Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: På lätt svenska

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Matigt

Ett matigt inlägg.

---

 

Underbar tulpanbukett från Rippe.

Vid 16-tiden plingade det på dörren. Det var Lucille. Hon levererade blommor som blombudet inte hade orkat leverera utan lämnat mitt i trappan upp till min lägenhet. Det är andra gången det händer att ett blombud inte orkar gå upp för en trappa till min dörr. Nu ringde jag blomsterhandlaren för att klaga. Folk kan ju trampa sönder dyra blommor! Redan i morse när de ringde för att säga att jag skulle få blommor nån gång under dan sa jag att de skulle säga till budet att inte lägga blomman i trappan. Då skrattade tjejen och tyckte väl att jag var knäpp. Men när jag ringde på eftermiddagen tyckte hon inte det längre utan skulle ta budet i örat. Hur som helst, Lucille hade inte trampat på den fina tulpanbukett som jag och Tofflemamman fick av den snälla Rippe! Och det var ju det viktigaste. Tack snälla Rippe, min vän, vad du är gullig!

Eftermiddagen och kvällen har gått i ett. Jag, som är van att vara ensam och inte orkar göra många knop, har nu fått försöka vara alert. Förhoppningsvis sover jag gott i natt av utmattning.

På förmiddagen gjorde jag en laxröra. Riksfärdtjänsttaxin anlände bortåt halv två, två-tiden med mamma. Vi har fikat, jag har lyssnat så örona snart trillar av, kraxat lite till svar. Mamma skulle lägga in sill idag och det blev nån sorts samarbete där jag gjorde det mesta. Därefter skulle kalkonen griljeras. I år kom mamma ihåg att ta bort nätet. Även där samarbetade vi, det vill säga jag rörde ihop ägg och senap och mamma penslade på. Till middag har jag serverat våfflor, för det visste jag att mamma hade längtat efter.

Det känns skönt att mamma har kommit fram säkert, men så var det ju en bosnisk chaufför som jag kunde tacka på hans modersmål. Vi har all mat klar nu utom kycklingköttbullarna som mamma ska trilla och steka i morgon medan jag tar en tripp till Förorten för lite klappar och kyssar.

Här kommer några matbilder från vår dag. Hur har det gått med DIN mat? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Shabby gone Chic!

Ett inlägg om sjavigt och sniggt. Eller shabby och chic, som de säger på utrikiska. Och nej! Det går fortfarande inte att nå mig via mejl hos Home.se!!! Jo nu funkar det att mejla mig på Home.se!!! 😆 Nej, det strular igen, så tyvärr kan jag inte läsa mejl till mig på Home.se 👿

Den som har fått följa med ända in i Toffelsovrummet – och det är verkligen inte vem som helst som får det! – kan för en kort stund få för sig att jag gillar shabby chic…

Avskavd färg – shabby- på sänggaveln.

Nu vill jag å det bestämdaste dementera och klargöra en gång för alla:

Nej, jag gillar inte shabby chic.

Skälet är enkelt: jag ser inte vitsen med det. Jag vill ha snigga saker, inte sjaviga! Så det där med sängen har ingenting med inte med mode att göra. (Möjligen skulle jag kunna sträcka mig så långt som att använda ordet patina…) Jag skulle vilja slänga ut hela åbäket och ersätta såväl sängram som resårbottnar. Men det går ju inte när man inte har nån inkomst, eller hur?

Däremot går det att städa om man råkar ha rengöringsmedel, svampar, trosor trasor, hushållspapper, skrapor och gummihandskar i sitt förråd. Jag har nu ägnat över en timme åt att rengöra en av hemmets mest eftersatta elektronikprylar: spisen. Och nej. Det blir ingen före-bild, du får bara se hur fin den blev utanpå efteråt:

Ren spis! Nu går det till och med att ÄTA ovanpå den!

Inuti blev den minst lika fin, men där är det svårare att både gnussa med svampar och fota. De rengöringsmedel jag använder är av ett märke som är väldigt bra inte bara för Misters som saknar välpumpade armar utan även för kvinnor. Problemet med dem är bara att jag får stora problem att andas. Jag kan liksom inte göra som en Hans eller en Greta och sticka in huvet i ugnen. Tur att jag är utrustad med aparmar! (Du minns väl vad min morfar sa: ”Ful får man vara, men inte dum!”)

Ren ugn osså!

Jag är synnerligen nöjd med min dag hittills, men jag undrar vart den tar vägen – timmarna tycks fly… Så jag återvänder raskt till min kvast och fortsätter. Det här har jag bara skrivit under tiden tvättmaskinen har fått jobba med en ljus tvätt. Den ska hängas nu, därefter blir det badrumsskrubb och duschrum-och-toa-skrubb.

