska som gäller. Då känns det inte så kul att gräva i leran. Men Annas snälla mamma hade grävt åt oss mellan skurarna igår. Nu har jag inte sett allt som låg i påsen, men där fanns bland annat squash och detta härliga knippe:

Väldoft till köket i form av bladpersilja och krondill.

Medan jag går runt med trasor, vippor och dammsugare idag hoppas jag att nån kikar in på Blocket. La ut en annons igår under stora klagomål, för lätt var det f*n i mig inte – allt som kunde krånglade, nämligen. Till sist fick jag betala annonseringen via mobilen. Hoppas det är värt allt besvär – de 20 kronorna kan jag överleva utan.

Storebror* har betett sig underligt nu på morgonen. Jag hoppas att han inte är på väg att somna in för evigt! Honom kan jag definitivt inte överleva utan! Just nu hämtar jag hem lite uppdateringar som förhoppningsvis gör honom gott.

I morgon ska jag själv på undersökning i vården. Det ser jag väl inte direkt fram emot, men jag har som tur är frikort, så det kostar mig ingenting. Alltid något!

Dags att sätta fart nu, för här blir inga barn gjorda. Aldrig nånsin mer. Och det gör mig ingenting. Absolut ingenting. Gör du några barn idag eller vad sysslar du med??? Skriv gärna en rad och berätta!

*Storebror = min stationära dator

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll och lördagsmorgon

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över slapphet, timmar och rosalila blommor.

Lördagsförmiddag i New Village. Faktum är att det är rätt tyst i huset. Det beror på att en fjärdedel inte är hemma och att en annan fjärdedel inte har börjat banka. Än. Det kommer väl. Men då är jag förhoppningsvis inte här utan i Himlen. Den tredje fjärdedelen är hemma och har ägnat morgonen åt att springa upp och ner för trappan. Stegmätare, eller vad?

Min fredagskväll var otroligt slapp. Som du förstår var jag helt slut efter arbetsveckan (två dagar). Det där var ironiskt menat, kanske är bäst att jag tillägger. Jag testar och ser om det skulle kännas OK att bara jobba lite. För två arbetsdagar är ungefär vad institution 2 verkar kunna erbjuda. Till detta läggs ytterligare nån dags arbete för institution 1. Totalt 26 timmar. Tre arbetsdagar och två timmar. Skulle jag klara mig ekonomiskt att jobba så lite? Nej. Skulle jag palla att jobba så lite? Nej. Skulle jag kunna göra ett bra jobb på dessa ynka dagar? Nej. Skulle jag vilja jobba så ytterligare en begränsad tid och inte tillsvidare? Nej. Mina svar är givna!

Det är skittråkigt att laga middag. Men när man är ensam är det bara überskittråkigt. Så jag dukade upp ett fredagsalternativ i vardagsrummet med Lapdancen, min bok på gång, en skål prästostbågar och en starköl. Och så kallade jag Crime Night på Kanal 9 och spelade Wordfeud. Det blev mättande både för kropp och själ.

Fredagsmiddag.

Och nu är det lördag. Jag vaknade runt åtta och kände mig ganska utsövd. Låg och läste en stund och planerade kommande texter. Satte mig vid datorn och här har jag suttit och skrivit, är på min tredje text just nu. Och min tredje mugg java. Det snurrar lite lätt i skallen och jag funderar på om det inte är dags att duka fram frukost.

Alldeles nyss plingade ”Lucille” på dörren.

Stressad och sent ute som vanligt!

skrattade hon och undrade om jag kan vara lägenhetsvakt från idag och en vecka framåt. Inga problem! Deras växter är få, husdjuren ryms i en några liter stor vattentank och jag får tillgång till lokalblaskan gratis. Klart jag hjälper till!

Frukost står som sagt överst på agendan. Därpå måste jag skriva ett par texter till, vattna mina egna krukväxter, gå ut med sopor och göra mig redo för en färd till Himlen. Noterade glatt, på tal om krukväxter, att min fina hortensia, som jag fick av Fästmön och barnen till en födelsedag för ett par, tre år sen, blommar igen. När jag fick den var blommorna blå, men nu är de närmast rosalila. Jag tror jag läste nånstans att de tillsätter nåt färgmedel för att få fram den blåa färgen. Konstigt… Så här ser den ut idag:

Lite rosalila. 

Vad händer hos dig i helgen??? Laddar du för nästa helg, som infaller redan på torsdag, kanske???

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag med äckliga familjer, små, små bitar och en snorig gosse

Varning för kiss- och bajshumor!

En strålande marsdag – och det blev inomhussittning nästan hela dan för min del. Jag åkte ut till Elias och hängde med honom en stund medan mamma (Elias, alltså, inte min mamma) jobbade. Elias har haft jobbigt med hosta och feber, men idag var han mest snorig. Det avgjorde det hela – det fick bli en spela-spel-och-bygga-lego-dag.

Jag fick en go pratstund med Storasyster också. Det märks för varje gång hur vuxen och klok den tjejen blir. Skönt att se!

Sen plockade vi fram kortleken – och det var inte poker vi spelade med Sivan…

Siv Blöja var med och lirade kort.

Redan när jag såg Sivan började jag ju skratta – mest för att jag inte gillar Siv, ett namn förknippat med en tant som var dum mot min pappa.

Fru Bajsenstråle joinade oss också.

Maj Louise Bajsenstråle, för dagen iförd kortkort kjol och höga klackar, joinade oss också. Naturligtvis var det inte bara blöjor och bajs, även familjen Kiss fanns representerad.

Kaj Kiss hängde med i spelet.

Jag fick hela familjen Kiss, medan Elias tog Kräkarna och Bajsenstråles. Sen fick jag Snoringarna, fast det egentligen borde ha passat Elias bättre…

Slemnart Snoring hamnade hos mig, minsann.

Men min favoritfamilj i det här spelet är förstås Blöjorna.

Kisse Blöja…

…och Bitte Blöja.

Ärligt talat tror jag att det var jag som tyckte att det här spelet var roligast… 😳

Elias var sugen på att spela Monopol, men det tar ju sån jämrans tid. I stället blev det ett annat kortspel med kunskapsfrågor. En massa sport, förstås, som jag inte kunde. Det hjälpte inte att jag var stärkt av bullar och muffins som jag hade med mig och det goda kaffe Linn bryggde.

Lite seriösa blev vi, som sagt. Elias blev sugen på att bygga LEGO och det ÄLSKAR jag! Han hade en stor, oöppnad kartong sen jul med tåg.

En massa ”ritningar” och påsar med bitar.

Jag tyckte att det var väldigt bra att olika satser i den stora lådan låg i skilda plastpåsar. Det gör ju att man bara öppnar den eller de påsar man behöver, vilket minskar risken för att små bitar försvinner. För en del bitar är onekligen små…

Småbitar…

Sen byggde vi. Från var sitt håll på loket. Det växte fram med gemensamma krafter.

Loket börjar se ut som ett lok.

Hela satsen består av ett lok och tre vagnar samt räls och fjärrkontroll/joystick. För det ska visst kunna gå runt. En lokförare fanns det i alla fall med i satsen och honom byggde jag. Fast jag satte byxorna bak- och fram så han kunde inte styra åt rätt håll först.

Så här blev loket när det var färdigbyggt!

I morgon ska vi gripa oss an vagnarna. Eller i alla fall en av dem. Den andra vagnen vill Elias bygga med sin mamma.

Vi blev väldigt trötta efter allt spelande och byggande, så vi fick lägga oss på var sin soffa. Jag hade #¤%&/)( ont i min häl av nån anledning och fick slänga upp den på ryggstödet medan jag vilade ut med min bok.

På sofflocket med foten i högläge och en bok i knäet.

