Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘prostitution’

Ett jobbsökande inlägg. OBS! Inlägget är ironiskt!!!


 

Jag försöker förnya mig på många sätt och vis. En sak jag har jobbat med både igår kväll och idag är att förnya mitt personliga brev, det som jag använder som bas när jag söker nytt jobb. Så… Vad tror du om detta???

Desperat desinformatör/propagandaminister söker arbetsgivare tillräckligt korkad för att anställa henni                           5 mars 2015

Tofflan i sin Leffemössa

Desperat desinformatör.

Jag har jobbat med desinformation och propaganda i hela mitt vuxna yrkesliv. Min främsta uppgift i yrkeslivet har varit att förvirra folk och få dem att missförstå allt jag säger, skriver och gör. (För referenser fråga B, M, S med flera!)

I somras arbetade jag min sista dag hos min förra arbetsgivare. Jag vet inte vem som var gladast när jag stängde dörren, men jag minns att jag skuttade och tog hoppsasteg mot bilen på parkeringen. Och sen såg jag mig aldrig mer om.

Hösten 2014 har jag mest såsat omkring. Jag har läst böcker, jag har skrivit böcker som ingen vill ge ut, jag har ätit mig till en enorm övervikt och jag har mest ägnat mig åt att lata mig. Ingen vill väl tillbringa mellan fyra och sex timmar varje dag med att leta och söka nytt jobb? Det kallar jag prostitution, kort sagt.

Åren 2011 – 2013 arbetade jag i en synnerligen akademisk miljö. Men ack så jag trivdes! Det är faktiskt så att välutbildade människor är mer toleranta – många av dem är ju själva kufar.

På den arbetsplatsen gjorde jag upp fina planer och byggde till och med ett hus. Men när det var gjort tog pengarna slut för arbetsgivaren. Jag fick ett skambud där jag skulle utföra samma uppgifter som tidigare fast på halva tiden. Det hade aldrig funkat. Därför lämnade jag byggnaden. Den står där än, faktiskt. Och huset jag byggde är orört sen dess. Där hänger fortfarande porträtt på mina dåvarande kollegor, människor, som liksom jag, inte heller jobbar kvar. Till exempel.

Innan jag kom till akademin gav jag alltför många av mina bästa år till en rätt spretig arbetsgivare. Där gällde det att smöra för cheferna, på ren svenska. Uj, uj, uj! Och när jag tröttnade på det sa vi tack och hej, leverpastej!

Men tro det eller ej, jag kan göra bra saker också. Jag är till exempel alltför pratsam när jag blir nervös (gen nedärvd från mamma och mormor), jag är otroligt glömsk nuförtiden, allmänt ilsken, folkskygg och säkert hemsk som granne – för jag har ju aldrig fest hemma i lägenheten och inte röker jag heller! Stackars mina grannar!

Läsa och skriva kan jag. Det senare har retat gallfeber på många, ska gudarna veta. Men även det är nedärvt, dock från pappa. Mot slutet av sitt yrkesliv fick han en kåserispalt i Byhålebladet. Där skrev han så roligt och träffande att grannarna slutade hälsa. Och detta smittade ju av sig till hans dotter.

Ärligt talat, jag är ganska desperat och behöver ett jobb! Eller rättare sagt, jag behöver en inkomst. Självklart vill jag arbeta så lite som möjligt för högsta möjliga lön. Ungefär som en direktör på lands… Nej, nu ska vi inte vara såna!

Vill du veta vad jag har gjort tidigare kan du klicka på den här länken (URL:en går naturligtvis till en snusksida) och läsa vad jag påstår att jag har gjort. Eller varför inte bara googla på mig? Pratar du med mina före detta jobbarkompisar får du nog höra ett sanningens ord, som att jag är skvallrig, enerverande energisk och tråkig på rasterna (hon läser ju bara böcker hela tiden!)

Med ganska vanlig hälsning

Tofflan

PS Ring mig sen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev lite TV i kväll. Fästmön och jag bänkade oss klockan 21 framför första delen av Hinsehäxan som gick på SvT1.


Lilly och Lennart.


Hinsehäxan handlar om Lillemor Östlin
och hennes liv och leverne. Första delen utspelar sig på 1960-talet. Lillemor jobbar på Televerket. Hon är gift och har två små flickor. Tyvärr verkar mannen vara en slarver och hon kommer efter med hyran. För att få ihop pengar akut börjar hon prostituera sig. Så småningom hamnar Lillemor på glamorösa Ambassadeur, ett av Stockholms inneställen. Hon träffar också Lennart, sedermera justitieminister Geijer.

Jag tycker att den här första delen av två är alldeles utmärkt. Det är fart och fläkt samtidigt som man verkligen ser hur lätt det var att mista fotfästet i livet redan då. Ett snedsteg och HEPP! så var Barnavårdsnämnden framme, ungefär. (Jorå, jag minns fortfarande rysningarna jag förnam som barn när den institutionens namn nämndes. Att jag sen trodde att Barnvagnscentralen var samma, är en roligare historia. När vi flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan efter några år i Småland fanns det nämligen en affär med det namnet i stan. Och det visade sig vara… en leksaksaffär…)

För Lillemor är livet allt annat än en lek. Ganska snart ser man hur det går utför, även om den här första delen ändå visar en ganska dräglig tillvaro för Lillemor.

Den här TV-serien är baserad på Lillemor Östlins liv, ett liv hon har skildrat i boken med samma namn som TV-serien, Hinsehäxan (2005). Lillemor Östlin är den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige. Hur mycket sanning det är i TV-serien går ju förstås aldrig att säga. Men det är här bra TV! Mycket bra! Tidsepoken, 1960-talet, är alldeles lysande skildrad dessutom! Högsta betyg för första delen.

Read Full Post »

Det var inte helt enkelt att gräva fram nagelsaxen jag gömt djupt inne i slidan. Och när jag efter många om och men lyckas kan jag konstatera att den är rostangripen och luktar surt av fitta. Men detta är oväsentligt. Bara den fungerar så pass att jag kan klippa upp halspulsådern med den…

Raderna ovan inleder en bok jag alldeles nyss har lagt ifrån mig. Det var länge sen jag slukade en bok på detta sätt. Skälet är inte att texten innehåller en stor mängd fula ord eller svarta tankar eller en snaskig story. Skälet är att boken är så förbaskades bra att jag inte ville att den skulle ta slut. Birgitta Andersson har skrivit en bok som känns. En berättelse som inte släpper taget. Blondie är titeln på hennes bok, en självbiografisk roman.


Blondie är en bok som känns.

                                                                                                                                                   Birgittas liv slutar nästan genast när hon är nyfödd och hennes mamma är på vippen att lämna henne i en snödriva. Men det gör hon inte och livet går sin gilla gång. Skillnaden är bara att Birgitta inte växer upp i ett vanligt hem och att hon inte är med om vanliga händelser. Hon är till exempel bara sju år när hon blir våldtagen första gången. Fem år senare säljer hon sig till fyllisarna i Björns trädgård i Stockholm. Hon blir tidigt kriminell, alkoholfrälst och narkoman. Snart far hon ut och in på behandlingshem, psyket och fängelse. Ett hårt liv, ett liv i förnedring. Men Birgitta Andersson är stark. Hon överlever. Och hon skriver sin egen berättelse.

Jag är helt tagen och slut efter att ha läst den här boken. Det är helt enkelt det bästa jag har läst på länge. Berättelsen är ingen vacker saga utan så grym, så grym. Men den är fantastiskt väl skriven. Språket är rakt på sak – precis som händelserna som skildras. Och det har en stor del i att göra boken så bra!

Fint förord av Birgitta Stenberg, dessutom!

Mer, Birgitta! Skriv mer!!!

Read Full Post »