CU! Eller, som det heter på svenska CS! Minst lika chict är det, modersmålet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Seglar ut

Ett inlägg i vilket Tofflan seglar ut. Eller… Är hon ute och cyklar nu?

Dan går långsamt framåt. Hela min planering har fallit, så nu tar jag en stund av luncenh åt att göra en runda i omvärlden. Come sail away with me… Den som vill, förstås!

Chris O’Neill säger inte ja. Ha ha ha, äntligen nån (lokalblaskan upphör inte att förvåna!) som kan skoja lite om morgondagens Event. Jag visste inte ens vad han som ska gifta sig i morgon heter i efternamn. Däremot vet jag att han inte är svensk. Så klart han svarar på sitt modersmål, amerikansk engelska! Och då blir det ”Yes!” eller ”I do”. Förhoppningsvis.

Cityakuten tar över sjukvårdsupplysning. Hurra! Det kan inte bli sämre än det är idag. När ska nån annan aktör ta över sjukresor, primärvård, psykiatrisk vård och somatisk vård? Lägg ner nuvarande koloss som sägs ha ansvar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård. Låt kommunen driva den nära vården och staten sjukhusen som inte är privata, inte direktörer som idag!

Läkarkritik mot journaler på nätet. Nu kritiserar läkarna att patienter i vårt län kan läsa sina journaler på nätet. Ett halvår efter införandet har över 22 000 pers läst sin egen (får vi hoppas och ingen annans…) journal elektroniskt. Läkarna menar att flera patienter har mått mycket dåligt efter att ha läst journalen på egen hand, i stället för att ha fått information via samtal med sin doktor. Men det är ju så att den organisation i vårt län som har ansvar för vårt väl och ve helst vill att vi ska egenvårda oss så mycket som möjligt. Så då får vi ju lov att klara av att hantera att läsa våra egna journaler också. Sen att vi är lekmän och kanske inte förstår allt som står där gör ju inget. Vi kan ju alltid googla. Så slipper vi störa doktorn, menar jag. Det är ju så direktörerna vill ha det, medan doktorerna vill jobba. Som doktorer.

Virkade blommor pryder Östhammar. Pryder? Eh… jag föredrar riktiga blommor. Det är inte första april, men man kan ju undra om sommarens nyhetstorka redan har slagit till.

Apple startar inbytesprogram för iPhones. Senare den här månaden ska amerikanska iPhoneägare kunna byta in sin gamla iPhone mot en iPhone 5. Ryktas det. Vi vet ju inte säkert. Men… Skälen är minskad tillväxt och tappade marknadsandelar till Samsung.

Män löper större risk för självmord. Det är skillnader mellan män och kvinnor även när det gäller självmord. Totalt 9 000 svenska självmord har studerats av forskare i Lund. För kvinnors del är det psykisk sjukdom och arbetslöshet som ger högre risk för självmord, för män är det svårare med låg utbildning, ung ålder och att vara ensamstående. Men det är fler män än kvinnor som tar livet av sig varje år. Nyckeln till att minska självmorden är, enligt forskningsledaren Jan Sundquist, att öka samarbetet mellan slutenvården och öppenvården, bättre uppföljningar samt en psykiatri som är drivande så att patienterna inte fastnar hos primärvården. För det är ju inte i primärvården som expertisen i psykiatri finns. Elementärt, eller?..

Utdöd ödla döps efter Jim Morrison. Ganska nyligen upptäcktes kvarlevorna av en gammal tvåmetersödla. Ödlan levde i Asien för ungefär 40 miljoner år sen. Forskningsledaren Jason Head lyssnade till Jim Morrison under arbetet. Jim Morrison var alltså frontfiguren i The Doors. Han kallades även The Lizard King. Jim Morrisson dog emellertid inte för 40 miljoner år sen utan 1971, i ett badkar i Paris, endast 27 år gammal.

Livet är kort. Alldeles för kort för en del.

Read Full Post »

Duktiga elever ger fröken rast

Ett inlägg skrivet på lunchen, mitt emellan två utbildningspass.

Uppdaterat inlägg: Och så ytterligare ett nej via e-post alldeles nyss. Hur många nej orkar jag ta på en dag? Stryktålig är mitt främsta namn, eller?

Det är fantastiskt duktiga elever jag har idag! En grupp på fem personer, varav två inte har jobbat med vårt webbverktyg alls tidigare. Ändå kommer de igång, de jobbar, de frågar när det krånglar. Min första genomgång kändes lite tafflig. Ja, jag är min egen hårdaste domare.  Jag håller kursen på engelska och det ÄR inte mitt modersmål, hur bra jag än är på det. Att prata om lättsamma och alldagliga ting på engelska går hur bra som helst, men när det gäller specifik terminologi känns det som om jag mest rör till det hela.

När jag lämnade gruppen för lunch var alla emellertid väldigt glada och tacksamma. Dessutom vill de att jag kommer tillbaka klockan 13 och pratar webbplats för sektionen. Förhoppningsvis finns det då också en och annan personlig hemsida att färdig att publicera! Det är alltid roligt för var och en att få se det färdiga resultatet av förmiddagens arbete. När det gäller hemsidan är jag inte säker på att jag hinner börja med den – eller att det ens är jag som ska göra den… Jag jobbar ju inte här så länge till.

Fröken har fått rast och läser i sin regnbågsbok.

Jag gjorde misstaget att ringa rekryteraren för en tjänst jag har sökt. Redan från början frågade jag om det verkligen var lönt att jag sökte. Rekryteraren tyckte bestämt det. Så jag la ner en god stund på att författa en ansökan. Ändå fick jag nu veta att jag inte är med bland dem som intervjuas – på grund av att jag inte har naturvetenskaplig bakgrund IGEN. Det räckte alltså inte med snart två år arbete här. Ibland undrar man vad det är för övermänniskor de söker. Jag menar att antalet som har dubbelkompetensen vetenskapsman-kommunikatör borde ju rimligen inte vara så stort. Eller? Har jag fel, nån?

Hur länge ska jag vara en sån här?

Nu får jag bita ihop och inte låta mig slås ned av detta negativa besked. För miljonte gången spotta i nävarna och ta nya tag. Jag vet inte hur många gånger jag orkar vara den där leksaksgubben med rund botten som bara ler och ler och som det är omöjligt att putta omkull. Det känns nämligen som om det inte spelar nån som helst roll hur hårt jag arbetar och hur mycket jag visar framfötterna, det räcker aldrig. Häromdan fick jag nej på den intresseanmälan jag lämnat på en intern tjänst också. Nu står hoppet till ett par ansökningar till, men kanske mest till den som jag blev utlovad besked om i början av nästa vecka, senast. Men jag vet inte om jag vågar hoppas och tro.

Fan, vad alla som avskyr och hatar mig måste njuta när de läser detta! Men gör det ni. För till skillnad från er är jag inte ett dugg rädd för att visa mina svaga sidor. Jag är ärlig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Finalen

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om aftonens stora begivenhet, finalen i Eurovison Song Contest 2013.

I kväll smäller det! För den i Uppsala som väljer att inte åka till Parksnäckan och se eländet finalen i Eurovision Song Contest 2013 på storbildsskärm går det att följa det hela från TV-soffan. Och här. Här blir det nämligen liveblogg!!! Häng med och tyck till i afton! 

Jag lägger ut mina omdömen vartefter låtarna har framförts, så glöm inte att uppdatera din webbläsare då och då!

Här har vi laddat med prästostbågar, öl, vatten och jordgubbar. Hur har du laddat? 

Vi är två av över 100 000 tittare som inte bara ser fram emot schlager utan också… Björn och Benny, Sarah Dawn Finer (som gör min favorit-ABBA-låt runt klockan 23.30) med flera… Nu börjar det!!!

Finalister och flaggor tågade respektive bars in till tonerna av Björn, Benny och Aviciis Anthem. Det här blir en häftig kväll!! En del artister såg mer laddade ut än andra. Gäspade italienaren???

Programledaren Petra Mede gjorde entré i nånting råååsa. Eller ceriiiise kanske man säger. Hon var lika välartikulerad som sist. Som svensk-sångerska på engelska får hon helt klart godkänt. Det var för övrigt ganska gayfriande. Och en träffande text om oss svenskar. De historiska tillbakablickarna är underbart roliga!

Lynda Woodruff dök upp i Stockholm och kan fortfarande inte säga namnet där Baku är huvudstad. Men rolig är hon!

Efter alla låtarna hade sjungits var det dags för förra årets vinnare, Loreen, att skutta på scenen. Alltså jag har lite svårt för Loreen och låtarna. Jag var säkert den enda svensk som inte gillade Euphoria. Jag förstår och uppskattar helt enkelt inte Loreen. Hon är säkert jätteduktig, men det hon gör faller inte mig på läppen.

Sen kom Sarah Dawn Finer med min favoritlåt av ABBA – The winner takes it all… Då stannade allt…

Så här ser startfältet ut:

(och jag har INTE hittat på det själv utan hämtat det från säker källa på nätet!)

1. Frankrike: Amandine Bourgeois: L’Enfer Et Moi
   Janis Joplin inleder på franska. Detta låter precis som nåt jag har hört förut, men låten är helt klart ”tung”. Bara ett problem: den kommer ingen vart. Och är hennes klänning trasig?
2. Litauen: Andrius Pojavis: Something
   Ögonbrynsgympa och dålig engelska. Låten är slätstruken och artisten stillastående. Nä, jag somnar nästan.
3. Moldavien: Aliona Moon: O Mie
   Dags för håret som står rakt ut och klänningen som tar bort fokus från låten helt. Jag får Barbie-känslor. Dansarna gör mig lite nervös.
4. Finland: Krista Siegfrids: Marry Me
   Dags för suomalainen tyttö som har svenska som modersmål och sjunger på engelska. Och konstiga bebisskor. Nej, det här är för ding-dong för mig. Dessutom är det ingen kyss i slutet, det är en PUSS, för helvete!
5. Spanien: ESDM: Contigo Hasta El Final
   Spaniens sång är svajig. Klänningen är gul och gurt är ju, som bekant, furt. Tempobyte hjälper inte utan förvirrar.
6. Belgien: Roberto Bellarosa: Love Kills
   Men är det Ögonbrynens år i år? Roberto kan sjunga, men låten kommer liksom aldrig igång. Tänk om den hade släppt på lite fart så man blev danssugen. Nu blir man… ingenting.
7. Estland: Birgit Õigemeel: Et uus saaks alguse
   Jag är hela tiden rädd att Birgit ska tappa klänningen. Tyvärr är språket inte så vackert i mina öron, det innenhåller för många ä:n. Och låten är bara… tråkig.
8. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
   Dansrytmer. Alltså, jag erkänner, jag är svag för detta Nanne Grönwall-plagiat.
9. Malta: Gianluca Bezzina: Tomorrow
   Gianluca är inte bara doktor, han är lik en av mina TREVLIGA grannar. (Ja, jag har såna också.) Ögonbrynen (Gianlucas) är dock i schlagerklass, inte grannklass. Låten är för trallig för att vara i min smak.
10. Ryssland: Dina Garipova: What If
    Lite svajig inledning i sången. Sen blev sången vacker. Men det är ju en låt vi har hört förut, den om fred.
11. Tyskland: Cascada: Glorious
    Falsksång i början. En parafras på Euphoria? Men lite svänga-rumpa-stuk – i alla fall bitvis.
12. Armenien: Dorians: Lonely Planet
    George Harrison – med Schlagerbryn.  Och falsksång. Nej, det här är bara skrikigt, entonigt och tråkigt för mina öron.
13. Nederländerna: Anouk: Birds
    Den här låten hade jag i huvudet en morgon. Den är lite gammal-schlagrig. Hon sjungar bra, Anouk, men känns väldigt mycket som en grå mus.  Ganska stillastående, slutna ögonlock. Tja, som godnattvisa passar den helt klart.
14. Rumänien: Cezar: It’s My Life
    Kontratenor och välutbildad. Det hjälper inte. En snöpt Dracula är vad jag tycker att Cezar låter som. Och är inte dansarna nakna??? 😳
15. Storbritannien: Bonnie Tyler: Believe In Me
    Det här var min klara favorit inför tävlingen! Jag gillade Bonnie Tyler redan på 1980-talet. Den här låten gillade jag redan första gången jag hörde den. Börjar nervöst. Men jag tror på dig, Bonnie-GAYnor!
16. Sverige: Robin Stjernberg: You
    Då ska det ylas. Låten är rätt vacker, men jag har svårt för det där höga ylandet. Och vad är det för trasiga sjuksköterskekläder han har satt på sig? Dansarna hade Lilla My-tofsar!
17. Ungern: ByeAlex: Kedvesem (Zoohacker Remix)
    Nej, idag är det för varmt för mössa! Det här är tråkigt och entonigt, inte många ackord i den här låten, inte. Va? Körar Marie Fredriksson?
18. Danmark: Emmelie de Forest: Only Teardrops
    Det blåser i håret på barfotaflickan. Trumslagarpojkarna är alerta i kväll.  Men den där löjliga lilla flöjten… Nej, jag förstår inte varför den här låten är så hajpad. Sorry!
19. Island: Eyþór Ingi Gunnlaugsson: Ég á Líf
    Den här låten hade jag också i huvudet häromdan. Den är rätt trallig, lite sing-along, men ingen vinnare för det. Jävla liv, jävla liv, vakna fin…
20. Azerbajdzjan: Farid Mammadov: Hold Me
    Schlagerbryn och glasbur. Vi har sett det förut. Men det är en jättefin ballad.
21. Grekland: Koza Mostra feat. Agathon Iakovidis: Alcohol Is Free
    Fotbollsdomare i kilt. Och knästrumpor. Framför… manisk cirkusmusik. Nej, jag blir nervös.
22. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
    Kamerapersonen gillade Zlatas figur. Låten är rätt… pigg. Men jag fattar fortfarande inte vad jätten har där att göra.
23. Italien: Marco Mengoni: L’Essenziale
    Smörsång. 1980 kallt. Men snygg kostym, ja. Ett litet sömnpiller, dock.
24. Norge: Margaret Berger: I Feed You My Love
    Varning för blinkande ljus (kan utlösa EP-anfall)! Nej, jag har svårt att titta på detta blinkande. Och låten är bara tråkig. Kisspaus.
25. Georgien: Nodi Tatishvili & Sophie Gelovani: Waterfall
    Duettsång. Med fem mil mellan parterna först. Vacker och smäktande sång. Men lite för sömnig låt för mig.
26. Irland: Ryan Dolan: Only Love Survives
    Läderbyxor – gillas, men jisses så varmt det måste vara! En låt som gör mig lite danssugen, men 17, har jag inte hört den här förut också???

Mina favoriter i kväll är Storbritannien, Vitryssland, Ryssland, Tyskland, Azerbajdzjan, Ukraina och Irland. Men Storbritannien vill jag se som vinnare!

But the winner is… Danmark. Trist, tycker jag.

Livet är kort. Nu gör vi lite annat fram till klockan 21!

Read Full Post »

Föregångare för hemtjänst?

Inte för att jag aktivt är ute och söker information om hemtjänst, men jag har anhöriga som gör. Och i samband med det råkade jag snubbla över ett företag som inom kategorin hemtjänst Stockholm som jag blev lite nyfiken på. Idag är det ju så att man kan välja hemtjänst om man behöver hjälp hemma på grund av ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning. Men det är inte alltid lätt att hitta rätt i djungeln.

Eveo har jag aldrig hört talas om tidigare, men jag tilltalas genast av deras hemsida och de tjänster företaget erbjuder. För nånting som har slagit mig – av vissa familjeskäl – är att det inte alltid är så lätt att hitt hjälp för den som inte har svenska som förstaspråk/modersmål. Då kan det här företaget vara ett alternativ, faktiskt, för vad jag förstår har man personal som talar flera språk än svenska. Denna slutsats drar jag eftersom de kunder företaget uppger att man har kan ha turkiska, sorani, polska, ryska, persiska, arabiska, syrianska /assyriska, spanska, serbiska, grekiska eller finska som modersmål. Eller svenska, som sagt.

Många teckenspråkiga har inte heller svenska som förstaspråk. 

 

Jag tänker på dem i vårt samhälle som när ålderns höst närmar sig kanske faller tillbaka till sitt hemlands tungomål. Och jag tänker också på dem som inte har lärt sig svenska av olika skäl eller som av kulturella skäl önskar personal med icke-svensk bakgrund. För mig är denna tanke med språket ett viktigt kännetecken för ett seriöst hemstjänstföretag!

En språkgrupp som jag emellertid saknar hos Eveo – och som jag ofta saknar i alla möjliga sammanhang – är de teckenspråkiga! För dessa finns det mycket att göra, och varför inte vara en föregångare när det gäller hemtjänst?!

 

Read Full Post »

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Två kvinnor blir grannar. Av nån märklig anledning blir de vänner – trots en åldersskillnad på 50 år. Och genom deras vänskap får vi läsare deras livsberättelser. Jag har just läst Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger som jag har lånat av mamma – som i sin tur har fått den av sin kusin Barbro.

En bok om en märklig vänskap.

Veronica har hastigt flyttat från New Zeeland till ett hus i Dalarna. Den enda kontakten blir med byns ”häxa” som bor i huset mitt emot. Den märkliga Astrid, 80 år gammal. En förunderlig vänskap inleds. Och ur denna vänskap serveras läsaren såväl Veronicas historia som Astrids. Två livsöden.

Bitvis tycker jag boken haltar lite. Det blir lite hattigt också med pendlingen mellan då och nu och de båda kvinnornas historier. Men det håller! Och jag gillar citaten ur den svenska diktfloran!

Linda Olsson har skrivit boken på engelska och sen fått den översatt till sitt modersmål svenska. Häftigt! 

Det blir inte högsta betyg, men ett högt!

 

Read Full Post »