Sista april light

Ett Sista april-inlägg igen.

---

 

Igår kväll regnade det – av och till.

Sista april har startat tveksamt. Det regnade av och till igår kväll och det ser ut som om det har regnat i natt. Kallt har det visst varit också, knappt nån grad varmt. I skrivande stund är det runt 19 grader. Solen försöker titta fram och vem vet, den kanske lyckas.

Själv önskar jag att vädret fortsatte att vara tveksamt. Om det regnar och är kallt blir det nämligen mindre fylla på stan. Nej, det är verkligen inte så att jag missunnar människor att ha roligt. Men på Sista april är det som om det råder krigstillstånd på stan, som jag skrev igår. En del kan inte bete sig, helt enkelt. Många gånger har jag till exempel sett hur man gör sig av med urdruckna ölflaskor – man kastar dem bakåt över axeln, naturligtvis utan en tanke på att det råder trängsel på gator och torg idag. Jag har också sätt unga människor så berusade att det har varit ett under att de inte har trillat i ån. Akutpersonalen på Sjukstugan i Backen får jobba hårt varje Sista april. De borde få direktörslöner en sån här dag. Det finns en och annan direktör som lätt skulle kunna avstå en månadslön på runt 80 000 kronor åtminstone i april.

På alla andra ställen än Uppsala är det arbetsdag idag. Några kanske har halv arbetsdag. Som arbetssökande är varje dag en arbetsdag med att söka jobb. Fast jag tog sovmorgon ända till klockan åtta i morse. Jag är nämligen fortfarande inte riktigt frisk. Fästmön mår bättre och i morgon måste hon ta sig till jobbet. Jag skjutsar dit och hem. Inte 17 orkar hon promenera som hon gjorde innan vi drabbades av Den Svåra Sjukdomen. Hoppas bara att hon orkar morgondagen.

Fallet Vincent Franke är en obehaglig historia.

Vi har inga större planer för dan. Jag vill gärna fortsätta läsa min bok på gång, som jag slog upp igår. Inte tyckte jag att jag satt så särskilt länge med den, men hepp så hade jag redan läst ett sjuttiotal sidor. Det är en riktigt obehaglig historia om drogmissbruk och abstinens, för att nämna en del. Den ska visst innehålla kärlek och besatthet också.

Jag har så många härliga böcker att läsa just nu. Men jag behöver fortfarande bokhyllor. Jag förvarar en lagerhylla åt Anna i mitt förråd och funderar på att ta in den i lägenheten och förvara böcker i den… Snart kan jag nämligen inte peta in fler böcker i mina hyllor i arbetsrummet.

Här ska serveras klassisk matjes till lunch.

Nä, idag blir det nog inte många knop här. Jag ska börja min dag med en dusch och hårtvätt. Möjligen försöker vi ta oss till ett apotek, eftersom Anna behöver insulin (kan vara bra att ha när man är diabetiker). Vi kör sen en Sista april light. Vi har ju skippat champagnefrukosten med gröt och forsränningen struntar vi fullständigt i liksom champagnegaloppen i eftermiddag. Men nåt vi inte skippar är sillunchen! Jag har handlat hem matjessill som ska intas med potatis, gräddfil, gräslök och kokt ägg samt knäckemacka med ädelost. Det hela sköljs ner med en liten klar eller två (Östgöta sädes, förstås). Till kvällen har vi tänkt oss räkor och var sitt glas vitt vin. Vi har samlat ihop diverse gemensamma resurser. Det gäller ju att inte fakta av.

Jag hoppas att du får en fin Sista april, vad du nu än hittar på! Och du som är ute och festar, var försiktig med alkoholen!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Desperado söker #nyttjobb

Ett jobbsökande inlägg. OBS! Inlägget är ironiskt!!!

---

 

Jag försöker förnya mig på många sätt och vis. En sak jag har jobbat med både igår kväll och idag är att förnya mitt personliga brev, det som jag använder som bas när jag söker nytt jobb. Så… Vad tror du om detta???

Desperat desinformatör/propagandaminister söker arbetsgivare tillräckligt korkad för att anställa henni                           5 mars 2015

Desperat desinformatör.

Jag har jobbat med desinformation och propaganda i hela mitt vuxna yrkesliv. Min främsta uppgift i yrkeslivet har varit att förvirra folk och få dem att missförstå allt jag säger, skriver och gör. (För referenser fråga B, M, S med flera!)

I somras arbetade jag min sista dag hos min förra arbetsgivare. Jag vet inte vem som var gladast när jag stängde dörren, men jag minns att jag skuttade och tog hoppsasteg mot bilen på parkeringen. Och sen såg jag mig aldrig mer om.

Hösten 2014 har jag mest såsat omkring. Jag har läst böcker, jag har skrivit böcker som ingen vill ge ut, jag har ätit mig till en enorm övervikt och jag har mest ägnat mig åt att lata mig. Ingen vill väl tillbringa mellan fyra och sex timmar varje dag med att leta och söka nytt jobb? Det kallar jag prostitution, kort sagt.

Åren 2011 – 2013 arbetade jag i en synnerligen akademisk miljö. Men ack så jag trivdes! Det är faktiskt så att välutbildade människor är mer toleranta – många av dem är ju själva kufar.

På den arbetsplatsen gjorde jag upp fina planer och byggde till och med ett hus. Men när det var gjort tog pengarna slut för arbetsgivaren. Jag fick ett skambud där jag skulle utföra samma uppgifter som tidigare fast på halva tiden. Det hade aldrig funkat. Därför lämnade jag byggnaden. Den står där än, faktiskt. Och huset jag byggde är orört sen dess. Där hänger fortfarande porträtt på mina dåvarande kollegor, människor, som liksom jag, inte heller jobbar kvar. Till exempel.

Innan jag kom till akademin gav jag alltför många av mina bästa år till en rätt spretig arbetsgivare. Där gällde det att smöra för cheferna, på ren svenska. Uj, uj, uj! Och när jag tröttnade på det sa vi tack och hej, leverpastej!

Men tro det eller ej, jag kan göra bra saker också. Jag är till exempel alltför pratsam när jag blir nervös (gen nedärvd från mamma och mormor), jag är otroligt glömsk nuförtiden, allmänt ilsken, folkskygg och säkert hemsk som granne – för jag har ju aldrig fest hemma i lägenheten och inte röker jag heller! Stackars mina grannar!

Läsa och skriva kan jag. Det senare har retat gallfeber på många, ska gudarna veta. Men även det är nedärvt, dock från pappa. Mot slutet av sitt yrkesliv fick han en kåserispalt i Byhålebladet. Där skrev han så roligt och träffande att grannarna slutade hälsa. Och detta smittade ju av sig till hans dotter.

Ärligt talat, jag är ganska desperat och behöver ett jobb! Eller rättare sagt, jag behöver en inkomst. Självklart vill jag arbeta så lite som möjligt för högsta möjliga lön. Ungefär som en direktör på lands… Nej, nu ska vi inte vara såna!

Vill du veta vad jag har gjort tidigare kan du klicka på den här länken (URL:en går naturligtvis till en snusksida) och läsa vad jag påstår att jag har gjort. Eller varför inte bara googla på mig? Pratar du med mina före detta jobbarkompisar får du nog höra ett sanningens ord, som att jag är skvallrig, enerverande energisk och tråkig på rasterna (hon läser ju bara böcker hela tiden!)

Med ganska vanlig hälsning

Tofflan

PS Ring mig sen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalt trixande med skattepengar – igen

Ett inlägg om hur en offentlig verksamhet trixar med våra skattepengar utan att nån reagerar nämnvärt. Och hur sanna Karin Boyes ord är.

---

 

I slutet av förra veckan var det dags igen: Den Högsta Hönan inom en lokal offentlig verksamhet fick packa ihop sina personliga prylar och lämna det sjunkande skeppet byggnaden. Enligt arbetarpartiets företrädare hade detta föregåtts av att politikerna inte känt förtroende för sin högsta tjänstekvinna under den gångna hösten. (Notera, du som klickar på länken, att den högskoleutbildade journalisten inte kan stava till ”känt”.) För kvinnan kom det hela som en överraskning.

Surprise, surprise, var ordet!

sa Bill.

Ordet var surprise, surprise!

replikerade Bull.

Den avgående dirren får ett avgångsvederlag på tolv månadslöner. Eftersom hon har haft cirka 120 000 kronor i månadslön lär det bli nånstans närmare en och en halv miljon som plåster på såren. Ja nåt ska hon väl leva av när hon nu har avgått med omedelbar verkan.

Jag tycker att det är fruktansvärt när människor bara från en dag till en annan är utbytbara på det här viset. De får en summa pengar i kompensation och sen ska det vara bra. Hur det känns? Ja, bara den som har varit med om det vet. Karin Boyes ord

[…] Rött guld igår, torrt löv idag […]

i dikten Stjärnorna är verkligen på pricken!

Samtidigt har jag som skattebetalare svårt att tycka att det här är OK. Det är bland annat mina pengar som den avgående dirren får. Pengar, som kunde ha gått till vård av sjuka människor. Nej, det känns inte riktigt bra, även om jag till fullo förstår att personen ju måste ha en försörjning tills hon hittar ett nytt jobb.

Men nu kommer jag snart fram till det som är riktigt jävla märkligt, på ren svenska, i den här kråksången. I juni 2013 sparkades den nu avgående dirrens företrädare. Även hon fick plåster på såren, 24 månadslöner. Då var hon 63 år gammal och hade närmare 40 år i verksamhetens tjänst. Vilken trist sorti från arbetslivet! Jag tyckte att det var skamligt att hon skulle få sluta på detta sätt, men kände naturligtvis också att 24 månadslöner… Det var många miljoner som sjuka i vårt län gick miste om. Och så kände jag nånstans djupt inuti en liten djävul som pep av skadeglädje: det var ju kvinnan som skrev under min dödsdom en gång. Men jag ville visa att jag inte hade några hard feelings och var på vippen att stega fram till kvinnan ifråga när vi råkade mötas på en second hand-affär (!) ett par månader efter att hon hade slutat. Hon vände sig emellertid bort och jag tänkte att

Ja, ja… Hon är ju miljonär. Inte vill hon hälsa på en sån som jag.

Och nu kommer det: Medan en ny efterträdare ska letas till dirreposten som blev ledig i fredags har sossarna satt in… den som själv petades 2013. 

Alltså: den en gång petade ska ersätta personen som petade henne tills ny ordinarie dirre utses.

Kvinnan, den en gång (juni 2013) petade, har emellertid fortfarande avgångsvederlag, men representanten för arbetarpartiet lovade SvT Uppland att detta ska regleras. Hur det ska regleras angavs inte.

Det jag tycker är konstigt är inte så mycket det att arbetarpartiet utser en representant som är miljonär att tillfälligt leda organisationen. Sossarna förnekar sig icke och det bekräftar bara det korrekta i att inte rösta på dem för min del. Nej, det märkliga är dessa turer fram och tillbaka med direktörer. Tjänstemän som hålls om ryggarna av politikerna. Direktörer, vill säga. Vanliga dödliga hålls inte om några ryggar.

Ännu mera konstigt är det att ingen reagerar. Inte ens lokalmedia, som mjäkigt rapporterar/skriver av pressmeddelanden från organisationen i fråga. Men grävande och ifrågasättande kanske inte ingår i högskoleutbildningen av journalister nu för tiden? Var finns ni nu, ni som så ofta säger er vara allmänhetens företrädare och som hävdar folks rätt att få veta?

Rött LÖV igår, torrt löv idag stämmer också.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bruten livslinje

Ett inlägg om livet. Men mest om döden.

---

 

Min vänsterhand med den brutna livslinjen.

I morse vaknade jag 6.44 av att det kliade i högerörat. Jag vaknar alltid av att det kliar i högerörat, men det var betydligt bättre att vakna av det 6.44 än 5.18 som igår. Klådan i sig må vara irriterande. Fast i och med att den finns vet jag att jag fortfarande lever. Just nu funderar jag mycket på livet och det där andra. Döden, vill säga. Och det faktum att jag har en bruten livslinje.

Så sent som igår pratade vi också om döden. Jag vet att jag inte blir särskilt gammal innan jag sluter mina ögon för gott. Det liv jag har levt, framför allt som rökare i nästan 30, har satt sina spår – trots att jag snart firar tioårsjubileum som rökfri.

Jag är inte rädd för döden, men just nu är jag inne i en period när den får mig att gråta. Mycket. Jag gråter varje dag över döden för att den är så definitiv. För att man kanske inte hinner säga eller göra det där man hade velat innan… Det är inte så att jag tror att jag ska dö i morgon, nu är jag ledsen över andra i min omgivning som gått bort. Det finns faktiskt såna som jag som snart inte har nån nära levande familj som jag har blodsband med kvar i livet. Det gör mig ledsen.

För min personliga del känns det värre att bli gammal än att dö. Därför är kanske min vetskap om att jag inte ska bli gammal snarare ett önsketänkande än ett faktum. Att bli gammal i Sverige nu för tiden är inte roligt. Du får inte den hjälp du behöver. Och behöver du hjälp får du betala för den, trots att du betalar skatt –högre skatt än de som jobbar, faktiskt! – till samhället. Jag är ganska less på att se dessa pengar försvinna ner i direktörers fickor i stället för att pengarna används för dem som behöver. Det har jag sett på nära håll. Det är skamligt vilka löner somliga har… Och då menar jag åt båda hållen…

I somras (ja, för nu känns det som höst!) läste jag flera böcker som handlade om döden. Ove-boken, till exempel, och Blå koral. Den senare grät jag mig igenom på vissa ställen. Jag visste redan när en av personerna hade blivit gravid att det skulle sluta med en katastrof. Eller flera. För livet hänger ju ihop med döden. Det blev så… tydligt just i boken.

Min paprikaskörd igår – två små frukter. Men ändå en skörd!

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om döden. Att vi vågar, att vi inte blundar. Att vi också vågar bry oss om dem som drabbas av den när de inte är beredda (vem är egentligen nånsin beredd på döden?). Det är nämligen inte farligt att nån sörjer, det är högst normalt. Det är när sorgen tar överhand under alltför lång tid som det kan vara farligt för den sörjande. Därför är det viktigt att vi runt omkring finns där under hela resan.

Igår skördade jag några ynkliga små paprikor. Till och med då tänkte jag på döden, men mest på livet. För även om min skörd blev mager, så blev det ändå en skörd! Två små röda frukter, som jag ska skiva och lägga på macka. En tredje hänger kvar på krukväxten för att mogna lite till.

Idag har jag inte skördat nånting. Men jag har letat och hittat ett skribentjobb som skulle vara toppen att kombinera med författarskap. Poängställningen är annars ett poäng minus plus minus noll just nu – dan är emellertid inte slut än.

Himlen är lika blå som den var igår på dan, vinden blåser bara fyra sekundmeter idag jämfört med nio igår. Jag vet att jag borde gå ut, men jag har ingen lust, har inget mål. Möjligen att halta över till Tokerian för att köpa bröd till soppan som blir min middag framåt kvällen.

Vad har du för mål den här dagen? Och då tänker jag på andra mål än mellanmål. Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjukstugan i Backen slapp undan – igen

Ett inlägg om att slippa undan.

Jo jag vet. Det är fortfarande julfred, men… Jag är heligt förbannad. Strax före jul skrev jag om Sjukstugan i Backen som blivit förd inför domstol för eventuellt brott mot sekretess och allt var det var. Detta när man låtit ett TV-produktionsbolag filma en döende man för dokusåpan Sjukhuset, som gick på TV3 för några år sen.

Man hade visat en döende man. Från Sjukstugans håll påstod man först att man inte hade fått mannens godkännande. Sen ändrade man sig. De anhöriga hävdar att varken mannen eller de har godkänt att bli filmade. Och oavsett… Eftersom mannen gick bort undrar jag hur kul Sjukstugan tror att det är för de anhöriga att höra rösten, se kläderna, känna igen kroppen där i dokusåpan.

Men domstolen anser att ett landsting har yttrandefrihet. Yttrandefrihet! Vad hände med den sekretess som vi som har jobbat där har svurit oss åt? Gäller den bara i vissa sammanhang och i såna fall, vilka då?

Enligt lokalblaskan behöver Sjukstugans organisation inte betala nåt skadestånd till de anhöriga. Bara det att det ju inte är varken Sjukstugan eller organisationen som varit den som dömts till att ha betalat – utan produktionsbolaget. Fatta hur vidrigt det ser ut när organisationens jurist står i TV-rutan och säger att skattebetalarna nu slipper betala skadestånd på 375 000 kronor. Alltså vidrigt. För just den summan är ungefär tre månadslöner av Sjukstugans högste direktör. Så nog finns det pengar – inte bara från skattebetalarna… Nog kunde organisationen eller Sjukstugan ha gett de anhöriga pengarna – oavsett.

Jag blir… så jävla arg att jag ser rött! Jag fick själv pengar från organisationen när jag inte var önskvärd längre. Det var skattebetalarnas pengar, det vill säga även mina egna, för jag har då rakt inte skitit i att betala skatt mer än de gånger en bekants tonårsdotter hjälpte mig att städa när min axel var justerad – mot skattefri betalning (ja, det var ju hon som inte betalade skatt, jag borde kanske ha betalat arbetsgivaravgift).

Även om jag hade gått på a-kassa hade jag gladeligen varit med och betalat på de 375 000 kronorna som de anhöriga begärde. En piss i havet efter vad de har blivit utsatta för.

När det aktuella programmet visades var jag fortfarande anställd i organisationen. Jag frågade då min chef, som var organisationens kommunikationschef, om han tittade på den aktuella TV-serien/dokusåpan. Men nej, det hade han inte tid eller lust med. Själv såg jag nästan varje avsnitt och slogs av vilket fokus det var på de anställda. Men patienterna då? De sårbara, utsatta? Jag tyckte redan då att det var anmärkningsvärt att organisationens kommunikationschef brydde sig så lite. Lika lite som han bryr sig nu, eftersom han skickar fram organisationens jurist framför TV-kamerorna. (Nu är han kommunikationschef vid Sjukstugan i Backen, dessutom.) En person (juristen, alltså), som uppenbarligen inte fått nån vidare medieträning. För hur kan han bara stå framför kamerorna och säga, ungefär:

[…] nu slipper skattebetalarna betala […]

Det var ju aldrig så att organisationen – eller dess ägare skulle betala nåt skadestånd utan produktionsbolaget. Att sen juristen har mage att stå och hånle inför kamerorna är mig obegripligt efter den sorg och de sår Sjukstugan i Backen har gett de anhöriga till den döende mannen.

Skäms! 

är det enda jag kan säga. Och så dela ut ytterligare en svart bak. 

Skäms, Sjukstugan i Backen, för att ni inte tar ansvar för de fel ni har begått! Det är pinsamt att vara skattebetalare i det här länet.

Livet är kort. Och Tofflan är jävligt arg.

Read Full Post »

Sjukstugan i Backen bör backa!

Ett inlägg om en dom som avkunnas idag.

För några år sen gick en ganska populär dokusåpa på TV3, Sjukhuset. Jag följde den när den gick på vardagskvällar, eftersom jag då var anställd inom organisationen som visades upp i TV. Min dåvarande chef tittade inte på den, h*n tyckte inte att det var viktigt.

Viktigt eller ej, det gick som det gick: några anhöriga till en patient hann avlida innan avsnittet där h*n medverkade visades i TV. Fem veckor efter personens bortgång visades avsnittet där h*n var med, nånting som förstås chockade de anhöriga. I inslaget som sändes syns inte patientens ansikte. Men kroppen syns och rösten hörs. Följden blev att de anhöriga stämde organisationen som medverkade i dåkusopan och begärde ett skadestånd på 375 000 kronor.

Produktionsbolaget har hävdat att det fått godkännande av patienten, som sen alltså avled. Vidare har det även funnits informationslappar i Sjukstugan i Backens lokaler. Dessa lappar har i sig inneburit ett godkännande eftersom patienterna ju har kunnat läsa dem och därpå  meddelat om de inte vill medverka i inspelningen av TV-programmet när de har varit patienter på sjukhuset. De anhöriga hävdar att de inte har godkänt nånting alls.

Omoraliskt eller inte, men spontant känner jag ju att det borde ha funnits vettiga rutiner kring en sån här medverkan. Patienterna befinner sig i en utsatt situation, de är sårbara. Och som anhörig skulle jag inte vilja vara med om chockupplevelsen att höra eller se delar av min närstående på TV efter att denn* har avlidit. Enligt Karin Andersson, som har skrivit en vass och bra krönika om det hela i lokalblaskan har den ansvariga organisationen inte tagit sitt ansvar. Dessutom tycker jag att det låter som om uttalat sig väldigt bedrövligt i ärendet. Karin Andersson skriver:

Att sedan hävda att de sörjande “kunde ha stängt av”, att mannen “kunde ha sagt nej” på grund av att man satt upp lappar på väggarna eller att det blir skattebetalarna som får punga upp om landstinget skulle förlora i rätten (Aftonbladet 26/11)… 

Nej, återigen får man skämmas för att Sjukstugan i Backen och dess organisation inte tar sitt ansvar. Om några av direktörerna avstod delar från sina skyhöga löner räcker det gott och väl till att betala det lilla skadestånd de anhöriga har begärt.

Tills Sjukstugan i Backen backar och tar sitt ansvar äger de min feta, svarta bak.

Sjukstugan i Backen får en svart bak av Tofflan tills Sjukstugan backar och tar sitt ansvar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 29 november 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.

Det var ett tag sen nu, tycker du kanske. Och visst har jag inte lika mycket tid att kolla vad som händer i omvärlden nu när jag har blivit byråkrat igen. Men idag är det dags!

 

Rymde för att gå till tandläkaren.

Fånge rymde för att gå till tandläkaren. Stackars man! En fånge fick jättetandvärken och bad personalen att få gå till tandläkaren. När fången inte fick nåt gehör trots att dagarna gick rymde han – för att få tanden utdragen. Efter tandläkarbesöket gick han till polisen som körde honom tillbaka till fängelset, utan att passera Gå. För detta fick mannen en dags påbackning av sitt straff… Det tycker jag var lite taskigt.

Dömd pedofil föreslås adoptera. OK. Man begår ett brott, fälls, döms och avtjänar sitt straff. Men jag tycker att dömda pedofiler inte ska få adoptera barn. Faktiskt!

 

Färre såna här gör miljön bättre.

Svenskarna äter för mycket kött. En studie av forskare i Lund visar att vi svenskar äter för mycket kött. Eller i alla fall äter vi mer kött än vad Livsmedelsverket rekommenderar. Totalt äter vi 70 kilo kött om året. Maj gadd… Koldioxidutsläppen skulle minska med mellan tio och 20 procent om vi drog ner på vårt köttätande. Tål att tänka på, meatlovers. (Själv gillar jag bara vissa ”birds”.)

Facebook avslöjar folks psykopati. Forskare har kommit fram till att din statusrad på Fejan kan visa om du är psykopat, narcissist eller rentav machiavellist. Det är nämligen några av de drag som kan observeras via de statusuppdateringar du gör. Ett tips för att försvåra att bli analyserad är att våga vara deppig öppet samt använda ordet ”jag”. Att vara öppen med hur man mår, alltså, och inte försköna eller förhärliga sig själva. Enkelt och greit!

 

Drottninggatans Bokhandel är prisad!

Drottninggatans Bokhandel har fått årets Kultingpris. Föreningen Särimner delar varje år ut ett kulturpris till nån som har ”offrat sig för kulturen i Uppsala”. I år går priset till den, enligt mig, spännande bokhandeln på Drottninggatan.

Mygelanklagad politiker tvingas avgå. Mygel inom offentlig verksamhet har förekommit och förekommer, det vet vi nog alla. Nu senast är det en förtroendevald politiker inom offentlig verksamhet som tros ha snott åt sig ersättning för förlorad arbetsinkomst – trots att han inte längre jobbar där han har uppgett utan slutade för två år sen. Det handlar troligen om 400 000 kronor. Bra att det upptäcktes innan det blev mer, tycker jag som betalar skatt åt denna offentliga verksamhet. Samtidigt hoppas jag att det grävs mer. Det är nog inte bara politiker som myglar, tror vet jag nämligen. Kolla upp en och annan direktör, är mitt tips!!!

 

En whistleblower?

Uppsala underlättar för whistleblowers. Eller..? I efterdyningarna av korruptionshärvan har Uppsala kommun bland annat inrättat flera kanalar där medborgarna kan anmäla om man misstänker att det pågår felaktigheter inom kommunens verksamheter. Men som en person som kommenterade skrev undrar man hur många som inifrån organisationen vågar anmäla nåt eller nån. Det här med anonymitet fungerar nämligen inte riktigt… Sen kan man också undra, som kommentatorn, huruvida högste tjänstemannen är arg för att det har förekommit oegentligheter – eller för att dessa har kommit till allmänhetens kännedom..?

Livet är kort.

Read Full Post »

En omvärldstripp

Ett inlägg i vilket Tofflan ger sig ut på en tripp i omvärlden, genom cyberspace, förstås.

Måndag och arbetsvecka för somliga, semestervecka för några, en ny jobbsökarvecka för ytterligare ett gäng och så vidare. Själv fick jag äran att ge en nyutnämnd professor en grattiskram på förmiddagen. Det är SK väl unt med den utnämningen, h*n arbetar så hårt! Men nu en tripp i omvärlden, det kan ju ha hänt nåt även utanför huset där jag jobbar!

Ny direktör för Kultur i länet. En del organisationer älskar direktörer. Men den här direktörsposten har alltid varit lite som en katt bland hermelinerna. Därför gläds jag med Anna Söderbäck, ny direktör för Kultur i länet!

Uppland firade vilda blomornas dag. Igår firades De vilda blommornas dag i Uppland för tionde året i rad. I Uppsala firades det med vandring genom Hågadalen. Själv firade jag ju, som bekant, med att plantera örter.

Oklart juridiskt läge efter beslutet. Vad händer nu med anledning av att en direktör blivit felaktigt sparkad? När domen vinner laga kraft, som det heter, står organisationen plötsligt med två högsta hönor. Vid nästa styrelsesammanträde kan man fatta beslut om entledigande, men inte förr. Och om ingen mer än jag har fattat det, kan den felaktigt sparkade dirren nu begära skadestånd. Med en månadslön på 100 000+ kronor kan man ju räkna ut att det inte blir några småsummor det handlar om. Var det detta de socialdemokratiska skattebetalarna ville, de som var så arga på alliansen för detta?

Cykelambulans – ett nytt sätt att rädda liv. Man kan ju undra om sjukvården i Linköping är ute och cyklar. Jag vet svaret: det är den! I helgen som var testades cykelambulanser för första gången på stan. Ambulanscyklarna är utrustade med en ambulanssjuksköterska eller en ambulanssjukvårdare. Dessa har i sin tur var sin ryggsäck med hjärtstartare, syrgas och akutläkemedel. Cykelambulans är ett test som ska utvärderas innan man eventuellt slutar avtal om att köpa tjänsten.

Kärlek till pengar gör människor korrupta. En ny amerikansk studie visar att blotta tanken på pengar gör att människor kan bete sig både korrupt och oärligt. I studien ingick cirka 300 studenter som forskarna utmanat genom att locka med pengar. Studenterna utsattes för olika scenarier där det begicks oetiska handlingar. En del av studenterna fick sen erbjudande om att delta och agera oetiskt mot betalning. Nästa fråga som ska undersökas är hur affärsbeslut ska kunna tas utan att pengar påverkar förfarandet på ett negativt sätt.

Chansen att överleva cancer ökar i Sverige. Ungefär 55 000 svenskar drabbas varje år av cancer. Av dessa är det cirka 11 000 män och 10 000 kvinnor som dör. Men resten överlever faktiskt! Och överlevnaden ökar stadigt, eftersom det kommer nya mediciner och nya behandlingsformer. Det finns över 200 sjukdomar som klassas som cancer. Vanligaste cancerformerna hos män är prostata-, hud- och tjocktarmscancer, hos kvinnor bröst-, hud- och tjocktarm. Mellan fem och tio procent anses vara ärftlig och 15 procent har koppling till rökning. Bara så du vet. Det finns hopp! (Och den som röker borde sluta om den inte vill drabbas av cancer i lungor, matstrupe eller urinvägar. Jag har ingen lust att finansiera din vård med mina skattepengar.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagstur

Ett inlägg i vilket Tofflan avrundar veckans vardagar med en tur i omvärlden.

Dags att kolla runt lite inför helgen. I media, alltså. Så man vet vad som är på tapeten. Eller bara vad som lyfts fram av… media.

Avslöjar du hälsouppgifter i sociala medier? Det är inte säkert att det är så smart. Det vi skriver om vårt mående i sociala medier sparas och kan utnyttjas av myndigheter. Det kan handla om till exempel huruvida du får ta en försäkring eller är tillräckligt frisk för vara med och slåss om ett nytt jobb. Aj då, jag som har skrivit så ofta på sista tiden att jag är trött. Men samtidigt… är inte de flesta av oss trötta så här vid terminsslutet..? Ett nytt jobb skulle dock få i alla fall mig alert!

Olagligt att sparka direktören. Förvaltningsrätten skriver i sin dom att styrelsens ordförande inte hade rätt att sparka högste direktören i mars i år. Om nån hade rätt att avskeda dirren skulle det ha tagits beslut av hela styrelsen, inte bara dess ordförande. Men frågan är om hon kommer tillbaka, även om beslutet om avsked nu upphävs. Pension, kanske? Hur som helst, detta öppnar ju för andra som har drabbats…

Två kvinnor bland de högst betalda i Sverige. Det är ju lite lite. Men… vad som inte är lite lite är de löner som dessa de högst betalda svenskarna har. Eller vad sägs om en månadslön på 147 000 kronor (Dan Eliasson, Försäkringskassan)? Angeles Bermudez-Svankvist är generaldirektör för Arbetsförmedlingen och ligger på andra plats i löneligan med ”bara” 142 400 kronor i månaden. Det tycker hon är för lite:

Jag tycker själv att jag skulle ha den högsta lönen med tanke på hur komplext och utmanade mitt uppdrag är, så jag tycker att det är tråkigt att vara tvåa. […] Våra myndigheter [Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen] har de två tuffaste uppdragen i hela Sveriges statsapparat. 

Det senare kanske jag kan hålla med om lite grann, men att det är tråkigt att bara ha näst högst lön i Sverige gör mig förbannad. Hur mycket har en person med a-kassa eller aktivitetsstöd i månaden? Jämför!

