Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ett fall för Vera’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Det ska vara deckare/polisserier på fredagskvällar på TV, tycker jag. Så var det när jag var barn på stenåldern och så vill jag ha det när jag är vuxen. Frågesportsprogram i fejkade transportmiljöer intresserar mig inte ett dugg, till skillnad från ”alla andra” – i vart fall om en får döma av det som skrivs i sociala medier. Ja det skrivs så mycket att en behöver se programmet… Därför var min höjdpunkt igår kväll säsongsstarten av Shetland (tredje säsongen) klockan 22 i SvT 1 och därför skriver jag om programmet här och nu.

Shetland

Kriminalkommissarie Jimmy Perez i Shetland spelas förträffligt bra av Douglas Henshall. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Shetland är baserad på Anne Cleeves böcker
om polisen Jimmy Perez. (Anne Cleeves har för övrigt även skrivit böckerna om Vera Stanhope, böcker som också blivit TV-serie.) Det är faktiskt ett gäng böcker jag inte har läst. TV-serien, däremot, gillar jag mycket. Den utspelar sig i Skottland där både människor och miljöer känns lite… karga… I det första avsnittet av säsongens sex försvinner en ung kille från en färja. (Märkligt nog läser jag just nu en bok i vilken en ung kille också försvinner från en färja – fast till Gotland, inte Skottland! Det rimmar i alla fall.) Han har träffat en tjej på färjan och de tillbringar kvällen tillsammans. Men på morgonen, när tjejen vaknar, är killen försvunnen. Hon går till polisen när hon har stigit iland. Polisen har lite svårt att tro på henne – det enda hon vet om den försvunne är hans förnamn. Och i stället lägger polisen först fokus på att utreda hur en liten pojke fick i sig så mycket knark att han svävar mellan liv och död…

Toffelomdömet efter första avsnittet blir det högsta. Fredagskvällar med poliser och skummisar i Skottland gillas!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Vera bort, men inkommer Jo i Black work på fredagskvällarna. Jaa, mycket brittiskt är det nu, många serier att kolla på. Just fredagskvällar gillar jag att se deckare. Black work inte är en deckare, precis, utan en polisserie i tre delar. I afton visade SvT1 den första delen.

Black work

Jo, spelad av Sheridan Smith, är inte bara polis, hon är även gift med polisen som mördas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Stuart Wood, Des Willie/ITV) 


Black work inleds med 
några icke helt lyckliga glimtar från ett polisäktenskap. Jo träffar en annan polis vid sidan av. De sitter i bilen och pratar, inget har direkt hänt även om det finns nåt emellan dem. Jo bestämmer sig till sist för att försöka ta tag i sitt äktenskap – fast då är det försent: hennes man hittas mördad. Det visar sig att maken har jobbat undercover med ett fall under ganska lång tid. Jo bestämmer sig för att hitta mördaren.

Det är aningen för mycket skuld- och relationsdrama för att jag ska tycka att det blir riktigt spännande. Därmed inte sagt att den här serien inte känns realistisk. För det gör den! Och jisses vilken mardröm att en dag upptäcka att en inte vet vem ens partner är eller vad h*n har jobbat med egentligen. Den dagen när man inser detta är dessutom den dan partnern mördas…

Toffelomdömet efter första avsnittet blir aningen över medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om aktuella saker, lokalt samt nationellt.


 

Äntligen kom regnet igår kväll! Det var över 20 grader varmt långt in på kvällen. När så regnet började smattra mot tak och rutor sjönk utomhustemperaturen här till behagliga 18 grader. Idag har jag vaknat till en morgon som är mulen och blåsig på riktigt. Jag hoppas att det kommer mer regn. Då slipper jag mycket rök – utan att jag går in på detaljer.

Tjockgrill

När det regnar slipper jag mycket rök och stank av gris.


