Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘högste tjänsteman’

Ett inlägg om matbelöning inom offentliga sektorn.


Häromdan ondgjorde sig
en av politikerna i lunchrummet vid en arbetsplats inom offentliga sektorn över att fruktförmånen hade tagits bort. Med ett halvt öra lyssnade jag till hur politikern… inte blev uppläxad men motargumenterad på ett häftigt sätt av den högste tjänstemannen. Den Högste menade att folk som arbetar här uppbär lön och minsann har råd att köpa sig en frukt om dan – till skillnad, kanske, från de ensamstående föräldrar med barn som tvingas medföra frukt till skolan. Den Högste var väldigt tydlig:

Matbelöning är ett feodalt sätt att hålla undersåtar nöjda och lugna. Vi ska inte ägna oss åt att belöna våra anställda med mat.

Tomater och grönt

Matbelöning?

Jag blev därför lite full i skratt när jag såg att man på ett annat huvudkontor inom offentlig sektor ska bjuda alla 170 anställda på middag. Middagen bjuds de anställda på efter en utbildningseftermiddag – en halv dag, alltså, om Radio Uppland har uppfattat rätt. Kostnaden beräknas bli runt 60 000 kronor. Enligt radion gör man alltså detta trots att man inte kunnat betala vettiga löner till sköterskors och barnmorskor som därför i protest har sagt upp sig.

Guldpengar

Peng från en annan påse.

Nu vet även jag att det handlar om olika pengapåsar. Men det känns ju inte precis som om huvudkontoret föregår med gott exempel. Facket Kommunals ombud, ett fack där mången vårdpersonal av lägre rang i vårdskalan är medlemmar, uttrycker förvåning, men tycker att det är bra att man visar sin personal uppskattning. Och att det hela ska ses som ett budskap och en uppmaning till andra chefer att visa sin uppskattning gentemot personalen.

Själv tar jag mig för min panna och suckar åt att man lever kvar i det feodala systemet. Snart, om man inte redan har gjort det, börjar man säkert utnämna Månadens Mupp Medarbetare på huvudkontoret ovan också…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Det var ett tag sen nu
, tycker du kanske. Och visst har jag inte lika mycket tid att kolla vad som händer i omvärlden nu när jag har blivit byråkrat igen. Men idag är det dags!

 

tand

Rymde för att gå till tandläkaren.

Fånge rymde för att gå till tandläkaren. Stackars man! En fånge fick jättetandvärken och bad personalen att få gå till tandläkaren. När fången inte fick nåt gehör trots att dagarna gick rymde han – för att få tanden utdragen. Efter tandläkarbesöket gick han till polisen som körde honom tillbaka till fängelset, utan att passera Gå. För detta fick mannen en dags påbackning av sitt straff… Det tycker jag var lite taskigt.


Dömd pedofil föreslås adoptera.
OK. Man begår ett brott, fälls, döms och avtjänar sitt straff. Men jag tycker att dömda pedofiler inte ska få adoptera barn. Faktiskt!

 

mammas köttbullar

Färre såna här gör miljön bättre.

Svenskarna äter för mycket kött. En studie av forskare i Lund visar att vi svenskar äter för mycket kött. Eller i alla fall äter vi mer kött än vad Livsmedelsverket rekommenderar. Totalt äter vi 70 kilo kött om året. Maj gadd… Koldioxidutsläppen skulle minska med mellan tio och 20 procent om vi drog ner på vårt köttätande. Tål att tänka på, meatlovers. (Själv gillar jag bara vissa ”birds”.)


Facebook avslöjar folks psykopati
. Forskare har kommit fram till att din statusrad på Fejan kan visa om du är psykopat, narcissist eller rentav machiavellist. Det är nämligen några av de drag som kan observeras via de statusuppdateringar du gör. Ett tips för att försvåra att bli analyserad är att våga vara deppig öppet samt använda ordet ”jag”. Att vara öppen med hur man mår, alltså, och inte försköna eller förhärliga sig själva. Enkelt och greit!

 

bok

Drottninggatans Bokhandel är prisad!

Drottninggatans Bokhandel har fått årets Kultingpris. Föreningen Särimner delar varje år ut ett kulturpris till nån som har ”offrat sig för kulturen i Uppsala”. I år går priset till den, enligt mig, spännande bokhandeln på Drottninggatan.


Mygelanklagad politiker tvingas avgå.
Mygel inom offentlig verksamhet har förekommit och förekommer, det vet vi nog alla. Nu senast är det en förtroendevald politiker inom offentlig verksamhet som tros ha snott åt sig ersättning för förlorad arbetsinkomst – trots att han inte längre jobbar där han har uppgett utan slutade för två år sen. Det handlar troligen om 400 000 kronor. Bra att det upptäcktes innan det blev mer, tycker jag som betalar skatt åt denna offentliga verksamhet. Samtidigt hoppas jag att det grävs mer. Det är nog inte bara politiker som myglar, tror vet jag nämligen. Kolla upp en och annan direktör, är mitt tips!!!

 

vissla

En whistleblower?

Uppsala underlättar för whistleblowers. Eller..? I efterdyningarna av korruptionshärvan har Uppsala kommun bland annat inrättat flera kanalar där medborgarna kan anmäla om man misstänker att det pågår felaktigheter inom kommunens verksamheter. Men som en person som kommenterade skrev undrar man hur många som inifrån organisationen vågar anmäla nåt eller nån. Det här med anonymitet fungerar nämligen inte riktigt… Sen kan man också undra, som kommentatorn, huruvida högste tjänstemannen är arg för att det har förekommit oegentligheter – eller för att dessa har kommit till allmänhetens kännedom..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens övning på jobbet.


Att komma ny till en arbetsplats
och mötas av en polisbil första dan kändes lite… märkligt. Att detta sen kompletterades med borrningsarbeten gjorde att jag undrade liiite var jag hade hamnat… Men min andra arbetsdag hade vi en krisövning! Då stod allt klart! Jag hade hamnat på rena… Närå, men kris var ordet för dagen och det vi skulle öva på.

Ordförandeklubba

Idag var beslutat krisövning!


Inledningsvis samlades en grupp utvalda
till möte med information om övningen. Vi fick presentera oss och säga vad vi hade för förväntning på övningen. EN förväntning. Jag måste ju alltid utmärka mig och sa två:

  1. spänning
  2. svaghet

Sen körde det hela igång. Jag fick bland annat i uppgift att skriva en kommunikationsplan för just denna kris, pressmeddelande och text till webb. Jag gjorde mitt bästa, men kan väl säga att det jag åstadkom på en halvtimme inte var nåt i Nobelprisklass… Det var lite svårt att åstadkomma nånting som kändes äkta, mycket på grund av det faktum att jag är alldeles ny på jobbet. Har inget kontaktnät än, känner inte till vilka generella kommunikationsplaner som finns etc. Under eftermiddagen kunde jag i stället ägna mig åt att fortsätta läsa in mig på diverse material i pappersform och på våra webbar. Det kändes, ärligt talat, lite… vettigare…

Lärande övning

Detta var en LÄRANDE övning…


Hann med en liten kort promme
på lunchen. Det var en dag med strålande sol, men nästan sju minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. Det var nästan så dunjackan åkte på…

Lunchpromenad

Lunchpromenad i environgerna.


Och tänk så märkligt,
men väldigt nära mitt jobb hittade jag en loppis! Naturligtvis hoppade jag in och kikade på vad som fanns att köpa.

 Loppisprylar

Loppisprylar nära mitt jobb…


Bäst av allt
var förstås de stora, välfyllda boklådorna utanför…

Boklådor utanför loppis

Välfyllda boklådor utanför loppisen. Hit lär jag gå OFTA!


Min skattsedel
har jag överlämnat till chefen och i retur fått ett anställningskontrakt att skriva på. Det roligaste av allt att läsa på det var lönen. Nu borde jag kanske inte skriva det här IFALL min chef läser min blogg, men… faktum är att jag aldrig har haft så här hög lön… Nu hoppas jag bara att jag kan göra skäl för den. Hittills har jag inte fått göra nånting, direkt, mer än då den där fejkade kriskommunikationsplanen. För att åtminstone få känna att jag har åstadkommit nåt konkret gick jag in på intranätet och rättade några korrekturfel…

Jag hoppas att resten av veckan blir lite mer händelserik. I morgon TROR jag att jag ska vara med i en publicerarkurs som Per ska hålla i. Vi får se. Sen borde chefen och jag ha det där samtalet som vi skulle ha haft igår. Men det löser sig väl. Fast jag vill nog snart känna att jag har en plats och att jag får tillföra nånting. Jag har mest vänt lite papper idag och lagt upp en pärm, orienterat mig lite om lokal media och lite sånt diverse. En lånelåsbricka har jag fått tag i, så att jag kan gå lite mer in och ut, men nån telefon har jag inte än.

Min arbetsplats

Min arbetsplats, chict i tjockis-svart, förstås!


En av dagens höjdpunkter
var att få hälsa på högste tjänsteman. Jag fnissade nämligen lite inombords eftersom denna person är otroligt lik en annan person från mitt förrförra arbetsliv – både till sätt och utseende! Men h*n är för övrigt inte den end* som är lik nån annan! En av kollegorna på enheten kunde vara tvillingsyster med ett kommunalråd i Uppsala!

I kväll efter jobbet var jag och handlade på Tokerian. Därefter slängde jag igång en maskin tvätt. Och tog reda på torr tvätt som sorterades in i lådor, skåp eller strykhög. Gästsängen bäddade jag rent i. För dubbelsängen har jag lagt fram rena lakan för bäddning i morgon. En liten macka nu och så måste mamma få ett telefonsamtal, hon är säkert jättenyfiken på hur det har gått. Sen blir det avslutningen av The Kennedys som jag förhoppningsvis lyckades spela in på DVD-hårddisken i natt!

Vad har du gjort idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lite sånt som är på tapeten just nu. 


Det var ett tag sen
jag tog en tur i omvärlden för att kolla vad som händer. Det blir lätt så när fokus ligger på att skaffa sig ett arbete. Men nu så! Efter att ha författat tre ansökningar på svenska och en på engelska samt översatt mitt uppdaterade CV till engelska är jag redo. Häng med – om du vill, förstås!

 

skrikande barn

Ett skäl till att jag inte har skaffat barn: skrik!

Frivillig barnlöshet. Detta handlar ny forskning av Kristina Engwall och Helena Peterson om. De har gjort en kvalitativ studie och djupintervjuat ett fyrtiotal personer. Syftet var väl främst att hitta det vanligaste skälet till frivillig barnlöshet. Pinglan skriver så bra om detta att jag nästan inte behöver tillägga nånting. Mer än att jag inte är nån barnmänniska, men för den skull hatar jag inte barn. Jag har bara inte velat ha några själv. Men sen är det alltid intressant – och ofta kontroversiellt – att diskutera vad begreppet familj betyder. För mig personligen räknas jag ibland som ensamstående, ibland som skild, ibland som särbo, ibland som fästmö och ibland som bonusmorsa. Sen har jag alltid varit dotter, också…


76-årig kvinna rånad i Byhålan.
Men hur faaan kan man bara? Och just vid den aktuella affären brukar Toffelmamman stryka omkring. Rånet skedde igår och kvinnan blev inte skadad, men självklart mycket uppriven, enligt polisrapporten. Vem skulle inte bli det när man kommit ut med sin rollator och nån ryckt handväskan med ID-handlingar och 4 600 kronor?! SKÄMMES!!!

 

blå himmel och flygplan igen

En del flyger högt. På skattebetalarnas pengar.

Chef gjorde 13 utlandsresor i tjänsten – utan tillåtelse. Chefen arbetar vid Region Skåne och har trots de olovliga resorna fått behålla jobbet. Mannen har dock fått en varning. Detta påminner mig starkt om en annan chef, närmare mig rent geografiskt, som reste utomlands för att gå kurser som inte hade med jobbet att göra. Fast i just detta fall var resorna både OK:ade och betalda – av organisationens högste tjänsteman. Denna chef jobbar fortfarande kvar inom organisationen. Nån varning har h*n inte heller fått. Så därför ropar jag: Varning!!!


Så gick det efter ”The Shining”.
 
Stephen King har skrivit en uppföljare, ”Doktor Sömn”. Såväl spöken som alkoholen finns kvar. Jag är nyfiken. Och lite besatt…

 

ostbågar

Vadå ostkaka? Ostbågar heter det ju.

Strid om ostkakan! Idag är det faktiskt Ostkakans dag. Jorå, jag läste det nånstans redan i morse, men brydde mig inte så särskilt – av det skälet att jag inte är speciellt förtjust i ostkaka. Men… det rasar uppenbarligen en strid om denna småländska efterrätt! Livsmedelsverket vill nämligen förbjuda opastöriserad mjölk. Och ostkaka görs på just opastöriserad mjölk. Detta gillas inte av ostkakans vänner. Själv tycker jag att det är viktigare att försöka hjälpa tyfonens offer i FilippinernaVad är en ostkaka i detta sammanhang??? Med 2 357 döda hittills behövs en hel del hjälp…


Apotea ny näthandelssuccé.
Och jaa! Det håller jag helt med om! Suverän service, snabba puckar, pålitligt och smidigt sätt att nätshoppa apoteksvaror! Fast det har jag ju redan bloggat om. För länge sen.


Livet är kort.

Read Full Post »

När man är med om nånting svårt, till exempel en separation eller att förlora jobbet, följs detta av en sorgeperiod. Det är en period när man ältar och bearbetar det som har skett och det som gör ont. Efter ett tag kommer man förhoppningsvis ur detta tillstånd – en del som nya människor, knäckta eller starkare. En del människor kommer inte igenom perioden alls.

I morse ringde telefonen strax efter klockan tio. Det var en svägerska eller en brorsdotter till min förra sambo. Hur kul är det att bli påmind om ett sånt misstag? Och man kan ju undra hur fina kontakter de har i den familjen, det var liksom nio år sen hon flyttade

Men den tyngsta påminnelsen om nåt som gör ont fick jag av lokalblaskan vid frukostbordet. Rubriken

Utköpt chef åter på toppjobb

på tidningens förstasida drog till sig mina ögon. Och jag läste artikeln. Jag läste den högt för stackars Fästmön, som säkert inte var ett dugg intresserad. Den som vill läsa artikeln på nätet hittar den med rubriken Kränkte kollegor – fick ny tjänst. Jag är inte förvånad över att det inte går att lämna kommentarer på artikeln!

Jag kände till att den år 2010 från Svenska Kyrkan utköpta chefen var tillbaka på Sjukstugan i Backen sen ett bra tag. Personen har arbetat deltid där. Jorå, jag har flera personer inne i organisationen som förser mig med information om chefen i fråga utan att jag efterfrågar den. Jag vill nämligen så gärna gå vidare, men det blir lite svårt när jag ständigt blir påmind om sånt som gör ont.

Därför kan jag säga att jag inte är ett dugg förvånad att Sjukstugan i Backen tar tillbaka chefen. (Jag och några till slog nästan vad om detta för ett år sen. Trodde man att det var safe nu, efter ett år,  att anställa honom utan att nån skulle reagera? Nu har vi nästan slagit vad om vem han ska peta härnäst…) Denna person som arbetade på Sjukstugan i Backen i samma befattning som han nu har återfått fram till 2005. Därefter arbetade han centralt inom organisationen fram till hösten 2009 då han tillträdde en tjänst vid Svenska Kyrkan.

Journalisten Hannah Davidsson har frågat nuvarande högste tjänsteman på Sjukstugan i Backen hur man tänker när man anställer en person som har kränkt medarbetare. Han svarade:

Man förvissar sig om att den bilden inte är den som man delar. Jag har själv jobbat ihop med honom (chefen) så jag känner honom, och jag har även förankrat att rekryteringen skulle ske […]

Om jag tolkar svaret rätt letar man efter avvikande åsikter tills man hittar några som stämmer överens med sina egna. Eller vad menar karl’n???

Hannah Davidsson frågar också vad den högste tjänstemannen tror att personalen på Sjukstugan tycker om att få en chef som tidigare har betett sig illa. Han svarar:

Det får du fråga dem om.

Och det är synd att Hannah Davidsson inte har frågat personalen eller grävt lite mer och frågat personalen som var underställd honom när han jobbade centralt i organisationen, alltså tjänsten han innehade före tjänsten på Svenska Kyrkan. Hannah Davidsson kunde till exempel ha studerat personalomsättningen åren 2007, 2008 och 2009 och enbart med dessa siffror kunnat få intressanta trådar att rycka i.

För en sak är ganska klar och det är att en person som beter sig kränkande mot kollegor och medarbetare inte bara plötsligt gör det. Genom att studera historien skulle Hannah Davidsson ha hittat ett och annat. Jag själv kunde ha berättat om chefens nämnande av min homosexualitet i jobbsamtal, till exempel. Vad har sexuell läggning med arbetet att göra, liksom? På Svenska Kyrkan handlade det tydligen om att chefen skulle ha

[…] skrivit mejl till några anställda kvinnor där han kommenterade deras utseende och klädsel. […]

Nu blev det emellertid utrett att detta inte var kränkande. Ändå blev chefen utköpt. (Så vad var det då, undrar man?)

Under år 2007 slutade, köptes ut eller omplacerades cirka 50 procent av avdelningen som chefen då basade över centralt inom den organisation varunder Sjukstugan i Backen sorterar. Hade det inte varit lite… intressant att undersöka varför? Och två år senare var det dags igen, men då handlade det om cirka 20 procent av avdelningen som slutade eller som köptes ut. Varför personalen ifråga köptes ut fick varken de drabbade eller fackombuden svar på. Vad som sades till övriga kollegor och personal kan man bara spekulera om…

Skälen till att personal slutar kan ju vara allt ifrån att man har hittat ett nytt och bättre jobb till att man inte trivs. Och den som blir omplacerad vågar nog inte säga varför h*n gick med på det – att stå bredvid och se kollegor bli utköpta utan anledning är tillräckliga skäl att tiga.

Ja, Hannah Davidsson, det var synd att du inte grävde lite mer. Men genom att skriva det här inlägget har jag grävt i gömmor i mitt inre som jag hade täppt till. Trodde jag. Att bli påmind om sånt som gör ont… gör väldigt, väldigt ont…

Read Full Post »