Agnetha Fältskog har en låda med minnen. Hon har omgärdats av lite Garbo-mystik efter åren med ABBA. Men faktum är att hon har varit upptagen – med hästar och barnbarn. I sovrummet har hon emellertid en låda minnen från ABBA-tiden. Tänk, den som fick kika lite i den…

Och ifall du har missat det… Magnus Alkarp är årets Jan Fridegård-stipendiat! Det måste kännas extra häftigt när Jan Fridegård var den som fick Magnus Alkarp att vilja skriva böcker…

Livet är kort.

Read Full Post »

Seglar ut

Ett inlägg i vilket Tofflan seglar ut. Eller… Är hon ute och cyklar nu?

Dan går långsamt framåt. Hela min planering har fallit, så nu tar jag en stund av luncenh åt att göra en runda i omvärlden. Come sail away with me… Den som vill, förstås!

Chris O’Neill säger inte ja. Ha ha ha, äntligen nån (lokalblaskan upphör inte att förvåna!) som kan skoja lite om morgondagens Event. Jag visste inte ens vad han som ska gifta sig i morgon heter i efternamn. Däremot vet jag att han inte är svensk. Så klart han svarar på sitt modersmål, amerikansk engelska! Och då blir det ”Yes!” eller ”I do”. Förhoppningsvis.

Cityakuten tar över sjukvårdsupplysning. Hurra! Det kan inte bli sämre än det är idag. När ska nån annan aktör ta över sjukresor, primärvård, psykiatrisk vård och somatisk vård? Lägg ner nuvarande koloss som sägs ha ansvar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård. Låt kommunen driva den nära vården och staten sjukhusen som inte är privata, inte direktörer som idag!

Läkarkritik mot journaler på nätet. Nu kritiserar läkarna att patienter i vårt län kan läsa sina journaler på nätet. Ett halvår efter införandet har över 22 000 pers läst sin egen (får vi hoppas och ingen annans…) journal elektroniskt. Läkarna menar att flera patienter har mått mycket dåligt efter att ha läst journalen på egen hand, i stället för att ha fått information via samtal med sin doktor. Men det är ju så att den organisation i vårt län som har ansvar för vårt väl och ve helst vill att vi ska egenvårda oss så mycket som möjligt. Så då får vi ju lov att klara av att hantera att läsa våra egna journaler också. Sen att vi är lekmän och kanske inte förstår allt som står där gör ju inget. Vi kan ju alltid googla. Så slipper vi störa doktorn, menar jag. Det är ju så direktörerna vill ha det, medan doktorerna vill jobba. Som doktorer.

Virkade blommor pryder Östhammar. Pryder? Eh… jag föredrar riktiga blommor. Det är inte första april, men man kan ju undra om sommarens nyhetstorka redan har slagit till.

Apple startar inbytesprogram för iPhones. Senare den här månaden ska amerikanska iPhoneägare kunna byta in sin gamla iPhone mot en iPhone 5. Ryktas det. Vi vet ju inte säkert. Men… Skälen är minskad tillväxt och tappade marknadsandelar till Samsung.

Män löper större risk för självmord. Det är skillnader mellan män och kvinnor även när det gäller självmord. Totalt 9 000 svenska självmord har studerats av forskare i Lund. För kvinnors del är det psykisk sjukdom och arbetslöshet som ger högre risk för självmord, för män är det svårare med låg utbildning, ung ålder och att vara ensamstående. Men det är fler män än kvinnor som tar livet av sig varje år. Nyckeln till att minska självmorden är, enligt forskningsledaren Jan Sundquist, att öka samarbetet mellan slutenvården och öppenvården, bättre uppföljningar samt en psykiatri som är drivande så att patienterna inte fastnar hos primärvården. För det är ju inte i primärvården som expertisen i psykiatri finns. Elementärt, eller?..

Utdöd ödla döps efter Jim Morrison. Ganska nyligen upptäcktes kvarlevorna av en gammal tvåmetersödla. Ödlan levde i Asien för ungefär 40 miljoner år sen. Forskningsledaren Jason Head lyssnade till Jim Morrison under arbetet. Jim Morrison var alltså frontfiguren i The Doors. Han kallades även The Lizard King. Jim Morrisson dog emellertid inte för 40 miljoner år sen utan 1971, i ett badkar i Paris, endast 27 år gammal.

Livet är kort. Alldeles för kort för en del.

Read Full Post »