Med regnet kom också
ett mejl med information. Karma tycks åter ha slagit till, denna gång mot vuxenmobbare. Jag kan inte påstå att jag gottar mig åt denna persons olycka till hundra procent. Men det känns lite, lite bra att h*n fick smaka på sin egen medicin. Förhoppningsvis ger det insikter och lärdomar för resten av (arbets)livet.

Tidigt i morse läste jag en krönika signerad Frida Boisen. Hon skriver att vår värld inte är frisk utan sjuk, men gör inga jämförelser med svåra och ibland dödliga sjukdomar. Därför håller rubriken som liknelse, till skillnad från en viss lokal politikers, ett kommunalråd i opposition, blogginlägg. Även politiker är människor och har rätt till känslor och personliga åsikter, men som förtroendevald kanske man ska vara liiite mer aktsam hur man formulerar sig när man skriver saker som vem som helst kan läsa. Detta till trots kan jag faktiskt förstå liknelsen, men i det här sammanhanget blir den nästan lika olycklig som när en viss pastor sa att såna som jag är cancersvulster. Fallet blev faktiskt prövat i domstol och Åke Green blev först dömd i tingsrätten 2004 för hets mot folkgrupp, därefter friad i Hovrätt och Högsta domstol 2005 – med hänvisning till yttrandefriheten och religionsfriheten. Skillnaden är emellertid att Stefan Hanna, liksom Frida Boisen, säger att Sverige är sjukt, medan Åke Green anser att homosexuella är sjuka och abnorma.

mobilprat vid ratten

Mobiltelefoni i alla former borde totalförbjudas vid ratten.

Idag läste jag också om att det kan bli skärpt lagstiftning kring att sms:a vid ratten när en kör bil. Hurra i såna fall! För jag ser faktiskt bilförare varje gång jag själv är ute och kör som sitter med ratten i ena handen och mobilen i den andra, blicken ömsom lyftad, ömsom sänkt ner mot telefonen. Det är inte OK! Att köra bil kräver uppmärksamhet från föraren. Det har skett så många olyckor den senaste tiden och det skulle inte förvåna mig om sms – eller i vart fall mobiltelefoni av nåt slag – har varit inblandat. Men… det finns en fortsättning… sen när olyckan väl har skett vad ser en då? Jo, en jädra massa människor som fotar och filmar olycksplatser! Helt sjukt, enligt min mening. I höst tillsätter regeringen en pliktutredning. Jag hoppas att resultatet av den får bort alla fotande, filmande och hindrande människor vid olycksplatser. Det handlar om människor som faktiskt står i vägen för räddningspersonal och dito fordon. Eller om människor som filmar en förtvivlad människa som hoppar framför tåget i stället för att försöka hjälpa eller trösta.

American vintage

Får en träffa flickor i den nyöppnade butiken, tro?

Nä vet du, på seneftermiddagen idag flyr jag verkligheten och besöker en nyöppnad retro-, antik- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A här i Uppsala och tittar på fina saker. Det är bland annat ett kommunalråd i majoritet som driver den, till skillnad från den ovan nämnda bloggaren som är kommunalråd i opposition.

Till kvällen tänker jag bänka mig framför TV:n klockan 21 och se den första delen av fyra av Safe house, som visas på TV4. Det är en brittisk kriminaldramaserie från i år som handlar om en familj som behöver skydd efter ett överfall. TV-veckan i övrigt är tämligen mager. Torsdagskvällen räddas av Broadchurch klockan 21 på TV4. Lite glad är jag i alla fall åt att Vera på SvT1 på fredagarna ska ersättas av tre delar av Black work, en brittisk kriminalserie med timslånga avsnitt, som startar klockan 22. Annars är det inget mer sevärt förrän på söndag när tredje delen av sex av norska thrillerserien Mammon visas klockan 21 i SvT1.

Vad händer hos DIG idag??? Skriv några rader och berätta, för du vet ju att jag är nyfiken!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gnälligt inlägg.