Elias plockade fram block och pennor och ritade figurer ur Mario, Lemmy och Morton. (Hade aldrig hört talas om dem, men fina blev de.)

Elias ritar snubbar ur Mario.

Sen ryckte det lite i datortarmen hos Elias och jag låg och gäspade och läste på soffan. Storebror Johan hade lovat att laga middag i kväll. När Johan stod och stekte korv tog jag farväl av grabbarna. (Linn hade redan dragit med en kompis och Frida softade på sitt rum.) Tack snälla Anna för lånet av gossebarnet idag! I morgon åker jag ut igen! 

Finns det några snälla barn för Vargen att vakta, tro???

På vägen hem plockade jag upp en pizza från Aroma som jag nu har smockat i mig och sköljt ner med ett glas rött. Lördagskvällen sänker sig över New Village och jag ska läsa lite till i Brighton-boken (jag känner igen ställen han skriver om så väl och blir nostalgisk) innan jag rundar av med Mr Selfridge på TV.

I morgon är det söndag och nya äventyr väntar i det vi kallar livet.

Livet är kort. Kom ihåg det.

Read Full Post »

Nu börjar det dra ihop sig…

Ja, nu börjar det dra ihop sig – till välförtjänt ledighet. Jepp, jag tycker att jag har förtjänat fyra veckors semester efter nästan ett års heltidsarbete. Ett arbete som jag hoppade på direkt efter en tvångsledighet på två år och åtta månader. Tro inte för ett ögonblick att jag har glömt svåra tider och hur lätt det är att hamna där igen. Jag har lärt mig den hårda vägen, det har kostat och jag är helt klart en annan person idag. Fast en del sidor av mig förändras aldrig. Försök inte att uppfostra en person som redan är vuxen – i alla fall inte mig!

Bilden tagen i ett annat arbetsliv, men t-shirten är densamma som jag har på mig idag.

Det regnar just nu, morgonen är grå. I morse fick jag fara upp vid femtiden får då hade jag besök av några skator på ballen* – nej inte vissa puckon utan fåglar, alltså. Vi fågelskrämmor låg ju och försökte sova. De estimerade uppenbarligen min lilla blanka midsommarstång, så jag fick ta in den. Idiotfåglar! De sprang omkring på både räcket av metall och mitt bord. Men människor kan som sagt också vara puckade. I morse var det nån som var ute med sin unge före klockan sju. Klart att barnet inte var så tyst. Inte föräldern heller. Nej, hänsyn vet inte folk hur det stavas! Jag och Fästmön var ju uppe, men det verkar som om resten av gården har semester.

I morse hasade jag in på jobbet. Mötte en kollega från institution #2 och h*n ska jobba en vecka till… Det lät…. tungt… Men ännu tyngre tyckte jag att det lät när jag pratade med en av städarna som har haft tre veckors semester – med detta skitväder. Jaa, man kan ju på sätt och vis lika gärna jobba när det bara regnar och regnar…

Igår kväll lagade jag middag – grillad kycklingchorizo med bröd och räksallad – till mig och Anna. I kväll ska hon slippa min matlagning, för vi ska ner på stan och fira vår semester med en riktigt god middag! Vi har några favoritställen och nu ska vi till stället där vi intog vår förlovningsmiddag – det blir fyra år sen i november.

Gårdagskvällen var ganska slow. Hemmadatorn åkte lite av och på, för det åskade en stund och man vet ju aldrig… Jag tog en välbehövlig dusch och tvättade mitt förskräckliga hår – har noterat att jag ska till frissan på måndag, tack och lov! Men jag vet inte om det hjälper, hår speglar ju hur resten av kroppen mår.

Vi passade på att kolla på ett par TV-deckare som jag hade spelat in på DVD:n. Först ut var sista delen av Kommissarie Thorn: Sömntuta. Den gillade vi skarpt båda två, riktigt läskig historia. Sen blev det onsdagskvällens Tyst vittne – med betoning på Tyst. Det tog över en halvtimma för TV4 att få nåt ljud… Riktigt dåligt! Den som vill se reprisen kan göra det på Sjuan på lördag kväll klockan 20. Tyst vittne är en väldigt bra serie för övrigt! Och otäck, förstås.

Helgen då? Vi är tre i familjen som firar i kväll – Anna och jag semester, somliga nånting helt annat – men i morgon strålar vi samman i Himlen för att fylla på lite förråd och så. På söndag blir det inget tavelköp av olika skäl, så vi får hitta på nåt annat.

Sen är det då första semesterveckan… På måndag eftermiddag blir det alltså hårklippning för min del och på onsdag är vi ett gäng som ska fara ut till Thuns för att shoppa loss. Vi stannar nog i Himlen ett par dar, men på torsdag åker jag hem för att stäääda. Och nästa fredag blir det en helgtripp ner till Metropolen Byhålan för att hämta hit mamma. Fyra veckor går fort och när mamma sen är tillbakaskjutsad hem till sig återstår en och en halv semestervecka som bland annat inkluderar Pride, förstås!

Med tanke på att det är fredagen den trettonde idag, förutspådde vi alla möjliga trista scenarier inför semestern: nån dör, nån strular, nån blir sjuk och nån får spel. Men har jag överlevt Inferno ska jag väl överleva Purgatorio och klara av nya tråkigheter. Bara att vara inställd på det.

Var rädd om dig idag! Och alla dar!!!

*ballen = balkong

Read Full Post »

Brev och paket, fönstermän och lite annat

Det blev fullt ös på jobbet. Hela dan. Det sa bara

svisch

och så blev det dags att åka hem. Fast det gjorde jag inte. Jag åkte till Stormarknaden och mötte upp Fästmön och Elias. De var där för att inhandla skor till den senare eftersom de nuvarande klämmer och gummistövlarna gick sönder idag. Ett par jeans blev det också. Inte världens roligaste att göra, tyckte nån av oss. Gossens mungipor åkte neråt stundtals. Vi intog lite ätbart på ett snabbmatsställe. Stripsen är bra där, tycker Elias och jag, men sen är jag inte så imponerad av resten. Men jag hade bara fått i mig en liten bit grönsakspaj till lunch, så hungrig var jag och då går det mesta ner.

Efter shoppingen skjutsade jag hem Anna och Elias till Himlen. Klockan var då närmare halv sju. De stora ”barnen” hade förhoppningsvis klarat av att laga till nån middag till sig själva så att deras trötta mamma slapp ställa sig vid spisen efter en lång dag.

Hemma i New Village var postboxen full av lönekuvert, pensionskuvert och spännande kuvert samt ett stort, grönt paket från FEM! Jaa, nu är jag rejält nyfiken!!!

Spännande grejor i postboxen!

Mamma hade ringt tidigare, så jag blev tvungen att ringa upp. Men jag sa att jag just kommit hem och att jag hade lite att fixa med. Och det var alldeles sant! Jag  har packat och blev även tvungen att starta en maskin tvätt eftersom jag plötsligt inte hade nån enda ren BH. Och BH är ganska bra att ha när man har hängtuttar, liksom. Blir mindre pinsamt då.

Ska kolla lite på TV strax, känner mig ganska slut i rutan efter den här konstiga dan där jag bland annat hade besök av fönstermän. Ja fönstermännen, ja… De kom naturligtvis mycket senare än de skulle. Två män, den ena var så lång att han fick böja sig när han passerade dörrhålen. De sa varken hej när de kom eller hej då när de gick, men jag hörde att de pratade dalmål. Märkligt par som så totalt saknade basal social kompetens…

Read Full Post »

Skam den som ger sig och vikten av kommunikation

Det var väldigt tröttigt igår kväll. Både Fästmön och jag jobbade långa dar. Jag hade visserligen en del ljus- och vilopunkter mitt under dan, men Anna satt i möte hela eftermiddagen. Ett möte som drog ut på tiden. Eftersom Clark Kent blev törstig* var jag tvungen att stanna till vid Preem  för lite bensin. Anna skulle sluta klockan 16.30, men när jag landade utanför hennes jobb 16.40 syntes hon inte till. Tur att jag hade intressant sällskap av Olof Palme.

Men så kom hon äntligen ut, min älskling, och vi åkte hem till New Village. Jag slog på stort och lagade middag – makaroner och stekt kycklingkorv. Trots att jag hade ätit en helt OK lunch var jag rejält hungrig. Men det hade kanske att göra med att jag äntligen påbörjade själva författandet av planen igår. Jag känner mig ivrig och engagerad, men måste behärska mig lite – alla intervjuer är ju inte på långt när klara. Idag har jag ingen intervju inbokad, men i morgon har jag två. Och ytterligare några nästa vecka.

Tillbaka till gårdagskvällen. Jag behöver verkligen duscha och tvätta håret. Jätteskönt! Vi satt sen en stund vid var sin dator innan jag grep mig an kvällens stora projekt, det jag bävade för: ställa in kanalerna på alla tre apparaterna. Jag hade ju liksom bara börjat på tisdagskvällen, men då insåg jag att jag var alldeles för trött. Till och med hårddisken kändes full då.

Hårddisken kändes full… 

Sagt och gjort. Jag satte mig på golvet, först i vardagsrummet, sen i sovrummet. Platt-TV:n var klar, men DVD:n och tjock-TV:n återstod. Tjock-TV:n ville inte hitta Kanal 9, en av de kanaler som KomBort ComHem hade flyttat på. Troligen av det skälet att den låg för nära TV8, den andra kanalen som ComHem hade flyttat. Tänk om man hade kunnat lägga ut en kanalplan för de analoga kanalerna på sin hemsida eller kanske bättre, eftersom de kan skilja från ställe till ställe, gett en kanalplan till bostadsrättsföreningen att lägga ut. Föreningens sida över TV-kanaler är för övrigt inte uppdaterad sen 1975 på länge, ser det ut som. Dessutom vimlar det av stavfel. Det borde man kunna justera enkelt. Nåja, en god kvinna reder sig själv. Och till slut fick jag ordning på alla tre apparaterna. Dessutom ställde jag in kanalerna i samma ordning på alla tre, en ordning som jag försökte göra så logisk som möjligt. SvT1  på kanal 1, SvT2 på kanal 2, TV3  på kanal 3, TV4 på kanal 4, Kanal 5 på kanal 5, TV6 på …. Jamen nu fattar du väl? Det tog ungefär en och en halv timma. Sen var det dags att sova.

Självklart är jag nöjd att jag inte gav upp när det gällde kanalfixeriet, men det tog irriterande lång tid och irritationen blev ju inte mildare av att det inte fanns nån information nånstans att hämta. ComHem hade endast lagt ett brev i min postbox där de skrev att de skulle flytta på TV8  och Kanal 9. Men inte vart… Nu är det gjort i alla fall och skam den som ger sig!

Idag får jag nog sällskap på rummet av MB, som är administrativ chef. MB är här uppe på institutionen en dag i veckan och då delar vi rum. Vi får se hur det går, jag är ju van att ha egen ”kupé” nu…

Jag ser mycket fram emot dagens lunch med ”Lisbeth” men även mot i morgon när jag får besök av en kollega som har stöttat mig mycket – och som jag vet har talat väl om mig inom ”företaget”, vilket troligen ledde till det här jobbet. Och kanske till andra… För även om det finns behov behöver institutioner och liknande ibland bli medvetna om det. Just den här institutionen är ung och framåt och är en av dem som verkligen har insett att kommunikation är viktigt, men tid är en bristvara.

 

*Clark Kent blev törstig = bilen måste tankas

Read Full Post »