Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jurist’

Ett störande inlägg.


 

Detta gäller när grannen är stökig

”Detta gäller när grannen är stökig” – en intressant artikel i Metro idag.

Det händer att jag läser gratistidningen MetroVi har ett antal pendlare på jobbet och en och annan av dem brukar lämna ett exemplar av tidningen i Café Java. Nu är Metro inte den djupaste av tidningar, så ibland läser jag bara mitt horoskop (på tal om djup…). Men ibland slår journalisterna till och skriver om riktigt bra och intressanta saker. Och då menar jag inte dildomän eller fismätningspiller

Idag kunde en till exempel läsa om hur en ska göra om en lider av stökiga grannar. Stökiga med avseende på ljudnivå, alltså. Det är en jurist på Hyresgästföreningen som tipsar om vad en ska göra. Och första rådet är att ringa störningsjouren, om det finns en sådan. Då åker störningsjouren ut och bedömer (o)ljudet, ber fridstörarna dämpa sig och rapporterar till hyresvärden.

En ska inte tro att det enbart handlar om vissa tider när det inte får levas om ljudligt. Enligt juristen handlar det inte om tidpunkten. Zeljko Kranjec, jurist och enhetschef på Hyresgästföreningen, säger i Metro:

Det handlar inte om vilken tid på dygnet det är, utan ljudnivån i huset ska ligga på normal nivå hela dagen. Det är inte så enkelt att du kan leva rövare och spela hög musik fram till klockan 22 och sedan vara tyst. 

Du får alltså ha fest så ofta du vill, men du får inte störa dina grannar. Den som stör kan till och med få betala om störningsjouren knackar på. En sorts störningsböter, alltså. Det klart att det kan finnas överkänsliga grannar och då kan den störande bestrida fakturan från störningsjouren. Men blir du tillsagd en fyra, fem gånger riskerar du att bli vräkt.

Hyresvärd dömd för ofredande via lappar

Fast en får inte kalla sina hyresgäster för idioter och ofreda dem med lappar. (Fotot föreställer en notis i Metro från förra veckan.)

Det finns inget krav på att hyresbolag ska ha störningsjourer, men det kan vara bra att ha ett journummer som den som känner sig störd kan ringa, menar Zeljko Kranjec. Ett sånt journummer kan användas för andra typer av anmälningar också, till exempel vattenläckor.

För bostadsrättsföreningar gäller andra regler. Då är det upp till varje förening att bestämma hur de vill ha det. En chefsjurist från HSB uppger i artikeln att ungefär tio procent av deras föreningar har en störningsjour. Den som bor i en bostadsrättsförening utan nån störningsjour ska vända sig till föreningens styrelse. Styrelsen i en bostadsrättsförening är nämligen skyldig att hantera den här sortens frågor.

Jaha, då har en lärt sig nåt idag med! Att det inte enbart är mellan vissa tider på dygnet som det är tillåtet att känna sig störd. Fast en får inte klaga hur som helst. En får till exempel inte ofreda sina hyresgäster med alltför många lappar. Och jag tror att det är tveksamt om en får gå omkring med listor om sina grannar också, bara för att försöka tysta dem som inte har samma åsikter som en själv genom att få dem vräkta.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett högst varierande inlägg.


 

Blå disktrasa

Att köra bil just nu är som att omkring i en sunkig disktrasa. Detta blåa exemplar, upphittat på jobbet idag, får illustrera min känsla.

Tänk att det snart är Lucia! På söndag, när det samtidigt är den tredje advent, är det Lucia-dagen. En kan inte påstå att det känns så särskilt vintrigt och juligt. Nån snö har vi knappt haft här och de senaste dagarna bara regnar det. Det känns som att åka omkring i en sunkig disktrasa när jag sätter mig i bilen och kör. I kväll tog jag för övrigt vägen över stan för att kasta av NK* i farten. NK är duktig och cyklar varje dag, men idag var hojen på reparation. Själv är jag lat och kör bil. Att åka buss undviker jag, som bekant, så mycket jag bara kan och nån fungerande cykel har jag inte. Däremot har jag försökt hitta folk att samåka med. Det är svårt. Människor vill helst slippa passa andras tider – och ibland går det ju inte.

Jag är nöjd med dagens arbetsinsatser för jag har både textredigerat och lay outat. Lay out-programmet strulade (nej, inte jag!), så jag gjorde som jag brukar hävda att jag ska säga när jag får rycka in i Helpdesk: en omstart. Efter det funkade det plötsligt att stava av ord… Lite översättningar av webbtexter hann jag också med under tiden jag väntade på att få nytt att sätta tänderna i. Jag fick dessutom en stund över till att gå igenom mina mappar och kunde då konstatera att det faktiskt finns saker som snart blir helt färdiga.

Lattjolajbanlåda

Jag har en lattjo-lajban-låda på jobbet. Har du???

På tal om webb läste jag i Journalisten igår att myndigheter och statliga bolag är rätt dåliga på att ha sociala-medier-policy… polycies… polycier… riktlinjer. Men en del av dem som faktiskt existerar är till och med vilseledande och flera innehåller sånt som kan uppfattas som att arbetsgivaren begränsar anställdas yttrandefrihet och meddelarfrihet, enligt fackförbundet ST:s jurist Veera Littmarck. Det är ST:s tidning Publikt som har gjort undersökningarna, Journalisten bara rapporterar om dem. Om myndigheten där jag arbetar har nån policy för sociala medier vet jag inte. Det kanske är

farligt

för mig om jag lägger ut en bild jag tog idag på min lattjo-lajban-låda. Men det är faktiskt inte alla förunnat att ha en sån låda och jag vill gärna visa upp min.

Trots att vi inte ser att det är jul omkring oss sker juliga saker. Idag kom en kollega ut med en djup tallrik full med godis, nåt som ju är typiskt juligt. Min karaktär är svag, men min ekonomi likaså. En gång kostade mig en Rollokola en halv förmögenhet i form av en dyr tandläkarräkning. I landet där jag bor anser nämligen beslutsfattarna att tänderna inte är en del av kroppen. Därför tog jag ingen kola idag utan enbart en (1) Geisha (mjuk chokladkaramell) och en (1) Marianne (sugkaramell). Nästa gång jag passerade tallriken var den tom.

Godis

En Rollokola som syns mitt i bilden gav mig en dyr tandläkarräkning en gång. I Sverige anser nämligen beslutsfattarna att tänderna inte är en del av kroppen. Därför väljer jag mjuka karameller eller såna som det går att suga på.


I kväll blir det inget godis
utan sedvanliga rostade mackor till middag. Men först en varm dusch för här i lägenheten är det kallt som 17… grader, ungefär. Jag och ansvarig för värmen i bostadsrättsföreningen har olika uppfattning om min inomhustemperatur, men varmt är det INTE. Och jag vet bäst för jag bor här i kylan. Igår tog jag en tur i bilen för att värma mig före läggdags. Då passade jag på att träffa Fästmön också och prata klappar och pussas.

Har DU fått nåt godis, några klappar eller några pussar??? Och har DU nån lattjo-lajban-låda??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta medan jag tvagar mig eller äter!


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om grannar.


 

snusklutt

Snuskluttar på balkongen från grannar kan vara lika äckligt att hitta som stenar och fimpar. Trust me, I know. Fast den på bilden hittade jag i bilen.

Grannar – antingen gillar man dem eller så gör man det inte. Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC) har tagit reda på vad man stör sig mest på hos grannar.  Listan består av tolv punkter. För det mesta handlar det om oreda/städning, oljud eller snusk av annat slag, såsom rökning.

Rökning på balkongen gillar man inte. Själv kan jag tillägga att jag inte gillar rök på altaner – helt enkelt därför att rök stiger. Men det väljer en del att inte förstå när de sitter nedanför till exempel min balkong.

Stök i tvättstugan gillar man inte heller. Det berömda luddet i torktumlaren… Ärligt talat är det skönt att ha egen tvättmaskin uppe i lägenheten och slippa gå till tvättstugan där Kreti & Pleti tvättar.

Oljud gillas inte. Och det kan handla om allt från grannar som pratar högt i mobilen på balkongen (även där vill jag lägga till altanen – jag vill liksom inte höra allt, jag är inte intresserad), skällande hundar, hög musik, klamp i trappuppgången (har vi hört några gånger; här vill jag lägga till smälla i ytterdörrar), fulla grannar (har vi också hört några gånger), pensionärer som hör dåligt och har TV:n på högsta volym samt barn som skriker och leker (fast det är faktiskt värre när föräldrar skriker åt sina barn. Eller struntar i sina skrikande barn, såna gillas inte heller. Av mig.)

grill

En granne har sin grill ute på framsidan nästan jämt.

Till min förvåning finns inte grillning på listan. Själv mår jag oerhört dåligt när nån grillar och använder tändvätska. Det känns som om jag har glas i luftstrupen då. Mina nya grannar grillar ofta och gärna, men tack och lov använder de inte tändvätska som sina företrädare!

Men om man nu bor i ett flerfamiljshus får man stå ut med en hel del. Det har i alla fall jag fått höra och det säger även SBC:s jurist Monika Jukic. Barnskrik och fester då och får man liksom tåla. Det håller jag med om. Ifall att det är då och då. Där jag bor kan man hyra en festlokal för en billig penning. Där stör man ingen – om man inte har fönster och dörrar öppna. Jättebra!

Men om nu grannarna stör? Det bästa är förstås att prata med sina grannar. (Det funkar inte i vissa fall och det har inte med språkförbistring att göra…) Bor man i bostadsrätt kan man kontakta sin styrelse som gör en objektiv bedömning. Eller skrattar åt ens klagomål, har jag hört. Att gå med listor för att få grannar vräkta funkar inte. I alla fall inte där jag bor. Har jag hört.

Det finns emellertid störningar som kan leda till att en bostadsrättsinnehavare sägs upp från sin förening. De delas in i två grupper:

  1. störningar som kan vara skadliga för hälsan
  2. störningar som försämrar boendemiljön

Man ska självklart inte acceptera att grannar har partaj nätterna igenom. Men ibland gör vissa grannar saker som stör, trots att de inte menar att vara taskiga. Juristen på SBC säger:

[…] I vissa fall kan det handla om personer som har psykiska störningar eller om tragiska familjeförhållanden […]

Hur har du det med dina grannar? Skriv gärna några rader och berätta! För egen del kan jag säga att jag trivs med vissa, med andra inte. Grannar som skriker går fetbort, liksom de som smäller i sina ytterdörrar. Men för det mesta bryr jag mig inte utan försöker se grannar som… luft. Nåt vi alla måste dela.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om yttrandefrihet, bland annat.


facebookNu har det hänt igen!
En kille har Facebookat om sitt jobb i negativa ordalag och därmed blivit av med det. Eller av och av… Han var vikarie och fick inte den utlovade platsen i resurspoolen efter vikariatets slut, trots att en sådan plats var utlovad.

Vad hade Fredrik Vallgren skrivit då? Han hade skrivit att det nya schemat på jobbet var genomruttet. Men enligt honom själv hade han inte skrivit

[…] varken namn, personangrepp eller grova uttalanden […]

Nu har Kvällsposten (<== Expressen) via sin artikel, i sin tur via BLT/Sydöstran, avslöjat att det handlade om äldreförvaltningen i Karlskrona, att Fredriks chef heter Susanne Nordin och att hennes chef heter Martin Olsson.

Jaa, så kan det gå när man gör en höna av en fjäder. Allt avslöjas, liksom. Även vilken arbetsgivare och vilka chefer det gäller. För i Sverige har vi yttrandefrihet och kritikrätt. Den som jobbar inom det offentliga har dessutom meddelarskydd, vilket ger arbetstagaren rätt att berätta om till exempel missförhållanden på en arbetsplats utan att h*n utsätts för nån form av straff av sin arbetsgivare. Jajamens!

Samtidigt kan jag tycka att det kanske inte är så smart att kritisera den arbetsgivare hos vilken man hoppas på att få ett jobb. Bättre vore att man tog upp det man tycker är fel med sin närmaste chef. Fast vi vet ju alla att detta är i den bästa av världar. I vår värld är det inte alltid så att det går att framföra kritik till sin chef – av en eller annan anledning. En sådan anledning kan vara att man känner det som att man befinner sig i ett underläge eftersom man faktiskt inte är fast anställd. Eller så är man rädd för att man inte får den där tjänsten man vill ha, bara för att man tycker att nånting inte är riktigt hundraprocentigt bra på jobbet.

Att få skriva av sig om jobbet tycker jag är ett bra sätt att ventilera och åtminstone sammanfatta sina tankar. Men det ska självklart inte handla om angrepp och grova uttalanden, hot eller allvarliga kränkningar, lika lite som man bör lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Vill man verkligen ha det där jobbet ska man kanske i stället vara lite smidig och försiktig i sina formuleringar, kanske skriva av sig under lösen (om det nu går på Fejan?).

Men en smart arbetsgivare hade, när den fått information om vad Fredrik Vallgren skrivit på Facebook, tagit upp kritiken med honom och diskuterat vad man kunnat göra för att förbättra schemat, som det gällde i det här fallet. Tänk vilken positiv återkoppling en sån arbetsgivare hade kunnat få av en Facebookskribent!

Fredrik Vallgren lät bara sina Facebookvänner läsa inlägget. Ändå nådde det fram till cheferna. Och även om juristerna säger att det inte föreligger några skäl till avskedande fick Fredrik Vallgren inte fortsätta på sitt jobb. Är det så här vi vill ha det med yttrandefriheten i Sverige???


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om att slippa undan.


Jo jag vet.
Det är fortfarande julfred, men… Jag är heligt förbannad. Strax före jul skrev jag om Sjukstugan i Backen som blivit förd inför domstol för eventuellt brott mot sekretess och allt var det var. Detta när man låtit ett TV-produktionsbolag filma en döende man för dokusåpan Sjukhuset, som gick på TV3 för några år sen.

Man hade visat en döende man. Från Sjukstugans håll påstod man först att man inte hade fått mannens godkännande. Sen ändrade man sig. De anhöriga hävdar att varken mannen eller de har godkänt att bli filmade. Och oavsett… Eftersom mannen gick bort undrar jag hur kul Sjukstugan tror att det är för de anhöriga att höra rösten, se kläderna, känna igen kroppen där i dokusåpan.

Men domstolen anser att ett landsting har yttrandefrihet. Yttrandefrihet! Vad hände med den sekretess som vi som har jobbat där har svurit oss åt? Gäller den bara i vissa sammanhang och i såna fall, vilka då?

Enligt lokalblaskan behöver Sjukstugans organisation inte betala nåt skadestånd till de anhöriga. Bara det att det ju inte är varken Sjukstugan eller organisationen som varit den som dömts till att ha betalat – utan produktionsbolaget. Fatta hur vidrigt det ser ut när organisationens jurist står i TV-rutan och säger att skattebetalarna nu slipper betala skadestånd på 375 000 kronor. Alltså vidrigt. För just den summan är ungefär tre månadslöner av Sjukstugans högste direktör. Så nog finns det pengar – inte bara från skattebetalarna… Nog kunde organisationen eller Sjukstugan ha gett de anhöriga pengarna – oavsett.

Jag blir… så jävla arg att jag ser rött! Jag fick själv pengar från organisationen när jag inte var önskvärd längre. Det var skattebetalarnas pengar, det vill säga även mina egna, för jag har då rakt inte skitit i att betala skatt mer än de gånger en bekants tonårsdotter hjälpte mig att städa när min axel var justerad – mot skattefri betalning (ja, det var ju hon som inte betalade skatt, jag borde kanske ha betalat arbetsgivaravgift).

Även om jag hade gått på a-kassa hade jag gladeligen varit med och betalat på de 375 000 kronorna som de anhöriga begärde. En piss i havet efter vad de har blivit utsatta för.

När det aktuella programmet visades var jag fortfarande anställd i organisationen. Jag frågade då min chef, som var organisationens kommunikationschef, om han tittade på den aktuella TV-serien/dokusåpan. Men nej, det hade han inte tid eller lust med. Själv såg jag nästan varje avsnitt och slogs av vilket fokus det var på de anställda. Men patienterna då? De sårbara, utsatta? Jag tyckte redan då att det var anmärkningsvärt att organisationens kommunikationschef brydde sig så lite. Lika lite som han bryr sig nu, eftersom han skickar fram organisationens jurist framför TV-kamerorna. (Nu är han kommunikationschef vid Sjukstugan i Backen, dessutom.) En person (juristen, alltså), som uppenbarligen inte fått nån vidare medieträning. För hur kan han bara stå framför kamerorna och säga, ungefär:

[…] nu slipper skattebetalarna betala […]

Det var ju aldrig så att organisationen – eller dess ägare skulle betala nåt skadestånd utan produktionsbolaget. Att sen juristen har mage att stå och hånle inför kamerorna är mig obegripligt efter den sorg och de sår Sjukstugan i Backen har gett de anhöriga till den döende mannen.

Skäms! 

är det enda jag kan säga. Och så dela ut ytterligare en svart bak. 

Svart bak

Skäms, Sjukstugan i Backen, för att ni inte tar ansvar för de fel ni har begått! Det är pinsamt att vara skattebetalare i det här länet.


Livet är kort. Och Tofflan är jävligt arg.

Read Full Post »

Ett inlägg om det som inte händer mig utan runt omkring.


En kylig fredag
har blåst igång. Jag tar en tur i cyberspace och kollar läget. Det verkar blåsa där också omkring somliga!..

 

noter

Med på noterna?

Artister hotar stämma musikbolag. Det blåser runt Spotify. Igen. Fast den här gången hotar artister att stämma vissa musikbolag om de inte får högre ersättning för att deras verk kan spelas på Spotify. Musikförbundets jurist Per Herrey driver processen. Vad tycker vi om detta då? Mycket vill ha mer eller helt riktigt? Svårt att ha en åsikt tycker jag som inte vet vad artisterna får för ersättning idag. För övrigt jublar STIM å sin sida åt det nyingångna avtalet med Youtube.


Sömn rensar gifter från hjärnan.
Har du funderat på det här med sömn och varför vi sover, egentligen. Varför är människan skapt så att h*n blir trött? Enligt amerikanska sömnforskare har sömn en livsviktig funktion: att rensa hjärnan på giftiga biprodukter. Enligt forskarna har hjärnan en begränsad mängd energi. Ibland måste den stänga för att städa, så att säga. Låter logiskt, tycker jag. Den som vill läsa mer om hjärnan, kan läsa om Susannahs hjärna som blev hennes fiende. Ruggigt!!!

 

Rosa fisk

Vapen i misshandelsaffär.

Man misshandlad med makrill. Eh… När man läser om mannen som misshandlades med en makrill tror man att man befinner sig i Midsomer county – där sker ju alltid mord på märkliga sätt. Nu överlevde mannen och historien utspelade sig i Sörmland.


Smugglade papegojägg i underkläderna.
Folk får ha vad de vill i sina underkläder för mig. Men jag rekommenderar inte att smuggla papegojägg i kalsongerna. Papegojor kan ha starka näbbar och vad som kan hända den som har en snorrkas i kalsipperna då kan man ju bara föreställa sig – och grina illa åt…


14 dåliga vanor som kan kosta dig jobbet.
Läs och lär!!! Social kompetens är i vissa fall viktigare än bara kompetens, typ.

 

pengar

Försäkringsbolagen är snåla, enligt en oberoende bedömare.

Försäkringsbolagen betalar tillbaka för lite till kunderna. Förra året behöll försäkringsbolagen hela 17 miljarder kronor av premieintäkterna. Och inte ett enda av Sveriges försäkringsbolag betalar tillbaka skäligt mycket till kunderna, enligt en oberoende bedömare. Att premierna är höga vet vi väl alla om, men visste vi detta? Inte jag, i alla fall.


Var socialminister – nu nekas hon äldreboende.
Inte heller Gertrud Sigurdsen får komma på hemmet trots att hon både vill och behöver. Sverige, 2013.


Livet är kort.

Read Full Post »

Rubriken ovan fanns på ett mejl från mitt fack Dimsyn Vision. Det fack som skrev brev till mig för ett år sen att jag borde söka mig till ett nytt fack eftersom jag inte längre arbetade inom dess område. Då hade jag haft tre månaders vikariat. Bussiga klubben.

Också det fack som trots lagar och förordningar inte kunde rädda jobbet åt mig för fyra år sen. Idag hade jag kanske gått till Arbetsdomstolen – och troligen vunnit, enligt de jurister jag har konsulterat.

Detta fack, till vilket jag ställde en fråga i slutet av vårterminen förra året. Jag har ännu inte fått nåt svar.

argt bi

Arg som ett bi = Tofflan


Detta fack har mage
att mejla mig och erbjuda mig ett presentkort på 200 pix hos COOP (och fråga mig inte vad jag tycker om till exempel COOP i Förorten, för då får jag ytterligare utbrott!!!) för att göra fackets jobb igen, denna gång att värva medlemmar.


Livet är kort. Och aldrig i livet att jag lyfter ett finger för Vision. Möjligen långfingret.

Read Full Post »

Thomas Bodström är inte bara före detta politiker. Han är jurist och författare också. Lobbyisten är den tredje boken i hans spänningsserie om maktens korridorer.

Justitieministern råkar illa ut i den här boken.


Det är strax före valet.
Plötsligt tar sig en grupp extremister in i riksdagen och tar tillfånga ett gäng politiker. Justitieministern måste ta ett svårt beslut som kan innebära att hon antingen räddar gisslan eller skriver på deras dödsdom. Snart visar det sig att detta inte är en enskild händelse. Flera våldsamheter sker och till sist drabbas justitieministern själv.

Jag gillar Thomas Bodströms sätt att skriva, men jag gillar också blandningen av spänning och att det hela utspelar sig bland politiker. Naturligtvis har jag läst de två tidigare böckerna i samma serie, Rymmaren och Idealisten. Dessa två känns, av nån anledning, mer spännande än Lobbyisten. Jag tycker till och med att Lobbyisten är tråkig bitvis.

Medelbetyg blir det för sista delen i hans deckartrilogi.


Livet är kort.

Read Full Post »

År 2010 drabbades jag av Pocketklubben och dess suspekta sätt att ragga medlemmar/kunder. Jag fastnade i deras klor efter att ha deltagit i en tävling på nätet där man skulle en pocketbok gratis. Man skulle varken betala för den eller bli medlem i Pocketklubben. Men HEPP så var jag medlem, vilket jag fick veta när boken jag ”vunnit” kom hem till mig! Först försökte jag prata med Pocketklubbens kundtjänst utan framgång. Det som till sist funkade var när jag mejlade länken till mitt blogginlägg till dem. Då fick jag svar från självaste VD:n Richard Wallin. Men att han var VD för företaget framgick inte av mejlet…

Efter detta läste jag i media hur antalet anmälningar mot Pocketklubben dråsade in till Konsumentverket. Siffran ökade hela tiden. Ett tag var det 48 anmälningar, snart var antalet 55… Ofta handlade det om äldre, personer med funktionshinder eller personer av icke svensk härkomst som drabbades av telefonförsäljare – jag var väl ett undantag..? Men som alltid beklagade VD Rickard Wallin det inträffade – och så fortsatte klubben med sina suspekta metoder som om inget hade hänt. Biljana Vaskovska på Konsumentverket sa i en av notiserna ovan att verket skulle utreda eftersom det hade inkommit så många anmälningar rörande just Pocketklubben.

Men det här var alltså 2010. Nu är det 2012 och vad har hänt? På Konsumentverkets hemsida hittar jag ingenting när jag söker på Pocketklubben. Däremot fick jag ett mejl i förra veckan från en av mina läsare, vi kan kalla läsaren A. A skriver att h*n har läst om mina dåliga erfarenheter av Pocketklubben här på bloggen och berättar följande:

[…] En kompis till mig som är utbytesstudent här i Sverige och därför varken kan prata svenska eller läsa svenska pocketböcker har råkat ut för dem. De prackade på henne en prenumeration av böcker och försäljaren sa på knagglig engelska att böckerna var gratis (det nämndes inget om att de resterande böckerna skulle kosta pengar). Det verkar vara vanligt att sådana företag ringer till just utbytesstudenter och folk som inte förstår vad de tackar ja till. Jag känner åtminstone tre utbytesstudenter som har råkat ut för just sådana här företag som skickar hem obeställda saker med räkningar. […] 

A bad att få använda mig och min blogg som stöd mot Pocketklubben. Det visade sig emellertid inte bli aktuellt. A, som verkar vara av envis sort, gav sig nämligen inte gentemot Pocketklubben. A skriver i nästa mejl till mig:

[…] Jag ringde runt till olika instanser och även till Bonniers jurist, och även ca 10 ggr till Pocketklubbens kundtjänst och argumenterade för mig. Sedan fick jag ett samtal från chefen på Pocketklubben där hon sa att de hade strykit hela skulden. […]

Jag tycker att det är skönt att det hela löste sig för A:s vän, men blir heligt förbannad när jag inser att Pocketklubben inte alls har ändrat sina metoder utan kör samma fula race som 2010. Är det nån som vet hur det gick med Konsumentverkets utredning? Är det fler som har drabbats än A:s tre bekantingar efter 2010???

Pocketklubbens beteende ger dem helt klart en stor, fet och svart bak.

En svart bak till Pocketklubben som fortsätter med sina suspekta försäljnings-/kundreaggningsmetoder – i flera år…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag blir mäkta irriterad men föga förvånad när jag läser i dagens lokalblaska om ett mejl till Stadens Sandlåda, SS, som inte har diarieförts. (Inte heller denna artikel finns att läsa på hemsidan.) För det var uppenbarligen en allmän handling. Eller?

En vd från ett av SS:s bolag hade mejlat ett antal politiker. Men registrator hävdade, när lokalblaskans reporter hörde av sig, att handlingen hade makulerats. Makulerats! Mejlet hade inkommit, registrerats och sen makulerats för det skulle inte diarieföras egentligen. Men strax därpå ändrade sig registrator och meddelade att handlingen blivit sekretessbelagd. Det kan man nämligen göra om en handling till exempel beror ett personalärende vilket det här mejlet handlade om, i princip. Samtidigt hänvisade registrator till juristen. Och nu börjar den vanliga karusellen gå runt i SS.


Snurrigt som en karusell i Stadens Sandlåda. (Bilden är lånad från Presenter barn och vuxna och föreställer en speldosa.)

                                                                                                                                                           Juristen ringde upp journalisten samma dag och erbjöd sig skicka så väl det inkomna mejlet som svaret. Men att handlingen makulerats och sedan belagts med sekretess var ett misstag. Missbedömningen tog juristen själv på sig. Offentliga handlingar diarieförs av SS som huvudregel, enligt juristen, men det finns inget skäl till att just denna handling inte diariefördes. Hängerume?

En lektor i rättshistoria vid universitetet är mycket upprörd över det hela, men inte heller han är förvånad över SS:s agerande. Det ska råda både offentlighet och definitivt inga oklarheter.

En av mejlmottagarna, ett oppositionsråd och tillika en (S)-politiker precis som vd:ns fru (som dessutom för inte allför länge sen var oppositionsrådskollega med politikern) undrade över förfarandet men säger att han måste böja sig för att

[…] Juristerna hävdar att det är korrekt att göra så. […]

Notera, att denne (S)-politiker är en av våra folkvalda. Folkvalda. Du och jag som bor i länet har valt honom. Vi har inte valt SS:s jurist, däremot eller nån annan tjänsteman.

(S)-politikern vill inte kommentera skälet till att mejlet inte diarieförts utan hänvisar till Högsta Hönan. Som i sin tur hänvisar till en av SS:s så kallade chefer. Som i sin tur hävdar att beslutet om diarieföring är delegerat – till juristen.

Ja, man kan väl säga att det är lika snurrigt som förr i tiden i SS. Alla skyller på alla. Och vad jag förstår är inte en enda av de ovanstående i denna lilla berättelse ur verkligheten ens sommarvikarie utan tillsvidareanställd. Duktigt folk, må jag säga.

Read Full Post »

Older Posts »