 

Toffelklädda fötter

Det har läst om toffelklädda fötter.

Det har ont i huvet. Det har haft ont i huvet sen torsdag eftermiddag. Nu är det lördag morgon. Det trodde det handlade om nervositet, stress och värme. Det har ätit salt, druckit vatten och till och med tagit piller. Det molar svagt i Dets huvud ändå. Och så har Det läst en bok om toffelklädda fötter, blivit förtjust över en trolig ängel och försökt att vila. Samt, som grädde på moset, nej, crème de la crème – pussats lite med Fästmön igår. Inget funkar, inget hjälper.

Det lovar, fredagen blev lugn, Det vilade mycket. Det tog bara en tur ut till Förorten med arbeterskan. In en sväng på ICA Solen – Det ville ha nåt gott, det var ju ändå fredag. Det slutade med att Det köpte räksallad till sin kycklingchorizomiddag och små, färska citronmuffins till kvällskaffet. En (1) öl till maten. Das Klumpwerk (kopfweh) ist aber immer da.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Tofflan

Det har ett huvud, men inga barn.

En stund på ballen* medan solen gick ner. Lugn förkväll, men fest i lokalen. Ljudnivån ökade gradvis med klockslagen. En får vara glad att det inte finns nåt vatten här i närheten, för di deltagande vuxne ägnade inte mycket uppmärksamhet åt sina ganska små barn. Men det får en sån som Det inte tycka nåt om, Det har ju inga barn själv, är bara bonusmorsa till fyra (4).

Det läste också om en undersökning om chips utförd av Metro med syfte att kartlägga de minst och de mest nyttiga (!) chipsen. Är det nåt nyttigt i chips??? I undersökningen har Metro dragit in experter från Livsmedelsverket. Men asså, seriöst… Det avnjuter sina citronmuffins som håller sig lika färska hur länge som helst på grund av nåt de har i sig… Det tycker inte att kvällskaffe är kvällskaffe utan nåt till, ungefär som Vera, som höll Det sällskap en stund på fredagskvällen.

Idag försöker Det ta sig ner till Vaksala torg för att antikvitera. Egentligen borde Det ta sig till nån optiker, men det vore ganska meningslöst eftersom Det inte har råd att köpa glasögon. Det får i stället vara glad och tacksam att veta att Det har ett huvud, den enda fördelen med huvudvärk.

Och var har DU ont nånstans??? (Det här är ett tidsinställt inlägg, så svar kan dröja från mig!)


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rykande färskt inlägg.


 

Ginger Joe

Ginger Joe, iskall, är perfekt dryck när det är varmt. Alkoholhalten ligger på fyra procent. Till höger i bild syns Fästmöns små söta fötter.

Var det nån som såg nåt meteorregn i natt? Det var perseiderna en kunde se tydligast. Egentligen regnar det i himlen nästan hela veckan, men just natten till idag skulle det vara lättast att se meteorregnet. Jag hade nog velat se det hela, fast för min del är det flera hakar. En stor hake är att jag är så kvällstrött. Nu var jag vaken till nästan midnatt ändå. Vi intog först var sin kyld Ginger Joe och därefter blev det middag lite senare än vanligt, vid 20-tiden.

Att sitta ute på ballen* gick tyvärr bara fram till cirka halv tio-tiden. Då plockades det nämligen fram grillar. Den som har befunnit sig på min balle när närboende grillar vet att det bara finns ett att göra: gå in. Jag är inte den enda som tycker det. Ändå kan BRF-styrelsen inte besluta om att människor ska visa varandra hänsyn. Förra sommaren var jag den enda som sa ifrån här. De första två gångerna var jag vänlig, den tredje inte fullt lika mjuk i tonen. Som vanligt fick jag så mycket skit och straff resten av sommaren – människor har svårt att ta att andra säger ifrån. I år orkar jag inte med mer bråk. Dessutom har det varit ganska lugnt på rökfronten.

