Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘längre’

Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.


 

Det blev grekisk inramning Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.

Åkanten över Fyrisån

Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.


Vi var liksom inte ensamma hungriga 
igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.

Hjul på väggen inne på Tzatziki

God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.

 

Anna på Tzatziki

Min fästmö.

Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.

Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.

Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.

Fyrisån natt

Fyrisån by night.

Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.

I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Moln över ArcadiaEn helg i början av maj kom vännen FEM på besök. Vi gjorde en rejäl loppis- och secondhandrunda och FEM var så gullig och köpte några böcker åt mig. Nu har jag läst ytterligare en av dem, Jojo Moyes Moln över Arcadia.

Som vanligt i Jojo Moyes tidiga böcker utspelar sig händelserna både i dåtid och nutid och i slutet får vi läsare ihop trådarna. Även denna gång är det 1950-tal när boken inleds. Den lilla kuststaden Merham är en byhåla. Där bor Celia med sina föräldrar och syskon tillsammans med Lottie, fostersystern från London. Lottie kom till familjen under kriget och har blivit kvar. Tjejerna börjar bli vuxna, men innan de hinner leva sina ungflicksliv färdigt har naturligtvis Katastrofen inträffat. Och allt har att göra med Arcadia, stans finaste hus. En dag säljs huset till en skådespelerska. Det får en magnetisk dragningskraft på Celia och Lottie. Till sist inträffar en skandal och Celia skickas till London av sina föräldrar. Efter ett år kommer hon tillbaka – med sin fästman Guy, en kille som även Lottie faller för… Ungefär 50 år senare är huset sålt igen och ska renoveras. Nyblivna mamman Daisy finner sig inte bara en dag vara ensamstående förälder, hon har blivit ensamföretagare också sen mannen lämnat henne. Under renoveringen hittar Daisy en målning som gör att allt ställs på sin spets.

Det här är Jojo Moyes andra bok. Den utkom 2003 i Storbritannien och två år senare kom den ut på svenska. Efter att ha läst både debutboken Det skyddande regnet av Jojo Moyes och senare böcker av henne kan jag väl säga att vissa författare utvecklas med tiden. Moln över Arcadia är inte dålig, men den är väldigt förutsägbar. Ungefär i mitten av boken har jag nästan helt klart för mig hur den ska sluta. Och det är inte så roligt. Första halvan av boken känns som längre och långsammare, medan andra halvan bitvis känns ihoprafsad.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett väntande inlägg.


 

Regn på köksfönstret

Gårdagens bild, dagens väder.

Gissa vad det är för väder idag? Just det, samma som igår: regnigt, blåsigt och kallt. Dan började dimmigt, dessutom. Fästmön och jag såg knappt en meter framför oss (liiite överdrivet, jag erkänner!) i morse. Men det kanske hade att göra med att ögonlocken var tunga? Det känns som om jag har sovit alldeles för lite i natt. Först vaknade jag av att nån skickade sms, sen var det nån som ringde. Nu har jag huvudvärk. Det har därför blivit en Ipren idag. Hur det går för Anna vet jag inte, men hon jobbar lång dag, ända från klockan sju till klockan 16.

Jag ägnar mig åt att vänta idag. Vänta och vänta och vänta… Just idag känner jag mig otålig, för det är flera saker som hänger på varandra, lite grann. Mitt liv är på stand by, som jag säger ibland. Till exempel väntar jag på ett telefonsamtal som jag skulle ha fått i måndags, som kom helt kort igår och som ska bli längre idag. Beroende på samtalets utkomst kan jag inte boka in varken aktiviteter eller möten. Dessutom väntar jag på en utskrift. Den måste jag prata om med en mig närstående person. Fast den personen kan jag inte prata med förrän i kväll. Därefter förväntar jag mig att jag får tummen ur. Det kan ta en timme, det kan ta dagar. Men det måste kännas rätt!

Och under tiden väntar jag på att en viss arbetsgivare ska ringa och säga att jag får det där drömjobbet, att en annan person ska ringa och säga att jag får ett kontrakt och att pristagarens namn för årets Nobelpris i litteratur ska tillkännages. Tack och lov att det senare är tidsbestämt till klockan 13 idag!

Under tiden går jag och noppar bort gula och bruna blad från mina krukväxter och planerar helgens städning. Anna får hem sin äldsta dotter och ska dessutom jobba i helgen, så hon åker hem till sitt i morgon. Jag tar städhelg.

Nä, idag är jag ingen tålmodig väntare, lika lite som jag är nån tålmodig patient. Kroppen och livet ska bara funka, helst. Jag tror jag går in i duschen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jämförande inlägg.


Nu har jag varit med iPhone 5
i lite mer än en vecka. Tänkte sammanfatta vad jag tycker om den jämfört med 4S-modellen, som jag har haft som tjänstemobil.

iphone-4s

iPhone 4S – som i min tjänstemobil.


I början av december förra året
skrev jag om mina första två månaders intryck av iPhonen. Det jag då främst gillade med den var apparna (jag hade haft en Nokia N95 tidigare). Apparna för blogg och Twitter uppskattade jag mest liksom möjligheten att kunna läsa tjänstemejl via iPhonen. Klockans funktioner gillade jag. Gratis är gott och att kunna skicka gratis iMessage mellan iPhonear fanns också på plussidan! Det jag tyckte var dåligt med iPhone 4S var främst kartappen, den korta batteritiden, kameran (som ju var skitbra i Nokian!) och den känsliga displayen (inget bra skydd för framsidan).

iphone5black

iPhone 5. Det som skiljer utseendemässigt är främst att den är plattare och längre.


iPhone 5 då?
Jo, att kopiera över kontakter, kalendarieuppgifter och appar fungerade inte! Kontakter och kalendarieposter fick jag skriva in själv och jag fick installera om flera appar. Dåligt!

Mina mejl kan jag läsa på iPhone 5, men det går inte att koppla home.se-kontot till mobilen utan jag får surfa. Dåligt – men det är inte iPhonens fel utan home.se:s/Sprays!

Klockan och iMessage gillar jag förstås fortfarande. Bra!

Ännu sämre än på iPhone 4S är batteritiden. Jag får ladda två, tre gånger om dan om jag använder iPhone 5 mycket och ofta! Dåligt!

Kameran är det riktigt stora pluset! Jag har svårt att fatta skillnaden, men iPhone 5:s kamera är så mycket bättre än 4S! Den är riktigt, riktigt bra, vilket glädjer mig som fotar mycket!

Displayen/framsidan är fortfarande väldigt känslig för repor etc. Det borde man ha kunnat förbättra! Dåligt!

Det som drar ner betyget rejält för iPhone 5:an är emellertid wi-fin! iPhone 5 har betydligt svårare att hitta min router hemma, trots att dess signal är på topp. iPhonens signal har i vissa rum varit obefintlig. Hur kul är det att betala flera hundra i månaden för nåt som inte funkar optimalt? Inte alls. Nu har jag placerat om routern, vilket ger en något högre signal på iPhone 5:an. Vi får se om det håller i sig. Jag har kollat runt på nätet och sett att detta är ett vanligt problem hos iPhone 5. Riktigt, riktigt dåligt!

Utseendet då? Tja, iPhone 5 är plattare, men längre och har därför en något större skärm. Bra!

Sammanfattningsvis: Fem dåligt varav en riktigt, riktigt dåligt och en dålig som inte är iPhonens fel samt tre bra varav en riktigt, riktigt bra. Dessutom är det en annan laddare till 5:an än till 4S:en, vilket jag tycker är dumheter!

Totalt blir det knappt medel i Toffelbetyg… 

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som jag har gett bort.


Vi är aprilbarn, både Fästmön och jag,
så ofta köps det en del böcker just i den månaden. Anna fick bland annat Björn Hellbergs kortroman Fallet Martin Felt av mig. Den passade jag på att låna och nu har jag läst ut den.

Fallet Martin Felt
En kortroman.


Den här kortromanen
gick som sommardeckare med Allas 2007. Och visst är det så att deckare hör sommaren till? Händelserna utspelar sig dock dels i en bastu, dels utanför en husbil. William älskar fotboll, men hatar bastun han tvingas till efter varje träning. Av nån anledning fångar han en igelkott som han ställer in i bastun – och sätter på värmen. Men vaktmästaren kommer på honom, räddar djuret och stänger in Wiliam i djurets ställe. En stund. Det räcker emellertid för att göra William arg och få honom att tänka på hämnd. Fast då är vaktmästaren redan mördad…

En ganska enkel, men ändå otäck intrig på dessa lite mer än 100 sidor. Slutet är oväntat, vilket gör boken extra bra. Men nog hade jag önskat att den var längre…

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »