Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grekisk’

Ett tvivelsamt och grekiskt inlägg.


 

Det blev grekisk inramning Fästmöns och min lördagskväll. Efter att ha tillbringat eftermiddagen med att jaga sand behövde vi ju äta. Jag tyckte vi skulle fira att jag har fått jobb. Tyvärr har jag inte fått lön än, men jag grävde fram två femhundringar ur min nödkassa och en åkte vi ner på stan.

Åkanten över Fyrisån

Oktoberkväll. Här glor vi på Åkanten från en bro över Fyrisfloden.


Vi var liksom inte ensamma hungriga 
igår kväll. Dumt nog hade vi inte bokat bord och vårt första alternativ på matställe var knökfullt. Vi strosade därför vidare och hamnade på Tzatziki. Där var det också fullt, så fullt att folk även satt på uteserveringen. Det kändes… lite kallt, för precis som Åkanten på bilden ovan ligger Tzatziki vid Fyrisfloden. Men vi lyckades få ett ett bord för två inomhus. Och där är det hur mysigt som helst. Det är en gammal byggnad och en ser valv och tegelstenar. Dessutom hänger det många roliga saker på väggarna, ifall en inte vill titta på varandra. Självklart tittade vi på varandra, men det var liiite svårt att konversera – ljudnivån var på såna höjder att alla samtal måste föras halvskrikande.

Hjul på väggen inne på Tzatziki

God hjul? Nä, de var faktiskt ganska dammiga och det hängde spindeltråd från dem. Men vackra att se på, trots allt.

 

Anna på Tzatziki

Min fästmö.

Det slog mig att det var väldigt många unga människor ute och åt. Det är trevligt, men en kan ju inte låta bli att undra hur de har råd. En får känslan att det inte är så farligt med den där ungdomsarbetslösheten… Nåja, vi lite äldre fick som sagt gräva i våra nödkassor, men jag tyckte att vi skulle äta gott och mycket och verkligen unna oss. Det gjorde vi.

Det blev en trerättersmiddag med en flaska grekiskt rött Tsantalivin. Jag smockade i mig piperia gemisti till förrätt. Det var starkt och gott, men jag saknade bröd till. Det kom aldrig. Nu må det vara förlåtet, för det var verkligen smockfullt på stället och personalen fick slita hårt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi valde samma huvudrätt, kycklingsouvlaki. Den grekiska salladen till var fräsch, men jag fick mycket större och många fler bitar fetaost än Anna. Vidare förstår vi fortfarande inte vitsen med att lägga ett bröd med röd sås i botten på tallriken. Det brödet går aldrig att äta och jag är inte överdrivet förtjust i den röda såsen. Jag ångrar att jag inte bad om att få mer tsatsiki i stället, för den klicken var mikroskopisk.

Till dessert beställde vi båda kaffe, men bara Anna fick först. Miss nummer tre, alltså. Jag åt chokladtårta och den var helt ljuvlig och alldeles lagom chokladig. Blåbär, hallon, hallonsås och en gigantisk physalis gav syrlighet och en klick grädde gav sötma. Allt smakade underbart gott.

Fyrisån natt

Fyrisån by night.

Vi rullade mot bussen och klarade av att resa hem utan att kräkas eller så. Det var ganska sent när vi kom hem, så vi satt inte uppe så länge.

I morse lyckades jag sova lite längre, Anna lite kortare. Snart är det dags att skilja på oss igen. Vår enda gemensamma vuxenhelg utan jobb i månaden passerar alldeles för fort. I eftermiddag pockar våra respektive familjer på uppmärksamhet. Jag har varit duktig och tagit fram ett paket kycklingfärs ur frysen. På så vis vet jag att måste laga till nån middag i kväll, annars hade jag struntat i det. Att äta ensam är aldrig roligt. Att äta grekiskt är alltid gott.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett göttigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Det var min mamma som bjöd mig på middagen genom att skicka med en peng.

Redan innan jag skriver färdigt det här inlägget vet jag att jag får skit från somliga för att jag råkar njuta en dag eller två av livet. Ni måste vara otroligt missunnsamma, kan jag konstatera. Och så skriver jag ändå om min söta och goa helg.

På lördagen fick jag besök av mina två favoritkillar som var i environgerna för att inhandla inredning för en ny familjemedlem. Jag passade på att bjuda på hembakat till kaffet och saften.

Ballerinakex

Ballerinakexen var INTE hembakade, jag lovar!


Äh jag bara skojar! 
Det vet väl alla att Tofflan inte bakar. Men jag köpte hem lite kex som jag och minstingen åt, medan minstingens pappa knaprade på nåt nyttigt. På Tokerian valde vi var sin gobit också och Elias tog en chokladmunk och jag en kanelbulle. Ska det svullas så ska det. Jag försökte varligt pressa den blivande tonåringen på önskelista. Det var inte det lättaste och jag kan säga att jag inte har nån som helst idé mer än en nödlösning.

Elias fikar hos mig

Elias, snart tonåring.


Eftersom jag skulle ut till Himlen 
gav jag killarna lift hem med all deras shopping. Jag for sen vidare till Fästmön där vi diskuterade oss fram till att äta middag på Kreta. Naturligtvis flög vi inte dit utan gick, för vårt Kreta ligger tio minuters promenadväg från där Anna bor. Ägarna är nog allt annat än grekiska, men de är trevliga ändå, maten är god och priserna humana. Det är vid såna tillfällen jag blir en…

Gris


För att maskera det djuriska i mig något 
hade jag tagit med mig en tröja som matchade inredningen finfint. På så vis kunde jag goffa och vräka i mig utan att det märktes så mycket. Trodde jag.

Min blåa tröja matchar inredningen

Min blåa tröja matchade inredningen.


Jag hade ju liksom sällskap med mig 
som höll lite koll på mig. Dels äldsta bonusdottern…

Linn

Linn.


… dels Anna. 
Hon var för övrigt alltid redo med mobilkameran.

Anna med mobilen

Anna redo med mobilkameran.


Sen kom mat och dryck på bordet 
och det var då jag alltså blev…

Gris


Jag upprepar, så att du ska förstå 
att jag åtminstone har nån form av självinsikt.

Här följer nu ett antal mat- och dryckbilder som du som är missunnsam eller äcklas eller bara suckar åt eller helt enkelt inte gillar kan hoppa över:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vägen hem var inte lång 
fast jag hade inte tackat nej till en lift med den här skönheten…

Renault sport

Renault sport, en skönhet jag gärna liftat med.


Men vi fick gå hela vägen.
 Hela den tio minuter långa vägen. Jag såg på ett ställe att nån hade stövlat in – och glömt den ena stöveln utomhus…

Stövel vid träd

Nån hade stövlat in.


Kvällen avslutades med soffhäng
och Indian Summers. Det enda jag orkade få i mig var ett glas vatten.

Söndag är ju vilodag och det hade jag tagit fasta på. När jag slog upp mina ljusblå var klockan en minut över tio. Vädret var sisådär, så jag tänkte mig en dag i sällskap med Camilla och Åsa.

Bok bild på våra händer vattenglas

Dagens sällskap?


Men faktum är
att jag inte har mer än gläntat på boken idag, jag har suttit en stund vid datorn medan Anna leker rörmokare och annat.

Vad har DU för dig en sån här dag??? Skriver du några rader i en kommentar blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg uti vilket Tofflan i ord och bild beskriver firandet av sin femtioförsta födelsedag.


Semesterdag idag.
 Och födelsedag. Den femtioförsta. Vem vaknade kvart över sex? Petite Moi, förstås. (Måste vara åldern…) Men jag höll mig lugn ett tag, trots att jag var bra sugen på paket som jag visste fanns. Fästmön vaknade strax av att jag vred mig i sängen. Jag fick en liten födelsedagssång till att börja med. Och ett helt lass med paket…

En hög med brev o paket
Ett helt lass med brev och paket.


Det roligaste kortet
var nog detta, med en fin kompis på:

GrodaVem skulle inte bli glad av denna söta groda?


Och det var mycket fint i kuverten och paketen!
Fyra böcker och en extra vass fotfil från Anna och två böcker av en ny författarbekantskap till mig från FEM. Trisslotter och pengar från mamma och kort från mammakusinen B med A samt G och M. Det var ju nästan som att fylla 50 i år igen…

Många bokpresenter o en fotfil
Spännande böcker och en extra vass fotfil samt fina kort.


Efter en snabbfika
och lite blaskande i badrummet bar det av ut till Himlen där Anna hade några ärenden. Jag passade på att fota hennes födelsedagsrosor som stod kvar i vasen. Rosorna hade svartnat och torkat, men baske mig om de inte var nästan lika raka som när jag köpte dem för över två veckor sen!

Torkad ros
Torr, svart men fortfarande rak.


Födelsedagsfrukosten intogs också i Himlen
och bestod för min del av kokt ägg och ostfrallor. Och mer kaffe, förstås.

Födelsedagsfrukost
Födelsedagsfrukost i Himlen.


Johan fick sitt kuvert från Lille M
och han var nog väldigt nöjd med innehållet. Jag lämnade en liten sista april-peng, trots att Johan nu ska börja nåt nytt program i Arbetsförmedlingens regi och troligen inte är ”ledig” då. Det vore ju liksom inte helt fel om han finge lite hjälp den här gången. Johan gjorde sin praktik på min arbetsplats och han var omtyckt, punktlig och pålitlig – det är vad jag har hört om honom, i alla fall.

Efter Himlen tuffade vi in till Stormarknaden för att köpa en flaska Östgöta sädes till sillen på sista april. Anna köpte oss var sin födelsedagskaka som var så smarrig att vi mådde rätt illa efter att vi glufsat i oss dem hemma i New Village.

Födelsedagssmaskens till kaffet samt sista aprilFödelsdagssmaskens till kaffet – och sista april.


Under eftermiddagen slappade vi mest.
Det tar ju på när man har uppnått sin ålders höst och dessutom vaknar kvart över sex fast man har en semesterdag… Min kompis Mia ringde och vi hade ett långt och trevligt samtal. Tyvärr rings vi alltför sällan, typ två gånger om året: på hennes födelsedag den 25 april och på min födelsedag, den 26 april. Efter samtalet kom jag på att jag inte hade kollat postboxen, så jag skenade ner. Där låg dessutom ett kort ifrån Mia samt ett kort med Trisslotter från Annas snälla mamma och L! Så nu har chanserna att jag ska bli miljonär ökat med 100 procent sen i morse!

På kvällen var det tänkt att ha en liten ”släktmiddag”, men tyvärr blev den inställd. (Jag hatar en viss jävla sjukdom!!!) Fast Anna och jag gick ju och åt ändå, för bordet var ju bokat på Restaurang Akropolis.

Mitt middagssällskap
Mitt middagssällskap.


Mitt middagssällskap
var det bästa på hela restaurangen, men hon hade inte nån virkad mössa på huvudet, tack och lov.

Mitt egentliga middagssällskap
Mitt egentliga middagssällskap.


Maten var superb,
men såg bara äcklig ut på bilderna, så du får nöja dig med peppar och salt.

Peppar o salt
Peppar och salt.


Till maten
(fileto kotas till huvudrätt) drack vi förstås ett grekiskt, fylligt rödvin, Naoussa Tsantali. Mycket gott!

Naoussa Tsantali
Lite kall om halsen?


För min del blev det piperia
till förrätt (paprikaröra), kyckling till huvudrätt och iagourti med honung och valnötter till dessert. Till kaffet slank en metaxa ner alldeles förträffligt.

Kaffe o metaxa
Kaffe och metaxa.


När vi anlände hem
hade faster E ringt tre gånger, så jag ska ringa henne i morgon, i kväll är det lite sent.

Ett stort TACK till alla som kom ihåg mig på födelsedagen (det var knappt så jag gjorde det själv), alltså…

  • Anna
  • Mamma
  • FEM
  • Lena HaO
  • Barbro och Arne
  • Mona och Gunnar
  • Magnus och Eva-Lena
  • Linn
  • Elisabeth
  • Agneta
  • Jerry
  • Johan 
  • Tatiana
  • Lena E
  • Riitta
  • Ing-Mari och Lasse
  • Mia
  • Åsa
  • Mie
  • Gunilla
  • Elisabeth 2
  • Anna Karin
  • UnderCover
  • Ludmilla
  • Faster E


Livet är kort. Jag är så tacksam för att jag inte var ensam den här födelsedagen heller.

Read Full Post »

Dagens I rörelse är ett citat ur en dikt av Dinos Christianopoulos, en grekisk poet.

smutsiga händer
smutsiga fötter

ögonen klara

Livet är kort.

Read Full Post »

Senhöst. Och redan börjar det dra ihop sig till schlager! Igår och idag presenterades de 32 bidrag som ska delta. Tofflan tar sig en titt på listan och noterar att

  • en hel del är sig likt och känns lite… beiget (hur f*n stavas det – med eller utan e???) som vanligt: Andreas Lundstedt, Mattias Andréasson, Danny Saucedo, Sonja Aldén, Andreas Johnson, Marie Serneholt, Afro-dite, Charlotte Perelli…
  • det måste vara vissa etniska inslag, i år av grekisk natur i form av Opa!
  • man sneglar lite till 1980-talet i låtar och artister, exempelvis Christer Sjögren och Lotta Engberg, låten Det går för långsamt (”80-tals-doftande poplåt”, enligt Expressen)
  • man använder gamla låtskrivare, bland annat Thomas G:son, Lasse Holm, Fredrik Kempe med flera
  • man har med några knäppisar och kaftanbärare som Gula Gubben The Moniker och Tomas di Leva
  • man gör vad som helst för att förnya programmet och tar in Thorsten Flinck och Björn Ranelid

Ja, ja, man får väl dricka öl, titta på uttagningarna och asgarva och förfasa sig på bloggen i vanlig ordning! Och det är inte så tråkigt det heller, det blir  ju underhållning det också… Men nytt är det ju inte…

Read Full Post »

Fredag skulle vi se foton, hade vi bestämt. Efter en bastant frukost, där vi naturligtvis satt och kommenterade allt och alla, gav vi oss ut i fotriktiga sandaler, vi är ju två robusta fruntimmer… Efter fem minuter träffade vi bekantingarna A och J från Metropolen Byhålan, ett kärt återseende. Tyvärr har mycket tråkigt hänt sen sist, men ändå står vi här idag… Livet kan ta märkliga vändningar…

Vi promenerade genom Kungsan. Lite kul att se i dagsljus vad som fanns där och inte bara nattens mystiska människor och ställen…


Anna i Kungsan.

                                                                                                                                                            Min Pride-flicka poserar mycket ovilligt, men här fick jag henne att ställa sig nedanför den gigantiska scenen.


Min Pride-flicka!

Solen var lika stark som dagen innan. Och överallt vimlade det av regnbågsflaggor…


Sol och regnbågsflaggor över allt!

                                                                                                                                                            När vi passerade Slottet såg vi en härlig fontän. Jag försökte få Anna att göra en Anita Ekberg, men hon vägrade.


Vatten, utan Anita och Anna.

                                                                                                                                                                Kung Gustaf III stod rak i ryggen och syntes försöka dirigera flaggorna att blåsa åt Kungsträdgården till. Men de var olydiga, flaggorna.


Flaggorna blåste åt ett annat håll än kungen dirigerade.

                                                                                                                                                                 Vi promenerade som sagt till Fotografiska museet. Det var varmt och jag solbrände mina axlar lite, upptäckte jag senare. Vid hamnen passerade vi bussar som gick till Paradiset… Undrar var det ligger…


En Birka-buss till Paradiset.

                                                                                                                                                              Vi stannade och fotade en del. Och så fläktade det så härligt vid vattnet…


Anna vid vattnet, här mixtrar hon med sin mobilkamera.

                                                                                                                                                    Fotografiska hade flera spännande utställningar som jag verkligen rekommenderar! Det enda som är mindre bra är inträdet, hela 110 pix. Det är dyraste laget, tycker jag som lever på a-kassa.

Bäst var förstås Robert Mapplethorpe-utställningen, men man får vara beredd på att en del av bilderna är väldigt nakna och, ja, pang på, så att säga. Vidare såg vi en utställning om nordiska modeller i Chanelutstyrslar samt kinesen Liu Bolins märkliga utställning Den osynlige mannen. En utställning om en anorexiasjuk flicka var gripande och nästan alltför svår att ta in. Utställningen av Jacob Felländers analoga foton kändes mest rörig. Men utställningen Circle of memories av Eleonor Coppola var den i särklass mest berörande. Jag kände en sån sorg i bröstet hela tiden jag gick bland höet och alla handskrivna lappar…


Mest berörande.

                                                                                                                                                                Så strosade vi tillbaka igen, genom Gamla stan. Vilade ut med var sin kall öl och passade på att skriva några rader till lilla mamma.


En hälsning till mamma.

                                                                                                                                               Naturligtvis satt vi och spanade på folk och deras klädsel. Vi är fortfarande snyggast klädda själva. Eller i alla fall mest diskret klädda…

På Drottninggatan stannade vi och köpte med oss lite gottis. Anna fick först betala lite väl mycket för sina små bitar, men till sist blev det rätt.


Det var lite Goddag Yxskaft – eller Hello Kitty på godisaffären…

                                                                                                                                                                 Vi vilade en stund på hotellet och tog var sin svalkande dusch. Ursprungliga tanken var att traska tillbaka till Gamla stan och äta, men vi valde ett ställe intill hotellet, Taverna Efes.


Taverna Efes, en grekisk restaurang, finns intill vårt hotell.

                                                                                                                                                            Där underhölls vi – NOT! –  av en kvartett varav en dam i 55-60-årsåldern med basröst och tillika megafon höll låda hela tiden. Anna satt med ryggen mot sällskapet och fick uppfattningen att det var en ung man i 30-årsåldern som talade. Inte ens när jag nämnde ett par bekanta till mina föräldrarsom Bastuban och hennes man påminde om fattade Anna. Men sen såg hon. Och då skrattade vi förstås ännu mer…


Jag åt lax.

                                                                                                                                                              Sen bar det av till Kungsan. Vi träffade både mindre trevliga och trevliga bekantskaper och vänner. Blan de trevliga märktes G från Västerås (ses alltför sällan!), Gunilla och Anna (äntligen)  och Siv och K (jamen varför har vi inte träffats tidigare?!). Tyvärr lyckades jag endast fånga Gunilla och Anna på bild, men visst är de väl söta???


Gunilla och Anna.

                                                                                                                                                                      Så småningom strosade vi hem i julinatten augustinatten. Köpte med oss räkmackor och kaffe upp på rummet och somnade – framför TV:n. Två trötta tanter.

Och nu laddar vi förstås för den stora paraden! I den lär Anna vara sötast!


Anna är sötast!

                                                                                                                                                              To be contiued…

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Older Posts »