Jag lagade till en kalkonmiddag. Till den serverade köket i New Village en alldeles ypperlig och fyllig primitivo. Det kändes bara så himla trist att snabbt behöva packa sig in, stänga balledörr** och fönster åt baksidan och inta desserten – goda ostar – i vardagsrummet. Där var ganska varmt… Vi tog sällskap av Vera från helgen som var.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Igår läste jag hos SvT Uppsala på nätet
att allt fler KOL-sjuka i vårt län mår bättre. Sjukdomen kan inte botas, men bromsas. På tio år har antalet försämringsperioder halverats. Det är såna perioder som KOL-sjuka drabbas av. Alltså sjukdomen tycks komma i skov, precis som vissa andra sjukdomar, till exempel MS. Försämringsperioderna gör att sjukdomsförloppet skyndas på och att man går snabbare mot döden, för att tala klarspråk. Det är främst tre ”framgångsfaktorer” man talar om:

  1. fysisk träning
  2. nya läkemedel
  3. röktstopp.

Det tredje och sista är gratis. Om några veckor är det elva år sen jag slutade röka. Kan jag så kan du. Jag är säker på att rökstoppet räddade mig. Dessutom slipper jag ha dåligt samvete för att jag utsätter andra för min last. Jag gör inte längre människor omkring mig sjuka för att jag röker. DET är hänsyn, det!

Jag läste också igår på lokalblaskans webbplats att Tierps kommun ska bli rökfri från och med i höst. Och då menar jag rökfri på riktigt, det vill säga på arbetstid. Det enda tillfället under dan som personalen får röka under är lunchen. Tänk så mycket mer som blir gjort när rökarna inte längre springer ut och bolmar! Det finns många andra offentliga verksamheter som borde följa exemplet. Jag är övertygad om att det då skulle försvinna en hel del

luft

i organisationerna. Dålig luft, om du fattar dubbeltydigheten…


Röker DU??? Eller har du rökt och slutat??? Blev det några vinster??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen
**balledörr = balkongdörr

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ofungerande saker.


 

Det är skönt att vara hemma igen. Jag var så trött igår kväll att jag gick till sängs direkt efter att ha sett hur Vera försvann in till doktorn. Det var säsongsavslutning, men jag hoppas förstås på en fortsättning. Ett kapitel i min bok på gång lyckades jag ta mig igenom innan ögonlocken föll tunga över mina ögonglober.

Skallen är full av intryck som jag nu bearbetar på mitt eget sätt. En del av det var att skriva om Nora-trippen igår. Det mesta av trippen var en härlig upplevelse, men naturligtvis var bägaren inte utan smolk. Inte nog med att en snubbe tjafsar om 150 kronor, Clark Kent* är lite sjuklig också. Jag skjutsade hem Fästmön igår efter resan och det var då jag upptäckte det. Det blev gamla vägen hem och naturligtvis blev det stopp vid järnvägen. Jag stannade, stängde av motorn och skulle hissa ner fönstren i framsätet med fönsterhissarna. Bara en fungerade, men tack och lov var det den vid förarsidan.

Regn på bilrutan 2

För att tänka positivt är det tur att fönsterhissen slutade funka när rutan var uppe och inte nerhissad. Det regnar ju liksom av och till här…

Hemma i garaget kollade jag så passagerardörren, att den var stängd och hyfsat ren. Inget hjälpte. Idag kollade jag på nätet. Det kan vara ett kretskort som är trasigt och ett nytt sånt kostade 2012 ungefär 7 000 kronor, exklusive arbete. Glad blev jag INTE över att läsa detta, förstås. Nu står det väl inte på förrän AC:n pajar och då blir det problem. Dörrarna fram i bilen har bara fönsterhissar och inga manuella ”vevar”. Fönstren till passagerarsidan sköts med reglage från förarsidan, men också från passagerarsidan. Men inget funkade, det var totalt dött. Om man ska tänka positivt är det väl att jag får vara glad att fönstret är stängt och inte öppet. Det hade ju varit betydligt värre om det inte gick att få upp…

Men det är inte bara bilen som är behäftad med fel. Här i mitt hem försöker jag blunda för att kranen i tvättstället på toa läcker. Den behöver en ny packning, men vaktis sa att tvättställsblandaren är så gammal att den nog går sönder om jag försöker byta packning. Alltså skulle hela blandaren behöva bytas. Även den ena kranen i badrummet har börjat droppa, så det behövs väl bytas där också. Tusenlappar…

Kvitto från Preem

Tankat hade jag gjort, men inte fått nån räkning.

På tal om bil hade jag inte fått nån bensinräkning. Därför ringde jag Preem, där jag har plastkort, dan innan vi skulle åka till Nora. Jodå, faktura var skickad den 13 juli, men nädå, det måste ha blivit nåt fel, för en och en halv vecka ska det inte ta för ett brev med snigelpost att komma fram. Jag fick via e-post en fakturakopia så jag kunde betala. Lite senare under onsdagen hittade jag plötsligt i min postbox… en räkning från Preem! Den mänskliga faktorn måste ligga bakom och som jag ser det har det antingen delats ut till fel postbox och legat hos nån granne ett tag eller så har posten fördröjt leveransen på annat sätt. Jag är trots allt glad att jag löste det i tid innan förfallodatum. Att få betalningsanmärkning när man är i min situation är INTE det bästa… (Nåja, jag blev faktiskt telefonintervjuad senare på onsdagen, så vem vet, min situation kanske förändras snart…)

En tredje grej som inte funkar som den ska är bakgrundsbilden på Twitter. Där måste jag då och då gå in i designinställningarna och spara om. Irriterande, men knappast nåt jag kan göra nåt åt… Fast jag har lust att bara skrika…

Varför funkar det inte bara som det ska?!

Doro Phone Easy 624

Mamma tycker tycker att den nya mobilen, en Doro Phone Easy 624, inte är särskilt easy att klara av…

Jag uppfattade det som om mamma kände likadant igår när jag ringde. Det var nio år sen på dagen som pappa dog och jag hade förväntat mig en ledsen mamma. Nja, hon var mest upprörd över att hon inte klarar av sin nya mobil och att hon fått en påminnelse om elräkningen. Den förra fick hon hjälp med av nån, men ska få lite mer hjälp på måndag; den senare fick hon ringa om själv. Telefonköer, förstås, men sen visade det sig att det hade blivit nåt fel och räkningen är betald. Hon blev rekommenderad att ta autogiro, så blankett skickades och nu ska lilla mamma fylla i den. Blanketter kan vara krångliga och jag hörde förtvivlan i hennes röst. Själv är jag 30 mil bort och kan inte hjälpa med varken mobil eller räkning.

Utöver detta hade en av mammas miljoner kusiner ringt och lämnat ett dödsbud: en av kusinerna har varit svårt sjuk och gick bort i veckan. Mamma, själv skröpplig**, fick i uppdrag att meddela äldsta faster – eller om hon tog på sig dig själv – samt mammakusinen B. Äldsta faster är nästan 100 år och man vet aldrig hur en sån gammal människa tar ett dödsbud. Alltså fick mamma ringa dottern, mammakusinen K. Vidare hade en kusin flyttat utan att meddela mamma, vilket gjorde henne nästan mer upprörd än dödsbudet.

Detta pratade mamma om i 20 minuter innan hon frågade hur det var med mig. Då hade min glädje över Nora-trippen nästan hunnit gå över, men jag sa

Ja, jag har varit i Nora…

Och så berättade jag mycket kort om våra upplevelser och sa att vi kunde prata mer i morgon (det vill säga idag). Jag tänkte att nåt att äta, lite sömn och vila skulle ge mig mer ork och tålamod, liksom.

Mugg med kaffe

Ytterligare en senapsmugg med kaffe innan husmor slår till.

I morse sov jag ända till klockan nio. Sömnen blev bara störd ett par gånger under morgonen av några hastiga uppvaknanden, men jag tvingade mig att stanna i sängen. Så man kan säga att jag har sovit i nästan tio timmar. Helgen ligger blank framför mig. Jag tvättar just nu och ska väl fortsätta dan med att hänga tvätt.

Nästa vecka har vi en födelsedag i familjen. Nån riktigt bra idé till present har jag inte, men det är nåt jag måste ta tag i typ nu. Eller snart. Om jag bara får mitt trötta jag att funka som det ska… Jag tror det blir ytterligare en senapsmugg med kaffe innan den här husmodern orkar slå till. Det blir en lugn dag hemma idag, annars. Min intention är att läsa – om inte nåt annat slutar fungera och jag måste ta tag i det genast, vill säga…


*Clark Kent = min lille bilman

**skröpplig är östgötska och betyder sjuklig, risig om människor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett livsinlägg.


 

blodpenna

Ett delikat skrivuppdrag är på gång.

Just i denna stund lever jag i ett tämligen rent hem. Det var sååå skönt att jag uppnådde dagens mål – att städa min bostad (nåja, inte tak, väggar och fönster, typ resten). Men livet är som bekant inte rättvist. Det finns de som lever i ett rent helvete. Jag har fått höra lite grann, tills jag bromsade för att inte bli alltför känslomässigt indragen. Det kan jag inte bli om jag ska hjälpa till med detta delikata skrivuppdrag. Och därför får du som läser inte veta mer än så här.

Trots att ett av mina öron har varit mer eller mindre klistrat till mobilen av och till idag, har jag alltså uppnått mitt dagsmål. Vidare har jag nätverkat på ett positivt sätt, med vänner och bekanta. Jag har tackat ja till krattning som jag har blivit utlovad, därför att jag inser att jag inte klarar av vissa saker ensam och på enbart mina egna meriter.

Elias och en okänd tants brövlåda.

En blivande tonåring och en okänd tants brövlåda fotade för exakt ett år sen.

Lilla mamma har fått ett samtal och hon klarar av att svara i sin mobil även om det tar lite tid. Men hon vågar ännu inte ringa med den. Det blir nästa steg. Fästmön och jag hade ett litet planeringssamtal mitt på dan. Jag frustreras av det faktum att tiden inte räcker till för det jag vill göra, men i morgon blir det i vart fall så att jag åker ut till Himlen. Nånstans mitt på dan får jag besök av två av mina favoritkillar som har ärenden i environgerna. Tänkte pumpa den av dem som snart blir tonåring om uppslag till den kommande födelsedagen. Det blir svårare och svårare ju äldre vederbörande blir.

Den kommande tiden blir mina dagar mer fyllda än tidigare. Det är bra för mig. Samtidigt jobbar jag på det spontana, men också på att säga nej. Det går sisådär, men det går framåt. Det känns skönt att vara åtminstone något utvecklingsbar – till skillnad från bittra, till åren komna personer, som utsätter andra för sin sjukliga fixering. Vilken förebild! Nej, jag kan inte påstå att jag njuter av att få mer uppmärksamhet än barn och barnbarn.

Corvina Veronese

Corvina Veronese i glaset i kväll.

En dusch och lite middag från frysen med ett glas rött har gjort mig lite slö och mjuk i kroppen. Det är dags att jag försöker ta tag i seriös läsning, medan somliga spelar sin musik på så sätt att jag är böjd att tro att de har fått för sig att jag gillar den. I nästa liv ska jag inte ha grannar och jag ska definitivt inte omge mig med skrytpellar. I kväll ska jag däremot umgås med Vera.

 

 

Ha en go fredagskväll och helg!

 

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Mycket på gång

Ett inlägg fullt av aktivitet.


 

Igår var det första hela dan hemma efter besöket hos mamma. Jag hade under min vistelse naturligtvis ägnat mig åt administration, men det återstod en del som jag inte kunde göra förrän jag återvänt. Allt är nu ordnat och jag ligger i fas med saker och ting. Dessvärre utan nån större framgång. Allt eftersom timmarna fortskred igår började jag tappa modet och humöret sjönk för tillvaron syntes mig så trång och ostimulerande. En sak har stått överst på min mållista väldigt länge nu och jag kämpar för att nå det målet. Det tycks vara omöjligt. Jag övervann i alla fall en panisk rädsla igår när jag upptäckte en surrande insekt bland mina sladdar. Vid såna tillfällen skriker jag vanligen i falsett och hoppar upp på en stol eller ett bord. Igår trotsade jag min rädsla, tog fram papper och ett glas, fångade in otäckingen – och släppte ut djuret i friheten igen genom min öppna balledörr*. Tofflan, en riktig djurvän, är en sanning med modifikation. Djurvänligheten sträcker sig nämligen inte över hela spektrumet av djur…

Humla bland sladdarna

Jag trotsade min rädsla för dessa djur och hjälpte det ut i friheten igen.

 

Lax med färskpotatis ärtor tomater romsås mjölk bok

Gårdagens middag.

Jag väntade på regnet och åskan igår. Men innan ovädret brakade loss tog jag en dusch, för det har jag lärt mig att man inte ska göra när det åskar.  Det blev en tur till Tokerian för inte heller utomhusvistelse rekommenderas vid muller från ovan. Dessutom hade jag inte handlat mer än fil, mjölk och mat i tisdags när jag kom hem. Jag köpte lax och färskpotatis till middag, romsås, ärtor och tomater fanns hemma. Lustigt, men varje gång jag kokar potatis till middag känner jag mig så… vuxlig…

 

Love and bubbles

Love & Bubbles blev jag sugen på!

Under eftermiddagen kom rastlösheten krypande och jag hade svårt att ägna mig åt boken jag ska recensera. (Det blev ändå 170 sidor lästa igår.) Jag gjorde annat i stället, till exempel såg jag på lördagens två avsnitt av Indian Summers och på fredagens avsnitt av Ett fall för Verasom jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen hittade jag senaste numret av Antik & Auktion, en tidskrift jag inte hunnit läsa innan jag åkte till mamma. Jag lät mig fascineras av alla vackra saker. Dessutom såg jag en annons för ett spännande bubbelvatten med alkohol, Love & Bubbles Brut. Det kostar 390 spänn flaskan och 20 spänn går till nån form av organisation som jobbar med HBTQ-frågor. Men det är en beställningsvara på Systemet, så ifall du blev sugen på dessa bubblor kan du inte bara gå in på bolaget och köpa en flarra!

Sen kom så småningom regnet och åskan. Den senare var det inte mycket med, det blev en fyra, fem knallar, inte mer. Men i norra länsdelarna hade blixten slagit ner och bland annat orsakat en brand. Uff! Här var det mest mesigt. Jag stod på ballen** och glodde på hur regnet spolade tennisbanan…

Regn på tennisbanan


… och grannens häck…

Regn på grannens häck


Det regnade så kraftigt 
att det nästan såg ut som snö. Och det var lite svårt att fånga med iPhonens kamera.

Mordvandring i Nora

Mordvandring inklusive övernattning i tågkupé är bokat!

Men det var på kvällen sen som allt det roliga hände! Tack vare Sven-Bertil – tvillingbror till Karl-Bertil ? – kunde jag boka in en vistelse i Nora nästa vecka. Fästmön och jag åker dit för att gå mordvandring en kväll och sen sover vi över, i en tågkupé, på STF:s vandrarhem. Sven-Bertil har genom sin generositet gjort det möjligt för oss att ta bilen till Nora, gå mordvandring, äta och sova över. STORT TACK!!! 

Jag avslöjade för Maria Lang, i vars fotspår vi ska mordvandra, och som jag följer på Twitter, att vi ska besöka hennes Skoga och träffa hennes systerson. Trots att Maria Lang har varit död ett tag svarade hon mycket vänligt. Dessutom lovade hon att spöka för oss under natten…

Och medan jag gjorde bokningen pep det till i min mobil. När jag strax därpå kikade på sms:et såg jag att även Anna ägnat sig åt att boka roligheter åt oss! Annas bokning är musikalisk – den 7 augusti, dan innan vi åker på vår gratis hotellhelg till Stockholm (Anna vann hotellnätter!) ska vi lyssna på Sarah Dawn Finer akustiskt på Parksnäckan i Uppsala!!!

Sarah Dawn Finer på Parksnäckan

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer på Parksnäckan!


Dessutom ska vi
mellan mordvandringen och Sarah Dawn Finer gå årets Prideparad i Stockholm – om vi har hälsan och inget oförutsett inträffar.

Tänk… plötsligt är det så mycket på gång! Så mycket ROLIGT, ska tilläggas… Och jag som trodde att den här sommaren skulle vara trist och händelselös… Jag känner hur jag får kraft och energi att möta tuffare tider. Dessutom får jag stimulans och input – och med all säkerhet många fina minnen!

Vad har varit/är/blir DIN roligaste aktivitet i sommar??? Skriv gärna en kommentar och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!


*balledörr = balkongdörr

**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Äntligen är det nåt bra att glo på på TV på fredagskvällar. Fast typat nog sänder TV4 Tyst vittne nästan samtidigt som SvT 1 sänder Ett fall för Vera. Jag spelade in båda serierna på DVD-hårddisken och kikade vid andra tillfällen. I lördags var ett sånt tillfälle, idag var ett annat – till Veras favör.

Joe och Vera

Joe och Vera jagar en mördare som har ihjäl unga människor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I den här första långfilmslånga delen
av fyra består inledningsscenen av att kriminalkommissarien Vera Stanhope, med hjälp av en ung kollega, sprider sin fars aska i vattnet. Fadern har dött av ålder och naturliga orsaker, men Vera och hennes kollega kallas snart till en brottsplats där offret är en blott femtonårig yngling. Det verkar inte finnas några som helst skäl till varför han mördas. Snart sker ytterligare ett mord och Vera inser att fallen hänger samman på grund av mordsätt, mordplatsernas utseende och de brev båda offren har fått. Vera är en vresig typ och arbetsnarkoman, så ganska snart är hon mördaren på spåren. Slutet blir en ganska hetsig jakt för att finna mördaren innan h*n hinner ta livet av en tredje person. Mitt i jakten blir Veras kollega pappa för tredje gången också, för säkerhets skull.

Jag gillar Vera omgående! Hon påminner mycket om Frost och kanske är det därför serierna heter likadant på svenska, Ett fall för… – det är bara namnen som är utbytta. Lite fantasilöst, tycker jag, som däremot uppskattar Frosts engelska titel, A touch of Frost. Fast namnet på den engelska serien med Vera Stanhope heter å andra sidan kort och gott bara Vera där.

Annorlunda är hon, Vera. Hon är rund, troligen äldre än jag och väldigt bitsk i tonen. Vera är sitt jobb och utan det är hon en väldigt ensam människa. Kollegan Joe är nästan som en son för henne, men hon har väldigt svårt att visa känslor. Första delen är en bra blandning av spännande polisarbete och privatliv – där arbetet kommer i första hand.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om resedrömmar.


 

New York duschdraperi

Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.

När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.

Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…

 

Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.

Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.

Skandinaviska deckare

Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.


Min dag ska nu fortsätta med 
alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.

Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.


Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »