Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘start’

Ett inkluderande inlägg.


 

Ämnet som har fastnat i mig för tillfället är exkluderingar. Om det är nåt som gör mig ledsen, arg och besviken så är det exkluderingar. Och med det menar jag att utesluta människor från sammanhang där de faktiskt finns och borde får vara synliga.

Your talents will be recognised

Förhoppningsvis stämmer lyckokakans ord in på nån annan arbetsgivare än den aktuella.

Igår träffade jag en vän som även är en före detta kollega, en arbetskamrat med betoning på kamrat. Vi kom att prata om ämnet exkluderingar eftersom det är högaktuellt. Jag drog mig till minnes ett exempel från den tid när vi var kollegor och jag var på ett sammanträde med ledningsgruppen, i vilken jag ingick. Det var vid jultid och strax innan mötet skulle upplösas delades det ut julgåvor som ett tack för ett gott arbete under året. Alla fick utom jag. Var det för att jag hade gjort ett dåligt arbete under året? Nej. Visserligen satt jag med i ledningsgruppen, men… jag hade inte, som övriga i församlingen, titeln chef. Exkludering! Jämför detta med 2015 när jag jobbat som konsult i lite mer än tre månader och ÄNDÅ fick en fin julklapp, grillpannan, tack vare min dåvarande chef på plats på jobbet… Inkludering!

Jag tycker exkludering är nåt rent för jävligt. Det är kränkande särbehandling om nåt, det är vuxenmobbning och det är inte OK. Att få höra att en inte är välkommen och ange vissa regler/traditioner som skäl, det köper jag inte. Det är inte bara elakt, det är grymt och det har orsakat många tårar. En kan bara hoppas på att det finns arbetsgivare – ja, för det handlar om en sån – som ser till kompetenser och inte till annat. Och ja. Vi diskuterade en aktuell händelse som drabbat en person som jag naturligtvis inte namnger här. Det står emellertid allt mer klart att det finns så många dåliga chefer och bara ett fåtal bra.

Tulpaner

Jag ville nästan inte åka ifrån tulpanerna.

För egen del har jag haft en rätt OK start på arbetsveckan. Jag började lay outa en rapport idag. Eftersom den är ganska omfattande tar det en stund innan jag blir färdig. Dessutom bråkar min högra armbåge med mig när jag jobbar in InDesign, så jag måste ta många mikropauser och stretcha. Min arbetsplats på jobbet är allt annat än ergonomiskt utformad för min person.

Dan har varit ganska grå. Helgens vårsol lyste med sin frånvaro, men det har i alla fall inte regnat. Clark Kent* är nästan lika ren som igår. Hemma i New Village har tulpanerna jag köpte i lördags slagit ut och blivit så vackra att jag nästan inte ville åka ifrån dem i morse. På jobbet hade däremot kardemummablomman fått för mycket sol och hängde som en trasa över skrivbordet.

Öga

Ingen exkluderas i min familj, vi håller ögonen på varandra. (Bilden är en detalj ur omslaget till boken Det som inte dödar oss.)

Min måndagskväll ska jag ägna åt att plåga mig vidare i min bok på gång. Jag har färre än 200 sidor kvar nu och har alltså passerat mitten. Vidare ska jag kolla läget med nån som blev opererad idag. Här exkluderas nämligen ingen i vår familj!

 

 

 

Vad har DU (haft) för dig denna måndag??? Skriv några rader och berätta i en kommentar om du har lust!

 

 

 


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett glatt inlägg.


 

Ibland är livet rätt OK. Eller mer än OK, det är riktigt bra och det är lätt och kul att leva. Det är i dessa fina stunder som jag kan förstå att de mörkare tillfällena har sina syften. Hur skulle jag annars kunna uppskatta de ljusa dagarna till fullo? Idag känner jag mig så glad och tacksam för nåt jag fick veta som rör mig själv och en annan person som har kommit att stå mig nära. Och ja. Jag ska berätta mer – när jag kan. Det blir inte idag.

Easy and fun

Lätt och kul är orden för dagen!


Jag tror att den här braiga dan började 
så snart jag steg in på jobbet i morse. Det var inte bara att jag träffade på den glada Annan, jag träffade också Sara som ska börja jobba hos oss i vår och som jag känner från Den Bästa Arbetsplatsen (som dessvärre är lite kontaminerad eftersom jag betvivlar att det nånsin blir folk av somliga – I will say no more). Vilken toppenmedarbetare min nuvarande arbetsplats får!

Lika bra start fick tyvärr inte NK*, som blev hemma och vabbade på förmiddagen idag. Men sen kom h*n och då kände jag mig hel på jobbet igen. Jaa, vi är lite som… Helan & Halvan, kan en säga…

Jag jobbade med den sista texten i en serie om totalt sex stycken och skickade iväg det korrekturet på eftermiddagen. I morgon ska vi ha ett litet informellt avstämningsmöte och sen får vi jobba på av bara 17, för h*n som läser korrektur har inte många arbetsdar kvar. Hum…

rosa gerbera

En blomma jag fick en gång från den bästa Ingern.

Min glädje har jag delat med kära Fästmön som idag flyger norrut till sin äldsta dotter tillika min äldsta bonusdotter. Det är nämligen en födelsedag i morgon och Annas resväska var full av paket.

På tal om födelsedag fick jag veta att den bästa Ingern fyller år idag också. Hade jag vetat det i tid, så… Nu hoppas jag att det blir nåt tillfälle framöver när jag får bjuda på födelsedagsfika eller lunch nånstans på stan.

Mamma fick ett samtal när jag kom hem. Jag tycker om att dela med mig av min glädje, nämligen. Jag hoppas att du som har läst det här inlägget har haft en lika bra dag som jag och att du får en toppenkväll! Nu ska jag ta ett par mackor, läsa lite och se sista delen av Morden i Sandhamn klockan 21 på TV4. Nånstans däremellan ska jag planera några inköp till jul som jag ska göra i helgen.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lockande inlägg.


 

Selfie två lockar i pannan

Inte bara en utan två tjusarlockar i pannan i morse.

Det känns så bra att få skriva locka och inte krocka i dagens inlägg! Jag tänker på gårdagen och den långa bilkö jag hamnade i på vägen hem. Mest synd var det förstås om dem som krockade. Även om det främst verkade vara materiella skador är det ju inte precis vad en önskar sig när det är jul nästa månad. Själv längtar jag till torsdag nästa vecka när Clark Kent* ska få komma till doktorn** igen – han börjar bli bra gnällig nu, kan jag meddela. Även om han mest gnäller en kort stund vid start är det ju lite pinsamt. Sen är jag självklart orolig för att den där jädra remmen ska gå av eller nåt. Fast det svider en del i plånboken också, förstås. Även jag ska ju köpa julklappar och julmat framöver.

Men vad var det som lockade idag då? I morse var det mitt hår. Jag vaknade med två tjusarlockar i pannan och kände mig så snigg att jag nästan kastade mig på mobilen till min frissa på studs. Och det var inte för att hon skulle komma och ta en bild av mig till sin portfolio… Fast… en ringer inte till sin frissa klockan halv sju på morgonen, när salongen öppnar klockan nio. Och förresten har jag klipptid snart och får försöka stå ut till dess. Samtidigt är det lite spännande att inte vara riktigt säker på vilken frilla en vaknar med på morgonen. Ett och annat gott skratt åt sig själv kan en få. Jag undrar hur många som kan roa sig så? I kväll ska jag försöka göra nåt åt eländet, det vill säga håret, på egen hand. I vart fall ska det tvättas direkt efter att jag har skrivit det här inlägget. Hemresan tog nämligen bara en kvart idag (45 minuter igår) och jag har lite annat att syssla med i kväll också.

Stolar tomma

Tomma stolar i Café Java idag.

På jobbet har det varit en intensiv dag. Jag hann inte så långt som jag hade hoppats, för det material jag tog tag i i morse tarvade en del efterforskningar med mera. Därför har jag inte jobbat med nåt annat än det hela dan. Plus att vårt rapporteringssystem, som legat nere sen i fredags eftermiddag, kom igång igår när det var dags att gå hem. Det behövde fyllas på med anteckningar om vad som är gjort. Systemet är enkelt men ganska funktionellt och framför allt väldigt bra att ha när det är flera kockar inblandade i samma soppa.

Men det var märkligt tomt på jobbet idag. Närmaste kollegan och jag var ganska solokvist under morgonfikat och vi undrade var alla höll hus. Hade de redan blivit bortrationaliserade i omorganisationen? Inte då! En del var på möten eller konferenser, medan andra grupparbetade för att hitta värdefulla ord som ska visa vilka de är och vad de står för. Tofflan förhörde sig lite senare och fick intrycket av ett gott arbete utan floskler.

Annars är det som det är med saker och ting. Men dagens lilla höjdpunkt blir eventuellt en chokladbit – det är ju Chokladens dag idag, vilket kollegan upplyste mig om. Och det finns faktiskt en liten chokladbit i köksskåpet som har lockat mig länge. I kväll blir den uppäten!

Ska DU äta choklad i kväll eller mumsar du på nåt annat??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Choklad Marabou nära

Choklad ska det bli på Chokladens dag.


*Clark Kent = min lille bilman

**doktorn = bilverkstan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dåliga saker i tillvaron – och bra.


 

En riktig man bok

Den här hade jag behövt idag, dock inte den tillhörande mannen. Boken finns hos Helping Hand i Uppsala. 

Det har varit en dålig natt med dålig sömn för min del. Och tro nu inte att det beror på den skräckfilm jag försökte titta på i sängen via min överåriga TV, köpt för 50 spänn 1999 efter min skilsmässa. Filmen innehöll så många klichéer och efter första scenen med festande, amerikanska collegeungdomar, duschscenen (Varför ska alltid unga tjejer duscha sent på natten? Det är ju då ondskan kommer!) och uppvisandet av ögon som blir konstiga somnade jag. Sen vaknade jag av och till och låg och grubblade på måndagens stor-administration som jag ska ta mig för. Inte blev jag piggare av att upptäcka att fasta bredbandslinan inte fungerar heller. Det har varit korta avbrott de senaste dagarna. Nu får jag köra trådlöst. Det är tur att jag har både hängslen och livrem, men dyrt. Och att köra trådlöst är ju inte världens snabbaste precis. VARFÖR KÖPTE JAG INTE BOKEN OVAN SÅ KANSKE JAG HADE KUNNAT LÖSA MÅNGA AV MINA PROBLEM?!

Nancy Drewböcker på Helping hand

Kanske skulle jag ha köpt dessa Nancy Drew-böcker och flytt in i en tonårsflickas liv som detektiv. Böckerna finns på Helping Hand i Uppsala.

Nej, såna böcker som den med den med den halvnakne, gräsklippande mannen på framsidan hamnar inte hos mig. Här läses mest deckare samt en del romaner och biografier. Det finns människor som har frågat mig varför jag läser så många otäcka böcker och varför jag föredrar läskig filmer. Nu tror jag att jag har svaret: jag vill läsa om/titta på en tillvaro som är värre än min. Fast när jag läser romaner som inte är deckare eller thrillers eller polishistorier utan som handlar om andra platser, andra människors (fiktiva) upplevelser och spännande liv – då handlar det om ren och skär verklighetsflykt. Och eftersom jag varken får eller kan resa får jag nöja mig med att uppleva andra länder litterärt.

Igår öppnade jag en ”ny” loppisbok som fick följa med mig hem från Myrorna sist. Den gången jag skulle leta födelsedagspresent till en vän. Nu läser jag om en liten pojke som har hamnat i en resväska. Riktigt hemsk historia och så hemskt är inte mitt liv – alltså läser jag den.

Matkontot har fyllts på av pengar från min saftiga a-kasseersättning (<== ironi), vilket gjorde att jag köpte mig en grillad kyckling på ICA Solen till middag. Den räcker i två dar, så då har jag middag till i morgon också. I kväll tänker jag nämligen snika in mig på mat hos Fästmön. Fick just sms från henne för övrigt att om jag vill surfa och ha med mig datorn bör jag också ta med mig min trådlösa router – hennes trådlösa nätverk har troligen stängts av idag. Det är så fiiint med teknik – när den inte krånglar…

(Och DÄR fick jag flytta datorn och mig in till vardagsrummet för att få kontakt med cyberspace trådlöst. Det är INTE optimalt ergonomiskt sett att sitta i bästefåtöljen och skriva…)

Gårdagskvällen var lugn. Jag tuggade på min kyckling, drack ett glas hemtrampat vin, åt lite choklad och kollade lite på TV, sista delen av The driver, samt första delen av Chasing shadows som jag hade spelat in på DVD-hårddisken (<== present från mamma och pappa, medan pappa levde, alltså +nio år gammal).

Strumpmannen bok

Jag kanske fångar honom idag, Strumpmannen. I litterär form finns han annars hos Helping Hand i Uppsala.

Framåt morgonen sov jag som bäst och jag ville inte vakna. Men det måste man ju. Och eftersom sömnen och natten har varit så dålig och starten på den här dan likaså tekniskt sett borde den väl ändå bli bättre? Vem vet, jag kanske fångar Strumpmannen, du vet den där karl’n som snor en strumpa av varje par man äger när man tvättar dessa fotbeklädnader. Strumplådan ser ut som om den ägs av en enbent person ibland. Vädret i Uppsala är inget vidare, så gissningsvis häckar vi mest inomhus – och letar efter strumpor, kanske.

Nu hoppas jag att du får en bra helg. Skriver du en liten hälsning i en kommentar blir jag glad, för nån gång kanske jag hittar ett fungerande nätverk så att jag kan läsa den.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett Sista april-inlägg igen.


 

Regnig kväll

Igår kväll regnade det – av och till.

Sista april har startat tveksamt. Det regnade av och till igår kväll och det ser ut som om det har regnat i natt. Kallt har det visst varit också, knappt nån grad varmt. I skrivande stund är det runt 19 grader. Solen försöker titta fram och vem vet, den kanske lyckas.

Själv önskar jag att vädret fortsatte att vara tveksamt. Om det regnar och är kallt blir det nämligen mindre fylla på stan. Nej, det är verkligen inte så att jag missunnar människor att ha roligt. Men på Sista april är det som om det råder krigstillstånd på stan, som jag skrev igår. En del kan inte bete sig, helt enkelt. Många gånger har jag till exempel sett hur man gör sig av med urdruckna ölflaskor – man kastar dem bakåt över axeln, naturligtvis utan en tanke på att det råder trängsel på gator och torg idag. Jag har också sätt unga människor så berusade att det har varit ett under att de inte har trillat i ån. Akutpersonalen på Sjukstugan i Backen får jobba hårt varje Sista april. De borde få direktörslöner en sån här dag. Det finns en och annan direktör som lätt skulle kunna avstå en månadslön på runt 80 000 kronor åtminstone i april.

På alla andra ställen än Uppsala är det arbetsdag idag. Några kanske har halv arbetsdag. Som arbetssökande är varje dag en arbetsdag med att söka jobb. Fast jag tog sovmorgon ända till klockan åtta i morse. Jag är nämligen fortfarande inte riktigt frisk. Fästmön mår bättre och i morgon måste hon ta sig till jobbet. Jag skjutsar dit och hem. Inte 17 orkar hon promenera som hon gjorde innan vi drabbades av Den Svåra Sjukdomen. Hoppas bara att hon orkar morgondagen.

Fallet Vincent Franke

Fallet Vincent Franke är en obehaglig historia.

Vi har inga större planer för dan. Jag vill gärna fortsätta läsa min bok på gång, som jag slog upp igår. Inte tyckte jag att jag satt så särskilt länge med den, men hepp så hade jag redan läst ett sjuttiotal sidor. Det är en riktigt obehaglig historia om drogmissbruk och abstinens, för att nämna en del. Den ska visst innehålla kärlek och besatthet också.

Jag har så många härliga böcker att läsa just nu. Men jag behöver fortfarande bokhyllor. Jag förvarar en lagerhylla åt Anna i mitt förråd och funderar på att ta in den i lägenheten och förvara böcker i den… Snart kan jag nämligen inte peta in fler böcker i mina hyllor i arbetsrummet.

Klassisk matjes

Här ska serveras klassisk matjes till lunch.

Nä, idag blir det nog inte många knop här. Jag ska börja min dag med en dusch och hårtvätt. Möjligen försöker vi ta oss till ett apotek, eftersom Anna behöver insulin (kan vara bra att ha när man är diabetiker). Vi kör sen en Sista april light. Vi har ju skippat champagnefrukosten med gröt och forsränningen struntar vi fullständigt i liksom champagnegaloppen i eftermiddag. Men nåt vi inte skippar är sillunchen! Jag har handlat hem matjessill som ska intas med potatis, gräddfil, gräslök och kokt ägg samt knäckemacka med ädelost. Det hela sköljs ner med en liten klar eller två (Östgöta sädes, förstås). Till kvällen har vi tänkt oss räkor och var sitt glas vitt vin. Vi har samlat ihop diverse gemensamma resurser. Det gäller ju att inte fakta av.

Jag hoppas att du får en fin Sista april, vad du nu än hittar på! Och du som är ute och festar, var försiktig med alkoholen!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan uppmanar sig själv att skärpa till sig.


 

Tre hål i strumpan

Tre hål i strumpan, det största vid stortån.

Jag vet inte varifrån ordet/uttrycket

Skärpning!

kommer, men jag gissar att det handlar om att göra sig skarpare. Och det är ordet för dagen till mig själv! Det faktum att jag nyss upptäckte att jag har satt på mig en strumpa med tre hål var det som utlöste min personliga åthutning. Det är hög tid att skärpa till sig. Vem, mer än jag, skulle gå med tre hål i strumpan när det ligger nya, oanvända – och garanterat hålfria! – par i strumplådan?! En får ju skämmes!!!

Det är dags att ta nya tag här, komma vidare. Inte dega ner sig och gå omkring i trasiga slafskläder och göra… next to nothing. Igår tror jag att det var Världens Tråkigaste Dag. Det var grått och trist och regnigt. Jag läste ut en bok och började på en ny. Den nya är riktigt spännande och jag plöjde över 100 sidor, vilket är mer än en fjärdedel av boken. Det var roligt i sig, men jag vill nåt mer. Och den enda som kan göra min dag roligare är jag själv.

Airwickljus silhouettes

Airwickljuset silhouettes doftade inte alls lika gott som black edition.

För att sätta lite piff på gårdagen dukade jag fram de goda ostarna vi inte åt i helgen. Kex och fikonmarmelad till mig, Fästmön fick ett par finncrisp. Vi delade systerligt på de två vinslattar som fanns kvar – en skvätt Amarone och ett halvt glas hemtrampat rött var blev det. Och så tände jag ett nytt Airwickljus, denna gång nån vinterdoft av silhouettes som inte alls doftade lika gott som black edition (crackling fire and cinnamon spice ska det vara!). Men ljuset i sig var vackert att titta på. Det blev ett riktigt måndagsmys som fick avsluta den tråkigaste dagen på länge. Och tänk… Det behövdes inte så mycket, mest några goda ostar, ett ljus och trevligt sällskap…

Under natten har jag funderat på hur jag ska gå vidare. Jag tror inte att det är så mycket att be för utan det gäller att skramla ihop energi för att börja skriva del två i min trilogi, helt enkelt. Delen i sig är ju påbörjad. Precis som i arbetet med den första delen gäller det att fylla luckorna mellan texterna. Vidare måste jag sätta ett startdatum – och, för mig själv, ett slutdatum…

Livet går vidare även om jag tycker att jag står och stampar på samma fläck. Jag körde igång en maskin tvätt så snart jag kunde i morse, det vill säga klockan sju. Den är klar att hängas nu. Det är lite sol idag och det ljuset ska jag ta vara på genom att hasa över till Tokerian och handla mat. Anna har gått in i en riktigt tung arbetsvecka, så jag tycker att det minsta jag kan göra är att skjutsa henne till och hämta henne från jobbet samt laga mat. Idag bjuder New Village-köket på Korv Stroganoff. Men det blir två pannor eftersom Anna äter griskorv och jag kycklingkorv.

Jag drömmer fortfarande om den där rödbruna Billybokhyllan för en hundring jag såg på Återbruket förra veckan. Den finns säkert inte kvar och om den skulle göra det kan jag inte få hem dem själv. Anna jobbar extra långa dagar och vi hinner inte dit till klockan 17 när de stänger. Och skulle den ens få plats i min lille bilman? Nej, jag får fortsätta drömma om hyllan och sen får jag skärpa till mig med resten.

Har DU nåt som du behöver skärpa till hos dig själv??? Kom igen och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket nya paket figurerar, ett och annat återseende, men få fynd.


 

Grodbakelse

Helt slut efter en halv arbetsdag i stan.

Det är inte varje dag en Toffla är på stan. Idag har jag tillbringat nästan en halv arbetsdag där och jag är helt slut. Samtidigt var det förstås jätteroligt att få besök av vännen I och forska lite bland litteraturen i Uppsala. I var på jakt efter kurslitteratur. Själv hade jag två digra litteraturlistor som åkte fram och tillbaka, upp och ner på antikvariaten.

Röda Rummet gjorde jag ett pocketfynd för 20 kronor. I hittade litteratur som måste hämtas från ett lager annorstädes. Det föll sig naturligt att gå och inta lunch under tiden. Naturligtvis gick vi till min vän Greken på Kafferummet Storken, för där fanns ätbart för oss båda två. Jag tog en vegetarisk filodegspaj, kaffe och en chokladboll med socker på. När det var dags för mig att betala dök plötsligt min vän Greken upp vid kassaapparaten och slog in… 50 kronor… Det må jag säga var bra rabatt, för det verkliga priset för mitt kalas skulle nog gå på mer än det dubbla!.. Han är så snäll, Ioannis!

En annan vän som är snäll är I, som kom med tåget idag för att hälsa på. Varje gång vi ses får jag ett paket av henne. Idag fick jag två. Nu behöver mina vänner verkligen inte ge mig varken rabatt eller paket. Men det är väldigt gulligt av vännerna att vilja pigga upp mig på det viset. I hade kollat in min inköpslista över böcker här på bloggen. De lila paketen innehöll böcker från den listan. Tack snälla!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha tjattrat som två apor – ja, en av oss är ju i alla fall en riktig sån – med mat i munnen i nån timme rullade vi med stinna bukar mot Myrorna. Där hälsade vi på äldsta bonussonen för att kolla hur det stod till med hans fötter i födelsedagsskorna samt se hur den nyrenoverade bokavdelningen blev. Fötterna mådde bra – inget skav – men fötterna var varma; bokavdelningen var ljus och fräsch. Johan har nu fått ordning på det mesta där nere. Endast ett par banankartonger återstod att packa upp. Det är ett tungt jobb att jonglera med böcker och ställa dem iordning i hyllor, snurror och på bord. Men jädrar så bra det blev. Ordning och reda gör ju dessutom att man lätt hittar. För övrigt var alla böcker i väldigt bra skick, så jag ska komma tillbaka nån dag när jag har tråkigt och botanisera igen. Idag gjorde jag tyvärr inga fynd – men jag kom ju ändå hem med tre böcker totalt sett! Det gladde mig att man lyckats rädda världen från den stora översvämningen i början av hösten 2014 när affären tvingades stänga för renovering. Men sportattiraljer på bokavdelningen… nja… Sängkammarlitteratur, däremot…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Inger

I fotade Uppsalas China Town, medan jag fotade I.

När kurslitteraturen hade hämtats och betalats tog vi några turer på ett par gallerior när vi ändå var i farten. I passade på att fota Uppsalas eget China Town. Då passade jag på att fota I.

På Resecentrum var det ingen kö hos UL, så jag passade på att reda ut krånglet med mitt busskort som visar bortitok-saldo. Jag fick nån förklaring som gick ut på att chaufförerna inte redovisar som de ska samt fallerande teknik. Det senare tror jag mest på, för på webbplatsen har det stått att det är tekniska problem

just nu

ända sen starten med de nya busskorten och fortfarande. Är inte det lite pinsamt, UL..?

Sen var det dags för I att kliva på tåget hem. Jag följde henne till perrongen och hasade sen till närmaste busshållplats. Min fot gjorde vid det laget fruktansvärt ont. Hälsporren dunkade synnerligen oskönt. Dessutom kände jag mig rejält trött efter dagens alla intryck. Det var nästan så att jag tog in på stans nyaste hotell…

Radisson Blu i Uppsala

Radisson Blu, Uppsalas nyaste hotell.


Men hemma är bäst!
Och nu ska jag vila, läsa en stund och ladda för torsdagens andra höjdpunkt: Antikrundan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »