Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘komplex’

Ett inlägg om dagens IKEA-besök.


Nej då. SÅ jäkla rädd är jag inte.
Men jag är inte så förtjust i att besöka Uppsalas relativt nya, stora IKEA-komplex. Jag hittar inte. Jag vimsar runt bland turkosa och hemskmönstrade saker. Det luktar… dun..? (enligt Fästmön).

Och där finns barn. Barn i mängder. Horder! Samtliga skriker. Inte en enda unge kan använda normal samtalston idag. När de inte får som de vill illtjuter de. Detta är väl i och för sig en klassiker, men… Om jag hade skrikit och illtjutit som dagens barn hade jag blivit utvisad av min mamma eller pappa. Så är det bara.

Själva turen idag hade flera olika syften. Ett av mina var att leta efter en hushållspryl, en vitlökspress. Den jag har har jag ägt sen 1980 och den är väldigt utsliten nu. Själva delen man lägger vitlöken i är liksom tilltryckt och passar dåligt i pressen. IKEA saluförde ett par varianter och jag ville se IRL om det kunde vara nåt som fick följa med hem.

För att komma till hushålls- och småprylarna måste man gå igenom hela varuhuset. Genvägarna hittar jag ännu inte i detta komplex. Därför kikade vi på lite annat under vägen. Både jag och Anna tycker att jag behöver en ny TV-och-stereo-och-DVD-möbel. Det kanske det blir i framtiden. Till dess nöjde jag mig med att beskåda dessa slangar.

Slang

Snacka om slang…


Vi var tvungna
att passera barngrejorna. Det var jobbigt och tålamodskrävande, så jag fick stanna och fota denna söta uggla. Den var helt tyst, jag lovar!

Uggla gosedjur

Helt tyst uggla. Jag ville krama den!


Efter dessa traumatiska upplevelser
nådde vi fram till kafeterian. Jag bjöd gentilt på kaffe och kanelbullar, till det facila priset om tio kronor – tillsammans! DET är det bästa med IKEA, det vill säga billigt fika och goda kanelbullar!!!

Men ack, ve och fasa! Vi lyckades parkera våra rumpor vid ett bord i värsta katastrofzonen. Här var det fullt av ungar i alla möjliga åldrar. Alla skrek de och sprang omkring eller satt nertryckta i barnstolar och skrek. En unge gallskrek för att h*n inte fick sitta på en barstol. Ja, BARstol!.. Anna tyckte att h*n var söt. Jag såg bara nåt rött, skrynkligt och ilsket ansikte. Inget sött med det alls! Det var så fantastiskt fruktansvärt att vi faktiskt skrattade… Först på vägen ut hittade vi pensionärshörnan där vi borde ha suttit.

Kanelbullar o kaffe på IKEA

Kanelbullar och kaffe på IKEA – endast tio kronor för två personer!


Barn var emellertid inte de enda
som skrek. Där finns en sorts kundradio som då och då vrålar ut meddelanden om olika erbjudanden. Värst var ett där en tillgjord ung kvinna blabbade om presentkort. HEMSKT! Vidare fick jag veta att jag kunde få hjälp vid utgången av kassavärdar. Kassavärdar… Maj gadd, jag har lärt mig ett nytt ord idag!

Medan Anna skötte sitt, skötte jag mitt. Två fynd gjorde jag idag: dels en vitlökspress, som tänkt, dels en skoförvaring, som inte tänkt. Men den var i alla fall svart och inte turkos eller hemskmönstrad…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en märklig film.


I TV-tablån klassas den som dokumentär.
När jag ser den tänker jag…

Ja, jo, dokumentär, i och för sig, men… också… konstverk.

Sen blir jag irriterad över att vi alltid måste etikettera allting – även vår könstillhörighet. Och det är detta som Pojktanten (2012) handlar om. Könstillhörighet. Att inte passa in, riktigt, nånstans.

Pojktanten

Pojktanterna badar. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Foto: Upfront films)


Filmen handlar om Ester Martin och Eli.
De möts, skiljs åt, möts igen. Själsfränder är ett passande ord – om vi nu ska etikettera så förbannat. Filmen visar badkarsscener med Ester Martin och Eli varvade med scener ur en Pojktants liv och uppväxt.

Det är många scener som är svåra, djupa, alltför… svarta att förstå. Andra scener är rörande, till exempel när Eli sjunger This is my life. Eller sjunger… Nja…

En vacker film, en svår film, en film som är både mörk och ljus. Vissa saker förstår jag inte. Som varför vi alltid vill sätta etiketter på allt. Varför är det så viktigt att könsbestämma nån? Men det är det första vi gör när vi möter nån. Registrerar vilket kön.

En del är varken män eller kvinnor. Nånstans mitt emellan. Låt dem få vara där om de själva vill. Tycker jag, dårå. Acceptera. Att förstå kanske inte går, men acceptera. Att det finns androgyna människor. Människor som bara vill få vara som de är. Inte bara tittade på som freaks, eller som bara som häftiga i sitt utanförskap.

Den här filmen är omöjlig att betygsätta, men jag ger den högsta Toffelbetyg för att den är så komplex!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avrundar veckans vardagar med en tur i omvärlden.


Dags att kolla runt lite inför helgen.
I media, alltså. Så man vet vad som är på tapeten. Eller bara vad som lyfts fram av… media.

tröttAvslöjar du hälsouppgifter i sociala medier? Det är inte säkert att det är så smart. Det vi skriver om vårt mående i sociala medier sparas och kan utnyttjas av myndigheter. Det kan handla om till exempel huruvida du får ta en försäkring eller är tillräckligt frisk för vara med och slåss om ett nytt jobb. Aj då, jag som har skrivit så ofta på sista tiden att jag är trött. Men samtidigt… är inte de flesta av oss trötta så här vid terminsslutet..? Ett nytt jobb skulle dock få i alla fall mig alert!

Olagligt att sparka direktören. Förvaltningsrätten skriver i sin dom att styrelsens ordförande inte hade rätt att sparka högste direktören i mars i år. Om nån hade rätt att avskeda dirren skulle det ha tagits beslut av hela styrelsen, inte bara dess ordförande. Men frågan är om hon kommer tillbaka, även om beslutet om avsked nu upphävs. Pension, kanske? Hur som helst, detta öppnar ju för andra som har drabbats…

pengarTvå kvinnor bland de högst betalda i Sverige. Det är ju lite lite. Men… vad som inte är lite lite är de löner som dessa de högst betalda svenskarna har. Eller vad sägs om en månadslön på 147 000 kronor (Dan Eliasson, Försäkringskassan)? Angeles Bermudez-Svankvist är generaldirektör för Arbetsförmedlingen och ligger på andra plats i löneligan med ”bara” 142 400 kronor i månaden. Det tycker hon är för lite:

Jag tycker själv att jag skulle ha den högsta lönen med tanke på hur komplext och utmanade mitt uppdrag är, så jag tycker att det är tråkigt att vara tvåa. […] Våra myndigheter [Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen] har de två tuffaste uppdragen i hela Sveriges statsapparat. 

Det senare kanske jag kan hålla med om lite grann, men att det är tråkigt att bara ha näst högst lön i Sverige gör mig förbannad. Hur mycket har en person med a-kassa eller aktivitetsstöd i månaden? Jämför!

Agnetha Fältskog har en låda med minnen. Hon har omgärdats av lite Garbo-mystik efter åren med ABBA. Men faktum är att hon har varit upptagen – med hästar och barnbarn. I sovrummet har hon emellertid en låda minnen från ABBA-tiden. Tänk, den som fick kika lite i den…

Magnus AlkarpOch ifall du har missat det… Magnus Alkarp är årets Jan Fridegård-stipendiat! Det måste kännas extra häftigt när Jan Fridegård var den som fick Magnus Alkarp att vilja skriva böcker…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu kommer en sån där vardagsbetraktelse som en del tror att vi bloggare skriver för att bli nätkändisar. Faktum är att jag har skrivit det nedanstående eftersom det är tankar och ord som bara bubblar i mig och vill ut. Att det sedan råkar vara mina vardagsbetraktelser som är de mest lästa inläggen på den här bloggen kan jag faktiskt inte rå för. Ska jag skriva DÅLIGT, eller?


Den här förmiddagen
har jag funderat på sånt jag går igång på i den meningen retar upp mig på eller blir irriterad eller till och med arg på. Skälet är förstås att jag har gått igång på nånting – logisk logik, oder was?!. Det handlar om sånt jag hör eller sånt jag läser. Och plötsligt slår det mig, mitt i irritationen, att anledningen till att jag går igång naturligtvis är att jag berörs. Ja, jag berörs och jag tar åt mig.

Nä, nån teflonpanna har jag aldrig varit, snarare tvärtom: jag har ofta tagit åt mig av andras sorger, missförhållanden eller problem. Vad jag förstår är det vanligt att man gör i stället för att ta tag i sitt eget.

Människan är utvecklingsbar och så även jag, tro det eller ej. Jag bär inte längre andras bördor, men jag är tydligt med att jag finns tillhands om jag kan vara till nytta. Igår gjorde jag det ett antal gånger och det kändes bra. Inte för att jag är nån genomgod människa – far from it! – utan för att dessa människor har farit eller far illa för att andra människor är… elefanter eller kanske snarare har bockfötter.

I samtliga fall handlar det om bristande förmåga till kommunikation och till insikten om att vi människor är komplexa och inte särskilt homogena. Det gladde mig särskilt då att tre av tre personer, trots att de var hårt åtgångna, inte gav med sig på den punkten: de ville kommunicera, diskutera och komma till rätta med. På olika sätt. En av dem är jag alldeles övertygad om att det går bra för, en annan har andra saker som måste vägas in i sammanhanget och en tredje tror jag får träna på såväl flexibilitet som att stå på sig.

Julstjärna m rött blad

Alla blad är inte gröna. Julstjärnans blad är inte heller homogena. Den här har ett rött blad kvar och står i mitt köksfönster.


Jag vet att en del går igång
på det jag bloggar om. Jisses, om jag hade fått en smäll för varje gång jag skrivit nåt som misshagat nån, då hade jag varit död för länge sen! Det finns ständigt små, mycket små, människor som talar om för mig vilka ämnen jag får använda i mina blogginlägg. Vissa gånger blir jag till och med hotad. Jag kan sträcka mig så långt att jag ibland har varit som ovan nämnda elefant, men jag står för det jag skriver. Jag backar inte en millimeter förrän du, med argument men utan hot, kan övertyga om att jag borde ändra åsikt.

Hur det än är, tror jag att inte bara jag själv utan även andra kanske borde fundera lite mer över varför de blir så arga och upprörda av vissa saker de ser eller hör. För det kanske är så att de i själva verket berörs… Känner sig träffade av ett uns av… sanning..?

Pelargon

Min pelargon blommar. Jag har försökt beskära bilden så att inte nåns flerfamiljshus, cykel, husdjur etc har råkat komma med – folk kan ju till och med bli arga på sånt.


Förutom att gå igång idag
har jag ägnat mig åt att skura badrum och duschrum här hemma. Det behövdes, om jag säger så. Efteråt skurade jag mig själv under duschen. Även det var behövligt. Det är ju lögaredag idag, passande nog. Men resten av hemmet tar jag i morgon.

Jag ska telefonera med mamma och borsta min tand. Ryggan är packad för snart bär det av för att hämta upp slutarbetad Fästmö och fara ut till Himlen. Gissar att kvällen tillbringas i TV-soffan, lyssnades på den tredje delen av den däringa tävlingen som pågår just nu i europeisk musik. Inte heller den här gången tänker jag blogga, utan sprider i stället omgivningens kommentarer i annat socialt forum (annars blir folk så arga eftersom jag har en tendens att vara övervägande negativ). Kolla i stället in vad den här mannen skriver om tävlingen, för han gör det som vanligt på ett synnerligen kompetent och insiktsfullt sätt!


Livet är kort.

Read Full Post »